äppelmos och motståndskraft

Idag fick jag jättegott hemkokt äppelmos till lunchgröten. Min man har fått en burk av en vän som är 92 år. Han började inte koka äppelmos förrän långt efter pensioneringen, inte förrän han blev änkling för några år sedan.

Jag har sett det där hända förrut; hur en änka eller änkling plötsligt börjar göra helt nya saker. Min farfar började till exempel koka lingonsylt när han blivit änkling. Det här bra exempel på enskilda individers motståndskraft.  Det finns ingen värre påfrestning för psyket än att genomleva en nära anhörigs död. Att därefter tackla att man förmodligen kommer leva ensam under resten ålderdomen - och ändå ta nya tag och nyfiket lära sig nya saker, det är tecken på en mycket god återhämtningsförmåga.

Vad är egentligen resiliens? Från början är det en psykologisk teori, som handlar om motståndskraft och återhämtningsförmåga. Ett svenskt ord är "robusthet". Hur robust du är beror till stor del på om du anser att det är andra, slumpen eller du själv som styr över ditt liv. Det är ganska vanligt att vi tycker att vi själva har del i de positiva förändringar som sker i livet, men att de negativa ligger utanför vår kontroll.

"Genom att ständigt lägga över ansvaret för problem på andra vinner man en känsla av att vara god och felfri - samtidigt som man förlorar kontrollen över sina problem, eftersom man inte kan göra någonting åt dem. Det blir till sist en omöjlig situation som leder till vanmakt. En sådan vanmakt leder i förlängningen till raseri och aggressiva beteenden gentemot den omvärld som ställer till det så för den vanmäktige. På detta vis blir den enskilde mycket sårbar. "

                                             "Motståndskraft" av Kerstin och Stefan Sandström 


Att hantera svåra känslor och ta ansvar. Finns det någon bättre beskrivning av vad vi alla behöver orka med när vi ska tackla en förändrande omvärld och en svårgripbar framtid?