måndag 18 mars 2013

Mat på bordet - idag och imorgon

De klimatförändringar vi ser redan idag är resultatet av utsläpp mänskligheten gjorde för fyrtio år sedan. De resor du gör, den mat du äter och de saker du köper idag får konsekvenser i klimatet först om flera årtionden. Skrämmer det dig? Eller gör det dig lugn?

Vete. Sånt man äter. 
Harald Welzer skriver i dagens DN om klimatfrågan. Jag har läst hans böcker "Climate wars" och "Slutet på världen som vi känner den". Bra böcker. Inte särskilt hoppfulla.

- Men han säger ju att det är omöjligt att lösa det här!
Så säger min man efter läsningen av dagens artikel. Jag tänker precis tvärtom. Welzer beskriver klimatfrågan som "djupt moralisk". Det blir upp till var och en av oss. För konsumtionen är problemet.

Hur kan det vara möjligt att det är upp till mig och dig? Det blir ju nästan en teologisk diskussion: Vad är en liten människa, om Gud inte finns? Om ingen ledare i hela världen är stark nog att lösa frågan. Ja, vi kan ju sluta vänta på frälsning då.

Var ser du diskussionen om huruvida vår gemensamma omställning ska börja när vi, som land, har det ganska bra - eller om ska vi lämna över till våra ungar?

Mig veterligt finns det inte ett enda politiskt parti som vill sänka våra CO2utsläpp mer än högst fem procent. De vill allihop putta över ansvaret till våra ungar. För att de vill bli omvalda. Deras lösningar på att "bli omvald" är alla kortsiktiga: Jobbskatteavdrag, höjd A-kassa, mer ekologisk mat i skolan, eller stoppad invandring. Därför blir klimatfrågan i slutänden en rent moralisk fråga. Det står mellan mig och mitt samvete. Tyvärr. Det finns inget vi.


2012 näst våtaste året någonsin i Storbritannien. Bild: Christopher Furlong/ Getty. 

Ett annat problem är, att följden av de klimatförändringar vi ser redan idag leder till ökad konsumtion i andra länder. Taskigt väder här hemma gör att mer mat måste importeras från andra länder. I Storbritannien var 2012 ett fruktansvärt nödår. 2011 gick 90% av producerat spannmål att mala till mjöl. 2012 var det bara 10 % som dög. För 100 år sedan hade en sådan skörd lett till att engelsmännen hade dött av svält.
"Our welfare officer in Cornwall was handing out sandwiches from her car to people who had nothing to feed themselves. We are talking about farmers being pushed on to the breadline"
          "UK farmers face disaster as 'perfect storm' strikes", The Guardian 130316


-Jaha. Här sitter du och skriver blogginlägg. Då får väl du rädda världen , då, så ser jag till att pojken kommer till skolan. Säger min man. Jag och min fantastiska moral går väl och tar hand om disken istället. Ridå.

Svältelände förr-i-tiden. Vem har målat tavlan? 

18 kommentarer:

  1. Det är omöjligt att påverka konsumtionen på något avgörande vis eftersom den styrs av miljarders människors individuella val och hejas på av näringsliv och politiker.

    Produktionen däremot är koncentrerad till relativt få enheter och dessutom finns flera logistiska flaskhalsar.

    En fördel med att sikta på produktionen är dessutom att koldioxidutsläppen bara är ett av många allvarliga problem som energiproduktionen ger upphov till. Det kanske i slutändan inte ens är det avgörande.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hur gör man det, då? Få höra dina förslag!

      Radera
    2. De flesta oljeproducerande länder har så hög produktion som det rent fysiskt och ekonomiskt är möjligt. Nigeria är väl ett lysande undantag möjligtvis. Vissa metoder tycks helt enkelt vara mer effektiva än andra. I slutändan så är det väl bara vår fantasi och beslutsamhet som sätter gränsen för vad vi kan åstadkomma? Eftersom det är våra barns framtid som står på spel så borde det ju åtminstone inte vara några problem med beslutsamheten.

