Vad vi är rädda för

Igår kom MSB med sin årliga sammanställning av vad svenska folket oroar sig över. Så här är det: Eurokrisen har haft det goda med sig att vi för första gången är mer nöjda med Sverige än på länge. Inte sedan 1974 har 60% varit nöjda med Sverige.

Folk är mest oroade över organiserad brottslighet och relationer mellan kristna och muslimer. (bra utrymme för kommande sd-framgångar där) Vi är inte alls särskilt oroade för pandemier längre. Det är svininfluensans fel. Eller, tja, snarare efterdyningarna efter massvaccinationerna.

Fler oroar sig för avbrott i elförsörjningen och fler vill ha tillbaka allmän värnplikt - än året tidigare.

Klimatförändringar? En fjärdedel ungefär, är mycket oroade, 41% ganska oroade, resten inte särskilt oroade alls.

Läs hela rapporten. Den är intressant. Den är ett finger upp i luften inför nästa val. Det är i år valprogrammen sätts.

Är du "som folk är mest"?

Beteendeförändringar - hur svårt kan det vara?

"Bonden tycks ju vara det nya svarta. Undergångspräglade gröna-vågengrupper som odlar en livsstil med självhushållning poppar ju upp här och var ute i landet"

             Catia Hultquist, DN Kultur 130114 

                                          Australien på natten. Allt som lyser är eld.

Nej, säger den australiensiske fårfarmaren självsäkert - och ler rakt in i teverutan - bränderna här har ingenting med klimatförändringar att göra. Det vet han. Han har precis fått nödslakta 2000 djur. Han behöver inte ändra något i sin livsstil- och ingen annan heller. Svår hetta, med påföljande jättebrand, 2009, enorma översvämningar 2010 och 2011, men ingen ny slutsats för det.

I USA har stora områden i mellanvästern förklarats som naturkatastrofområde på grund av långvarig torka: Kansas, Colorado, Oklahoma, Texas.

"Severe heatwaves, such as those currently seen in Australia, are expected to become many times more likely in coming decades due to climate change. Extreme heat led to 2012 becoming the hottest year in the US on record and the worst corn crop in two decades.
New research, which used corn growing in France as an example, predicts losses of up to 12% for maize yields in the next 20 years. A second, longer-term study published on Sunday indicates that, without action against climate change, wheat and soybean harvests will fall by up to 30% by 2050 as the world warms."

          "Global food crisis will worsen..."  The Guardian 130113

I dagens DN skriver David Brooks (inte på nätet) på ledaruppslaget under rubriken "Så funkar människan" om beteendeförändringar. Hur uppnår man dem? Inte genom att påpeka att folk gör fel,
konstaterar han. Utan genom att påpeka att alla andra (eller väldigt många) gör rätt. Där faller ju hela inriktningen på min blogg, som är rätt dystopisk. En mer positiv framtoning vore bättre.

Om jag berättar om alla jag känner som gör rätt saker, då kommer fler göra rätt saker. Därför vore det ju bättre att bara skriva om självhushållning, så att det med tiden blir omöjligt för journalister som Catia Hultquist ovan, att ha en marginaliserande syn på folk som ställer om. De/vi är inte få. Snart är det hon som är den enda på sin gata som lever på det gammalmodiga, postmoderna sättet.

Det där glappet mellan kunskap och beteende. Det bara växer och växer. Jag tänker ofta på det. Att det inte räcker med de förändringar vi redan ser. Vi måste ha fler bevis. För vad?

"Människan är ett litet, omoget, barnsligt djur som bara vill ha kul och som hela tiden sneglar sig över axeln för att se vad andra gör", sade en vän. Jag tror hon har rätt. Hur når vi det lilla, barnsliga djuret med information? Det är väl, typ omöjligt?

Jag behöver en filosof!

Årets inredningstrend

"Stenen ger ett slags lugn, en evighetskänsla. Den är beständig, varar genom alla stormar och översvämningar."

           DN Bostad 130104 

Detta är inte bara småsten, utan enligt DN Bostad den trendigaste accenten till din nya badrumsinredning. Du kan köpa den för 1895 kronor kvadratmetern i ett inredningsvaruhus nära dig.

Klimatångest - hur gör man? Man inreder dyrt. DN Bostad har ett reportage som heter "Stabila stenar sätter stilen" och handlar om årets inredningstrender:

Nu vill vi skapa en känsla av beständighet i en otrygg värld - och göra det med hjälp av stenar. Ullmjuka mysstenar för 3000 kronor styck, duschdraperier med avbildade stenar för 590 kronor och vanlig, svindyr småsten som kan läggas på badrumsgolvet så att du kan snubbla på dem och svära åt naturen varje morgon.

