Gott nytt 2030!

"Kanske var det värt det - att vara fattig en lång tid för att få vare rik en så kort tid?" John Kenneth Galbraith, "Den stora börskraschen"

Mitt i planerandet av de överdådiga nyårsmenyerna och bland återblickarna av året som gått smyger sig en irriterande debattartikel in på DN Debatt. Två forskare varnar för Sveriges bristande livsmedelsförsörjning. Inte idag - men imorgon.

Idag har Sverige en självförsörjningsgrad för livsmedel på runt 50%. Men vi gör oss i rask takt av med både jordbruksmark (bygger bostäder på Skånes och Östergötlands  finaste åkrar) och bönder   ( enligt LRF har vi inga kvar år 2050)

Utvecklingen går alltså åt helt fel håll. En nationell strategi är helt klart nödvändig. Den kommer säkert utformas någon gång i framtiden när vi redan har problemen i knät. Och än så länge är vi ju mätta.

Men mänskligheten är alltid bara en skörd bort från svält. Det gäller både dig och mig och mina barn och dina barn. Vi borde alltså rusta ungarna för ett framtida liv som småbönder. Så att de kan stoppa den där potatisbiten i munnen på oss när vi är gamla. Så att de kan mätta sig själva.

Vem ska annars göra det?

jullovet börjar - nu

Hej! Nu tar bloggen jullov ett tag. Vi ses sen!

Att inte tro på konsumtion är jätteskumt

"Dagens överlevare är ofta en variant av gröna vågen. Människor som vill leva av naturen och inte vara beroende av samhällets konsumtion och strukturer. De gräver egna brunnar och odlar egen mat. De misstror samhällets möjligheter att hjälpa dem i händelse av svåra kriser."

                 Fakta "Preppers", SvT:s hemsida. 

Mamman till den unge mannen som mördade en massa småbarn på Sany Hookskolan var inte bara stormrik, en hängiven lärare (som egentligen inte behövde arbeta), förtjust i Chardonnay och extremt vapenintresserad. Hon trodde dessutom på en snar ekonomisk kris. Hon odlade egen mat.

Det där är skumt.

Fast alla andra unga män som har skjutit ihjäl andra skolbarn i liknande situationer hade inte mammor som trodde på en snar ekonomisk kris. De hade mammor som shoppade på som vanligt. Just saying.

Är du central eller perifer?

"- Min man är så trist, han pratar bara om varsel, eurokris och undergång nuförtiden.
  - Gud, så tråkigt, det skulle göra mig tokig."

                  avlyssnat samtal, två medelålders medelklasskvinnor på tunnelbanan

                             Svensk landsbygd. Folktomt och vackert. Soligt. Så vill vi se det. 

Idag har DN Kultur en lysande artikel av den tyska författaren Julie Zeh. Rubriken är "En timme från Berlin är krisen konstant".

"Familjen H åker sällan och handlar. Tvättmedel, tandkräm, någon gång en flaska kryddat brännvin. Cigaretter köper de svart. Allt annat gör de själva eller byter till sig i byn. Livsmedel, byggmaterial, tjänster. Det spelar ingen roll om det handlar om en trasig bil, ett tak som måste läggas om eller ett badrum som ska kaklas- man hittar alltid någon som kan fixa det."

               Julie Zeh, DN 121217 

Julie Zeh beskriver en plats bara en timmes väg från storstaden, ute på den tyska landsbygden. Det är inte Grekland, konstaterar hon. Det är hennes grannar. Artikeln får mig att börja fundera över begreppen perifer och central. Är hela eurokrisen bara en storstadskris? En medelklasskris?

                            Medelklassens dröm om landsbygden. Pittoreskt. Så vill vi ha det. 

Självklart kommer en kris sippra sig genom hela samhället. Men vissa delar av samhället är redan bättre förberedda än andra.  Jag saknar de svenska skildringarna av den här sortens landsbygd. Oftast när de syns, så handlar det om att beskriva offer. Stackare - som inte har lyckats ta sig därifrån. Vi skriver gärna om lågutbildade, helst arbetslösa människor. Skriver vi om högutbildade så är det alltid folk som pendlar därifrån. Eller som har downshiftat. Det är alltid de centralt placerade journalisterna, som jag själv, som tittar på de perifera.

Sån tur att de bästa omställningsbloggarna alla bor på landsbygden och bidrar med träffsäkra skildringar av oss sårbara, ängsliga storstadsbor.

”Hur man klarar arbetslöshet? Man ser till att jaga så mycket som möjligt, fylla frysen med vilt, arbeta så mycket svart som möjligt och vänta på bättre ­tider”

                citat ur filmen "Bröllopsfotografen" 

                            De socialrealistiska reportagens bild av landsbygden (mitt eget)
                           Gunnel i hemtjänsten på norra Öland hjälper lantbrukaren och   
                           fattigpensionären Åke. Han orkar inte ta sig ur sängen för att 
                           elräkningen är så fruktansvärt hög. Han vågar inte ens öppna kuvertet.

I fortsättningen tänker jag titta på alla artiklar som skrivs om kriser och bostadsbubblor med nya glasögon. Är det här en kris för Gunnel i hemtjänsten på norra Öland? Är det en kris för fattigpensionären Åke? Eller är det bara en kris för mig och mina grannar? Deras RUT-städerska står  just nu utanför mitt fönster. Hon röker och pratar på ryska i sin mobiltelefon.

Är du själv central eller perifer - och hur påverkar det din syn på vad en kris är?

Uppdatering: Även fortsättningen på artikelserien, om krisens Spanien, är minst lika bra. Läs!

Apokalypsen är inställd

"Grekland är ett land i fritt fall sedan fyra år tillbaka. Idag saknar var fjärde grek ett arbete. Barnfattigdomen har klättrat till 23,7 procent. Nästan en miljon människor lever i hushåll där ingen har ett arbete. Varannan ung grek är arbetslös. Familjer flyr åt alla väderstreck. Två av tio barn lämnar grundskolan.- - -Självmordsepidemin skördar offer som grekiska kyrkan inte ens vill begrava. Självmord är ett brott mot Guds vilja. Det är mest män som hoppar, hänger sig eller halsar dödliga doser. Efter sig lämnar de skulder, sörjande änkor och hungriga barn. Ensamstående föräldrar som förlorat sina jobb och inte längre har råd med hyran lämnar sina barn på barnhem och säljer det sista de äger längs Poseidons hårt trafikerade aveny i centrala Aten. "

            Alexandra Pascalidou, "När vi jagat bort flyktingarna är det er tur" Bang, 12-12-12 

"Bryant menar att folk undviker de verkliga problemen med ekologi och klimatfrågor och istället håller sig till någon yttre typ av katastrof. --- Vi är så fast i vårt sätt att leva att vi inte själva vill ta tag i de egentliga problemen. Skulle vi göra oss av med allt det vi har omkring oss, allt det vi har byggt upp?"

