Batteriradiobristsyndromet

I morse var jag vid ett beredskapsseminarium som Folk & Försvar ordnat. Etthundra personer, samtliga förmodligen beredskapsintresserade, får frågan "Hur många av er har en sådan här hemma?" Föredragshållaren visar upp en bild av en batteridriven radio. Bara tio personer räcker upp sina händer. 10% av de redan insatta. Herregud, vi har verkligen problem. 

Det var bättre förr. Nu platsar jag definitivt i den skara som mina tonårsbarn kallar för "old people". 

Jag antar att det är det här som kallas för "status qou-bias": En irrationell önskan att tro att allt kommer fortsätta att vara som det är just nu. Man kan ha all denna information om vad man behöver göra, men ändå överväger de intrapsykiska fördelarna med att inte vidta några åtgärder alls. Visst, jag kan känna igen det. Men de få händerna i luften i morse gör mig ändå bekymrad. 

Egentligen sitter vi bänkade för att höra Karin Andersson, projektledare vid 11313 ( nytt krisinformationsnummer från och med 130313) och Ola Johannesson, affärsområdeschef vid SOS Alarm, berätta om sina erfarenheter från stormen Sandy. Vad kan översättas till svenska förhållanden? Eftersom Ola Johannesson arbetade vid räddningstjänsten i Ljungby under stormen Gudrun känns det som om hans åsikter väger rätt tungt. Så har han en trevlig dialekt också. 

Här kommer några slutsatser från seminariet: 

• Bränslebristen var omfattande. Inte ens räddningstjänsten fick fram nog med bränsle. (Något som Cornucopia precis skrivit om, på tal om beredskapslagring av flygfotogen) Privata entreprenörer tog sig in i New York och sålde bränsle per dunk, även till räddningstjänsten. Ola Johannesson konstaterar att även vid stormen Gudrun var bränslebristen ett problem. I framtiden måste vi ha en tydlig prioriteringordning, menar han. 
• Kontantförsörjningen fungerade inte. En del affärer tog ut sina varor och ordnade loppis på gatan. Andra lät lagret förstöras och väntade på att få ut på försäkringen. De väntar alltjämt. 
• Det är svårt att få folk att lämna sina hem när det verkligen behövs. Och det är svårt att ordna med evakueringsboenden åt alla. Och knepigt att få ut informationen om var det finns evakueringsboenden när mobilnät och internet inte fungerar. På tal om batteridriven radio. 
• Det är knepigt att samordna frivilliginsatserna. I vissa områden dyker för många upp, men ingen vet vilken kompetens de besitter. Ibland orsakar mängden frivilliga utan uppdrag problem i sig. Ola Johannesson skulle gärna se en tydlig "befälsordning" bland frivilliga så att man visste att de order som givits verkligen har verkställts. 
• Hjälpen kommer när media kommer. 
• Ryktesspridningen var enorm. 
• 20 minuters strömavbrott i Stockholm räcker för att alla ska ringa till SOS Alarm. Sedan sitter man snällt och väntar. I New York kunde han däremot se Hells Angels dela ut mat sida vid sida med katolska kyrkan. Alla som kan hjälper till. 
• Beslutsfattarna måste själva ta sig till platsen för "att få rök i näsan" om besluten ska fungera. "Sitt gärna i Stockholm och bestäm, men kom ut när det gäller". 
• I Sverige är den största skillnaden mellan generationer och mellan storstäder och landsbygd. Vi litar otroligt mycket på el och teknik och det gör oss sårbara. Jag antar att han menar "ju yngre och ju mer storstadsbor vi är". 

Värderingsfrågan

"Så det är faktiskt på vippen att jag överhuvudtaget skrivit på för Föräldravrålet. Jag har länge övervägt om jag inte istället ska göra som någon av mödrarna i Pompeji: ”Spring inte lilla vän, kom här till mamma och lägg dig hos mig. Nu blundar vi och tänker på annat. Jag ska hålla dig hårt intill mig, in i evigheten”.
Det vore så mycket enklare."

           Daniel Sjölin på Föräldravrålsbloggen 130227 

Det är inte mer fakta vi behöver för att ställa om. Vi behöver poeterna. Vi behöver författarna, musikerna och konstnärerna. Vi behöver komma i kontakt med våra djupaste känslor.

Att inte leva i enlighet med sina värderingar gör ont. Hur dövar vi den smärtan?

En orolig själ

"Studier visar att cirka 25 procent av svenska kvinnor och 15 procent av männen har psykiatriska besvär som till exempel oro eller ångest. Det motsvarar runt 1,4 miljoner människor. Det är det fler kvinnor än män som har dessa besvär."

             Livlinan, "Psykisk ohälsa är vanligt" 

Ensam är inte stark. Ensam är orolig. Var har du dina medspelare? 

Det finns onekligen mycket att oroa sig över för den som är intresserad av att förstå stora samtids- och framtidsfrågor, vare sig det gäller energifrågor eller tankar om ekonomi, livsmedelsförsörjning, krisberedskap eller klimat. Men om man på grund av sin oro inte orkar vara en närvarande och hyfsat glad förälder, ja, då betyder all denna omsorg om framtiden ingenting. Vi ska ju ha det bra idag också.

"Din oro över framtiden får inte övergå i sådan ångest att den blir funktionsnedsättande", säger de psykologer som jag har intervjuat. Så; hur orolig är "lagom" orolig? En känsla av sammanhang kan minska din oro till en mer greppbar nivå:

• Om du får hjälp att omformulera din förtvivlan och oro på ett sätt så att den till sist kan skänka dig någon form av realistiskt och balanserat hopp. Ett hopp som skiljer sig rejält från det hopp som alla i förnekelsefasen så ivrigt talar om. 
• Om du hittar andra människor att lita på. Sådana som arbetar i din riktning och som du kan prata med. 
• Och sist, men inte minst: Om du börjar lita mer på dig själv. För varje sak du lär dig, för varje steg du ställer om, kommer du att lita mer och mer på din egen förmåga. 

Isolera dig inte. Det kanske känns lättare till att börja med, men på sikt är det enda som verkligen kommer hjälpa dig att börja göra saker tillsammans med andra som delar dina värderingar. Basta!