"Ju oroligare vi känner oss för vår framtid och för vår miljö, desto mer sätter vi naturen i fokus. Flyttar man in naturen så tar man kontroll över den, och kontroll och kontinuitet blir viktigare i en tid av varsel och projektanställningar. Och naturkatastrofer" 

DN Bostad 

Strandstenar från Nya Zeeland har fraktats till Sverige för att slutligen hamna på en filtmatta för 1400 kronor. 

 Självklart ska man lösa sin ångest med mer konsumtion. Och helst av allt konsumerar vi ett nytt hus som ligger sjönära. Enligt Hemnets sammanställning av de mest populära sökorden hamnar "balkong, "sjö" och "sjöutsikt"i topp. Svenska Mäklarhusets analyschef vet varför:

"Sjöutsikt är något vi aldrig tröttnar på. Det vill vi ha hemma och i stugan, det vill vi ha jämt. Den förändras med årstiden och är exklusiv." Men sjötomt och sjöutsikt har minsann inte alltid varit lika hett."Om man tittar på gamla kustsamhällen så låg de finare villorna ofta på en kulle. Det var en nitlott att bo nära sjön för det var dragigt och svårt att hålla tätt, men i och med att byggnadstekniken förbättrats har det förändrats."

         Claudia Wörmann, analyschef på Svenska Mäklarhuset till Dagens Industri 130103

Nej, 2013 är det inte en nitlott att bygga eller bo nära sjön. Byggnadstekniken har förbättrats. Den där känslan av en otrygg miljö som vi vill inreda bort - den känslan har inte hunnit till Hemnet. Att var och varannan tjänsteman jag intervjuar på allvar tar upp frågan om när i framtiden vi måste överge våra kuststäder, det är en helt annan sak. 

                                           Så här bor gärna en människa med klimatångest. 

Det kontantlösa samhället

"Är det strömavbrott så kan många automater gå på batterier ett tag men det går inte att lita på. Pengarna kommer inte ut om det inte finns ström."

               Gunnar Jacobsson, VD för företaget "Kontanten" 

"Det är ungefär som att jämföra en storstadsinvånares situation med en person som bor på landsbygden vid en krissituation. Den som har kvar mer primitiva rutiner står emot bättre än den som är helt beroende av sofistikerad teknik. Utifrån det perspektivet är kontantsamhället absolut mer robust."               

                Bo Gellerbring, MSB

Vi är sårbara för elavbrott. Då har vi inga pengar. Det konstaterar SvD i dagens mycket pedagogiska artikel om det kontantlösa samhället. Jag älskar det överpedagogiska tilltalet.

Nu väntar jag bara på nästa artikel, som rimligen borde berätta för oss vad vi gör om det inte finns pengar på banken heller.

Lider du av AOD ?

                                              Folk som köar för en ny I-phone

För ett tag sedan skrev jag ett inlägg om NDD- nature deficit disorder. På svenska blir det väl "naturbriststörning". Det handlade om barnens bristande känsla för naturen.

Glenn Albrecht i föregående inlägg, mannen med "tipping points of the mind" har svarat på den diagnosen med att barnen uppvisar symtomen, men det är föräldrarna som är orsaken: Föräldrarna lider nämligen av AOD- artefact overload disorder. Det får väl snarast översättas med "prylkraschstörning" (jamen hitta på nåt bättre själv då ) och beskriver ett vanligt förekommande tillstånd där föräldrar är så upptagna, överlastade, av sina tekniska prylar att de inte varken ser, hör eller förstår att ungarna behöver komma ut i naturen.

Efter två veckors jullov med ungar i pyjamas som bara vandrar mellan matbordet och datorn känns beskrivningen akut. Men jag ska gå och säga det till mina tonåringar. Att det är inte deras fel, det är mitt.

Det förlorade landskapet

"Solastalgia" - the pain experienced when there is recognition that the place where one resides and that one loves is under immediate assault . . . a form of homesickness one gets when one is still at home.

Glenn Albrecht, "Solastalgia, a new concept in human health and identity", Philosophy Activism Nature(2005)

Sinnesro. Ett tillstånd, eller en känsla du har när du är på en viss plats. Det är som att komma hem. Som på norra Ölands kust. Kroppkakestenarna som är runda och lena och passar perfekt i handen. 