              Johan Normark i dagens DN, reportaget "Apokalyps nu" 

                                              Endast greker får gratis mat. Bild från GP

Apokalyps är trendigt.  Man kan köpa zombiebälten till barnen och gotta sig i Melancholia och skratta lite och med lätthet placera alla människor som inte tror på evig tillväxt i det här apokalypsfacket. Neggon. Undergångskramare. Både SvD och DN gör stora uppslag på temat idag. Sida vid sida på DN Söndag ligger rubrikerna för söndagsdelen:

"Reportage: Är apokalypsen här? Resor: Besök New Yorks hemligaste barer. "

Ingen som helst koppling görs mellan de två rubrikerna. Det vore väl att kräva för mycket. Skulle sönderfall och flygresor ha med varandra att göra?

Tror ni att grekerna ovan också går runt och tänker på apokalypsen? Eller har de bara fullt upp med att ta sig igenom en pågående kollaps?

Mardrömmen är inte en komet. Mardrömmen är ett långsamt sönderfall där du bit för bit blir fråntagen saker som du hittills tagit för självklara: Kulturinstitutionerna. Pensionen. Föräldrapengen. Sjukvården. Maten. Som Maslows behovspyramid, fast baklänges.

Att prata om apokalyps är en försvarsmekanism mot att låta allt det här andra sippra fram. Förlusterna. De vi gjort och de vi ska ta.

De kommer vara många.

En dåres försvarstal

"Det mest ansvarsfulla man kan göra för klimatet, är att inte skaffa några barn - har ni tänkt på det?"

                           Röst från "Föräldravrålets" facebooksida 

                                                      Axel och ballongen

Så här är det: Jag har fler barn än vad den här planeten tål.

Precis så irrationellt kan det vara att vara människa. Förälder. Man är både klarsynt och korkad. Det gällde å andra sidan nästan för hela min generation. Det var ingen lätt sak att för något år sedan inse att det inte bara handlade om fördelning av resurser.  Vi hade inte tid på oss. Politiken hade inte fixat klimatförändringarna. Min konsumtion utomlands hade dessutom dolts i alla redovisningar och ingen hade pratat särskit mycket om sambanden.

Det var nu det gällde och mina ungar skulle i framtiden få lida för att jag och deras pappor hade gjort dem. Precis som ungar på andra sidan jorden redan lider.

Hur ska man svara den uppfordrande rösten ovan? Jag skulle vilja svara så här:
"Sannolikheten är stor att den som läser på föräldravrålets facebooksida faktiskt redan vet om att deras ungar är en belastning för klimatet. Sannolikheten är stor att den personen just på grund av detta ibland ligger och håller i sin unge och gråter om nätterna. Sannolikheten är stor att just den personen ibland mår så dåligt att just den här skulden inte låter sig uttryckas. Men det betyder inte att skuldkänslorna inte finns. Tro mig."

Anledningarna till att människor som jag gör fler barn än vad klotet klarar av, de kan vara lika många som antalet barn. Men en bärande anledning hittills har varit framtidstro och tillförsikt. Många av oss har inte den kvar längre. Vi kan därför vara rätt säkra på att det inte blir lika många ungar framöver.
Med tanke på hur fertiliteten hela tiden minskar i befolkningen verkar jorden dessutom ha hittat ett eget sätt att lösa det där på.

Så, snälla -  låt de gravida vara ifred. Låt de med bebisar få slippa höra att deras unge förstör jorden. Antingen är de smarta och känsliga nog att redan bära på detta - eller så fattar de ändå aldrig. Bygg allianser med de engagerade istället för att kritisera dem. Att börja med att påpeka att man inte borde ha gjort barnen är ett säkert sätt att lämna annars engagerade människor bakom sig. Vi kommer otäckt nära det där rashygieniska tänkandet vi en gång i tiden med stolthet lade bakom oss. Att alla vi som gjort ungar är dumma i huvudet. Förstörare. Parasiter.

Varje unge som föds är också en resurs och ska betraktas som en sådan. När ungen väl finns här, andas, skriker, låt oss se den som en gåva. Poängtera däremot gärna för föräldrarna deras ansvar i att uppfostra denna lilla gåva till en modig och kapabel medborgare som kan hushålla med begränsade resurser.

Det ansvaret kan gärna få vila tungt.

Tack, snälla Fortum!

Detta har hänt: Under de senaste två veckorna har vi haft tre strömavbrott här i Bagis. I Hökarängen har en av mina bonusdöttrar haft fyra. Därav detta tackbrev till Fortum. 

              Det här är vad jag och flera av mina radhusgrannar numera går och drömmer om



Hej Fortum!

Jag vill bara passa på att önska God Jul - och tacka för strömavbrotten. Nu tänker ni att jag är ironisk, men det är jag inte. För de senaste veckornas upprepade strömavbrott har för oss här i Bagis varit en nyttig spark i baken till att, på allvar, påbörja en omställning.

Vi vill vara bättre förberedda nästa gång det händer. Och det kommer vi verkligen vara! Stackars alla i Danderyd som inte har fått öva sig. Fast - det gör ju inget, de kan säkert bli undsatta med helikopter om det skulle behövas. De klarar sig nog. Men vi, vi räknar kallt med att hjälpa oss själva.

Det är nästan så att jag vill prata om de senaste veckorna i former av IS /(tiden innan strömavbrottet) och ES (efter strömavbrottet).

Innan strömavbrottet fanns det nästan ingen här som ville prata med mig om behovet av batteriradio, eller om vevbara ficklampor. Jag kände mig rätt knäpp, faktiskt. Att man har väldigt många stearinljus hemma är inget att skryta med på Facebook. Det verkar bara - udda. Efter strömavbrottet kan man slå sig i slang med vemsomhelst och prata spritkök. Och vedspis! Tänk att bara tre-fyra timmar utan el kan få oss så...beredda.