Under dagar när hela världen blir orolig tenderar ångesten att spilla över på nya områden. Till sist är den överallt. Men försök att dela upp din oro i

• sådant som egentligen inte alls är viktigt (vad grannen tycker om din oklippta gräsmatta) 
• sådant som du kan göra någonting åt (din konsumtion, din amorteringsnivå) 
• och sådant som inte ligger i dina händer ( tinande permafrost). 

 12-stegsrörelsens sinnesrobön är inte helt dum i sammanhanget.

Och om du som läser det här är psykolog och tycker att jag formulerat mig urbota dumt, då får du gärna hjälpa mig att göra det bättre. 

Deras stund på jorden

"Hjälp människor att skapa sig bilder av framtiden", sade en av mina intervjupersoner i veckan som gick. "För att förändra sitt beteende måste man få kontakt med sina känslor, och känslorna sitter i höger hjärnhalva, den kommunicerar med icke-verbalt språk." 

Så: Vad har du för inre bilder av framtiden? Hur kommer den se ut för barnen? Hur blir deras stund på jorden? Här kommer några förslag: 

Jehovas Vittnen ser framtiden så här.  

En annan populär version  är "Lilla huset på prärien"/ "Raskens"-varianten. Är det så det blir? 

Eller kommer vi alla få slita ont på åkrarna, som våra förfäder gjorde, bara några generationer bort? 

Kommer barnen bo i gulliga små hobbithus?

...eller blir det högteknologiska bostäder?

...eller kommer ungarna få dra runt på vägarna?

Är städerna mer eller mindre övergivna, eftersom ingen kan överleva i dem?

...eller utvecklas teknologin mot nya höjder?

Kanske lever ungarna så här?

...eller så här?

Slåss man inne i städerna, folk mot stat?

...eller blir det krig?

...eller mest krig mot bakterier och virus?

Vad tror du?

När pacifisten blir gammal blir hon försvarsälskare

Här växte jag upp. 

Jag växte upp i Eksjö. En stad full av militärer. Varje år gjorde runt 2000 unga män lumpen där. Det var en inte helt igenom lätt situation att vara en av alldeles för få flickor i stan. Det fick mig att hata bassar.  Att vandra hem genom stan kvällstid kunde vara något av en Golgatavandring. Den erfarenheten - och min allmänt pacifistiska hållning - gjorde mig inte särskilt välvilligt inställd till försvaret. Jag praktiserade dessutom som fotograf vid I 12 några månader på åttiotalet och fick under den tiden vatten på min kvarn: Detta slöseri, där varje slutövning går ut på att man ska skjuta upp årets hela ammunitionstilldelning för att inte få färre kulor nästa år. Ubåtsjakterna. Alla felaktiga investeringar. Nej, jag har verkligen inte varit någon vän av försvaret.

Se, vad man kan hitta ute i skogarna runt Eksjö!

Men man saknar inte kon förrän båset är tomt. Idag finns det knappt några militärer kvar i Eksjö, inte så att de är synliga på stan i alla fall. De är väl i Afghanistan allihop. Och med mitt nyväckta intresse för beredskapsfrågor har jag börjat ändra åsikt. Allt med försvaret, det vi hade, var nog inte så dåligt. Jag saknar till exempel de där bandvagnarna som kunde användas till att undsätta insnöade ölänningar och skåningar vintertid. Vart tog de vägen?

Jag börjar också sakna den allmänna värnplikten. Men jag skulle vilja ändra inriktning på den. När vi är i ett läge att alla behöver lära sig mer om beredskap, så har vi helt tappat folkbildningsförmågan. Vi skulle behöva låta alla nittonåringar,  både kvinnor och män, göra tre eller sex månaders samhällstjänst för att förbereda dem för framtiden. De som väljer att göra helt civil samhällstjänst skulle kunna få lite nyttig arbetslivserfarenhet på köpet.

.  

                    Från mitt barnrumsfönster kunde jag se flera hundra militärer försöka 

                    tolka på väg ut mot Ränneslätt. Här är det bara två snabba - och en ensam stackare på bår. 

Så skulle jag vilja att Annika blev försvarsminister. Fast det tror jag inte att hon vill. Men om hon någon gång i framtiden vill, ja, då skulle jag känna mig helt trygg.

Det är faktiskt mycket märkligt det här med att ompositionera sig åsiktsmässigt i mogen ålder. Jag har inte riktigt vant mig än.

Peak antibiotika

"Antalet fall av den superresistenta tarmbakterien ESBL-Carba ökar stadigt i Sverige, visar statistik från Smittskyddsinstitutet som SvD tagit del av. Vågen av antibiotikaresistenta bakterier har därmed nått fram till sjukvårdens sista bräckliga försvarslinje."

         "Superbakterie pressar vården" SvD 130223 

"Vetenskapen har ju åstadkommit oerhört mycket, men vi har blivit bortskämda. Det är inte så att vetenskapsmännen kan garantera att vi kan kontrollera infektioner om vi inte ändrar vårt beteende. Vi måste förstå att antibiotika är en icke förnybar resurs"

             "Hälsofrågor också på agendan i Davos"  P1, 130125

"Tre avdelningar på förskolan Lunden i Väskinde har stängts för en noggrann städning av lokalerna. Det beror på att ett barn som tidigare haft resistenta så kallade MRSA-bakterier, nu tagit nya prover och man avvaktar just nu provsvaren."

               "Förskola stängd" SR Gotland 130125 

Christian Krogh: Sovende mor og barn

För några år sedan uppmärksammades att flera hemlösa bar på MRSA-bakterier. Det var en nyhet. Jag minns ett samtal med en sjuksköterska. Hon berättade att under min vigselring bodde flera hundratusen bakterier. En bra uppsamlingsplats för allt som vi inte vill sprida vidare. Jag arbetade som uppsökare bland hemlösa just då och flaskan med Alcogel var redan min bästa vän. Men sköterskans kommentar om vigselringar dröjde sig kvar. "Multiresistenta bakterier" - det lät otäckt. Det var något nytt och okänt. Fick mig att börja fundera på vilka det var som bar på dem.

