Kampanjer som liksom inte blev av

"Hos klienter med låg beredskap till förändring är rådgivarens uppgift att väcka intresse för förändring och öppna för ett annat perspektiv på saken, till exempel genom att erbjuda information om riskerna med beteendet. Två exempel:
– Känner du till hur rökningen påverkar din hälsa? Får jag berätta? – Vad skulle få dig att fundera på att ändra dig?
Rådgivaren avslutar med en öppen, utforskande fråga, som ger klienten tal- och tankeutrymme:
– Vad tänker du om detta?"

          Om metoden "Motiverande Intervju", Folkhälsoinstitutet

"Kärleken till pengar är roten till allt ont" 

Bibeln, 1 Tim 6:10

En gång i tiden, efter några år som utredare i Riksdagen, tyckte jag att det var för lite påverkan från "de goda". Det ville jag avhjälpa. Så jag höll några kurser i opinionsbildning med små medel.

Men vad ska vi göra då? Den frågan fick jag från ett möte med en kyrklig organisation. En organisation som gör en massa fint socialt arbete bland missbrukare och hemlösa.

Jag föreslog att de skulle vidga sitt uppdrag. Gå på de rika. "Kärleken till pengar är ju ändå roten till allt ont, det står i Bibeln", sade jag kavat.

Mitt förslag var en kampanj på Stureplan: Massageerbjudanden, motiverande samtal, upplyftande frälsningssånger till de rika. Jobba på deras omvändelse. De som springer förbi i kostym och jagar efter mer.

Vi var inte kompatibla med varandra. Den kampanjen blev liksom inte av. Men jag tycker fortfarande att den är intressant: Det är dags att byta fokus från de som inte har till de som har - och vill ha mer.

Nej, det var inte Frälsis - men varför inte göra som de gör?

Ordningsfråga

"Det var en ganska chockad mamma som ringde upp med jämna mellanrum den hösten. ”De är inte kloka”, var hennes sammanfattande utlåtande."

            "S måste lyssna på min mamma", Aftonbladet 130422 

"Kan du komparera ordet fiende? Frågan, som jag fick under min tid som riksdagsledamot, förvånande mig därför att den ställdes av en äldre välutbildad gentleman. Han tillhör ju den generation som gick i skolan när det ansågs som viktigt att kunna den svenska grammatiken. Jag trodde därför att han drabbats av en lindrigare hjärnskada för det går inte att komparera ett substantiv. Men frågeställaren triumferade med att det går visst: Fiende, dödsfiende, partikamrat!"

        "Fiende, dödsfiende, partikamrat", Ann-Mari Pålsson, Kristianstadsbladet, 130424 

Jag och Anna kämpar för frihet för Västsaharas folk. Bild: Annas pappa

Redan som elvaåring fick jag mina förste erfarenheter av partikultur. Jag och en kompis var mycket radikala. Vi var särskilt arga över orättvisor, som multinationella företags utsugande av arbetskraft i tredje världen. Min kompis pappa var folkpartist - och han tyckte att våra frågor låg nära Folkpartiet så han uppmuntrade oss att starta en FPU-avdelning.

Genast fick vi åka på konferens. Där satt de unga vuxna och kedjerökte i möteslokalen. Vi krävde hostande omröstning om huruvida rökning skulle vara tillåtet inne på mötet. Och vi vann! Demokratin fungerade. Kanske allra mest för att ingen ville göra två barn desillusionerade.

Året efter insåg jag, med viss besvikelse, att Folkpartiet inte var det mest radikala alternativet och lämnade partipolitiken.

Mysigt på partimöte

Men 1996 var det dags igen! Jag stegade som nybliven medlem glatt in på ett av Miljöpartiet Stockholms stads medlemsmöten. Där höll ett fåtal personer medlemsmötet i ett järngrepp. De hade oändligt med tid och energi att driva ordningsfrågor på ordningsfrågan - och kräva votering på densamma. 

Många var nog de nya medlemmar som bara orkade gå på ett enda möte. 

Jag lämnade Miljöpartiet efter några år. Det räckte inte med en transparent valprocedur. Jag hade inte energi och tid över för att sitta och tjafsa med folk. Men jag är glad över att några orkar. 

