"Last year, a 17-year-old boy was admitted to the psychiatric unit at the Royal Children’s Hospital in Melbourne because he was convinced that if he drank, millions of people would die. According to the Boston Globe, Australian doctors wrote the case up as the first known instance of "climate change delusion," because he was refusing to drink water due to the growing concern of climate change.""Climate changes causing mental illness" Red Orbit 090209
 |
| Officer vid Älvsborgs regemente ligger i sängen, läser en bok och röker en cigarr. På golvet nedanför sitter en hund. Foto: Armémuseum. |
Flera vänner har beskrivit inledningsprocessen för sin omställning så här:
"Man blir sänkt, ibland orkar man inte gå ur sängen, gråter mycket, får ångest över framtiden, oroar sig och söker sedan information som bara gör att man mår ännu sämre "
Vad skulle det här kallas om man beskrev det som en psykiatrisk diagnos? En studie visar att patienter med OCD, tvångssyndrom, ofta har klimatångest. Borde det snarare kallas för ett depressivt beteende att oroa sig över klimatförändringar? Är det att likna vid GAD - generaliserad ångest, eller vid ett akut stressymtom?
En perfekt storm för apati är det iallafall, säger Dan Ariely i SvD.
Borde det bli en diagnos? Hur ska patienten i så fall behandlas?
Angående diagnoser, det här inlägget kan kanske vara en bra utgångspunkt?
SvaraRaderahttp://www.peakoilblues.org/blog/?p=132
/Tompan
Härskarringen är som bekant en symbol för den av Tolkien så avskydda industrialiseringen. Den besitter en kraft som mänskligheten inte klarar motstå men inte heller kan hantera.
SvaraRaderaFrodo: "I wish the ring had never come to me. I wish none of this had happened."
Gandalf: "So do all who live to see such times, but that is not for them to decide. All we have to decide is what to do with the time that is given us.”
Om man ser hedonism som meningen med livet så kan det naturligtvis vara dystert att vakna upp i dagens situation. För min del kan jag inte föreställa mig någon större mening med livet än att kämpa för livet och den här fantastiska planeten. Vi som vill rädda mänskligheten har frukansvärt mycket arbete att göra. Det finns ingen tid för ångest. Om vi inte lyckas förgöra ringen är vi alla förlorade. Hitta ditt mod och gör det som krävs.
Det finns lite olika sätt att hantera en kris, apati är en. Prata utan att egentligen göra något är kanske det vanligaste. Sedan finns det de som verkligen gör något och i den sista kategorin är en av mina favoriter Joel Salatin och Bill Mollyson.
SvaraRaderaMollison och Salatin är verkliga hjältar. Tyvärr så har de inte en suck mot den best som härjar på jorden idag.
RaderaKolkraften ökar enormt och har inte haft en större andel av energimixen sedan 60-talet.
Oljesand och skiffer på den amerikanska kontinenten ökar stort, med helt sjuka konsekvenser både lokalt och globalt.
Uranprospekteringen har kommit igång ordentligt här i Sverige exempelvis.
Regnskogen är borta inom några decennier.
Militär upprustning sker i många av världens stater, inte minst Ryssland och Kina.
Etcetera ad infinitum...
Inte ens världens bästa polyfarm eller skogsträdgård kan stå emot nära dessa krafter marscherar.
För att återknyta till Tolkien-anaologin ovan. Hoberna var hortikulturellt framstående, men om de inte hade övertygats att kasta ringen i domedagsbergets eldar så hade det hjälpt föga.
Vad negartiv du är Anonym, med den inställningen är slaget redan vunnet.
RaderaNu tror inte jag att vi behöver en politisk förändring utan snarare en kulturell, det viktigaste Joel och Bill visar är att höger eller vänster inte sitter inne med lösningen. Utan det är enbart en massa praktiska problem som vi måste finna lösningar på, där är faktiskt politikerna en del av problemet.
Eftersom du gillar att citera JRR Toiken som enligt han själv var en konservativ anarkist, sa Gandalf i senaste filmen att Saruman har fel när han säger att ondska kan besegras med makt utan det är de vardagliga handlingarna, som kärlek och vänlighet som är nyckeln.
Att Frodo kunde förstöra ringen berodde främst på att i hans kultur fanns det ingen härskare därför kunde han inte se sig själv som en, ringen hade inget att erbjuda Frodo.
Du är alldeles för enkelspårig.
RaderaJa, "vardagliga handlingarna, som kärlek och vänlighet" är helt nödvändiga men det räcker helt enkelt inte mot de krafter som är i rörelse idag.
Om Gandalf själv hade trott det hade han knappast varit så delaktig i att med olika typer av våld stoppa mörkrets krafter.
Att Frodo kunde förstöra ringen berodde inte på en enda enskild parameter. Hobernas trevliga kultur, deras hortikulturella förmågor och avsaknad av härskare var självklart viktiga parametrar. Men utan det aktiva motstånd som de goda krafterna lyckades uppbåda hade hobernas hjältemodiga äventyr helt enkelt inte räckt.
Jag är negativ till enkelspårighet, men jag är positiv till mångfald i arbetet och övertygad om att vi till slut vinner. Även om mörkrets krafter har totalt herravälde idag så är dess starkaste vapen och dess akilleshäl.