Förra våren dog nästan min mamma. Hon fick lunginflammation och blodförgiftning och sjukvården satte in antibiotikakur efter antibiotikakur, den ena starkare än den förra - inget fungerade. "Nu ger vi henne det starkaste vi har", sade läkaren. "Antingen repar hon sig eller så dör hon." Mamma, 83, klarade sig. Men direkt efter alla hennes antibiotikabehandlingar fick hela avdelningen utrymmas. De hade fått multiresistenta bakterier på avdelningen och lyckades inte få bukt med dem där. Mamma och åtta andra patienter hamnade på infektionskliniken i Jönköping istället. En extremt omfattande och dyr sjukvårdsinsats.

Från ett nästan okänt begrepp 2004, med omfattande program från sjukvårdens sida, där man verkligen skulle bekämpa de multiresistenta bakterierna - till en förlorad strid 2012. Idag finns det multiresistenta bakterier vid såväl omsorgsboenden och förskolor.

Ett sjukhus är annars en idealisk plats för multiresistenta bakterier att växa till sig på. Det finns gott om antibiotika och gott om bakterier där. Det är som en dejtingsajt! (Samma sak sker med köttet vid slakterierna.) För tidigt födda barn dör redan i Sverige av simpla tarmbakterier. Gonorré går snart inte alls att bota. Vad det gör för fertiliteten på sikt kan vi kanske ana.

 Eftersom andelen resistenta bakterier hela tiden ökar- och sprider sig till enklare sjukdomar, som urinvägsinfektioner, kan vi inom en inte alltför avlägsen framtid få se folk dö av sådant som vi tidigare betraktat som småsaker. Med gamla och nyfödda först i kön.

”-Vardagliga saker som ont i halsen eller ett barns skrubbade knä kan åter döda, sade Margaret Chan, generalsekreterare för Världshälsoorganisationen WHO i ett uttalande förra året."

           SvD "Öppna labb stävjar resistens", 130224 

Har du inget hjärta?

Den hjärtlöse. 

Det ska fan vara statstjänsteman. Du har ett jobb, du är utbildad för det och arbetsuppgiftens gränser omgärdas av lagar och regler som en demokratiskt vald församling satt. För såvitt jag vet väljer folket fortfarande sina företrädare. Man får helt enkelt vad man röstat på.

Men tjänstemannen, vid Migrationsverket, vid Försäkringskassan, eller kanske som polis, drabbas av folkets ilska, spott och spe när hen försöker utföra sitt jobb. Det jobb för vilket vår lagstiftande församling satt gränserna.

"Har du inget hjärta???" skriker folket. Och kräver att tjänstemannen ska lyssna till sitt hjärta istället för att följa reglerna för arbetet:

"Du utförsäkrar människor i linje med de regler och lagar som gäller - har du inget hjärta?"
"Du avslår människors begäran om personlig assistans, helt i enlighet med vad politikerna bestämt - har du inget hjärta?"
"Du avvisar folk till andra länder för att regelverket säger att du ska det - har du inget hjärta?"
Och på kommunal nivå: "Du ger inte folk något socialbidrag - har du inget hjärta?"

Under tiden som tjänstemännen försöker förklara reglerna för sitt arbete, vilka hela tiden ändras, så duckar de ansvariga politikerna någon annanstans och hoppas att det blåser över.

Det brukar ju göra det.

Och nästa val pratar vi om något annat. Väljarnas minne är kort. Små ändringar i statliga regelverk inte särskilt intressanta att diskutera.

Det sörjande folket

" Det plastiga var fult. Det fula skulle bort. Efter ett tag hade den svenska medelklassen renoverat bort alla minnen om det lite töntiga land de en gång föddes i."

          Johanna Frändén "Nu är Mello en del av etablissemanget", Aftonbladet 130221

”Från välutbildad, hyfsat välbeställd medelklass till fattiggjord, smärtplågad parasit utan framtidshopp och i total beroendeställning, på fem år”

          "Onådiga luntan", Social Aktion 130219 

"Det vore väl bra om det var så att våra medlemmar var friska och pigga vid den åldern, men i verkligheten orkar väldigt många inte jobba fram till pensionen i dag."

          Fackförbund om höjd pensionsålder, SvD 130222 

Bild lånad från www.whatsupsthlm.se

Två gånger de senaste veckorna har nya besökare tittat in i vårt kök och sagt: "Så fint ni har det. Så ostockholmskt". Jag antar att det är det stökiga, omatchade de syftar på. De har förvånats över att vi visar upp något så inte tillrättalagt. För alla vet hur de ska se ut i ett hem. Det ska vara som om en mäklarvisning just stundar. 

Och alla vet hur en modern kropp ska se ut. Det ska vara som om ett förstagångsligg snart stundar. Och alla vet hur en karriär ska vara. På väg uppåt. Och alla vet hur ett föräldraskap ska vara. Planerat. Och alla vet att våra relationer ska vara utvecklande. 

Men det där är såå 2010. 

Idag börjar mina vänner skriva: "Jag är arbetslös på riktigt, inte bara "mellan jobb", behöver pengar, hjälp mig om du kan!" Eller: "Jag får inte livet att gå ihop. Sover dåligt. Ungarna är bara sura och gnälliga." Och medborgarna är missnöjda med hela samhället: Missnöjda med sjukvården, med pensionsåldern, med A-kassan, med sjukförsäkringen, med omsorgen, med skolan. Vilket fick en vän att försiktigt påpeka: "Kom ihåg att det är skillnad på samhällskritik och samhällsgnäll". 

Det krackelerar i kropparna, relationerna, karriärerna, i välfärden på en och samma gång. Några kommer uppleva det som frihet. Men de flesta kommer uppleva enorma förluster.  

Idag får vi hjälp med att skaffa oss nya saker, hitta nya partners, flytta, byta jobb. Vi får ingen hjälp att lära oss att förlora dem. Men vad ska vi jobba med när det inte finns några jobb? Vad ska vi leva av när det inte finns några pengar? Var ska vi bo när det inte finns någon bostad vi har råd med? Vad ska vi äta om maten blir för dyr? Av politikerna (och det gäller för alla partier) får vi minimalt med stöd. Istället för att behandla folket som ett gäng nyvakna unga vuxna, som vill och kan ta mer ansvar än vad de tidigare har behövt, så behandlar de flesta politiker oss som om vi redan vore lindrigt dementa. Vi får tröst, lugnande förklaringar och något att sova på. 