När jag läser Karin Petterssons ledare i Aftonbladet blir jag fundersam: Är det ens möjligt att vara demokratisk och öppen i andra delar av sin politik om man inte är det internt? 

Jag gör mig inga illusioner om att det skulle fungera bättre i något av riksdagspartierna. Men istället för att mångordigt och med pannorna i djupa veck fråga sig varför unga människor inte vill engagera sig i politiken, kanske man ska misstänka att många av dem har försökt göra det. 

De behövde kanske bara besöka ett enda möte. 

Någon måste göra något!

"Men det är inte bara i Solna som föräldrar nu säger stopp. Runt om i hela landet sprider sig uppror bland föräldrar som kräver mindre barngrupper och mer personal. Bland annat i Göteborg, Linköping, Nynäshamn och Luleå."

        "Föräldrar gör uppror mot nedskärningar", SvT 130424

           "Uppror inom Moderaterna: Mer pengar till försvaret!"
            SvT 130301

"Vi är alldeles i chock och har krävt ett öppet möte med verksamhetschefen för äldreomsorgen"

          "Frivilliga i uppror" Lokaltidningen, 130315 

"Distriktssköterskor i Hofors och Ockelbo har fått nog: Om planerna på påtvingad jourberedskap går igenom säger de upp sig."

          Distriktssköterskor gör uppror, Dagens Medicin 130401

Om du googlar på "sjukvård + uppror" så får du mängder av aktuella träffar. "Uppror" verkar vara rubriksättarnas absoluta förstahandsval för alla sorters uttalat missnöje.

Betydelsen av ordet "uppror" kan dra åt två olika håll: Antingen betyder det "myteri, revolt" - eller "tumult, oljud". Är det otaliga myterier vi ser i medier just nu, eller är det bara just - oljud?

Det verkar vara oljud. Mängder av människor som inte sjunger i takt med den tid de lever i och den politik de röstat fram.

Klart man ska göra sin röst hörd. Men det är lätt att bli enögd, att bara se sin egen lilla sakfråga. Är vi redan satta i rörelse, mot större, organiserade missnöjesrevolter - eller är det bara samma gamla gnäll som alltid?

Käthe Kollwitz - "Vävarnas uppror"

"Miljoner européer som för inte så länge sedan var ganska välmående har nu svårt att skaffa mat. Europa bör därför förbereda sig på folkliga uppror, liknande dem som skakat Nordafrika, varnar Internationella rödakorskommittén"

"Röda Korset varnar för uppror", SvD 130102 

Svisch!

"Klimatförändringar kommer i många områden att innebära att mängden nederbörd ökar, liksom antalet tillfällen med extrem nederbörd. Detta leder till ökad avrinning och erosion och därmed ökad sannolikhet för och omfattning av moränskred och slamströmmar. Detta kan i högre grad hota både människoliv som byggnader, infrastruktur och annan egendom. Det är väsentligt att hänsyn tas till detta i planprocessen för både ny bebyggelse och infrastruktur. "

          "Moränskred och slamströmmar", www.swedgeo.se 

Om kommunen säljer en tomt till dig. Vilket ansvar har kommunen då att berätta vilka jordarter ditt framtida hus ska stå på?

Idag tar Sveriges Radio upp ras- och skredrisker. SR gör sitt jobb ordentligt och länkar till ett antal intressanta kartor. Man berättar om stackars Lilla Edet, som först förra året - i samband med Göta Älv-utredningen - fick veta exakt hur stora problem man har.

Exakt hur stora problem man kommer att få, i samband med klimatförändringar, är svårare att veta. Eftersom Västra Götaland till stor del är skapat av lera - och kommer att få kraftigt ökad nederbörd- så ser det ju inte bra ut. 

SGI åskådliggör klimatförändringar och skredrisk

Det finns ett par pågående konflikter runt rasskred, där kommun/enskilda fastighetsägare och stat tillsammans diskuterar vem som ska betala. Om det handlar om fastigheter som funnits på platsen i århundraden så är det inte mycket man kan göra åt saken. Då är det den enskilde fastighetsägarens ansvar att förebygga rasriskerna.

