De förhastade slutsatsernas tid

Jag är rädd för att inte bara kejsaren är naken. Jag tror vi är det allihop. 

Jag har ett par goda vänner som inte alls finns på nätet. De behöver inte vara där för jobbets skull och de har inget intresse av att vara där för sitt eget höga nöjes skull. De bor många mil bort och vi träffas inte så ofta. Ibland pratar vi i telefon med varandra, utan att kunna skicka smileys och göra tummen upp. Vi bara pratar. Långa, reflekterande samtal. De är den sortens människor som gärna gör en sak i taget - och gör den ordentligt.

Var jag också sån en gång i tiden- och när ändrade jag mig?

Med nästan alla andra människor går allting väldigt fort. Jag ser sällan folk som pratar med sina barn nuförtiden. Varje gång det hände blir jag liksom lycklig i bröstet. Jag tänker inte ens skriva här-och-nu och kvalitetstid och andra löjliga benämningar. Men jag vet att det där långsamma promenerandet med ett barn som håller dig i handen, det kommer ta slut. Det är den lilla näven du kommer sakna mest. Sen.

När jag var som mest stressad följde jag bara med strömmen av människor som gick över gatan i Stockholms innerstad, följde med, och upptäckte flera kvarter senare att jag hade gått för långt. Jag hade glömt vart jag var på väg.

Många nätdiskussioner tenderar att bli likadana. Jag har själv en god utvecklad förmåga att dra förhastade slutsatser ur undermåliga underlag. Den förmågan verkar jag långt ifrån ensam om. Det finns ett växande skockbeteende som gör mig orolig. Elakheter mot den som är aningens annorlunda, snabba fördömanden, små nålstick. Gapskratt på offentliga personers bekostnad. Grupperingar för och emot utan att man egentligen vet i startskedet om man kommer vara för eller emot bara om några dagar. Allt går så fort. De mest resursstarka, de mest välutbildade och de mest kända verkar vara elakast.

Kommer vi ens hinna märka om vi förvandlas till en mobb? Jag fick för någon minut sedan en anonym kommentar på mitt förra inlägg:

"...Men en sak har ungarna i Husby, Hagsätra, Skärholmen mm fattat - och det är mer än man kan säga om de flesta här och på fb - det är inte på nätet det kommer att hända."

Kommentaren passade perfekt in i det som jag höll på att formulera. För - om det inte är här det händer, vad gör vi då här?

Sjatoveffekten

"Den frågeställningen kan man naturligtvis applicera på en rad andra situationer som journalister ställs inför i rapportering av olika slag – nämligen att den som tar del av del av den här informationen kan inspireras till att göra samma sak. Det kan vara olagliga saker, det kan vara saker som är medicinskt farliga."

           Tankeställaren för dem som kritiserade självmordsrapportering, Expressen 101017 

Nihilismen har framträtt bland oss,
därför att vi alla är nihilister...

Dostojevskij, antecknat omkr. 1880

Är det verkligen tekniskt fel? Elfel? Eller har någon tagit sitt liv? 

Om det finns en Werthereffekt som alla journalister känner till, den att risken för självmord ökar ju mer ingående man är i sin rapportering, så framträder nu en Sjatoveffekt. (Sjatov är en våldsam anarkist i Dostojevskijs "Onda andar". Läs vad David Brolin skriver i sin essä om Dostojevskij och 11 september i länken ovan. ) Dvs, skriver du om våld så riskerar du att utlösa mer våld.

Från och med nu kommer rapporteringen om Husby och liknande händelser avta. Det betyder inte att färre inicidenter inträffar, tvärtom lär det mesta bli värre nu när ett stort antal motborgare går ut på gatan för att skapa elände.

De högerextrema nätsidorna skriver gärna upp antalet unga män som samlas för att dra runt på gatorna - de traditionella tidningarna minimerar antalet, skriver så lite som möjligt om dem. Det är inte längre så många bilder på brinnande bilar - däremot fler av typen "en korv mot en sten".

gullig bild

Från och med nu krävs det mycket, mycket mer för att få medias uppmärksamhet. Vad? Det får ni själva tänka ut.

Stockholmsnatt: Medborgargarde på väg ut?

Av olika anledningar får jag den här bilden. Den sägs föreställa medlemmar från SMR (Svenska Motståndsrörelsen), SvP (Svenskarnas Parti) samt olika firmamedlemmar från Hammarby, AIK och Djurgården på väg ut att "skipa ordning" i natten.

Det är där vi är nu.

Berättelsen om Sverige

"Kravallerna i Husby fortsätter. När mörkret faller bryter helvetet loss. Jag är arg. Ledsen. Besviken. När mammas krigstrauma kommer upp till ytan tar jag det personligt."