Vi är redo för ett längre avbrott nu. Och om jag får önska mig något till jul, så vore det ett helt dygns avbrott, helst under juldagen när alla har släkten på besök och kalkonen i ugnen. Hur är era kommunikationer med andra elbolag? Kan ni vidarebefordra min julönskning även till resten av landet? Även till riksdagshuset, precis innan julavslutningen?

Återigen; tack för den fina presenten - och skicka den nu vidare till andra större städer.Vi behöver alla en lagom kris att få öva oss på. Inget är bättre än elavbrott.

Nu börjar barnen snart vänta på fru Hulda

                                            Fru Hulda/Holle/Hylle - en feministisk jultomte

Idag kommer SMHI med 60 vädervarningar. Nästa alla omfattar snö. Alla vet ju att det är Fru Hulda som kommer med snön, därför tänkte jag att det är läge att berätta lite om henne - och om andra urgamla vinterfigurer. Fru Hulda håller helst till i Tyskland nuförtiden. I Skåne kan hon heta fru Hylle, och bo under den magiska fläderbusken. I resten av Sverige är hon mer känd som Frigg, Odens maka.

                                      Illustration ur Bröderna Grimms saga om "Frau Holde"


Fru Hulda håller under vintern mest till inomhus. Där skakar hon sina sängkläder så att det snöar över oss. En dag som den här, med otaliga snövarningar, har hon förstås mycket att göra. Ibland tar hon hjälp av små avsigkomna flickor som får tjäna hos henne som piga. Går det bra, är de flitiga och flinka, belönar hon dem stort. men de lata och slarviga ska passa sig nog, eftersom hon har mörka och magiska krafter som hon glatt använder när hon känner för det. Friggs man Oden har stora likheter med jultomten. Även fru Hulda/ Frigg själv är ute och ger barnen julklappar. Hon flyger runt på sin vagn, dragen av gäss och delar med sig. Till vuxna kan hon ge schyssta klappar som hälsa och lycka.

Odens pappa hette Bure. Han slickades fram ur en sten av kon Audhumbla. Men det är så längesedan, det var i tidernas begynnelse, så det är det nästan ingen som minns. Bure bytte under nationalromantiken namn till Bore och blev, typ kung över allt som är kallt. Efter 25 mars sopas han i sagan bort av Gumman Tö, även känd som - Freja.

                                             "Kung Bore", sagoillustration av Ivan Bilibin

Samtidigt som Bure/Bore /Borealis/ slickades fram svettade Ymer ut rimtursarna ur sin armhåla. Rimtursarna kommer av rimfrosten från Nifelheim. De blev jättar, stora, starka och kalla. Akta dig för dem.

20 skäl att inte ställa om just nu

"Om du visste hur mycket JAG har att göra, då skulle du inte fråga om så dumma saker som omställning." 

1 Klimatfrågor är viktiga - men andra saker är viktigare, som
a att jag hinner med allt jag ska
b den ekonomiska krisen. Därför får vi offra klimatet.

2 Jag delar din uppfattning - men det är inte mitt ansvar
a för jag är befriad från ansvar. Jag jobbar ju för miljön och måste därför fortsätta flyga och köra bil
b teknologerna ska först skapa klimatvänlig teknik, sen hjälper jag till.
c det är politikerna som ska se till att vi lever mer klimatvänligt
d det är massmedia som har ansvaret för att inget händer
e det är systemet som styr - vi människor kan inte göra mycket

3 Det är ingen idé att börja
a för alla måste ändå göra allt samtidigt
b för ingen kommer ändå se vad jag gör

4 Det är ändå bara en droppe i havet, så därför kan jag strunta i att bli mer miljövänlig den här gången

5 Allt det där är viktigt, men
a man ska inte vara negativ
b man har rätt att slippa skuldkänslor
c man får inte lov att moralisera

6 Vi är redan så miljömedvetna - problemen är så gott som lösta

7 En omställning kräver ett mer helgjutet, moget samhälle - och vi är inte mogna än

8 Det går ändå åt pipan! Jag är pessimist!

9 Jag har inget val, jag MÅSTE leva som jag gör

10 Något måste vi väl få unna oss?

11 Jag vet alldeles för lite

12 Ditt skäl?

Under året har jag diskuterat med många underbara människor. En av dessa är en psykologilärare från Göteborg som heter Inger Jonsson. Det är hon som har sammanställt alla de här argumenten. Hon har också beskrivit hur man ska bemöta dem. Berätta vem du är så ska jag bemöta dig!

Att förändra världen eller sig själv

"Både pessimism och optimism är åskådarsporter. Vi befinner oss i en enormt allvarlig situation som vi måste hantera. Jag vill göra allt jag kan"

                         Pella Thiel i DN, 121212 

"Jag ska flyga till London över dan för att äta lunch med några väninnor - sen flyger vi hem igen, lite crazy, sådär"

                         en bekant berättar 121212 

                                              Bild på bilkö lånad från Supermiljöbloggen

Det finns en rätt stor diskrepans mellan tanke och handling. Iallafall hos mig. Det var väl därför som jag slentranmässigt kunde rösta på Miljöpartiet under tjugo års tid  - och hoppas på att dom skulle fixa lite hårdare regler, så kallade styrmedel, som ju skulle omfatta även klimatlata människor som mig själv.

Det fungerade inte.

Även om jag har bättrat mig idag - hur stor skuld får jag, som före detta klimatlat, placera på andra för deras agerande? Ingen alls, säger samhället. Men jag blir ju både förbannad och besviken. Det är en av de saker som jag har mest diskussioner med min man om. Mitt inte-så-konstruktiva sätt att, enligt honom, hemfalla åt privatmoral när allt borde handla om samhällsomställning på ett politiskt plan. Privatmoral, det är fult det. Politik, det är fint det.

Men jag tror ju inte på politikens möjligheter längre! Då står jag ju ändå där med min tvättade hals och otvättade byk. Det som återstår att påverka, eller snarare förbereda, är mig själv.

Utan att moralisera över andra som inte förbereder sig alls. Iallafall inte nu. Iallafall inte märkbart.

En vän ringer mig från flygplatsen. Hon ska flyga inrikes. Vi har haft långa diskussioner om inrikesflyget. "95 % av de som flyger inrikes är män. Det kan du skriva på din blogg", säger hon.
"Männen flyger inrikes, kör bilen i storstan och äter mest kött", säger jag till min man (käckt privatmoraliskt). "Ja, men snart är ni jämställda där också", svarar han. Precis som med övertiden, spriten och tobaken.