Du som mamma vet väl vad barnen gör när det inte går som dom vill: vägra. Neka. Låt bli. Gör inte. Skrik. Gnäll. Jag tror att vi har mycket att lära av dem. Det är dags att vi helt enkelt börjar säga nej. Nej till onödig konsumtion, nej till statussymboler, nej till alla. No more mister nice guy.
SvaraRaderaTack för en fin blogg!
SvaraRaderaPsykologsvaret: Personer som lider av ångeststörningar som tvångssyndrom eller generaliserat ångestsyndrom oroar sig typiskt mer än genomsnittspersonen. Typiskt är också att innehållet i oron är saker som personen inte har kontroll över, t.ex. om anhöriga blir sjuka eller inte.
Att oroa sig för klimatförändringar är inte psykatri per definition, men jag tänker mig att den som exponeras för hotfull information om en mörk framtid som man har liten egen kontroll över gärna reagerar med en oro som är negativ för den psykiska hälsan.
Ur ett KBT-perspektiv är det då oron som beteende som är problemet (för den psykiska hälsan), och inte den hotfulla framtiden i sig.
Poängen är att oro inte är en förutsättning för att arbeta för förändring, och inte har någon positiv funktion utan leder till utmattning och nedstämdhet. Att acceptera att man inte hjälper någon med sin oro, och att man behöver distrahera sig från oron när den dyker upp är ett första steg.
/Richard
Tack för ditt svar. Det var faktiskt just KBT jag ville diskutera :-). "Poängen är att oro inte är en förutsättning för att arbeta för förändring" - men hur vet jag om jag är en person som alltid oroar mig och som därför behöver distansera mig från oron - eller om jag är en person som faktiskt behöver bli mer oroad för att börja förändra mig?
RaderaInnehållet i "oros-tankarna" är ofta en upprepning av saker man tänkt tidigare. Många använder flera timmar dagligen till den sortens mental verksamhet. Man blir så att säga inte färdig, och tankarna leder inte till någon konstruktiv handling.
RaderaJag tänker att när man väl konstaterat att något behöver ändras (t.ex. eget eller andras beteende), så har oron ingen funktion. Det man snarare behöver är en målbild, som t ex idrottare använder för att utvecklas. Att ha konkreta mål är också något man kan använda för att distrahera sig från oron när den dyker upp; "jag behöver inte oroa mig för detta nu, det är bättre att jag fokuserar på ett av mina konkreta mål".
/Richard
Jag använder mest psykodynamiskt tänkande i mitt jobb och från det synsättet är oro som en linje där ena ändpunkten är "normal" oro som behövs för att hantera vardagslivet. I andra ändpunkten hamnar man i orealistisk oro tex att man måste kontrollera att man stängt av spisen 50 gånger innan man förmår gå hemifrån och därutöver kan återvända så många ggr för att kontrollera att man i princip stannar hemma. Mellan dessa ändpunkter finns många skalsteg. Vad gäller klimatångest är det enligt teoretisk utgångspunkt viktigt att kunna hålla fler bollar i luften dvs oroa sig men ändå kunna njuta av livet, Förbereda sig men också leva i nuet och inte överdriva förberedandet så man gör saker som ställer ens liv på ända. Var man sedan befinner sig och balanserar sin oro får var och en komma fram till.
RaderaMoventia Leg psykolog
Richard! Skulle du kunna kontakta mig på ordomening@hotmail.com eller ännu hellre ringa 070-79 29 627 med anledning av en artikel jag skriver för tidningen MOdern Psykologi? Vänliga hälsningar Anna Fredriksson
Raderahttp://ordomening.blogspot.se/
Jag svarade nog inte riktigt på frågan, jag menar att jag tror inte någon behöver mer oro. Oro och insikt eller kunskap är helt enkelt olika saker, där oro är koppat till rädsla och ångest och inte növändigtvis leder till någon ändring. T.ex. har skrämselpropaganda mot rökning liten eller ingen effekt mot att få folk att sluta röka.
SvaraRadera/Richard
Tycker du att det finns skrämselpropaganda runt klimatförändringar?
RaderaNej, och i exemplet rökning är ju rökning också uppenbarligen farligt. Ändå är det svårt att påverka rökare till att sluta genom att göra dem mer oroliga. Vad de behöver är snarare stöd och rådgivning kring hur man konkret gör för att sluta röka.
Radera/Richard
Men terapeuterna är ju knappast utbildade i omställningsfrågor - är inte risken stor att patienterna bara får hjälp att oroa sig mindre (på en skala) - och om de kommer till psykiatrin, kanske recept på ett SSRI-preparat?
RaderaJag är ingen psykolog men jag tror att Richard har rätt. Oro och ångest är snarare ett hinder i arbetet. Det vi behöver är mod, beslutsamhet och jävlar anamma.
RaderaOm du ser någon bli våldtagen så skulle du inte stå i buskarna och oroa dig, du skulle resolut göra vad du kan för att avbryta attacken så fort som möjligt.
Vi måste göra likadant nu när vårt hem skövlas. Så länge vi ångesfullt klänger oss fast vid förhoppningen att NÅGON ANNAN ska lösa våra problem så blir vi passiviserade och ineffektiva.
When hope dies, action begins.
Nu betalar vi rätt mycket till NÅGON ANNAN i skatt för att lösa just de problemen, tycker du att det är bättre om vi själva försöker i stället, och i så fall hur?
Radera