          Kravaller på mammas gata, SvD 130523 

”Jag är här om din pappa behöver hjälp om han krockar med sin bil, jag hjälper din syster om det börjar brinna i hennes kök […] jag kommer även att hjälpa DIG om du går igenom isen en solig dag i mars. Varför gör du då så här mot mig?"

          Varför gör du så här mot mig? SvD 130525

"I Skärholmen utanför Stockholm finns det åtta McDonalds och en gigantisk galleria. Dessutom Sveriges mest besökta plats, shoppingstaden Kungens kurva. Men knappt några offentliga miljöer kvar alls. Inga mötesplatser där invånarna bestämmer förutsättningarna. Bara köpcentra med en obeveklig kommersiell logik."

          Därför skär jag av brandslangen, fredrikedin.wordpress.com 101205 

"Johanna Langhorst beskriver i boken Förortshat ett Sverige där en kniv skurit ut delar av landet och placerat dem utanför samhället. En borgerlig valkampanj sätter fokus på de som lever i utanförskapet. Langhorst skriver: ”Kanske borde vi sluta tala om 'utanförskapet' i vissa grupper och istället börja diskutera hur andra grupper använder sig av 'utestängning'?”

         Husby bryter sig in i offentligheten, Stockholms fria, 130521
  

Husby natt - och Husby dag. Du har redan sett bilderna i tusen olika versioner. Dessa från DN och SvT

Har ni någon gång hört någon politiker säga att vi behöver fler berättelser? Har ni hört någon reklammänniska säga det? De kan vara lugna nu. Under de senaste dagarna - och nätterna, har vi fått fram en massa nya berättelser. En hel del av dem handlar om klass.
Klass får många att gå igång. Mig också.

Jag har, enligt ett par vänner, gjort ett par misstag de senaste dagarna. Jag har råkat klumpa ihop de rikaste rika med varandra - och skissat stereotypier av dem. Det har fått folk som känner sig rika att bli fruktansvärt upprörda. Sådär upprörda som bara människor i övre medelklassen kan bli. För man vill ju gärna bli sedd som en individ. Det är bara de fattiga som ska klumpas ihop och bli till förväxling lika.

För hur många enskilda individer har ni egentligen läst om i "berättelsen om Husby"? Det är "polisen", "brandmannen", "den lokala eldsjälen", "den ledsne bilägaren" och "den duktiga tonåringen som vill förändra".

"Varenda reporter, i varenda svensk stad där det finns resursfattiga områden, har skrivit artiklar om välvilliga satsningar och projekt, om engagerade eldsjälar och vitala mötesplatser. I artiklar, radio- och tv-inslag har de ökade klyftorna, den ojämlika skolan och den kriminalitet som finner näring i utanförskapets stigmatiserande mylla beskrivits så många gånger att vi troligen blivit blinda.
Men hur vi än gör, gör vi fel. För det som syns är antingen det myspysiga vid grönsaksstånden på torget – eller så är det de stenkastande ligisterna. Så klart ingen känner igen sig. Och så klart att det inte går att ta de svartvita bilderna på allvar – oavsett vilken sida det är som använder sig av den metoden att beskriva verkligheten."

         Men hur vi än gör, så gör vi fel, Ulrika By, DN 130523 

Nästa vecka ska jag själv åka dit. Ska anstränga mig till det yttersta för att försöka undvika stereotypier. Kommer inte kunna skriva ett enda ord.

Vi

När det händer saker i Husby imploderar mediestockholm på bara en halv dag. Det blir liksom för mycket för alla. Oss. Vi som är vi med varandra.

Alla vill vara vi med oss och vi är vi med alla. Gärna hela världen, iallafall med Europa. Hela schlagerfestivalen, det jag såg av den innan jag och sjuåringen somnade, handlade om att "we are one". Lite bibliskt sådär, som om vi alla vore delar av det där trädet. Det metaforiska trädet där Jesus är kroppen och församlingen grenarna och jag ett litet dallrande löv som hör samman med alla andra. Så vackert.

Om vi alla hör ihop gäller det bara att anpassa sig. Men en del ska alltid anpassa sig mer än andra.

Vad vill dom där i Husby? Dom. Förklaringsmodellerna är oändligt många, men mynnar snart ut i två teorier. Antingen är de klasskämpar eller ligister. Folk delar upp sig i  höger och vänster. Man vet vad det handlar om trots att man, inte jag iallafall, aldrig har satt sin fot i Husby.

Kanske tycker de bara att de händer för lite där. Men budskapet till oss, alla vi som är vi med varandra, är glasklart: "Vi är inte en del av ert vi. Fuck you."