Ja, snart kan vi alla flyga till London för en snabb lunch. Det kostar ingenting.

Hur förhåller du dig till privatmoral? Får man moralisera? Hjälper det? Vad hjälper, då?

Money for nothing

"Sverige tar matchen" är en ny sajt från Svenskt Näringsliv. Den känns ungefär lika fräsch, insiktsfull och nyskapande som teveprogrammet Dansbandsmatchen. Har det egentligen hänt någonting hos Svenskt Näringsliv sedan sjuttiotalet? Man undrar.

Eller - är det så att Svenskt Näringsliv plötsligt har förstått att skattepengar går till - välfärd - och vill berätta det för oss?

Vad VILL de? Jag har en smygande känsla av att de nog vill förbättra företagens konkurrenskapacitet genom minskade avgifter och skatter. Har de inte fått precis det under de senaste sju åren? Och varför blomstrar inte välfärden redan i form av nya sjukhus längs med Norrlandskusten då?

Det hade varit mer intressant att få se hur Svenskt Näringsliv tänker sig att vi ska hålla kvar konkurrenskraften när vi inte längre har tillgång till billiga fossila bränslen till transporter. Deras femtioårsprognos ser jag gärna på film. Den är säkert också underhållande.

Titta gärna igenom alla filmerna på sajten och fundera på om inte Svenskt Näringsliv redan har lite för mycket pengar att göra av med.

Ett vrål från avgrunden

                                               "Rädda klimatet - offra inte våra barn"

                                                        http://foraldravralet.se/

                                                 Bild lånad från Föräldravrålets hemsida

För ganska exakt ett år sedan fick jag e-post från en vän. Hon skrev så här:

"Jag har sådan fruktansvärd klimatångest och begriper inte varför inte alla har det. Varför inte alla agerar, reagerar, protesterar. Senast 2015 måste utsläppen börja minska, om detta är alla ganska överens. Om vi vill klara tvågradersmålet. Som det ser ut nu klarar vi inte tvågradersmålet.  Som det ser ut nu går vi mot en ökning på 4-6 grader under detta århundrade. Det innebär att mer ca 95% av allt liv på jorden dör. På riktigt. När våra barn är gamla och våra barnbarn unga. Vid 3-4 graders ökning går det förmodligen inte att vända tåget även om vi vill. Förstår folk detta? Varför har inte alla dödsångest? Jag begriper inte riktigt det."

Som ni ser så var min vän tidigt informerad om det som Världsbanken för någon månad sedan lät alla andra förstå. Min väns fråga slog mig rakt i magen den där dagen i december. Julhandeln blomstrade, alla tindrade och jag gick där och tänkte på död och svält och krig.

Hade jag gått här och väntat på att politikerna skulle fixa klimatfrågan åt oss - och så hade de inte gjort det? Först fick jag samma otäcka, förlamande ångest som hon beskrev.

Idag har jag har inte ångest längre. Det här blev ingången till mitt personliga omställningsarbete. Jag är inte trött och förlamad - jag är oroad och arg. Och jag har hittat andra oroliga och arga föräldrar - i "föräldravrålet". Du kanske också är en sådan? Eller så har du andra ungar i din omgivning som du verkligen gillar och vill vråla för.

Det skadar ingen att vi låter svenska politiker förstå att vi inte är nöjda med deras arbete. Att vi bara väntar på deras omställning.

Det är alltid mest synd om oss

"Det är en storts glesbygdsproblematik mitt i storstaden, säger han till Dagens Nyheter. Det han syftar på är att det inte längre finns någon vårdcentral i området och vid årsskiftet stänger Systembolaget för gott. Han menar att det är en bortglömd stadsdel."

                    S-politikern Anders Göransson, Södermalms stadsdelnämnd. 

     "Gamla stan i vinterskrud". Foto: R Ryan/Stockholm Visitors Board 

 Det är faktiskt jättehemskt att bo i Stockholm. I alla fall i Gamla stan. Det är nämligen glesbygd där! Om Gamla stan-borna får benämna det själva. Varför då? Jo; vid nyår läggs systembolaget ned. Och det finns inte längre någon vårdcentral kvar. Om en stackars Gamla stan-bo behöver köpa sig en simpel flaska champagne måste hen släpa sig flera hundra meter bort till Folkungagatan eller Medborgarplatsen. En M-politiker i Västernorrland har redan tänkt till runt detta:

"Kanske kunde S-föreningarna i Västerbotten ordna en "kalibreringskurs" för mer centralt placerade partikamrater där man tar upp saker som geografi, glesbygd och avstånd? Kursen kunde med fördel hållas "på distans" i den meningen att man fick bo en vecka på en rad småorter i Västerbottens inland. Där kan det ibland vara flera kilometer till både biblioteket och systemet och dessutom väldigt långt mellan tunnelbaneavgångarna."

Tillväxtverket har en definition av vad glesbygd är. Det är områden som har mer än 45 minuters bilresa till en tätort med över 3000 invånare. Med sådana här vänner behöver vi verkligen inga fiender.

Fula, skitiga och elaka

"Förr kunde äktenskap och löftet om att hålla ihop ”tills döden skiljer oss åt”, ge en känsla av stabilitet i livet. Men när skilsmässorna blivit allt vanligare, känns relationen till en partner inte längre som tillvarons mest stabila fundament. Istället har föräldraskapet tagit över den funktionen: Medan relationen till en partner kan förgå, kommer bandet till ett barn alltid att bestå."

                 SvD "Därför skaffar kvinnor barn på egen hand,  110406

                         När Anders Lundin ska förklara för svenskamerikanerna i "Allt för Sverige", 

                        SvT, varför "vi svenskar är som vi är " plockar han fram Inglehart-Welzers

                        kulturkarta över världens värderingar. 

Allvarligt talat: hur många artiklar har du läst i år som handlar om att unga greker, spanjorer eller italienare flyttar hem till sina föräldrar för att leva allihop på farfars / mormors pension? Jag har läst en bunt, bland annat här, här, här, och här.  

Hur skulle det se ut här i Sverige om samma situation uppstod här? Ja, då skulle jag, min man, min syster och alla våra ungar flytta hem till min pappa i Småland. Han är den som har bäst pensionsförmåner i vår familj. 

Jag kan föreställa mig de scener som skulle bli följden av att vi skulle tvingas bo så nära varandra. Tänk Lars Norén snarare än en idyllisk film av Ettore Scola. Eller, nja, lite "Fula, skitiga och elaka" skulle det nog kunna bli ändå. 

