"Vi hava en usel regering och dåliga representanter i riksdagen som ingenting begripa av arbetarnas och den betrycktes sak"
August Palm 1886
 |
| Arbete. När vi visste vad det var. |
Det finns väldigt få lediga jobb.
De som finns är av specialistkaraktär, typ distriktssjuksköterska, eller möjligen ett jobb som personlig assistent. Därutöver är det mycket konstiga jobb. Som försäljare av sexleksaker i andras hem, som spåkvinna i telefon eller något med att "jobba med event". Jobb som verkar mer än knepiga att försörja sig på.
Och de gamla, hederliga jobben, (sådana som en minister kan åka runt i landet och lova ut till avfolkningsorter) de blir bara färre och färre.
.jpg) |
| Arbetsromantik från förr-i-tiden |
Vi vet helt enkelt inte vad arbete är längre, vi vet vad det var, men inte vad det kommer att bli.
- Vilka är"vi"? undrar min man. Det är klart att ett vårdbiträde vet vad arbete är.
- Ja, men det är inte de som bestämmer över arbetsmarknadspolitiken, försvarar jag mig.
- Så du är vi med dom", svarar han.
-Ja, typ. Vi är ju välmående medelklass i storstad, det är iallafall oss som dom är vi med.
Vilka ska jobba färre timmar? Det ska de som har sådana jobb som man hade förr-i-tiden. De som var med i "Löjliga familjer" - sådana yrken ska jobba färre timmar, dela med sig.
Men det är dags för nya Löjliga familjer: Familjen PR-konsult, familjen Forskare, familjen Informatör, familjen Utredare, familjen IT-konsult. Mina grannar. Där glider arbete och fritid samman på ett förföriskt sätt. Man jobbar aldrig. Eller jämt. Arbete är något man klagar över, men samtidigt gärna ägnar sig mer åt.
Och det är folk i de nya Löjliga familjerna" som styr politiken. De bestämmer över folk som tillhör de gamla familjerna.
Fast - i de gamla familjerna har de flesta också förändrats. Många nya har blivit egenföretagare. Både herr Sotare och fru Målare har blivit sina egna. Herr Bagare har ett surdegsbageri och älskar att arbeta. Och Herr Lärare har startat en friskola. Fru Läkare har tagit över en vårdcentral.
Det måste vara busschauffören och undersköterskan som ska dela på jobben. Och medans vi i storstan inte riktigt vet om vi jobbar just nu - eller inte. (Vadå, jag omvärldsbevakar ju!) så får de i avfolkningsorter bara konstigare och konstigare jobb att söka. (läsa auror, någon? jobba som medium?)
Fler kommer bli arbetslösa. Fler kommer hamna hos soc.
Och då kan de få börja arbeta igen! Gräva swimmingpool åt kommunalrådet, som motprestation.
För det är ju inte brist på arbetsuppgifter.
Tala gärna om för mig vilken kategori av Löjlig familj du själv hör till, hur mycket du arbetar , hur mycket du skulle vilja arbeta och varför skillnaden däremellan ser ut som den gör. För det är något runt det här som jag inte förstår.
Kjell Olof Feldt, kom tillbaka! Vem tär på vem idag - och varför?
 |
| Unge herr målare har gått över till installationer, han lever på kulturstipendier. Herr målare lever på andras ROT-avdrag. Unga fröken målare har en modeblogg, den är störst i landet och fru målare lever på RUT-avdrag. Andras. |
August Palm-citatet satt som en smäck du. Inget har alltså hänt sen 1886, apropå idén om utveckling..
SvaraRaderaSjälv så är jag en mjukvarutestare, sitter på ändan och letar fel i datorprogram.
SvaraRaderaJobbar inom basindustrin med forskning. Har vänt från att vara inspirerande (bl.a. att minska resursslöseri och minska miljöpåverkan) till att serva överordnade kollegor så de kan framstå som duktiga. Har tröttnat.
SvaraRaderaMed ett meningsfullt arbete kan jag mycket väl tänka mig jobba 35-40 timmar i veckan, jobbar exakt 40 tim/vecka nu.