Egentligen borde hela medelklassen gemensamt gå till Institutet för sorgebearbetning och lära sig hantera förluster. För att komma vidare. Dark Mountain- rörelsen är en annan, mer kreativ ingång till att våga se framåt. Det finns ingen väg tillbaka. Vi har peakat i skönhet och kontroll. Det fula är det nya svarta. 

Vad ska städfirman heta?

"Nära & Kära" åker runt här ibland. Ett köpt alternativ till släkt och vänner, antar jag.

4500 städfirmor i Stockholm kan inte ha fel: Vi stockholmare orkar inte städa själva längre. Eftersom större delen av de här firmorna sett dagens ljus under de senaste åtta åren säger deras påhittiga namn en del om den tid vi lever i. Tanken att kolla upp just namnen slog mig efter att ha råkat på "Nära&Kära" några gånger. Och igår kom dessutom "Städfrid" förbi här på gatan. 

RUT-firmornas namn säger en del om sina ägare. "Lailas städis" vill vara lite kompis. "Carpe diem städservice" och "Fånga dagen städ" tycker nog inte att det är den som ligger på golvet och gnor som ska utnyttja dagens fulla potential. Fast jag kan ha fel. De kanske vet något om medveten närvaro som andra missar. 

Militärer kan hålla riktigt rent, tror " Städkompaniet" och "Städpatrullen". Men "Städsällskapet" låter mer som en klubb. "Natura Städservice" -hur de vill ha betalt kan jag bara gissa. "Dusthunters" vill hellre spela hårdrock. "Sopat-under-mattan" i Södertälje verkar kunna pyssla med lite allt möjligt.

"Städfén" erbjuder lite magi i vardagen. Det gör även "Askungens städservice", men jag undrar om de har funderat på, att om städaren är Askungen, då blir ju köparen hennes elaka syster? 

"Funky business", "Saving by giving" och "Bettafella"ska vara lite hippa och roliga, tror jag. Men inte lika kul som "Spridda skurar" i Danderyd. 

Nej, jag tycker mest om de ärliga namnen: "Baltic städ - och barnpassning" i Djursholm, "Asia for ever" på Söder och "Blå vägens flykting- och arbetsmarknadsverksamhet" i Spånga. 

Och trots att "Märtas städ" är omodernt undrar jag om inte det på sikt är en riktig vinnare? 

Södertäljeproblemet

"Det var söndagen den 23 april 1961, klockan var 06.42, och krigslarm utlöstes över Stockholm. Denna ringsignal gick ut över 252.000 telefoner i utrymningsområdet. Tio minuter senare hörde vi flyglarmstyfonerna uppe på taken tjuta sina vemodiga ylanden. Det var en skrämmande känsla att tidigt på morgonen höra dessa larm från alla håll i Hässelby, trots att en del tyfoner i bland annat Hässelby strand inte lär ha fungerat som de skulle. Min mor gjorde i ordning te och smörgåsar, så att vi skulle ha med oss. Hon satte på radion. Sveriges radio bröt sitt ordinarie program för lokala övningsmeddelanden över Stockholm. "

             "Civilförsvarsövning i Stockholm 1961" www.hesselby.com

1961 genomfördes en utrymningsövning i Stockholm. 

Man ville se om det gick att utrymma hela Hässelby. 

Saker som man gör under helgen: Man storhandlar. På den gigantiska parkeringsplatsen vid Sickla köpcentrum har två personer parkerat på ställen där det inte är parkeringsplatser. Vilket får flera andra att också börja parkera som idioter. Snart är det helt stopp. Ingen kommer varken ut eller in eller fram eller bak. "Det här får mig att tänka på den kaotiska utrymningsscenen i boken "Fallvatten"", säger min man.  I boken måste Luleå utrymmas riktigt fort. (Bloggrannen "Rymdiz" har skrivit om detta. )

Men hur är det med utrymningsvägarna i Stockholm? Vi sitter där och funderar en bra stund. Det är svårt att hitta entydiga svar. Någon tränar på tunnlar, många på att utrymma bostäder och tåg efter brand, men på nivån mellan brand i flerbostadshus och total kärnvapenolycka verkar det finnas rätt dåligt med information.

Och varför skulle någon vilja lämna Stockholm?

Det finns tusen och en anledningar för medborgarna att vilja sätta sig i sina bilar och snabbt försöka lämna stan. En självklar anledning är ett långvarigt elvabrott, en annan är en pandemi. 

Norrut finns det flera vägar att välja på. Men vi som måste ta oss söderöver, får svårt att ta oss ens till Södertälje. Alla som har försökt åka mellan Stockholm och Södertälje i rusningstrafik vet hur det kan se ut. Det räcker att ett par bilar blir stående utan bränsle och att några andra krockar, så är det helt kört. 

Tanken på att sitta fast mellan Kungens Kurva och Södertälje, tillsammans med en stor del av stadens stressade och oförberedda invånare - känns sådär. 

Bild lånat från Trafikverket

Man måste helt enkelt ta sig till Skanssundet. Det är det enda vi kommer på. Säkerligen kommer det vara stopp där också, men aningens trevligare än på E 4an.

Eller har du några bättre förslag?

Mer och bättre åt alla

"För att vara en dystopi låter mer fritid, mer gemensam välfärd, mer produkter som håller länge och går att laga när de går sönder, som något man skulle kunna stå ut med"

           "Klimatomställning bortom business as usual" David Ekenlind Kloo, Tiden 130214

David Ekenlind Kloo kritiserar arbetarrörelsen för dess bristande engagemang i omställningsarbetet. Hans menar att en omställning kan leda till mer och bättre åt alla.  "Vi kan styra om privat konsumtion av prylar till offentlig konsumtion av utbyggda välfärdstjänster", säger  han. En tulipanaros; både klimatomställning och utbyggd välfärd. Jomenvisst.

Men varifrån ska rösterna och stålarna komma? Hur ska han lyckas rita om dagens politiska landskap av giriga, själviska, gapande fågelungar till dessa nyttiga solidariska samhällsmedborgare? Var hittar han dem som gärna avstår alla nya märkesgrejer för att köpa mer missbrukarvård, mer socialpsykiatri och bättre hemtjänst?