Att vara god, svensk medelklass innebär att man vill att ungarna ska vara självständiga och oberoende. Gärna redan när de börjar i förskolan. Och efter gymnasiet får de gärna flytta till andra sidan jorden. Eller till var sin enrumslägenhet. 

Men om vi ska bli mer robusta som hushåll, som familjer, så behöver vi komma närmare varandra. Vi behöver stärka våra band snarare än att glatt klippa av dem, dunka varandra i ryggen och hojta "Lycka till!" Och det borde vi helst göra utan att dessutom bli stockkonservativa och vandra femtio år tillbaka i tiden. Men hur ska vi orka behöva varandra igen? Hur ska vi gå tillväga?

Eller ser du någon annan lösning?

Nej, jag får inte lust att leva tätt av att se den här filmen. Det måste finnas något annat sätt!

Snöblind

I Randers på Jylland planerar kommunen att "go Dubai" och bygga en skidbacke där du kan åka året runt.

"De högsta backarna ska nå 110 meter över marknivån. Alla pisterna ska ha egna lifter. Ovanifrån har det gigantiska vinterpalatset formen av en snöflinga med tre bågar som korsar Gudenån. Hotell, restaurang, barer och affärer ska ligga i nära anslutning till skidbyggnaden, som den danska arkitektbyrån Cebra har ritat. Två problem återstår, dock. Det finns än så länge varken de tre miljarder danska kronor som behövs eller bygglov."

                    Sydsvenskan 121129

Förutom den lilla detaljen med de tre miljarder som saknas för själva bygget , så har vi den prekära detaljen med den gigantiska förbrukning av fossilt bränsle som lär krävas för att hålla backen täckt av snö. Året om.

Snö är redan idag sällsynt på Jylland. Om trettio-fyrtio år kommer det vara en bristvara även i Sverige. Hur förbereder vi oss för det? Vi förbereder oss genom att förbruka mer fossila bränslen för att få snö, förstås!

Försäljningen av snöslungor ökar stort, i Hammarbybacken här i Stockholm går snökanonerna på högvarv trots att vi har mer naturlig snö än vad vi vill ha här just nu. Och såväl Västerås som Bålsta, Höör, Östersund, Piteå och Botkyrka kommuner planerar för skidtunnlar. Trots att Torsby skidtunnel i Värmland går med förlust och kostar den lilla kommunen en miljon om året att driva.

Fast just Västerås verkar för tillfället ha lagt sina skidtunnelplaner - på is. "Grattis, alla Västeråsare, det här firar vi med champagne" lyder första kommentaren under artikeln som berättar om uppskovet. Och genast kommer även stockholmarna upp med ett eget förslag till uppblåsbar skidtunnel.

"Vi har mött ett starkt intresse från idrottsföreningarna, men även från politiker. De känner nog Sjöstaden behöver kompletteras med aktivitetsytor. Här finns ju inte ens någon riktig bollplan."

              Bertil Stockhaus, ordförande i Sjöstadsföreningen

Har man inte ens en bollplan känns det helt naturligt att börja med en uppblåsbar skidtunnel.

Mitt förslag: Köp var sin cykel istället.

Det omöjligas konst

"Det är två miljoner människor som tar sitt dricksvatten från Mälaren. Differensen mellan Mälaren och Saltsjön är 70 centimeter. Räknar man med att havet stiger framöver så är det inte så där väldigt mycket marginal."

        Kristina Frost, Länsstyrelsen, Stockholms län, i "God morgon, världen" 121209 

Slussen, förr-i-tiden

Politik är att välja. Klimat- och sårbarhetsutredningen valde att göra sina analyser runt ett medelbra och ett medeldåligt scenario.  Tyvärr går vi mot det super-duper-värsta scenariot. Det kunde man kanske ha anat redan då, men för att det skulle bli politiskt möjligt att få med företag, kommuner och politiska partier på båten valde utredningen ett tvågradersscenario som sitt "worst case". 

"Ser man tillbaka kan man säga att utsläppen redan vid den tiden var så höga att man borde välja ett högt scenario"

                    Annika Carlsson-Kanyama, FOI , samma radioinslag som ovan

Om inte politiken förmår, ja, då får väl jordklotet anpassa sig bäst det kan.

Om inte politiken förmår, ja då kommer människor misströsta runt politikens möjligheter.

Om inte politiken förmår, då kommer människor ta saken i egna händer. 

En del kommer göra goda saker. Andra kommer bara tänka på sig själva. Några kommer ta tillfället i akt att berika sig. Några andra kommer ta makten. 

Alla ni politiker som gärna talar om demokrati - idag. Ni har framtidens demokratiska möjligheter i era händer. Nu. 

Isbjörnar, bebisar och honung

"Om mina barnbarns barnbarn vill göra av med lika mycket olja som jag gör behöver vi en miljon jordklot"

                   Per Holmgren, föreläsning för FOJO 121204 

                                Här sitter jag och för över lite miljögifter till min yngste son

När min mamma föddes, föddes hon helt utan kemikalier och gifter i sin kropp. Så var läget för alla bebisar som föddes ungefär fram till början av fyrtiotalet.

När jag föddes, på sextiotalet, hade mamma hunnit samla på sig en del gifter i kroppen. Inte bara sådana som hon på egen hand hade rökt eller druckit till sig, utan även gifter som bara hamnat i hennes kropp för att hon bara bott i nya lägenheter, köpt kläder, ätit mat och i övrigt umgåtts med den moderna tidens material. Allt det överförde hon till mig.

När jag födde min yngste son för sju år sedan föddes han av en mamma som redan från början varit kraftigt exponerad för olika miljögifter. Han - och andra bebisar som föds idag- föds med ungefär 200 olika kemikalier i kroppen. Ingen vet hur de här samverkar med varandra. Det kallas för cocktaileffekten.

Högst halter miljögifter i sin bröstmjölk har inuitkvinnorna. Isbjörnshonorna har också samlat på sig en massa miljögifter. De bär på samma kemikalier som finns i teveapparater, utan att ens ha sett på en minut av Bolibompa. I en mätning av 25 isbjörnshonor var 17 av dem sterila.

Fast egentligen är det den manliga delen av världens befolkning som är mest hotad. Andelen friska spermier i mäns kroppar har halverats sedan femtiotalet. Många är de små pojkbebisar som idag föds med enbart en testikel eller små missbildningar på sina könsorgan.