Just nu är det åt fanders för mycket, vilket beror på att jag inte ser nyttan (en hygglig lön är inte allt...) med att slita.
Tjillevipp
4:an
Som civilingenjör inom trendiga miljöområdet fick jag anställning innan examen, den gjorde jag i sin tur färdig under första föräldra"ledigheten". Jobbar nu med forskning, det vill säga sitter på en stol och räknar och funderar mest hela dagarna. Eller ja, just nu är jag hemma med guldklimp nummer två. Efter det tänker jag använda min lagstadgade rätt att arbeta 75 %, alltså 30 timmar i veckan, de närmaste 12 åren.
SvaraRaderaMin man å andra sidan har fortfarande inte fått någon fast anställning på sin examen och är nu nästan färdig med sin andra i väntan på att få ett arbete. Några vikariat här och där, men aldrig något varaktigt. Han skulle kunna jobba som taxichaufför, men det är bara kvällar och helger för nyanställda och då skulle vi knappt hinna träffas någonsin. Dessutom är det ingen grundlön, utan bara provision, så vissa nätter kan det bli 20 kr på 8 timmar i bilen. Nej tack. Vi klarar oss på min lön, den är inte jättestor, men större än två studiebidrag som vi hade förut. Vi har inte fått chans att vänja oss vid att ha mer pengar, så det fungerar bra. Vi är väl familjen mittemellan medelklassen och prekariatet.
Sitter och programmerar och designar program i tillverkningsindustrin. Använt tjänstledighet för studier för att gå ned till 75%, nu har jag fått tillåtelse att fortsätta på 80% utan att studera. :) Känns bra, hinner tänka då.
SvaraRaderaNär det gäller jobb i allmänhet befinner vi oss nu i en situation där vi (som bor i nordvästvärlden) inte behöver producera mer för att täcka våra behov. Det är alltså dags att minska arbetstiden, dela på jobben, och börja ägna oss åt social samvaro och göra saker vi känner för. Lutheranismen i samhället och en vilsen önskan om mer pengar, större vinster och mer prylar sätter käppar i hjulet.
Sen kanske det är lite farligt med en befolkning som har för mycket tid att tänka?
Varför har vi annars ännu inte minskat arbetstiden? (Jo, jag inser att det finns de som har låga löner och inte har råd men för de som har råd? Och varför ger vi inte alla råd att leva ok?)
Men med USAs och EUs penningskapande och ökande vinster/börskurser - vilket egentligen bara är omfördelning till dem som har - kan raset inte vara så långt borta. När det kommer får många vara "lediga" vare sig de vill eller ej.
Klyftorna ökar, oron ökar, alla springer för att inte tillhöra förlorarna... Något måste hända... Din blog är en del av något jag anar är på gång - folk är less på att bara jaga runt och jobba - många börjar undra vad de håller på med. När man har mer än man =behöver= varför ska man då slita vidare?
Inga svar men frågor som kommer att besvaras på ett eller annat sätt. Vill vi välja hur det ska förändras eller bara ta den förändring som råkar bli?
När jag var liten palt sålde jag kvällstidningar och kokobollar i hyreshusen i min stad. Kokosbollsfabriken har gått omkull och tidningar finns det väl ingen som köper längre? I hyreshusen bor inte längre någon som talar svenska.
SvaraRaderaNär jag blivit lite större men fortfarande en palt sommarjobbade jag på en fabrik som tryckte almanackor. Fina vita och svarta almanackor med namnsdagar och gott om plats i adressboken i plastfickan där bak. Den fabriken är också nedlagd.
När jag gått ut skolan slet jag som handräckare och diskare på en fin restaurang där ägaren följde lagar och regler och varje kväll noggrant skrev av kassaregistret. Idag är restaurangen nedlagd och där ligger istället en nattklubb som garanterat inte har kassaregister och får sin sprit levererad av svarta skåpbilar på kväller och helgar.
Arbete, vad är det? Arbetare, vilka är det?