Jag kanske bara är neggig. Man får vara tacksam för ansatsen. Alternativet är ju alla klimatkapitalister som dyker upp. De som säger att vi - eller, några stycken, kommer tjäna massor av pengar på det här. Fast det är kanske dom som med glädje kommer ge bort allt till den offentliga sektorn?

Kopparpriset, igen

"hej hur vet man att era koppar priser stämmer ! jag är från linköping och där ligger koppar priserna på råkoppar hos skrotarna på 36 kr / kg blir vi blåsta i stan eller varför ligger det så lågt?"

            Rörmokaren undrar, Kopparpris.se 120918

"Blåsta blir ni inte. Han visar bara vad börsen är. Börs priserna får man aldrig du får räkna ca 15% under börsen som dem stora säljarna brukar få samt vad det är för koppar (procent halten). ( jobbar som inköpare och säljare) men kan säga i dag och även förra veckan så fick man för grov koppar (rör, krukor, formar) 40kr/kg och för milberry (skalad kabel) 43kr/kg"

             Jonny svarar Rörmokaren, 130114 

                        Kopparlampa av gammal dansk design, 69 000 kronor.
                     Svårt att veta hur stor del av priset som är design och hur mycket som är kopparvärde.  

Det går bättre och bättre dag för dag. Iallafall för dem som strippar kopparkablar. Kopparpriset fortsätter att bara öka. Nya grupper vill vara med och dela förtjänsten.

"The profile of the metal thief is also changing, authorities say, from gypsies and immigrants living on the margins of society to mainstream Greeks who have fallen on hard times."

           "Scavengers stripping Greece of Metals"  Greekreporter.com 130211

Det som beskrivs i citatet ovan händer här också. Mina hemlösa källor rapporterade detta redan i höstas. Nya krafter dök upp. Sådana som de inte kände igen sedan tidigare. Det är lönsamt och en i det närmaste riskfri marknad.

Koppar är dessutom vårens stora inredningstrend. Lampor, prylar, ljusstakar - koppar överallt. Jag gissar att snart ser vi inbrott i  hippa inredningsaffärer eller i utställningslokaler - där bara saker av koppar stjäls.  Håll i era kopparkrukor, om ni har några.

"Rykten i marknaden säger att stora mängder köpoptioner på koppar med lösenpris 9000 USD i september har köpts av en stor aktör. Det tyder på att det är fler som är positiva till utvecklingen i Kina under 2013."

 SHBs råvarubrev, "Fokus på Kinas metallhandlare" 130208

Ibland känns det som om Sauron har tagit över mediarapporteringen. Ett uppmärksamt öga stadigt vänt åt andra håll. Det som rapporteras på tevenyheterna. Så att andra saker kan ske i godan ro, helt i skuggan. Som att järnvägen trasas sönder och kyrkor demoleras, stora sjok med kopparplåt bänds ner och bara försvinner. Vi kanske borde sätta Hells Angels att vakta kopparskatterna? 

Är kärlek så klimatsmart?

"De nyförälskade flyttar ihop från varsin 1:a på 35 m2 till en 2:a på 50 m2, säljer eller ger bort allt som är dubbelt, inklusive ena bilen. Om de åker någonstans vill turturduvorna samåka. Och att de flyttar ihop ger tillsammans minskade utsläpp på cirka 3-4 ton CO2 per år, inräknat firande av de lyckligas årsdag varje år..."

             "Kärlek + klimat = sant", www.2050.se 130214

Det kanske allra bästa sättet att minska din miljöbelastning och förbättra din ekonomi är att hitta en livspartner och bilda ett gemensamt hushåll. Allt blir billigare per person - mat, bostad, försäkringar, bredband, tidningar, telefon, TV.

             "Spara pengar med hjälp av Match.com", Cornucopia, 130214

Förr-i-tiden var inte Alla Hjärtansdag-korten alltid snälla och söta. 

Är kärlek klimatsmart? Frågan borde inte ens få ställas, eftersom den vanligaste effekten av kärlek, efter det klimatvänliga sammanflyttandet, är ett barn. Barn är inte klimatvänliga. Inte i den här delen av världen. Men det var faktiskt inte själva barntillkomsten jag främst tänkte på nu - utan all annan klimatförstörande verksamhet som nykära par ägnar sig åt: Flygresandet.

Ingen kan ha missat att all ny kärlek måste förevigas, tå mot sand, på en avlägsen sandstrand. Ju längre bort, desto större kärlek. Varje sparat koldioxidton äts med lätthet upp av en ynklig liten weekendresa samt en solsemester i Långtbortistan. Sedan är man snart nere på singelslöseristatus igen.

Det finns bara en sak att göra. Jag måste tipsa om romantiska semestermål i Sverige. Hjälp gärna till med fler tips:

Åk till Österlen och spana efter Ulf Lundell och hans nya tjej.
Dra till Gotska Sandön och lek att ni är pirater.
Låtsas att ni är nykära italienare i Stockholm och vandra hand-i-hand över broarna, stadsdel efter stadsdel.
Upptäck Sarek.
Cykla i bokskog i Blekinge.
Fånga krabbor på Västkusten.

Gör vad ni vill, men flyg inte upp hela er miljövinst. Snälla.

Som sagt var...

Dagens vackraste civilisationsallegori

"En brand i maskinrummet, som slog ut allt utom reservgeneratorn, gjorde att personalen tappade kontrollen över fartyget. Då slutade bland annat toaletterna att fungera, något som fått fruktansvärda konsekvenser för de över 3 000 passagerarna som befinner sig på det som skulle vara en lyxkryssning."

            "Fortfarande fast på stinkande lyxbåt" Aftonbladet 130214

"Fires broke out in 79 cruise ships from 1990 to 2011. Most of these fires received little coverage in the U.S. press. It is a topic that the travel publications avoid and travel agents do not like to hear."

           "What cruise lines don´t want you to know" CNN 100213 

2009 drev Mariella runt en timme med strömavbrott. 