      Radera
    3. Jag kan tänka mig vad 11:46 är ute efter, http://www.resistdonotcomply.org/ jag är inte där själv men ibland dyker det upp konstiga tankar. /Jätteanonym

      Radera
    4. Ja, jätteanonym. Det gör det. Särskilt i mina tonåringar gör det det. Kommer de förlåta oss?

      Radera
    5. Kanske förstå på ett intellektuellt plan men förlåta? Det blir nog svårt, i alla fall för dem som bryr sig. Många i tonåren är rätt ointresserade och det är dystert. Kanske orkar de inte ta till sig. Min barndoms fasa med BOMBEN var i alla fall påtaglig och gick att demonstrera mot. Men hur demonstrerar man mot "dåligt väder"?

      /Jätteanonym - dyster

      Radera
    6. Precis vad en kyrkoherde sa som jag intervjuade i morse. "Alla tror att uppvärmning betyder "varmare", men egentligen blir det bara regnigt och molnigt. Ostadigt väder. " Det var vad han redan hade sett hända i sin del av Sverige. Att det inte går att gå ut med konfirmander och se på stjärnor längre. Det är för få stjärnklara nätter under hösten.

      Radera
  2. Welzers bok (orig. titel: Klimakriege. Wofür im 21. Jahrhundert getötet wird) finns även i svensk översättning. Fantasifullt nog heter den Klimatkrig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet. Oturligt nog hann jag stappla mig igenom den på engelska först :-)

      Radera
    2. En mycket bra bok, har även läst den föregående boken "Slutet på världen som vi känner den" (båda på svenska ;-) och de är riktigt riktigt bra.

      Läste en artikel i senaste numret av Arkitekten nyss - "Så formar maten våra städer" - om Carolyn Steel och hennes arbete kring detta, vilket gör att hennes bok "Hungry City" (olyckligvist på engelska) nu måste sättas upp på läslistan!

      Artikeln läses här: http://www.arkitekt.se/arkitekten/1302/f15906

      Radera
  3. Jag har läst artikeln på dött trä. Testade att vara utan morgontidning under januari, men behöver lite längre avvänjningstid. Retade mig lite på att han pådyvlade mig uppfattningen att det inte gick att förstå att något osynligt, luktfritt kunde ha vikt. Ser också att VI måste nå internationella överenskommelser och samarbeta. Håller inte att vänta att alla individuellt ska byta inställning och minska sin onödiga konsumtion. Klarar heller inte själv att fortsätta länge till med en gammal mobil utan ens kamera. Ja det går att ringa och utväxla sms, men alla runt om ser undrande på mig.

    Har tittat lite på kraftsystemet på minutbasis i norden de senaste dagarna. Större delen av denna korta tiden verkar vi importera el från Polen, Tyskland och framför allt från Danmark. Exporterar gör vi till Norge och mest Finland. Systempriset i Danmark varierar kraftigt med vinden och det syns tydligt att kraftigare internationella ledningar behövs. Vindkraft har tydligt haft stor inverkan på både Danmark och södra Sverige under min lilla spaning. Vet sedan tidigare att ledningarna mellan Norge och Sverige är kraftigt underdimensionerade och leder till att mycket vatten inte nyttjas utan spills i Norge vid vårflod och regntider.

    Vänliga hälsningar

    Nanotec

    SvaraRadera
  4. Men så låt oss starta ett parti som är bra och tar saken på allvar.
    * Tar arbetstidsförkortning på allvar.
    * Uppmuntrar sparande istället för lånande.
    * Uppmuntrar omställning.
    * Uppmuntrar småskaligt enkelt företagande.
    * Säkerställer människors grundläggande behov.
    Visserligen får det inga röster men det kan ändå kanske bli en enande kraft.

    Krispartiet kanske?

    /Idéspruta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det behövs inte fler partier. När människor sätter sig in i saker och tar ansvar för det de förstått så händer det saker. Det är ignoransen som måste bekämpas. Varje klok människa måste försöka nå fram till en annan klok, oinsatt människa. Det kommer att bli omöjligt att stå för det här systemet. Frågan är vilka folkvalda som vill vara först in med det nya och vilka som vill komma sist ut med det gamla. Det är en fråga om hederlighet, mod och självrannsakning. Än så länge tror jag att det är möjligt. Kanske.

