"Solastalgia" - the pain experienced when there is recognition that the place where one resides and that one loves is under immediate assault . . . a form of homesickness one gets when one is still at home.
Glenn Albrecht, "Solastalgia, a new concept in human health and identity", Philosophy Activism Nature(2005)
Sinnesro. Ett tillstånd, eller en känsla du har när du är på en viss plats. Det är som att komma hem. Som på norra Ölands kust. Kroppkakestenarna som är runda och lena och passar perfekt i handen.Hemlängtan - fast du redan är där. En känsla av att det är landskapet som förflyttar sig från dig - och inte tvärtom. Du förlorar det. Klimatet vandrar numera norrut med hastigheten av ungefär en meter i timmen. Du sitter kvar - med något annat.
Jag funderade en hel del över det här på Öland i somras. Jag kände mig så nostalgisk fast jag var där. Särskilt när jag satt på nordöstra udden, vid Trollskogens strand, den del av Öland som är lägst och som försvinner först. Det som snart ska sjunka ner i havet, bitar av det redan inom trettio år.
Det landskap som haft min släkt levandes där i hundratals år, kanske tusentals, skulle ge sig av och lämna mig som den sista generationen som upplevde det. Tänk att det finns ett namn för just den känslan. Att jag inte är ensam. Glenn Albrecht har givit känslan namnet "solastalgi" (att jämföra med nostalgi och melankoli) och ger mängder av exempel på människor och grupper som upplever det. Upplevelsen gör dig maktlös och uppgiven.
Solastalgi är bara ett av de nya tillstånd som han gemensamt givit namnet "tipping points of the mind". Är du intresserad av nya psykologiska begrepp och dramat som pågår inne i ditt huvud - se gärna den här korta filmen:
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaDet här är sorgligt på riktigt. Det är sorgligt att tänka att vi snart inte kan plocka blåbär längre o stoppa i munnen p g a en bandmask. Det som jag tycker allra allra bäst om att göra på sommaren. Mina barn gillar inte att gå i affärer. Inte jag heller. Vi har varit ute mycket. Just nu känner jag en slags stress över att jag vill bara hinna vara så mycket som möjligt. Idiotiskt. I naturen. Tillsammans med dom jag tycker om. Innan det är för sent.
SvaraRadera