Elavbrott är inte så kul. Särskilt inte på en lyxkryssning. Särskilt inte efter några dagar, när passagerarna slåss om maten. Inga fungerande toaletter, smittor, panik, trött personal och fri sprit till dem som skriker mest.

"The business model of the cruise industry is: Strike up the band and hand out the daiquiris, the cruise must go on."

            mer från samma CNN-artikel

Andra artiklar skyller allt på personalen. De kommer ju från så många olika länder, har så många konstiga vanor. En bättre genomlysning av ett klassamhälle än ett kryssningsfartyg finns nog inte.

Det började som en skakning på övre däck. Eller som en gnista i elcentralen. Eller som lite salmonella i salladen.

Hästköttspanik, brödkravaller, jaktuppror

"Vi kräva socialistisk regering som sätter som dagsverke att föra ut direkt och på allvar folkets enkla krav. Till exempel omedelbar utdelning och styckning av odlad jord. Även statslån åt jordbruksnybyggare. De försigkomna, såväl små som storjordbrukarna, reda sig nog. Det är inte näringsproblemet som man bör tänka på utan sysselsättningsproblemet. Ju flera små nyodlingar desto större utsikter för den reella industrin att existera. "

           brev från Arvid Ahl i Avesta till Branting 1917 

Brödupproret 1917. Bild: Göteborgs stadsmuseum.

Just nu råder någon slags hästköttsoro i kvällspress och sociala medier. Jag funderar på vad som verkligen skulle få svenska folket att lyfta på sina rumpor, lämna sin I-phone och gå ut på gatan för att göra uppror, på riktigt. En oplanerad kravall och inte en organiserad kampanj. Inte hästkött, det är klart. Men amorteringstvång på bolån? Knappast. 

Bröd, däremot, det är något värt att slåss för. Sverige hade sitt första bröduppror redan 1855 i Jönköping. Brödupproret 1917 är mer känt, det skrämde verkligen upp politikerna. Idag kan det vara lite svårt att förstå att man vill slåss för bröd. Bröd är ingen högstatusprodukt. Vi har så mycket mat att välja på att vi lätt kan välja bort bröd. I generationer har bröd varit det sista man har haft att ge sina barn. Tillgång till bröd är det som har stått mellan liv och död. 

"Krisen började redan på sensommaren 1855. Livsmedelspriserna steg kraftigt i staden. Priset på råg och vete steg avsevärt, och potatisen blev snabbt dubbelt så dyr mot normalt. Priserna steg dag för dag under hela hösten"

          Agneta Åsgrim-Berlin, Jönköpings museum, SR "Brödupproren"

Även norra Öland hade sitt eget artonhundratalsuppror: Bödaupproret 1850. I artikeln nedan beskrivs det som en följd av att "vanligt folk" ville sno träd. Men det var mycket, mycket mer än så. I  samband med reformationen blev all skog på norra och södra delen av ön kronans skog. Det medförde att vanligt folk inte fick plocka blåbär, lingon eller svamp, skjuta sig en hare till middag eller någonstans köpa virke för att kunna bygga sig en båt.

"Allvarligaste incidenten var det så kallade Bödaupproret på Öland i mitten av 1800-talet. Många fattiga bönder stal virke till tjärbränning, kalkbränning och husbyggen mitt framför ögonen på kronans jägmästare, och 1850 blev protesterna så våldsamma att 110 soldater kallades in från fastlandet för att slå ned det folkliga upproret. Och i dag är Böda förvandlat till en ekopark med naturreservat, gammal ängstallskog, ädellövskog, nordamerikansk tujaskog och gamla ekar med murgröna som slingrar sig runt träden. Träd skyddade från de enskilda medborgarnas okänsliga ­avverkning."

           Gemene man har blivit miljöaktivister" Expressen 121119

En rest från tiden när Öland var en enda stor kunglig jaktmark. 

Det är för jäkligt att beskriva fattiga människors desperata kamp för att överleva på det här sättet. På norra Öland var hundar av tvång trebenta. För att kungen hade så befallt. Man ville vara helt säker på att ingen jakt, förutom kunglig jakt bedrevs.

Jag har intervjuat äldre ölänningar som har hört sina släktingar berätta om hur illa sedda jägmästarna var. Hur de tömde kvinnornas lingonspann i sjön bara för att de kunde. En man berättar hur hans farfar och några grannar klädde ut sig till kvinnor och började plocka bär. När jägmästaren dök upp för att ta deras bär slog de ner honom.

Nu är jag inte någon stor förespråkare av våld. Men vad är egentligen värt att slåss för 2013? Och år 2030? En annan viktig fråga är, vem vill du slåss sida vid sida med? Kommer det att vara samma skara människor som du delar åsikter med idag?

Mer otäck natur

"I takt med att värmen stiger har vilda djur börjat invadera bostäder för att kyla ner sig.
En livsfarlig brunorm hittades i dagarna i en familjs swimmingpool, en annan tog sig in i Alice Springs domstolsbyggnad. Ormjägaren Justin Rutherford har fått mängder med samtal från invånare som drabbats av orminvasionen.
– Det har varit allt från giftormar till ofarliga pytonormar, säger han till Abc News."

            Livsfarliga ormar invaderar bostäder, Aftonbladet 130113

Råttorna i New York kan tydligen bli väldigt stora. 

Lite slarvigt kan man säga att klimatet, i form av växtlighet, flyttar en meter norrut per timme. Det ger oss med tiden helt nya möjligheter till närkontakt med djur. Som tigermyggan, gulexmyggan och kanske malariamyggan. Även kackerlackorna kan dyka upp.

"Även andra smittor har börjat sprida sig norrut från södra Europa. Två som svenska forskare är särskilt bekymrade över, och som både drabbar djur och människor, är West Nile fever och Leishmaniasis. Den senare – som har symptom som avmagring, hosta, feber och diarré – sprids via sandmyggor som de senaste åren har flyttat allt högre upp i Tyskland.
– De är nu inte mer än omkring 90 mil från den svenska gränsen, säger Ann Albihn."

           Dagens ETC "Varmt klimat ger nya sjukdomar" 130113

Men en del nya närkontakter kan vi redan idag få av klimatförändringarnas effekter. Som i New York, där råttorna stortrivs i stormen Sandys spår. Och i Danderyd, där översvämningsmyggan etablerade sig 2011.  Stormen Gudrun ledde bland annat till en kraftig ökning av älgstammen. Och till att flera hjorthägn öppnades så att hjortarna smet.