Några kilometer från Husby ligger Djursholm. Där är man inte heller en del av något vi. Men det gör inget. Man är sig själv nock.

Men i Mälarhöjden, Bagarmossen, Hässelby, Farsta, Axelsberg. På Södermalm, Kungsholmen och i Vasastan, där är man vi med varandra.

Vi som har mycket att förlora vill vara tillsammans. Stå enade. Om några inte vill vara med finns det bara en väg kvar för oss andra. Neråt.

Dom har outsmartat oss.

Alla tänker på Carl

"Narcissists tend to have high self-esteem. However, narcissism is not the same thing as self-esteem; people who have high self-esteem are often humble, whereas narcissists rarely are. It was once thought that narcissists have high self-esteem on the surface, but deep down they are insecure. However, the latest evidence indicates that narcissists are actually secure or grandiose at both levels. Onlookers may infer that insecurity is there because narcissists tend to be defensive when their self-esteem is threatened (e.g., being ridiculed); narcissists can be aggressive. The sometimes dangerous lifestyle may more generally reflect sensation-seeking or impulsivity (e.g., risky sex, bold financial decisions)."

           www.psychologytoday.com/conditions/narcissistic-personality-disorder

Carl Bildt i kofta.Bild från Expressen

Alla tänker på Carl Bildt. Alla pratar om honom. Överallt och hela tiden. Igår satt panelen i "God morgon, världen" och diskuterade Carl Bildt och hans kläder. Där kallas Carl Bildt för "politikens Blondinbella". Det blir lätt så. Att man skrattar lite år honom, inte tar makten på allvar. Men detta att alla pratar om Carl är mer allvarligt än så. 

När Carl Bildt var med vid Arktiska rådets möte förra veckan ställde en vän frågan: Är Carl Bildt psykopat? Hen ställde upp ett antal kriterier för psykopati och menade att Carl Bildt uppfyllde samtliga. Samtidigt, i en annan grupp, frågade en vän om Carl Bildt möjligen hade ett accelererande missbruk eftersom han gjorde så konstiga uttalanden. Nej, svarade någon, men håller han kanske på att utveckla demens? Han verkar inte riktigt veta vad han håller på med. 

Idag lyssnade jag på "maktpodden" med Viggo Cavling och Dominika Peczynski. Den handlar förstås också om - Carl Bildt. Där ställer Viggo Cavling det utom rimligt tvivel att Carl Bildt är fullblodsnarcissist. Han är dessutom en 1900-talsmaktperson, bestämmer de. 

Att ha en narcissistisk personlighetsstörning är allvarligt. Särskilt för omgivningen. Man letar hela tiden efter fel hos andra för att skydda sin egen persona. Men det finns andra konsekvenser. Bodil Malmsten har gjort en fantastiskt träffsäker bild av den åldrande narcissisten i sin roman "Den dagen då kastanjerna slår ut är jag långt härifrån".  

Om det skulle vara så att Carl Bildt, som Viggo Cavling säger, har en narcissistisk personlighetsstörning så får det allvarliga konsekvenser för hans maktutövande. Då handlar allt om att upprätthålla bilden av sig själv och inget om att göra det bästa. Och när tiden går och Carl blir äldre och han får svårare att upprätthålla försvaren, så kommer omdömet att svikta.

För en narcissist är en smygande depression det rimliga och bästa svaret. Alla andra svar kommer göra omgivningen mer illa. 

Vilken är din hypotes?

Carl Bildt i glamourkavaj. Bild från Aftonbladet

Carl Bildt talar för mig

"Klimatförändringar och snabb teknisk utveckling har öppnat nya möjligheter för människor som bor och investerar i de svårtillgängliga områdena längst uppe i norr. Gemensamt måste vi hitta former för att ta vara på dessa möjligheter utan att skapa nya problem."

Carl Bildt,"Fel läge driva frågan om stopp för oljeutvinning",  DN Debatt 130515

Carl Bildt har all anledning att vara nöjd. Han gör som han själv vill. 

Jag är bara en liten, fattig människa. En pytteliten del av hela det svenska folket. Men jag får vara med och bestämma var fjärde år. Just nu har folket bestämt att vi har en högerregering. Där är Carl Bildt utrikesminister. När Carl Bildt skriver på DN Debatt, skriver han som utrikesminister. Min minister. 

Idag berättar Carl Bildt för mig att han inte tänker driva frågan om stopp för oljeutvinning i Arktis. Det är fel läge. 

Rätt läge måste förmodligen vara när de redan investerat miljarder i utvinning där uppe. Eller så blir det aldrig rätt läge. Men eftersom "vissa" tycker att man inte alls borde utvinna olja uppe i Arktis känner sig Carl Bildt nödgad att förklara för mig, folket, varför vi ändå inte tänker försöka stoppa det. 