Men om kommunen prospekterar för nya områden? Det är ju bara Göta Älv-dalen som är kartrerad. "Områden som idag uppfattas som stabila kommer behöva åtgärdas", skriver SGI på sin hemsida.

Jag skulle vilja höra den blivande villaägare som ber om upplysningar om hur jordlagren ser ut, ner till femtio meters djup.

Översvämningar växer långsamt, timme för timme. Skred är läskigt. Det går fort. Från ena minuten till den andra. Kanske till och med för läskigt för en kommun att orka ta in i sin beräkning?

Extra allt

"Frosseri är att överkonsumera något, till den punkt där den som frossar inte förmår konsumera allt utan stora delar går till spillo. Ofta syftar frosseriet på mat, men i utvidgad bemärkelse kan man även frossa i till exempel bilar eller skor. "

         från wikipedia 

"Ananas, järpe - frossa och njut
Borgare, snart är din saga slut"

"Den vrålande parnassen" Vladimir Majakovskij

Andrea Mantegna: Mars och Venus (parnassen)

"Överdådig" är ett ord som gärna används idag. Särskilt i resereklam. För idag är det, precis som "extravagant", något positivt. Att en del av betydelsen egentligen är "orimligt slösaktig" är bortglömt. Om det för några decennier sedan användes i historieböcker för att med avsmak beskriva Marie Antoinettes livsstil, så är det idag något som är eftersträvansvärt.

Det där började med milleniefirandet. Festandet skulle innehålla "extra allt". Och efteråt bara fortsatte det. Ett millenium är ju faktiskt något verkligt extra.

Men varför skulle inte varje fredag kunna få vara speciell? Räkor och vitt vin på fredagen har blivit till hummer och champagne. Skål! Endast det bästa är gott nog.

Johan Croneman beskriver träffsäkert matlagningsfrosserierna som en del av vår undergångskultur. Den som har sett ett enda avsnitt av "årets Mästerkock" vet att matslöseriet är enormt. Den gödda kalven styckas, en liten bit används och resten slängs. (något som Tv4 senare förnekar)

Och i dagens DN beskrivs omedvetet ett annat frosseri, på resefronten, som heter duga. Det är företaget Polar Quest som når ny framgång med sina resor till Svalbard. I sin reklam säger man: "Du behöver inte vara forskare, passa på du också att få se isbjörnar." Eller: Res till Afrika med Mattias Klum!

Frossaren förvandlas till en liten otäck "Dora Upptäckaren", som absolut måste se allt med egna ögon. Innan det är för sent.

Det är så smart gjort det där; att få oss att tror att vi är forskare, yrkesfotografer eller mästerkockar. När vi egentligen bara frossar och slänger bort.

För mycket är inte nog. 

Dora Upptäckeren måste absolut se allt med sina egna ögon för att förstå.

Vad riktiga män och äkta kvinnor gör och inte gör

De galna mödrarna. Det är tydligen kvinnligt att skrika och gråta.

"Klimatförändringen är en man", skriver Katrine Kielos i DN idag. Och hon har sina poänger. Men samtidigt är det mycket jag inte känner igen. 

...och att shoppa som om ingen morgondag funnes

Min värld är inte uppdelad i goda kvinnor som förespråkar passiva lösningar och aktiva män som tutar och kör vidare. Min värld är uppdelad i folk som orkar sätta sig in i komplicerade sammanhang och dra slutsatser av vad de läst och förstått - och folk som av ren bekvämlighet eller intellektuell oförmåga inte gitter just detta: Att läsa och förstå. Att koppla samman sin intellektuella förståelse med empati och göra något. 

"Flest saker" bla bla bla

Det verkar ha mycket lite med kön att göra. Det verkar ha mycket mer med rikedom och bekvämlighet att göra. Om att bevaka sina uppnådda fördelar - både mot människor i andra länder och mot sina egna efterkommande. 

För att jag är värd det. 