Att själv försöka minimera de gifter man utsätts för är svårt. Det är små, små partiklar som färdas över hela jorden. Därav isbjörnarnas höga halter. Det betyder att de kemikalier som någon använder i Kina för att du ska kunna köpa en billig tröja - de färdas tillbaka till dig sedan.

En form av gudomlig rättvisa? Kanske inte för isbjörnen, då.

Även bin drabbas hårt av alla miljögifter. De dör, försvinner, beter sig konstigt, går runt utan vingar. En tredjedel av allt vi äter behöver pollineras. I Kina är det redan ett stort problem att växterna inte pollineras. Det blir dåligt med mat utan bin. Mänskligheten är alltid bara en skörd bort från svält. Hur självständiga och resursstarka vi än känner oss.

Här står vi, i en värld av döende bin, isbjörnar som verkar ha fått en överdos av tevetittande och cocktail-mammor som ändå vill amma sina nyfödda bebisar.

Allt hänger ihop. Allt handlar om olja. Utan olja ingen snabb tillverkning av nya, tekniska prylar, utan olja inget högintensivt jordbruk inriktat på monokultur. Kan vi, snälla, få lite peak-oil hitåt innan mina ungar försöker göra barn? Om de vill, om de kan, om de lyckas.

"Planetary boundaries" - en bild ni säkert redan har sett. Johan Rockström och ett gäng andra forskare har försökt mäta hur vi använder jordens resurser. Området "kemikalier" är inte ens mätbart. Andra områden är mätbara. Hjälper det?

Projektet "Sverige"

  "Program för samverkan stockholmsregionen” är ett banbrytande krishanteringsprojekt som uppmärksammas på nationell nivå. Projektet innehåller utmanande arbetsuppgifter och erbjuder goda möjligheter till personlig kompetensutveckling och nya nätverk. "

                            Platsannons  från Stockholms Läns Landsting avseende projektledare

                Krigsambulans, bild från en tid när beredskap var ett högprioriterat område

Så länge vi hade telefonkataloger i varje hem fungerade krisberedskapen. Det är naturligtvis en helt vansinnig tolkning, men ett sätt att försöka beskriva en tid vi sedan minst tjugo år lämnat bakom oss. Då fanns det värnpliktiga, hemvärn, lottor och bandvagnar. Att ständigt vara förberedd på krig ledde till att landet också var hyfsat förberett på kris.  Staten ägde resurserna - som tåg, tele- och elverk och kunde därmed hyfsat lätt styra över dem. Those were the days.

Idag ska länsstyrelser, kommuner och landsting bygga upp något nytt. Det är en vettig tanke som ligger bakom - att de som har ansvar för verksamheten till vardags också ska ansvara för den vid en kris. Det var ju lite övermaga att peka uppifrån och ned, med hela handen. Men den här nya modellen - den vill inte aktörerna inte betala för. Därför vill man ha projektfinansiering, två eller treårsprojekt med nyanställt folk som under projekttiden på sin höjd hinner orientera sig runt hur dagens system ser ut. Man hinner bygga nätverk, kanske börja samordna sig.

Sen är det slut. Hoppla! Projektledaren måste söka nytt jobb - kanske hos en annan länsstyrelse - eller hos någon annan aktör som för tillfället har pengar till - ett projekt. Man hinner för sjutton inte ens bli klar över vilka resurser som finns innan man avvecklar sig själv.

"Målet för projektet ”Program för samverkan stockholmsregionen” är att ta fram gemensamma modeller för koordinerad krishantering i stockholmsregionen. Länsstyrelsen och Stockholms stad är projektägare och SLL ingår som en viktig aktör i huvudprogrammet och samtliga delprojekt. Projektet löper under 2 år, på heltid, visstidsanställning"

                  mer från samma platsannons 

Sök inte sådana jobb, hur sugen på utmaningar du än är. Du kommer bara få ont i magen.

Nu blev det kväller!

"På Fortum beklagar man att elen stängdes av. - Det är tråkigt att det blev så. Vi hade ingen aning om att det rörde sig om ett gemensamhetsutrymme på en demensavdelning."

                  DN Stockholm 121208

                                             Bild lånad från DN. Avbrottet några dagar tidigare.

Jag gillar verkligen vår offentliga välfärd. Vill att den ska fungera. Vill att folk som jobbar inom vården ska kunna ta sig fram till sina arbetsplatser, att ambulanserna ska ha farbara vägar och att samhällets insatser vid en kris i första hand ska rikta in sig på att hjälpa dem som inte kan hjälpa sig själva.

Men jag har en gnagande misstanke om att det inte förhåller sig så. En av anledningarna till varför ett större elavbrott skulle utlösa en omfattande kris är just den brist på överblick och beredskapsorganisation som råder inom området vård och omsorg.

DN skriver idag (ännu ej på nätet) om hur elen plötsligt försvann på gemensamhetsavdelningen på ett demensboende i Blackeberg.  Matsalen stod utan el i ett dygn, utan att Fortum i förväg talat om att så skulle ske. "Det konstanta mörkret riskerade att göra att göra de dementa oroliga," skriver DN. Enhetschefen tycker att Fortum borde ha vetat om att det rörde sig om ett demensboende. Men det gjorde inte Fortum. Trots att inblandade parter har haft fem år på sig att informera varandra.
"Orsaken till att äldreboendet inte fick någon förvarning berodde på att elnätsbolaget inte hade någon kontaktperson till lokalen och att Fortum har nya elmätare som kan slå av strömmen från distans" Att det tog lång tid att få tillbaka elen berodde på det extrema vädret och och ett systemfel.

Hur många äldreboenden, gruppbostäder, vårdcentraler och korttidsboenden tror ni att vi har i Stockholm som har bytt ägare och kontaktpersoner under de senaste fem åren? Typ - alla. Privatiseringen har varit omfattande. Dessutom bor många vård- och omsorgstagare i vanliga lägenheter kopplade till olika enheter, s.k satellitboende.

När vi får ett omfattande elavbrott i Stockholm som inte låter sig fixas på fyra timmar - då blir det tufft att vara den personal som ensam står kvar där i mörkret med ett gäng oroliga boende.

Fortum har full koll

                                                  - Fram med elavbrottschokladen! 

Knappt hann det bli kolsvart i huset igen innan min sjuåring tyckte att det var dags för lite nödproviant.  Först elavbrott i måndags, sedan snöstorm igår - och nu elavbrott igen.