Jo, så här är det, lilla Maria: Klimatförändringarna är jättesvåra där uppe. Och värre kommer det bli. Det säger alla rapporter. Men vi måste ta vara på möjligheterna, se du. Utan att skapa nya problem. 

Jaha, tänker jag. Men är det inte oljan som orsakar problemen där uppe? Är det inte vårt hänsynslösa slöseri med fossila bränslen som skapar klimatförändringarna? Ånej. Det är bara sot som skapar problemen. Oljan är inget problem. 

Så skönt. Jag hade bara fått alltihop om bakfoten. 

Fast lite nyfiken är jag ändå på vad miljöminister Lena Ek säger när hon läser dagens DN. För jag tror liksom inte att Calle kollade med henne först. Han gör som han själv vill. I mitt namn.

PS: Supermiljöbloggen publicerar idag följande citat från EU-nämndens möte med Carl Bildt: – Jag är tacksam för varje steg som innebär att vi minskar, eller skapar bättre förutsättningar för att minska, utsläppen av klimatpåverkande gaser. Det är den omedelbara prioriteten. Det kan ske med förnybara energikällor. Om man ersätter kol med gas halverar vi utsläppen. Då kan Bodil Ceballos säga att det inte är hållbart eftersom det kommer att bli annorlunda om 50 år. Ja, om 50 år är vi alla döda. Då kommer man säkert att hitta på någonting nytt.

"Jag är tacksam för varje steg som innebär att vi minskar, eller skapar bättre förutsättningar för att minska, utsläppen av klimatpåverkande gaser. Det är den omedelbara prioriteten. Det kan ske med förnybara energikällor. Om man ersätter kol med gas halverar vi utsläppen. Då kan Bodil Ceballos säga att det inte är hållbart eftersom det kommer att bli annorlunda om 50 år. Ja, om 50 år är vi alla döda. Då kommer man säkert att hitta på någonting nytt."

Men Carl Bildt har fel. Om 50 år är inte alla döda. Inte mina barn. Inte hans barn.

Vänd dem inte ryggen

Vi tittar på partiledardebatten. Efter bara några minuter börjar vi prata om slipsar istället.
Björklunds var värst.

Det är lätt att tro att slipsar är oviktiga, men om ni visste vilken möda partiernas hjärntruster ägnat åt partiledarnas utstyrsel så skulle ni inte tycka att jag pratar om bagateller. En slips är den där enda lilla biten tyg som ger partiledarmännen en chans att visa vem eller vilka grupper man vill attrahera.

Reinfeldt hade en lila slips. Lila är en färg som traditionellt sett associeras med kungligheter, överdåd, rikedom och lyx.

Löfven hade en röd slips. Rött associeras med mod, passion, sexuellt begär och ilska. Sammantaget en hel del av den energi hans parti kan behöva fyllas på med.

Gustav Fridolins slips var lite av varje. Allt utom grön. Den var kanske ett försök att koka ner den rutiga söderhipsterskjortan till slips. Men är verkligen söderhipstrar (böjer man det ordet så?) lika extremt passionerat intresserade av den svenska skolans organiseringsproblem som Fridolin är?

Det är inte bara Fridolin som är otrygg i klimatfrågan. Hela partiet är det. Obekväma och otrygga. Det är för sorgligt.

Någon sa till mig: "Om Miljöpartiet genomför hela sin klimatpolitik så minskar vi CO2-utsläppen med högst fem procent."  Det är i dagsläget den mest kraftfulla klimatpolitik vi har.

Någon har väl analyserat oss väljare och sagt, att väljarna inte vill få sin frihet begränsad. Vi kommer inte att rösta på någon som tänker ta ifrån oss något. Man kan bara lägga till i politiken, inte dra ifrån. Sålunda pratar Miljöpartiet och Gustav Fridolin hellre om skolmat, om närproducerat och om lokala tillagningskök.

Alliansen övertygade inte i partiledardebatten

Birger Schlaug skriver på sin blogg "enda skälet att inte starta ett nytt parti är att jag varit med om det en gång." Många tar chansen att be honom att verkligen göra det. Det kommer han inte att göra. Han är för smart för det. Det tar ju så jäkla lång tid att få ordning på ett parti. Man blir illa hanterad på vägen. Både människor och ideer blir tilltufsade.

- - -

Egentligen vill jag inte alls skriva om politik. Partiledardebatten får mig att må illa, jag vill bara vända mig bort från politiken, ointressera mig. Lära mig mer om getter och odling och pilla mig i naveln.

Som om det redan vore för sent. Är det?