Jag vill inte läsa en artikel till som pekar på hur komplex klimatfrågan är. Som påpekar hur svårt det är. Det finns ett intellektuellt moras, ett alibi som flitigt används bland lata intellektuella idag så fort det handlar om eventuella samband mellan ekonomi, ekologi, energi och empati: 

"Hm, ja, fråga med många dimensioner, bla bla bla, kontext, bla bla bla världsordningen bla bla bla"

Jag kräks på det. Och nu ska patriarkatet in i den meningen också. Det kommer inte hjälpa klimatfrågan ett enda steg framåt. Människor som kan läsa, som kan förstå och som kan känna har en förbannad plikt att läsa, förstå och känna - och ändra sina liv därefter. Basta. 

Sara Granér

Om källkritik och vatten

"Klimatförändringar ökar risken för att vattentäkten kan bli mikrobiellt förorenad, till exempel i samband med kraftiga eller långvariga regn kopplat till översvämning av mark och gator. Prognoser visar att vattentillgången kommer att öka på vissa ställen, medan nederbördsmängderna i de sydöstra delarna av landet kan komma att minska. Förändrat nederbördsmönster kan leda till försämrad mikrobiologisk och kemisk kvalitet, vilket kommer att ställa ytterligare krav på beredningen i vattenverken. Skyddet av råvattentäkterna blir därför ännu viktigare på sikt, och det är viktigt att den kommunala och regionala fysiska planeringen tar mycket större hänsyn till vattenfrågor."

          Svenskt Vatten, Råd och riktlinjer för dricksvattenproduktion, 2011 

Dagens Industri kör gamla nyheter

Plötsligt surrar det till i sociala medier: Nestlés ordförande Peter Brabeck Letmathe har sagt att vatten inte är en absolut rättighet, utan något som ska kunna tjänas pengar på. Dagens Industri återger citatet och folk blir upprörda. Problemet är bara att han sade det redan år 2005. Och att citatet sedan dess har snurrat runt i världens alla medier för att nu hamna i Dagens Industri och uppröra delar av svenska folket. Peter Brabeck Letmathe har vid ett flertal fått äta upp citatet, krishanterat, pudlat- och till och med börjat blogga om vatten bara på grund av det här.

Man undrar vad de fattiga i Peru tycker om uttalandet. De - och mängder av andra fattiga människor lever redan i den värld som Peter Brabeck- Letmathe önskade sig för åtta år sedan.

Vatten på flaska

Samtidigt som det gamla vattencitatet dyker upp i Dagens Industri hålls ett möte på Sergels torg:

"Jag heter Johan Elwing, jag bor vid Vättern, förmodligen Sveriges viktigaste dricksvattentäkt där nu en gruva planeras alldeles intill sjön och där man nu också fått undersökningstillstånd för att borra efter skiffergas inom ett 16 000 hektar stort område under vattnet. Till för ett år sedan trodde jag att jag bodde i en demokrati. I en demokrati är det en rättighet för människor att ta ansvar för sin närmiljö. Den rättigheten raderas av den svenska minerallagen. I en demokrati fungerar samrådsprocesser som en konkret möjlighet för människor att påverka landskapets utformning. Den konkreta möjligheten existerar inte i den svenska minerallagen. I en demokrati kan människor ha tillit till att företag som förstör miljön, lagförs och straffas. Den tilliten krossas av den svenska minerallagen. I en demokrati är den som tar någonting från det gemensamma, skyldig att betala för sig. Den skyldigheten upphävs av den svenska minerallagen.
Ingen annan lag i Sverige ger några få så stort inflytande kopplat till så lite ansvar och så få skyldigheter som den svenska minerallagen ger gruvbolagen. Den svenska minerallagen är en skamfläck på demokratin Sverige och måste grundligt göras om om den ska vara trovärdig inför det svenska folket."

           Från Aktion "Rädda Vättern"

Vatten. Du behöver det. 

40% av Sveriges dricksvattentäkter är inte skyddade via lagstiftning. I Skåne och på Gotland är det särskilt dåligt. Vi sabbar i rask takt de dricksvattentäkter vi har. Vi behöver inte bli heligt helgilskna på Nestlés ordförande. Vi kan börja med att bli jäkligt förbannade på de politiker vi har runt knuten. Både på kommunal nivå och på riksnivå. 

I den härliga vårflodens famn

"Mats Andréasson, som jobbar med översvämningsfrågor på Sweco, menar att processen vid en översvämning måste förenklas så att resurserna istället kan läggas på att förnya lednings­nätet.

