Ett vrål från avgrunden

                                               "Rädda klimatet - offra inte våra barn"

                                                        http://foraldravralet.se/

                                                 Bild lånad från Föräldravrålets hemsida

För ganska exakt ett år sedan fick jag e-post från en vän. Hon skrev så här:

"Jag har sådan fruktansvärd klimatångest och begriper inte varför inte alla har det. Varför inte alla agerar, reagerar, protesterar. Senast 2015 måste utsläppen börja minska, om detta är alla ganska överens. Om vi vill klara tvågradersmålet. Som det ser ut nu klarar vi inte tvågradersmålet.  Som det ser ut nu går vi mot en ökning på 4-6 grader under detta århundrade. Det innebär att mer ca 95% av allt liv på jorden dör. På riktigt. När våra barn är gamla och våra barnbarn unga. Vid 3-4 graders ökning går det förmodligen inte att vända tåget även om vi vill. Förstår folk detta? Varför har inte alla dödsångest? Jag begriper inte riktigt det."

Som ni ser så var min vän tidigt informerad om det som Världsbanken för någon månad sedan lät alla andra förstå. Min väns fråga slog mig rakt i magen den där dagen i december. Julhandeln blomstrade, alla tindrade och jag gick där och tänkte på död och svält och krig.

Hade jag gått här och väntat på att politikerna skulle fixa klimatfrågan åt oss - och så hade de inte gjort det? Först fick jag samma otäcka, förlamande ångest som hon beskrev.

Idag har jag har inte ångest längre. Det här blev ingången till mitt personliga omställningsarbete. Jag är inte trött och förlamad - jag är oroad och arg. Och jag har hittat andra oroliga och arga föräldrar - i "föräldravrålet". Du kanske också är en sådan? Eller så har du andra ungar i din omgivning som du verkligen gillar och vill vråla för.

Det skadar ingen att vi låter svenska politiker förstå att vi inte är nöjda med deras arbete. Att vi bara väntar på deras omställning.