När vintrarna varit kalla blir rådjursstammen försvagad. Då lämnar fästingarna dem och hoppar över till sorkar istället - och kommer därmed ett steg närmare oss människor. Och risken för TBE ökar. ( Jag måste komma ihåg att vaccinera oss i år. )

Själva kommer vi människor med tiden bara bli kortare. Som hober, ungefär. Inte mig emot, om vi i övrigt tar till oss av deras fredliga och enkla livsstil.

Den otäcka naturen

"I höstas pratade Lokaltidningen Södra sidan med Tommy Tuvunger, viltvårdare i Stockholms stad. Han har tagit emot anmälningar om räven i Mälarhöjden men säger att de inte kommer göra något för tillfället.
– Det här är ju en urbaniserad räv. Som alla djur i stan har den vant sig vid människor eftersom den kommer i kontakt med oss hela tiden. Men den kommer inte attackera människor. Inte en chans, sade Tommy Tuvunger till tidningen."

            Från rävdebatten i Facebookgruppen "Bättre stadsdel Mälarhöjden/Hägersten"

Räven traskar runt och skräms i Mälarhöjden. Bild från Wikipedia. 

Bloggrannen Cornucopia skriver en del om vargar och om hur rädda folk blir när de närmar sig villaområden i Göteborg. Men i Stockholm blir vi rädda även för rävar. Det är lite läskigt med den där vilda, otuktade naturen. Bland annat dras den här DN-artikeln upp som ett möjligt hot. Men det finns många, många andra saker att vara rädda för när det handlar om rävar. De kan exempelvis ta din I-phone, eller lägga sig i din dubbelsäng!  Räven är inte alltid ute efter att äta dina höns, den kanske är där för att frita andra djur.

Naturen är verkligen in på knuten, som någon i villaområdet ovan konstaterar. Snart har vi väl mördar-rådjur här också.

Vår djupaste övertygelse

"Grunden för detta är en djup övertygelse om att vi måste värna den värld vi ärvt och förvalta den för framtiden."

           MUF Stockholm om miljö 

                   Sökte en bra bild på temat "djup övertygelse". Hittade troende människor,
              fotbollsbilder, skönhetsprodukter, Darwin,  diande kalvar, lekande barn.
Och en massa konsultfirmor. Den här bilden är från Google. 

"Vi är djupt övertygade om det här". Den som sade det - han var det! Men vad är egentligen en övertygelse? Den borde vara motsatsen till en trend. Våra djupaste övertygelser är ibland helt irrationella. Ofta bygger de på teman som vi upplevde som helt sanna när vi var små, som "jag är hopplös" eller "jag är maktlös". Man kan ägna ett helt liv åt att försöka få dem bekräftade. Sorgligt.

Men visst borde det finnas liknande övertygelser som styr en hel befolkning?

• Förändring måste ta lång tid. Det är en irrationell övertygelse som sprids. När vi började prata om omställning till ett fossilfritt samhälle sattes årtal som 2020 eller 2030 upp. Idag använder sig många helt ogenerat av årtalet 2050. Så lång tid kommer det att ta, för frågan är så komplex och svårlöst. Och det kommer den förstås fortsätta att vara så länge vi på gruppnivå fortsätter att tänka så. 
• Vi behöver något att lita på som är större än oss själva - gärna en ledare. Nej. Lita på dig själv istället, säger jag. Börja nu. 
• Eftersom vi har behövt alla de här prylarna som omger oss nu - kommer vi alltid att behöva dem. Vilket hån mot alla som tagit sig ur ett missbruk! Det är klart att vi kan leva bra och fullgoda liv utan de flesta av alla de här prylarna och tröjorna. 
• Det är farligt att vilja för mycket. Hur många av er som läser bloggen har kallats för "apokalypsälskare"? Upp med en hand! Att verkligen vilja ställa om - och påbörja en omställning från A till B och vidare, det kan vara nog så farligt. Nej, men det är spännande, hävdar jag. Det är inte stressande eller sjukt eller utmattande - det är kul, kreativt och utmanade för intellekt och kropp. Så det så. Och man har roligt under tiden. Kanske till och med roligare än vad andra har. 
• Ett inte-helt-perfekt liv är en katastrof. Många ägnar mer tid åt att putsa upp sina skyltfönster mot omvärlden än att leva. Sluta med det. Du blir ändå aldrig perfekt och beundrad och färdig. 
• Det som funkade förr kommer en gång i framtiden att funka igen.  Röstmagneten nummer ett. Gamla politiska förslag dammas av. Folk som en gång i tiden har haft något kan vänta i tio-tjugo år på att få tillbaka det som de förlorat. Man det kommer inte bli som 1953 igen. Eller 1972. Eller 1994. Glöm det. 
• Det finns en perfekt lösning - och den måste vi vara överens om. Näpp. Vi kommer inte vara överens om omställningen. En hel del får tugga i sig den, motvilligt. 

Nu orkar jag inte tänka ut fler irrationella övertygelser. Kanske hittar du andra? 

Herreminje

"Det är i dag 584 dagar kvar till nästa riksdagsval. Det är en evighet i politiken. Men redan nu talar mycket för att valet 2014 kommer att bjuda nya utmaningar för hugade regeringsbildare. Det kommer att krävas mod och svåra omprövningar. Om inte hotar kaos i politiken."

           "Moderata väljare vill hellre ha (mp) än (c).." DN Debatt 130207 

                         Torgmöte i Uppsala, förra valrörelsen, lånad från Eva Edwardssons blogg.  

                         Personen på bilden har ingenting med just det här inlägget att göra. 

                         Det var bara in fin valårsbild. 

"Herreminje", brukade farmor säga när något blev för mycket. Det känns som ett passande uttryck inför den valrörelse vi går in i nu. En valrörelse som jag tror blir den värsta någonsin.