Jag har själv haft massor av liknande jobb, som outbildad. De finns inte kvar. Det finns annat som behövs göras, men som inte ersätts med pengar. Vår (alltså, samhället då rå) syn på arbete är ett kalejdoskop genom vilket hela den här vrickade världen blir synlig. Skärvor är vad det är.
RaderaJag är egenföretagare och jobbar periodvis alldeles för mycket. När arbetsbördan är mindre oroar jag mig i stället för att vila inför nästa topp (för hittills har den alltid kommit). Min man har ett hederligt, gammaldags Arbete men håller på att glida över till ett skrivbordsbaserat låtsasjobb, vilket är bra eftersom lönen är bättre, men dåligt eftersom låtsasjobb är känsligare än konkreta Saker Som Behöver Göras. Samtidigt har vi en gård och jag drömmer om att ha få men välbetalda uppdrag så att det räcker med halvtid. I framtiden.
SvaraRaderahttp://www.svd.se/naringsliv/nyheter/sverige/jobbjakt-del-1-har-ar-antalet-unga-utan-jobb-storst-och-minst_8223728.svd
SvaraRaderavarför bara Stockholms län?
RaderaDu får fråga Negra Efendic (som för övrigt gjorde ett starkt rep från Huskvarna igår) och Olle Nygårds. Det som är intressant är väl att det inte verkar så himla lätt för ungdomarna på Danderyds gymnasium heller, t ex:
Radera"Anton Edberg, 18 år, Solna – Jag har inget jobb. Min pappa är arbetslös och min mamma jobbar inom vården, för att få ett jobb krävs kontakter. Nu har jag sökt jobb som vaktmästare på Karolinska och väntar på svar. En del på den här skolan jobbar som barnvakt eller läxhjälp och får typ 500 spänn för ett par timmar, det är helt sjukt"
Jag lever på ett kapital som kan räcka till den eventuella pensionen främst för att jag är levnadskonstnär. Jag har en massa kul och bra idéer om vad jag kan företa mig så jag skulle kunna ha ett ganska kul liv, men känner en väldig massa "världssmärta".
SvaraRadera”Den moderna användningen av Weltschmerz i tyskan avser den psykiska smärtan av sorg som kan komma av insikten av sin egen svaghet och oförmåga i förhållande till världens all grymhet och ondska. Weltschmerz i denna betydelse kan skapa depression, regression och eskapism, vilket kan bli ett hälsoproblem.”
Problemet är dock inte främst grymhet och ondska. Problemet är framförallt bristande driftskontroll och dumhet. Som leder till överbefolkning, miljöförstörelse, fattigdom och död.
Politikerna gör ingenting som kan förändra något i positiv riktning. Läget ser urdystert ut.
Det är svårt att roa sig när världen är på väg ner i pytten. Jag tänkte fara ut i båten idag, men istället sitter jag här och har världssmärta.
Släpp genast idén om att politikerna skall göra något. Politikerna är ett nödvändigt ont vi har för att legitimera den minst skitdåliga metoden för samhällsorganisation - demokrati. Ju minde politiker gör desto bättre.
RaderaNäringslivet gör alldeles för lite också. Vi får ingen ordning i den här världen om politikerna bara rullar tummarna eller kör låt-gå-politik. Det är bara idioter som tror på låt-gå-liberalism.
RaderaNäringslivet är det absolut ingen idé att luta sig emot om man vill ha ett bra samhälle. Snarare borde de hållas så kort som möjligt. Liberalismen som ideologi har tyvärr alltför många i övrigt rätt klipska människor i sina klor, och då menar jag inte bara Orup.
SvaraRaderaMånga och små företag är vad ett stabilt samhälle behöver. Istället får vi bara färre och större drakar.
Jag jobbar med att få maskiner att "förstå" vad människor säger, och även kunna förutspå vad människor skulle vilja säga/göra näst och utföra det för människorna. Ännu mer exakt, jobbar jag med att minska kostnaden (dvs effektivisera/automatisera) människojobbet som behövs för att få maskiner att göra det ovanbeskrivna.
SvaraRaderaOch nu, när jag ser på det får det här hållet, fattar jag mina arbetstimmar går ut på att minska behovet av människoarbetstimmar. Hmmm...