      Radera
    2. Väldigt många vill "om de andra också" drar sitt strå till stacken. Lämnas det åt individer kommer vi att få ett (eller vi har det redan) skolexempel på allmänningens dilemma http://sv.wikipedia.org/wiki/Allm%C3%A4nningens_dilemma så det behövs en enande kraft.

      Självklart behöver det inte vara ett parti men kan vi få en icke-parlamentär samling kring detta och kan den få legitimitet? Jag ser ingen sådan. Omställningsrörelsen är visserligen fin men lågmäld, långsam och inte så aktiv i Sverige. Vad finns det mer? Vart ska jag rikta min frustration över att inget händer?

      Sen möter jag dagligen människor som inte vill veta av att det är problem och accepterar de problemen vill de inte veta hur svåra de riskerar bli och accepterar de det så är det ändå inte vårt fel och är det det så kommer det att lösas med ny fantastisk teknik och gör det inte det så är det ändå inte vårt fel...

      Kanske är det som det nämndes i en av de artiklar du länkade till så att demokratin måste dö innan det blir ordning på detta. Tyvärr blir det nog i så fall inte den ordning som är bäst för dig och mig och våra barn. Före industrialismen klarade jorden ungefär 1 miljard människor, kommer vi att vara bland dem som blir kvar?

      /Idéspruta - desillusionerad.

      Radera
  5. Jo, det finns mycket att bekymra sig över. Helt klart.
    Men måste allt ses så dystert jämt?
    Ibland kommer det lite mer positiv signaler också trots allt.
    http://www.ted.com/talks/allan_savory_how_to_green_the_world_s_deserts_and_reverse_climate_change.html
    Kolla gärna den här. Kändes bra för mig i alla fall.
    Förresten framstår guben din som klok:-)
    Borde kanske haft signaturen "Gripa efter halmstrån" på den här.

    SvaraRadera
  6. Du har rätt Grönvita. Allt behöver inte ses så dystert. Vi riskerar en svår omställning, men inte glömmer vi all den kunskap mänskligheten samlat om världen. När vi frigjort oss från fossil energi får vi enklare att hantera andra problem.

    Ska kika på föredraget senare.

    Apropå halmstrå, dvs biomassa, står den för ganska mycket el så här års i vårt lokala elsystem via samtidig fjärrvärmeproduktion.

    Vänliga hälsningar

    Nanotec

    SvaraRadera
    Svar
    1. Korrelationen mellan kunskapsackumulation och världsförstörande verksamhet är sannerligen hög?

      Däremot finns det ett enormt hopp i att mänskligheten är på väg att berövas den makt som dessa tillfälliga energidepåer gett oss.

      Utan billig energi kan vi inte längre upprätthålla det system som i rask takt förvandlar planeten till en biologiskt fattig och giftig avfallshög.

      Då kanske vi äntligen börjar samla på rätt know-how igen. Det know-how som vi i princip utrotat de senaste tio tusen åren.

      Radera
  7. A propos ignorans. Som Foklhögskolelärare har jag lärt mig massor! Man lever så länge man lär! Tyvärr skjuter så många människor bort besvärliga kunskaper och insikter.Ingen föds läsande eller kunnande alla måste lära på nytt. Där ligger vårt ansvar. Men vad ska vi lära ut? ska vi vara positiva och tro på och sträva emot lösningar eller ska vi förbereda den kommande generationen för det värsta? Man kan ju som bekant leda hästen till vattnet men inte tvinga den att dricka. Det är skillnad på "att lära någon" och att indoktrinera, men den är hårfin. Många religioner jobbar med indoktrinering och lyckas. Det kritiska tänkandet som ingår i lärandet har svårt att göra sig gällande. Objektivitet, kan vi glömma. Vi slåss alla för våra värderingar, som sanningar.
    Jag har valt min väg och den är ensamvandrarens, numera, men jag hoppas på att lära ut genom exemplet.
    Läs gärna :Björnlods Blogg som innehåller lite fler funderingar.

    SvaraRadera

Suck, vad jag är trött på spam. Nu får du visa att du är en riktig människa. Välkommen att kommentera! :-)