Precis nu ska hugade politiker som vill bli omvalda eller nyvalda profilera sig internt för att få en så bra plats på listan som möjligt. Det gäller att hitta en lagom mix av trohet mot den del av partiet som bestämmer mest - och att sticka ut lite lagom med åsikter i någon framtidsfråga. Därför måste alla genast väcka liv i sina förfärliga valårsbloggar, de som legat i skön törnrosasömn sedan oktober 2010.

Sedan, när de är säkra på sin plats på listan, måste man profilera sig ut mot folket. Då kommer de slipade utspelen - och de inte-fullt-så-slipade utspelen. Plötsligt blir någon för jakt på enkelbeckasinen, prostitution, invandringsstopp eller bara en sedan länge eftersatt årensning a la Hedebyborna. Och journalisterna ska springa runt och ställa till svars.

Helt klart kommer alla frågor som är mer komplicerade än att det går att svara med en käck oneliner falla bort redan till nyår. Det är kanske därför jag inte känner för den här valrörelsen. Det blir bara en rörelse bort från det som är viktigt. Allt ska handla om regeringsalternativ som inte kommer stå klara förrän några veckor efter valnatten. Partier ska framstå både som regeringsfärdiga och radikala. Både unga och fräcka och gamla och erfarna.

Folk ska ta avstånd från varandra, bli ovänner och bli otrevliga - och allt ska ske i mitt Facebookflöde. Och sedan, när alla jag känner har kommit ut som både det ena och det andra, då ska alla krypa in i sina garderober igen. Herreminje.

Jag tror jag ska ha en alldeles egen dekal: "Rör inte min omställning". Om jag orkar.

Apatins perfekta storm

"Last year, a 17-year-old boy was admitted to the psychiatric unit at the Royal Children’s Hospital in Melbourne because he was convinced that if he drank, millions of people would die. According to the Boston Globe, Australian doctors wrote the case up as the first known instance of "climate change delusion," because he was refusing to drink water due to the growing concern of climate change."

            "Climate changes causing mental illness" Red Orbit 090209

                  Officer vid Älvsborgs regemente ligger i sängen,  läser en bok
 och röker en cigarr. På golvet nedanför sitter en hund.
Foto: Armémuseum.

Flera vänner har beskrivit inledningsprocessen för sin omställning så här: 

"Man blir sänkt, ibland orkar man inte gå ur sängen, gråter mycket, får ångest över framtiden, oroar sig och söker sedan information som bara gör att man mår ännu sämre " 

Vad skulle det här kallas om man beskrev det som en psykiatrisk diagnos? En studie visar att patienter med OCD, tvångssyndrom,  ofta har klimatångest. Borde det snarare kallas för ett depressivt beteende att oroa sig över klimatförändringar? Är det att likna vid GAD - generaliserad ångest, eller vid ett akut stressymtom? 

En perfekt storm för apati är det iallafall, säger Dan Ariely i SvD.

Borde det bli en diagnos? Hur ska patienten i så fall behandlas?

Det fåfänga hoppet om en återställare

"Vi vill se satsningar för att förnya arbetslöshetsförsäkringen. Framförallt behöver reglerna ändras så att fler kan kvalificera sig till ersättning. Individen, nära och kära får nu ta en allt större del av kostnaderna för arbetslösheten, trots att det egentligen handlar om ett samhällsproblem."

          Karl-Petter Thorwaldsson om A-kassan, 130204 

"Jag är ledsen för att det blev så pass dåligt, att mitt arbete inte var mera värt."
Hon är inte ensam om att vara missnöjd med sin pension. Hon har stöd av fem pensionärsorganisationer som nu kräver att pensionssystemet förändras.

           Annmari Löfvén, pensionär i Karlstad, till SvT 130127

Här träffar Maria Larsson och Ulf Kristersson förhoppningsfulla pensionärsorganisationer. 

Lägg samman alla arbetslösa, utförsäkrade, socialbidragstagare, pensionärer och sjuka - andelen människor som hoppas på en ny politik med återställare, den är större än vad den någonsin tidigare varit. Berättelserna om hur människor behandlas inom socialtjänsten när de ansöker om bistånd är hjärtskärande. Men det kommer inte att bli bättre för dem. Det finns inte något parti som i sin budget på allvar vill förändra beräkningsgrunden för socialbidrag.  Det råder i stort sett politisk konsensus runt fördelningspolitiken - och har alltid gjort det. Minnet är kort, men det var faktiskt socialdemokraternas Anna Hedborg, med stöd av både (v) och (mp), som en gång renodlade socialförsäkringen.

Näpp, det finns ingen väg tillbaka.  I backspegeln kommer vi förmodligen omnämna år 2000 som året när vi peakade i grenen "fördelningspolitik".

Men något enda vallöfte kommer väl genomföras? Jo, vi får nog höjt tak i A-kassan. 

Och snart får kanske fattiga en egen myndighet som kan stå på deras sida. Boverket föreslår nämligen en sådan för alla som cyklar och går. 

Vapenamnesi

"Den som innehar skjutvapen eller ammunition utan att ha rätt till det får under perioden mars-maj 2013 lämna in egendomen till polisen utan att riskera åtal eller straff för det olagliga innehavet"

              Regeringskansliet 130131 

Så här ska det se ut. Vapnet hos polisen. Bild lånad från Sveriges Radio.

I vår är det vapenamnesti. Har du något gammalt illegalt vapen som borde skrotas kan du lämna in det till polisen.

Vapenamnesin ("amnesi", som i "var lade jag nu igen min pistol?) är svårare att komma till rätta med. En snabb googling på "polis glömde vapen" ger följande resultat:

Polis glömde pistol på toaletten (Kalmar 2013)
Polis glömde vapen vid husrannsakan (Svalöv 2012)
Polis glömde vapen på toaletten (Göteborg 2011)
Polis glömde pistol på toalett (Örebro 2011)
Polis glömde pistol på IKEAs toalett (Stockholm 2011)
Polis glömde vapen på toalett vid rastplats (Mjölby 2011)
Polis glömde vapen på hotelltoalett (Stockholm 2012)
Polis glömde nio pistoler på parkeringsplats (Malmö 2011)
Polis glömde....äh, jag orkar inte länka mer.

Det verkar lite farligt att låta poliser med pistol gå och kissa på en offentlig toalett. Den ena handen vet liksom inte vad den andra gör.