– Det ligger kvar mycket ledningar som är 60–70 år gamla. Den tekniska livslängden är cirka 80 år. Med dagens takt är allt utbytt först om 500 år."

           "I väntan på det stora regnet", Fastighetstidningen 120330 

                                               En översvämning  i Fyrisån år 1900 kan ju vara en riktigt trevlig tillställning

Fyrisån brukar flöda över om vårarna. Det är välkänt. Men efter en snörik vinter och lite regn och värme så blir det till helgen extra allt i Uppsala med omnejd. Och på några års sikt kommer det där bli ännu jobbigare.  Men redan idag är det stopp i tågtrafiken mellan Stockholm och Uppsala - och man räknar med höga flöden som kulminerar först under nästa vecka. Brandförsvaret i Uppsala koncentrerar sig på att rädda samhällsviktiga funktioner. Självklart. 

Översvämningen år 1900 liknade till sitt förlopp den som pågår nu. Om den har Länsstyrelserna skrivit i sin rapport "Översvämningar i norra Östersjöns vattendistrikt", 2011. 

I rapporten finns en fin karta över hur översvämningsområdet såg ut då, för 113 år sedan. Om samma sak händer igen konstaterar man att:

"Om denna översvämning skulle inträffa igen skulle det finnas fler resurser att kunna hantera den. Konsekvenserna skulle dock förmodligen bli värre då staden har utvecklats och expanderat väldigt mycket sedan 1900. Både bostäder och affärsidkare skulle drabbas betydligt värre. Hanteringen av en likadan översvämning i dagsläget skulle framförallt ske på lokal nivå, även om konsekvenserna skulle bli regionala då Uppsala är en stor centralort som folk både pendlar till och från för att arbeta. Blir järnvägen översvämmad idag, såsom den blev 1900, skulle det påverka flera tusentals människor och även godstrafik. Även bränsledepåer till Arlanda kommer att påverkas, vilket resulterar i att Sveriges största flygplats får problem. Skulle detta ske idag skulle Länsstyrelsen som Geografisk områdesansvarig myndighet ta sitt ansvar och skapa samordning med berörda myndigheter och även informera allmänheten, det blir då en regional fråga. Men börjar Arlanda påverkas så blir det givetvis en nationell fråga."

Äntligen en översvämning som nästan berör Stockholm

Ja, järnvägstrafiken är ju redan påverkad. Om resten får vi bara vänta och se. 

SAP(r)

Detta har hänt:
Socialdemokraterna har i sista minuten valt bort Ylva Johansson till partistyrelsen- på grund av lång och trogen tjänst - och istället tagit in Omar Mustafa.
Men många är kritiska till honom. Därför får han avgå strax efter att han tillträtt.
Då blir andra röster väldigt kritiska till sossarnas partistyrelse.
Det ryktas därefter att Veronika Palm kommer ta en timeout eftersom det var hon som fick berätta för media att Omar Mustafa inte gjort tillräcklig avbön för  de gäster han bjudit in till landet när han var ordförande i Islamiska förbundet. Men Veronika Palm dementerar. Hon tänker inte ta timeout. Samtidigt går Nalin Pekgul ut i DN och säger att Omar Mustafa minsann inte är representativ för alla muslimer.
Och Ulf Bjereld säger att än är krisen inte över.
Och Carin Jämtin har stort förtroende för Palm. 

Verkar det snårigt?
Om det hade varit ett avsnitt av 80-talssåpan Dallas hade allt varit förståeligt.
Om det hade varit fraktionering i en sönderfallande vänsterrörelse på sjuttiotalet likaså.
Men det är bara mediahantering på 2000-talet. Helt normalt.

För vad vad gör Stefan Löfven? Stefan Löfven häckar bakom brudarna, för det har hans krishanteringsexpert sagt till honom att han ska göra. Och runt omkring honom imploderar delar av partiet.

Snart står det väl bara en enda sosse kvar som med rätta kan säga att hen är representativ för det socialdemokratiska partiet.

Handlar tumultet om ideologi?

- Nä, det handlar bara om platsen vid köttgrytorna, säger min man.
- Jag har hört att Stockholms arbetarekommun kallas för "helvetets förgård", säger en annan vän.

