För ett tag sedan skrev jag ett inlägg om NDD- nature deficit disorder. På svenska blir det väl "naturbriststörning". Det handlade om barnens bristande känsla för naturen.
Glenn Albrecht i föregående inlägg, mannen med "tipping points of the mind" har svarat på den diagnosen med att barnen uppvisar symtomen, men det är föräldrarna som är orsaken: Föräldrarna lider nämligen av AOD- artefact overload disorder. Det får väl snarast översättas med "prylkraschstörning" (jamen hitta på nåt bättre själv då ) och beskriver ett vanligt förekommande tillstånd där föräldrar är så upptagna, överlastade, av sina tekniska prylar att de inte varken ser, hör eller förstår att ungarna behöver komma ut i naturen.
Efter två veckors jullov med ungar i pyjamas som bara vandrar mellan matbordet och datorn känns beskrivningen akut. Men jag ska gå och säga det till mina tonåringar. Att det är inte deras fel, det är mitt.
Dags att öva strömavbrott... Fimpa huvudströmbrytaren i ett par dagar!
SvaraRaderaJa fy attan vad mkt teve-spel och dito dator det blivit här under detta lov:(. Men mitt modershjärta fylldes av hopp när jag igårkväll ropade"kom o titta fyra rådjur alldeles utanför fönstret" och båda grabbarna kom och stod länge, länge och hade ögonkontakt med de vackra djuren.
SvaraRadera