Så mycket kärlek

Hur ska jag kunna säga, att jag älskar dig - när jag får läsa att "bilar älskar Shell"

                                                                   Nina Björk "Lyckliga i alla sina dagar"

När jag var tio år skrev jag en lista över vilka pojkar i klassen som jag älskade:

1. Göran. 

2. Christer.

3. Håkan. Eller Per. Jag var inte riktigt säker. 

Men det var längesedan. 

Idag älskar vi, enligt marknadsundersökningsföretaget ISI Wissing, i Sverige:

1. Yes. (Åh, ja, vi älskar att handdiska. Det är semesterkänsla, landet, kvalitetstid )

2. Apoteket (undersökningen gjordes 2008, pre-avreglering)

3. Ikea. (nä)

4 Lambi (ett toalettpapper???)

Världens mest älskade varumärke 2011 är Apple. Tätt följt av Google. 

Vi älskar och älskar och känner och känner och köper och köper.  

Att kärlek, det som kallas för "lovemark" istället för "trademark", är viktigt verkar de politiska partierna ha tagit till sig. De vill hellre bli kortsiktigt älskade än att själva långsiktigt driva sina politiska idéer. Om jag har förtroende för dem på lång sikt är inte alls lika betydelsefullt längre.

Det är viktigare hur det ter sig ut än hur det faktiskt är. 

De triangulerar och undersöker och placerar om sig med sådan energi att att det blir oerhört trångt i mitten. Sisådär en sex-sju mittenpartier trängs där för att hitta rätt fokus, rätt plånboksfrågor.
De liknar faktiskt Mitt Romney. Han har bytt ståndpunkt i abortfrågan 9 gånger sedan 1994. 

Kärleken till politiska idéer borde vara något annat än förmågan att kunna gradera olika partier på en "gilla"-lista. Jag är inte tio år längre. Skäms på er alla. 

Jag lovar härmed att totalt negligera alla erbjudanden om plånboksvinster i valrörelsen 2014. 

Jag lovar att ge min kärlek, vad den nu är värld efter valnatten, till det parti som erbjuder bäst framtida överlevnadschanser för mina barn och barnbarn.