 Hemlängtan - fast du redan är där. En känsla av att det är landskapet som förflyttar sig från dig - och inte tvärtom. Du förlorar det. Klimatet vandrar numera norrut med hastigheten av ungefär en meter i timmen. Du sitter kvar - med något annat.

Jag funderade en hel del över det här på Öland i somras. Jag kände mig så nostalgisk fast jag var där. Särskilt när jag satt på nordöstra udden, vid Trollskogens strand, den del av Öland som är lägst och som försvinner först.  Det som snart ska sjunka ner i havet, bitar av det redan inom trettio år.

Det landskap som haft min släkt levandes där i hundratals år, kanske tusentals, skulle ge sig av och lämna mig som den sista generationen som upplevde det. Tänk att det finns ett namn för just den känslan. Att jag inte är ensam. Glenn Albrecht har givit känslan namnet "solastalgi" (att jämföra med nostalgi och melankoli) och ger mängder av exempel på människor och grupper som upplever det. Upplevelsen gör dig maktlös och uppgiven.

Solastalgi är bara ett av de nya tillstånd som han gemensamt givit namnet "tipping points of the mind". Är du intresserad av nya psykologiska begrepp och dramat som pågår inne i ditt huvud - se gärna den här korta filmen:

Nymedeltiden

"Jag måste nämna de irländska hästarna. Första gången jag läste om dem var i en tidningsnotis. Hur den ekonomiska krisen har gjort att irländarna inte längre anser sig ha råd med hästar och istället öppnar sina stall, låter hästarna springa. En undersökning visar att det finns omkring 20 000 vilda hästar på den gröna ön. Det är en sådan vacker och brutal bild av ett samhälle i upplösning." 

  Ronnie Sandahl Höglund, krönika i Aftonbladet 130101 

2013. Vad ska vi kalla den här tiden för? "Postapokalyps" är så uttjatat. "Nymedeltid" föreslog en vän. "Bara en massa skådande efter järtecken och full koll på vädrets alla växlingar, vilka är alltmer nyckfulla" Ja, nymedeltid, inte mig emot. Många har nog känt sig lite medeltida när de försökt berätta för en oförstående omvärld att jorden faktiskt är rund.  Det är inte roligt att gå runt och vara upplysningstid flera årtionden i förväg. Postmodernismen, med sin medföljande relativism, var så enkelspårig och trist. Jenny Maria Nilsson har träffsäkert beskrivit den på sin blogg:

"Simon Blackburn, som lanserat kvasirealismen, har gjort en utmärkt beskrivning av relativism. Om du skjuter prick med pilbåge på en stor ladugårdsvägg och i efterhand, varje gång, går fram och målar ett bullseye kring pilen, då har du inte hittat ett sätt att träffa rätt varje gång utan du har avskaffat möjligheten att någonsin träffa rätt. Om du menar att sanning är det du säger att det är, så har du inte hittat ett sätt att alltid ha rätt utan du har avskaffat möjligheten att någonsin ha rätt."

Vi befinner sig i en tid där alla kan ha rätt, hela tiden. Särskilt de resursstarka. De kan ha jätterätt även om de har jättefel. Under tiden som vi alla har jätterätt var och en för sig, så förskjuts samtidsandan bort från det pigga och glada 00-talet, där "för mycket inte var nog" - till mörk och dyster framtidspessimism. Vi behöver inte ens åka till Italien, Spanien eller Grekland för att se att REA-skyltarna numera finns året om. De finns här också. Chiara Valerio är den tredje författaren som i DN Kultur på ett utmärkt sätt skildrar den europeiska krisen. Hennes beskrivning av tiden är den här:

"Apokalypsen är tidens slut och när tiden tar slut så är det vansinnigt - och även onödigt och lättsinnigt- att tänka på morgondagen. Morgondagen finns inte. Varför då skapa den? Varför planera ett "efteråt" som ändå inte kommer existera? Varför tänka på socialförsäkringar, daghem, hyresstopp, skolreformer och trovärdiga budgetar? När allt ändå tar slut? "

Det ord som oftast förekommer i artiklar om framtiden är "tro". Vi ska tro på den. Någon ska ge oss tron. Som om vi sökte en frälsare. Tro klingar så illa i världens mest sekulariserade land. Det är något vi kan förpassa till julottan och sedan strunta i. Låt gärna än den ena nya debattören efter den andra prata vidare om behovet av framtidstro. Men sätt själv igång under tiden. Tro inte än det ena eller andra, utan gör dig och din familj till robusta omställare. Det är bara att kavla upp ärmarna. Framtiden stavas g ö r.