Kanske är vi ändå redo för att flytta ut på landet?

Fortum verkar dras med stora problem, för gatubelysningen har inte fungerat optimalt sedan avbrottet i måndags. Men på hemsidan säger de att läget är under kontroll:

"När strömavbrottet inträffade var av en av tre transformatorer i Högdalens ställverk urkopplad på grund av reparation. Ställverket hade i och med detta inte samma kapacitet som vanligt. Vår utredning visar att den lägre kapaciteten ledde till en överbelastning på en enskild apparat i ställverket i Högdalen. Vår skyddsutrustning kopplade bort ledningsnätet på ett korrekt sätt och på så sätt undvek vi att utrustning blev förstörd, vilket annars skulle ha medfört ett mycket längre avbrott.- Vi jobbar nu hårt med att snarast återställa den transformator som är ur drift. Vi har också noga kontroll över belastningssituationen och när det så krävs beordrar vi in extra elproduktion via gasturbin i Högdalen, allt för att våra kunder i området inte ska behöva uppleva ytterligare avbrott innan den tredje transformatorn återigen är tagen i drift, säger Johan Hedman, ansvarig för Fortums regionnät i Stockholm."

Undrar vad som händer imorgon?

Varför - åh, varför?

                                Någon som har en takterass fick skotta. Bild från Expressen

Nu har vi stockholmare ridit ut snöstormen. Äntligen kan vi få svar på alla våra frågor. Vi undrar förstås: Varför snöade det så mycket? På oss! Som tur är bjuder DN Sthlm idag på en guide: "Så slår snön mot Stockholm idag". Där kan man få svar på sina, mer existensiella frågor, som: "Varför hinner de inte skotta ordentligt?", samt "Kommer jag kunna ta mig till jobbet idag" och "Varför går inte kollektivtrafiken när det snöar?"

"Till Vårdguiden kom 11 procents fler samtal, vilket motsvarar nästan tusen samtal på ett dygn.
– Många frågar hur de ska ta sig till sjukvården. En del vill ha ambulans eller sjuktransport, trots att vårdbehovet inte ligger på den nivån. De tycker att de har rätt till det en sådan här dag, säger Charlotte Björkman, verksamhetschef på sjukvårdsrådgivningen."

               DN 121206 

"Genrepet på baletten Nötknäpparen på Operan fick avbrytas, eftersom det snöade in på scenen".

              DN 121206


Nu kanske ni fattar vidden av vårt lidande!

Klass 2-varning i natt

                           Man kan googla lite bilder på isstormar på nätet, gärna från Kanada.


Hur mycket ska man skrämma upp folk? Hur trolig är sannolikheten att det blir en isstorm i Stockholm inatt? Inte vet jag. Jag hoppas verkligen bara på ett vackert, ymnigt snöfall och lite blåst.

Läs Cornucopias inlägg ordentligt och bestäm därefter själv vad du tror på. Kolla också väderlänkarna och håll dig uppdaterad på vad Krisinformation skriver. OM det blir en isstorm kommer vi få varningen alldeles för sent. Så är det bara. Nu är nu. Ska du köpa några ljus, bunkra lite vatten, fixa ett trangiakök och rödsprit och se till att du har mat hemma - gör det nu. Och upplys dina vänner och grannar om saken.

Förhoppningsvis kan vi alla sova lugnt och ha snöbollskrig imorrn.



PS Vaknar till ymnigt, vackert snöande. Tänker att det måsta ha varit Klass 2 varning under större delen av min uppväxt. Eftersom gröna linjen inte verkar funka får barnen sova vidare och vara hemma idag. Ett större problem är att Fortum inte har en aning om varför vi fick elavbrott i förrgår:

"Enligt Fortum borde utrustningen ha tålt den belastning som var, men säkerhetssystemet aktiverades ändå.
-För att klara strömförsörjningen den närmaste tiden har Fortum också satt in en gasturbin vid Högdalenverket. Men någon större fara för avbrott vid fortsatt kyla under vintern ska enligt företaget inte finnas."

                DN Sthlm 121205 

Kort bildbetraktelse över lycka

                                     Att inte tänka så mycket alls verkar vara det näst bästa man kan göra. 
                                     Det verkar vi dessutom ägna mest tid åt. 
                                     Källa: Killingsworth & Gilbert (2010) A Wandering Mind Is an Unhappy Mind

                                                        Bild lånad från lyckobloggen

Elavbrott i Bagis

"Elen på väg tillbaka i söderort

Södra Stockholm drabbades i dag av ett större strömavbrott. Drygt 81 000 abonnenter hos Fortum var utan ström på eftermiddagen."

SvD 121203

Äntligen kom elavbrottet till Bagarmossen.

3,5 timmar i mörker, mitt i vintern. Det första som hände var att grannbarnen kom inspringande till oss, gråtande och livrädda. De var ensamma hemma, 6 och 9 år gamla. Innan de hade hittat sina ytterkläder och irrat ut på gatan hade de hunnit skrämma upp sig rejält. Efter lite pepparkakor och kortspel och mobilsamtal till deras föräldrar lugnade de ner sig.

Mobiltelefonen, ja. Sms funkade bra, samtal mindre bra. Detta stora behov av att kommunicera.

Ute på gatan var det mörkt som i det inre av Norrland. När man väl har tänt de där stearinljusen - vad gör man då? Plockar fram en påse med lussebullar och spelar ännu mer kort, förstås.

Det första jag ska göra nästa gång jag åker förbi en loppmarknad är att leta efter förströelse i form av fler spel till barnen. Artonåringen satte sig bara intill ett par ljus och började läsa läxor, men trettonåringen och sjuåringen blev rätt spattiga. I och för sig på ett glatt sätt - men jag kan bara föreställa mig hur de hade varit efter två dygn.

Vad gör man sen? Ville gå och lägga mig klockan halv sex. Man blir trött och lugn av mörker.

Trangiaköket och ficklamporna är kvar på Öland, konstaterade vi.  Där gör de inte stor nytta. Skriver upp det på listan. Skriver också upp färdigblandad nyponsoppa och blåbärssoppa och någon form av godis. Tänker att jag helt har missat det där tidigare, behovet av att ha något att göra med händerna. Var det därför de jämt handarbetade förr?


