En dåres försvarstal

"Det mest ansvarsfulla man kan göra för klimatet, är att inte skaffa några barn - har ni tänkt på det?"

                           Röst från "Föräldravrålets" facebooksida 

                                                      Axel och ballongen

Så här är det: Jag har fler barn än vad den här planeten tål.

Precis så irrationellt kan det vara att vara människa. Förälder. Man är både klarsynt och korkad. Det gällde å andra sidan nästan för hela min generation. Det var ingen lätt sak att för något år sedan inse att det inte bara handlade om fördelning av resurser.  Vi hade inte tid på oss. Politiken hade inte fixat klimatförändringarna. Min konsumtion utomlands hade dessutom dolts i alla redovisningar och ingen hade pratat särskit mycket om sambanden.

Det var nu det gällde och mina ungar skulle i framtiden få lida för att jag och deras pappor hade gjort dem. Precis som ungar på andra sidan jorden redan lider.

Hur ska man svara den uppfordrande rösten ovan? Jag skulle vilja svara så här:
"Sannolikheten är stor att den som läser på föräldravrålets facebooksida faktiskt redan vet om att deras ungar är en belastning för klimatet. Sannolikheten är stor att den personen just på grund av detta ibland ligger och håller i sin unge och gråter om nätterna. Sannolikheten är stor att just den personen ibland mår så dåligt att just den här skulden inte låter sig uttryckas. Men det betyder inte att skuldkänslorna inte finns. Tro mig."

Anledningarna till att människor som jag gör fler barn än vad klotet klarar av, de kan vara lika många som antalet barn. Men en bärande anledning hittills har varit framtidstro och tillförsikt. Många av oss har inte den kvar längre. Vi kan därför vara rätt säkra på att det inte blir lika många ungar framöver.
Med tanke på hur fertiliteten hela tiden minskar i befolkningen verkar jorden dessutom ha hittat ett eget sätt att lösa det där på.

Så, snälla -  låt de gravida vara ifred. Låt de med bebisar få slippa höra att deras unge förstör jorden. Antingen är de smarta och känsliga nog att redan bära på detta - eller så fattar de ändå aldrig. Bygg allianser med de engagerade istället för att kritisera dem. Att börja med att påpeka att man inte borde ha gjort barnen är ett säkert sätt att lämna annars engagerade människor bakom sig. Vi kommer otäckt nära det där rashygieniska tänkandet vi en gång i tiden med stolthet lade bakom oss. Att alla vi som gjort ungar är dumma i huvudet. Förstörare. Parasiter.

Varje unge som föds är också en resurs och ska betraktas som en sådan. När ungen väl finns här, andas, skriker, låt oss se den som en gåva. Poängtera däremot gärna för föräldrarna deras ansvar i att uppfostra denna lilla gåva till en modig och kapabel medborgare som kan hushålla med begränsade resurser.

Det ansvaret kan gärna få vila tungt.