Där vill man ju inte vara. Det ovanliga den här gången är sprickorna syns utåt.

Klarar sossarna av att skjuta sig själva i foten hur många gånger som helst - eller kommer vi snart få se fraktioner som SAP(r), de Brysseltrogna och de Vinstmaximerande? Det får du veta i nästa avsnitt.

Allt du inte visste om Ingentingskogen

"1907 Överlät dåvarande bankdirektör Wiberg jordområdet till SJ:s personal för koloniverksamhet.
1907 Järnvägsmännens koloniområde skapades
1918 Koloniföreningen bildas. På området finns 478 lotter på en areal av omkring 77.750 kvm och ett medlemstal av 399 personer. Koloniföreningen har nattvakter i området, medlemmarna turas om med sysslan.
1957 50-års jubileet av koloniföreningen firades med elektriska kulörta lyktor vid dansbanan. Elektriciteten hade dragits från verkstaden till dansbanan.
1978 Första icke järnvägaren fick en kolonilott på området." 

           Historien om Ingentingskogen

Den här vägen leder till Ingentingskogen. Foto: Anna Fredriksson

Där Solna är som allra tristast, mellan Tomteboda postterminal och HSB:s högkvarter och en massa stora vägar, där ligger en liten idyllisk plats som heter Ingentingskogen.

Ingentingskogen har varit koloniområde i över hundra år. För två år sedan kördes koloniägarna från ena halvan av området bort. Den delen ska bli kontor. Det är HSB som äger marken. Andra halvan av koloniområdet försvinner nästa år. Då ska SL bygga bussgarage där.

I höstas var jag och min kollega Anna i koloniområdet för att intervjua hemlösa som bodde där. De hade helt sonika flyttat in när de gamla ägarna tvingats ut. Stugorna stod ju kvar - inget hände.

Men HSB ville inte ha de hemlösa boende alldeles intill sitt kontor. Så de kördes ut - och i vintras jämnades stugorna med marken.

Kvar blev bara den samlade mödan av hundra års trädgårdsarbete: Över hela den leriga planen blommar idag krokus, scilla, vårlök och snödroppar. Äppelträden står kvar, bärbuskarna är kvar och om någon månad kommer mängder av rosor, löjtnantshjärtan, jordgubbar, kryddväxter och allt annat möjligt prunka där. Åk dit och hämta om du är en trädgårdsintresserad Stockholmare!

På andra sidan vägen finns de fantastiska små husen alltjämt kvar. Och deras förtvivlade ägare.

Bild från bloggen www.borbevaras.se

Det är en ödets ironi: Att för hundra år sedan ansågs det så värdefullt att järnvägsarbetarna fick tillfälle att odla egen mat att bankdirektören donerade mark till dem. Att det inom några decennier kommer bli livsnödvändigt för oss alla att bli mer självförsörjande igen. Att vi däremellan hinner riva områden som Ingentingskogen.

Metafysik på vårdcentralnivå

Det här fick inte min man. Han fick något annat. Till sist. 

Jag fick på avvägar höra att personalen på den närakut som min man besökt (i samband med det ödesdigra kattbettet) har läst och diskuterat min blogg. Det tycker jag är roligt. Hej, ni som är vårdpersonal!

Jag fick också höra, att anledningen till att min man inte fick antibiotika förrän vid den femte kontakten med en läkare är att Stockholms läns landsting vill få ner antibiotikaanvändningen. Det är bra. Det vill ju jag också. Min man likaså.

I landstingets strävan att få ned antibiotikaförskrivningen får de vårdenheter som skriver ut antibiotika över en nivå som landstinget har bestämt är rimlig - straffavgifter. Höga avgifter.

Just den närakut som min man hamnade på fick höga straffavgifter föregående år. Därför vill man ogärna skriva ut penicillin. Men:

 Ja, nu var det ju inte precis andra världskriget, men
           det kan kännas tungt ändå när ens man inte är hemma -
och man få ta hand om all disk själv.

"Vi blir fullkomligt nerringda av stressade människor som vill få antibiotika för varje urinvägsinfektion, bihåleinflammation och öroninflammation", sade personen jag pratade med.