PS Så här låter det i P4 Stockholm dagen efter: (Det är så att man önskar att det hade hållit i sig några dygn)

"Du har inga levande ljus hemma?– Nej, jag de hade glömt köpa det, och ficklampan hittade jag inte, men jag har min tändare, säger Christer Henriksson.Han är kritisk till att så många som över 81 000 var utan el.– Det här är inte acceptabelt i dagens samhälle, säger han."

Om lycka

“The Constitution only guarantees the American people the right to pursue happiness. You have to catch it yourself”
Benjamin Franklin.
  

“Most folks are about as happy as they make up their minds to be.”
Abraham Lincoln

                                               Lyckliga, lediga dagar, Öland, förr-i-tiden. 

"Vad gör dig lycklig?" Det har forskare frågat människor i över 35 år. Det är ett ganska genomtröskat område - och varje gång en ny rapport publiceras, så uppmärksammas den. Vi gillar att fokusera vid lyckan. Den gör bra rubriker: "Svenskar olyckligare", "Gifta män lyckligare än gifta kvinnor", etc.

Två faktorer är alltid viktigast: Familj och inkomst. Man vet att lyckan ökar upp till en viss inkomstnivå. Därefter ökar den inte lika mycket längre. Den som tjänar lite blir mycket lyckligare av några kronor extra än vad den som tjänar mycket blir.

"As the public becomes increasingly worried about climate change, overall happiness scores will decline. Of course, this will only be true to the extent the public is aware of and concerned about climate change."

                Cohen and Vanderbergh, "Resources for the future"

Okej, vi kommer att bli olyckligare av att få reda på vilka förändringar mänskligheten står inför. Kanske allra mest av att se vår egen del  i dem. Att få vetskap om de svårigheter vi står inför skapar ångest. Att ställa om - det skapar istället ny lycka:

"Den form av spirituell förändring som lyfts fram innebär en övergång från en materialistisk konsumtionskultur mot ett ökat fokus på altruism, samhörighet och en starkare naturrelation. Även denna princip har potential att främja mänskligt välbefinnande eftersom vi blir lyckliga av empatiskt beteende, starka sociala relationer, känna samhörighet med naturen och eftersom en konsumtionskultur bidrar till en förödande form av psykisk och social stress i kampen om social status."

        Erik Edquist, "En lycklig omställning av Sverige",  Uppsala Universitet 2012

Det där låter lite väl mycket som ett utdrag ur Miljöpartiets partiprogram för femton år sedan, även om det säkert är sant. Bäst att fråga en gång till. Vad - i omställningsprocessen- gör dig lycklig? 

Liten grundkurs i politik, makt och vanmakt

"Som det ser ut nu kommer världsekonomin år 2100 att vara mellan femton och tjugo gånger större än idag. I en värld skapad i Microsoft Excel är detta inget problem. Men i verkligheten finns något som envisas med att inte växa alls: antalet jordklot. Det enda som tycks finnas i obegränsad mängd på planeten är den mänskliga oförmågan att förstå exponentiella kurvor och dess konsekvenser."

     Andreas Cervenka SvD 121202 

"Den som sår elände skördar vrede"
     text på vägg, Parisupploppen 2005, modern omskrivning från Jobs bok

 "Enkla lösningar på svåra problem är ofta ett framgångsrecept inom politiken"               Carl Rudbeck, Godmorgon världen, 121202

                                                          "window of opportunity"

Vem har makten? Folkets valda företrädare har den politiska makten. De som har blivit valda av oss vill behålla den makt vi har givit dem. (Ända tills den dag de istället vill bli PR-konsulter.) De kommer göra allt de kan för att vidmakthålla sina positioner. I "allt de kan" ligger att ha problemformuleringsprivilegiet. Att man kan omformulera dagens och morgondagens svårigheter.

Eftersom de har makten kommer de säga att de har hela läget under kontroll.

Vad vill de göra med sin makt? De vill omfördela resurser. Antingen hit eller dit. Men de vill ha något att omfördela.

Vad är resurser för en politiker? Resurser är den skatt som medborgarna har betalat. De vill att vi ska kunna - och vilja - betala skatt. Därför har det alltid varit viktigt att vi ska få ut något för de skatter vi betalar in. Även om vi egentligen inte är så behövande just nu. Vi ska få en schysst skola, en bra sjukvård och lite bidrag. Som barnbidrag. Vi ska få pension och sjukpeng. Det är vad vi som betalar skatt vill ha i gengäld för att vi ska fortsätta vara betalningsvilliga.

Vad vill medborgarna? De vill, oaktat sin nuvarande position, få det bättre.

Vad är bättre? Det beror på var du står just nu. Har du ingen mat vill du bli mätt. Är du mätt vill du ha tak över huvudet. Har du tak över huvudet vill du bli underhållen, få gå på teater, byta ut ditt kök i vilket du står och lagar din mat.

Har du plötsligt inget av det du tidigare haft, blir du förbannad. Du känner dig lurad. Om du bara hade fått veta att du skulle förlora allt det du hade! Då skulle du ha hushållat med dina resurser. Om du bara hade förstått att de var begränsade.

"Det verkar som om det från fattigdom går två vägar: Skam eller hat. Skammen är tyst, medan hatet talar."

             Nina Björk, Godmorgon, världen 121202 

Skam får människor, främst män, över hela jorden att ta sina liv när de får det materiellt sämre. Metoderna skiftar efter tillgång. Självmordstalen stiger just nu i Spanien, Grekland, USA, med flera länder.

Hatet får människor att istället slåss på gatorna, plundra affärer, bli politiska extremister. Så länge folk bara tar sina liv stör det inte politikerna. Det är det enskilda, ack så tragiska misslyckandet som blir synligt. Ditt eget fel. När folk går ut på gatorna och slåss blir det mer besvärligt. Staten tvingas bli mer repressiv.

Men det som verkligen stör en folkvald politiker är om skatteintäkterna uteblir. Om det inte finns några skatteinkomster att fördela resurser från - vad finns det då för politik? Alla vill ha ett säkert fördelningsutrymme. Därför finns det inte någon plats för  kritik av ekonomisk tillväxt i Riksdagen. Därför kommer politikerna inte kunna lösa de problem vi står inför. Det är som att be dem hugga av sig benen.

Eftersom det inte finns fler jordklot kommer vi få det sämre. Även om vi har mat för dagen kommer vi uppleva oss som fattiga(re). Ska vi ta våra liv för att konsumtionsutrymmet minskar? Ska vi slåss på gatorna? Finns det en tredje möjlighet?