Från your-profit till non-profit till my-profit

Förr-i-tiden, då försökte folk helt enkelt bara sälja saker. Sedan började de berätta historier för att jag skulle köpa saker utan att riktigt märka att det var det jag gjorde. Man började bygga relationer. 

Idag kämpar alla partier och organisationer med att fila vidare på sitt "historieberättande". Man vill hotta upp sitt förflutna och få det nuvarande att verka lite hetare än vad det kanske är. Finns det ingen story finns det inget engagemang. Varje litet köp av vara exemplifieras idag med bild på ett barn som ska få hjälp. Någonstans. 

Men partier och företag borde nog lära om nu. Det handlar inte längre om vad de kan göra för mig - det handlar om vad jag kan göra för dem. Om jag bara får bidra ekonomiskt - då blir vår relation varaktig. Den växer. Om ni bara visar upp en spricka i er mur. Så; dra er inte för att plocka fram era misslyckanden, er oförmåga och era behov när det kommer till valrörelse. 

Diligentia, som äger gallerior i Linköping och Norrköping, har
                           förbjudit Frälsis att stå med bössor där. Insamlandet "störde kundströmmarna". 

Exempel ett: Margit Richert skriver bloggen "Gittos mat". Jag älskar verkligen henne. Allt hon skriver om gör mig hungrig. Hon är rolig, modig och hon behöver stålar. När Margit ber om pengar för att kunna åka till en matmässa i Kazakstan vill jag gärna hjälpa till. Fast just den veckan var jag pank. Men andra hjälpte henne istället.

"För lite mer än fyra tusen kan jag flyga från Stockholm till Almaty. För ungefär fyra tusen till kan jag få en veckas hotellrum med trådlöst internet (ja, det kommer behövas om jag ska kunna meddela mig med omvärlden). Födgeni har jag, jag tror inte att jag kommer att gå svältandes på en matmässa. Jag har skapat ett konto där ni kan sätta in pengar om ni vill. Åtta tusen kronor totalt behövs för att kunna göra det här. Jag har helt enkelt inte några resurser själv, annars hade den här resan varit betald redan nu."

           Gittos mat, Taffel, "Hjälp Margit till Kazakstan" 130222

Exempel två: Slöseriombudsmannen. Martin Borgs, en av Sveriges bästa lobbyister sedan år tillbaka. Men han verkar stå utan pengar till sina roliga projekt:

"Ibland får jag frågan om det går att stödja mitt arbete som Slöseriombudsman på något sätt. Jag brukar svara att det viktigaste är att fortsätta skicka in tips, kommentera och dela det du tycker är intressant. Samtidigt har jag arbetat med att hitta ett sätt att stödja mig ekonomiskt för den som vill. Eftersom jag inte tar emot några skattepengar är jag beroende av frivilliga bidrag. Jag ber att få återkomma i morgon med ett specifikt projekt som jag tror att många kan vara intresserade av."

       Slöseriombudsmannen, Facebook, 130305 

Exempel tre: Föräldravrålet. Jag gillar verkligen dem. Men de behöver också lite pengar:

"Det viktigaste i nuläget är att vi blir många. Var med och skramla till en FB-annons för att nå ännu fler! Genom att bli riktigt många kan vi sätta verklig press på politikerna. PG:1647943-8."

             Föräldravrålet, Facebook, 130109 

Som ni ser finns det gott om uppfinningsrikedom och kreativitet när det gäller att be om pengar. Jag har bara valt exempel som jag verkligen gillar och sympatiserar med. Det blir mer intressant då. Som ni också kan läsa är Margit bäst på det hon gör. Det ligger för lite känsla och för lite "P.S I Love You" hos de två andra.

Jeff Brooks, som skrivit boken "The Fundraiser´s Guide to Irresistable Communications" beskriver The Content of Fundraising i några talande rubriker:

• Persuade with Story, not Statistics. 
• Keep It Simple. 
• Make It All About the Donor. 
• I Have Bad News and Good News. 
• Have a Clear Call to Action.
• P.S. I Love You

Det var väl glasklart? Skriv ner punkterna någonstans. Du kan ju komma att behöva dem. 

Och skippa det där med att skapa ett wywallet-konto till din insamling. Det bara retar upp folk. Helst vill vi betala till ditt vanliga bankkonto. 

Tillägg: Det fanns visst en teori för det här också: "Likeability"