Apokalypsen är inställd

"Grekland är ett land i fritt fall sedan fyra år tillbaka. Idag saknar var fjärde grek ett arbete. Barnfattigdomen har klättrat till 23,7 procent. Nästan en miljon människor lever i hushåll där ingen har ett arbete. Varannan ung grek är arbetslös. Familjer flyr åt alla väderstreck. Två av tio barn lämnar grundskolan.- - -Självmordsepidemin skördar offer som grekiska kyrkan inte ens vill begrava. Självmord är ett brott mot Guds vilja. Det är mest män som hoppar, hänger sig eller halsar dödliga doser. Efter sig lämnar de skulder, sörjande änkor och hungriga barn. Ensamstående föräldrar som förlorat sina jobb och inte längre har råd med hyran lämnar sina barn på barnhem och säljer det sista de äger längs Poseidons hårt trafikerade aveny i centrala Aten. "

            Alexandra Pascalidou, "När vi jagat bort flyktingarna är det er tur" Bang, 12-12-12 

"Bryant menar att folk undviker de verkliga problemen med ekologi och klimatfrågor och istället håller sig till någon yttre typ av katastrof. --- Vi är så fast i vårt sätt att leva att vi inte själva vill ta tag i de egentliga problemen. Skulle vi göra oss av med allt det vi har omkring oss, allt det vi har byggt upp?"

              Johan Normark i dagens DN, reportaget "Apokalyps nu" 

                                              Endast greker får gratis mat. Bild från GP

Apokalyps är trendigt.  Man kan köpa zombiebälten till barnen och gotta sig i Melancholia och skratta lite och med lätthet placera alla människor som inte tror på evig tillväxt i det här apokalypsfacket. Neggon. Undergångskramare. Både SvD och DN gör stora uppslag på temat idag. Sida vid sida på DN Söndag ligger rubrikerna för söndagsdelen:

"Reportage: Är apokalypsen här? Resor: Besök New Yorks hemligaste barer. "

Ingen som helst koppling görs mellan de två rubrikerna. Det vore väl att kräva för mycket. Skulle sönderfall och flygresor ha med varandra att göra?

Tror ni att grekerna ovan också går runt och tänker på apokalypsen? Eller har de bara fullt upp med att ta sig igenom en pågående kollaps?

Mardrömmen är inte en komet. Mardrömmen är ett långsamt sönderfall där du bit för bit blir fråntagen saker som du hittills tagit för självklara: Kulturinstitutionerna. Pensionen. Föräldrapengen. Sjukvården. Maten. Som Maslows behovspyramid, fast baklänges.

Att prata om apokalyps är en försvarsmekanism mot att låta allt det här andra sippra fram. Förlusterna. De vi gjort och de vi ska ta.

De kommer vara många.