Så - överförskrivning på andra områden ledde till dumsnålhet när min man kom in. Det känns som...metafysik. I vissa avseenden blir vi ju då alla delar av en och samma kropp. Amen.

Den gode förmyndaren

Brian: Look, you've got it all wrong. You don't need to follow me. You don't need to follow ANYBODY. You've got to think for yourselves. You're all individuals!
Massan (i kör): "Yes, we're all individuals!"
Brian: "You're all different!”
Massan (i kör): ”Yes, we are all different"
Röst i massan: "I'm not"
Massan: ”schh!”
Brian: "You've all got to work it out for yourselves."
Massan: "Yes, we've got to work it our for ourselves"
Brian: "Exactly."
Massan: "Tell us more!"
Brian: "No! That's the point! Don't let anyone tell you what to do! Otherwise ..."
(Brians mor avbryter genom att ta honom i örat och leda honom bort, medan hon säger "That's enough. That's enough.")

           Demokratiundervisning - eller scen ur Monthy Pythons "Life of Brian"

Man blir trött av att styra och ställa. Brukspatron tar igen sig. 

När jag läste till socionom på åttiotalet hade vi en lärobok som hette "Den gode förmyndaren". Titeln var en ironisk beskrivning av den socialpolitik som växt fram under nittonhundratalet. En politik som byggde på sunt förnuft och som hämtade sin kraft i att folket snarare var undersåtar än medborgare. En övertygelse om att kommunalrådet skötte om sin flock, visste vad som var bäst för dem. Som en blandning mellan brukspatron och kyrkoherdens fru.

Men det var då.

Folket blev med tiden medborgare - och därefter beställare. För dem som idag inte känner sig som en välfärdskonsument som kan välja och vraka bland tjänster och godbitar återstår bara att bli motborgare.

Och det är inte utan att jag saknar den där förhatlige bondeförbundaren, senare centerpartisten, som styrde de småkommuner där jag växte upp.

Hittar jag en idag ska jag krama hen som om hen vore ett hotat träd i Ojnareskogen.

                                         Anita Lindblom var landets snällaste soctant någonsin i filmen "Rännstensungar".
Men den här rubriken har ingenting med den filmen att göra. 

För en gammaldags patron, nej, jag menar, kommunstyrelseordförande, hushållade med resurserna. Man visste att det kommer sämre tider.
Man byggde inte vattenland, inomhusskidbanor, lekland eller arenor.
Man åkte inte hit och dit över världen för att se hur de bedriver politik eller sjukvård eller bygger vägar i Brasilien eller Kanada.
Man såg om sitt folk.

Ja, herregud, vad jag har blivit reaktionär. Hjälp mig. Tala om vad som var dåligt med den sortens hushållande och vad som är bättre idag.

Min dräng har också en dräng

"Den vita hushållstjänstesektorn har genom RUT blivit en växande och framgångsrik bransch. Många gagnas: vissa får jobb, andra får tillgång till tjänster som underlättar deras vardag. Mer än 400 000 kunder köpte RUT-tjänster 2011. Men det är inte hela bilden. Den svarta sektorn, som RUT-avdraget var tänkt att utrota, frodas. Vi ser en uppdelning av marknaden i olika skikt, där både vitt och svart arbete ingår, och ofta blandas. I stora delar av den här branschen är villkoren väldigt hårda och de som arbetar kan ha mycket ogynnsamma förhandlingslägen."

          Anna Gavanas i "Forskning & Framsteg", 130402 

                                          Det kommer hem en kille till dig och lägger anbud på ett litet jobb.        
                      Han heter "Byggare Bob" och verkar vara riktigt schysst. 

Förra året gjorde våra grannar om sitt hus. De skrev avtal med en schysst, helsvensk entreprenör och gick sedan till sina jobb och såg inte vad som hände där hemma.  För byggjobbet utfördes enbart av polacker. Och när det kom till det olönsamma, smutsiga jobbet att handgräva ut runt huset för att fixa dräneringen, då stod det plötsligt tre svarta män i gropen utanför och grävde för hand.

Så det kan bli.

Det här berättade jag för en byggare som jag träffade i lördags. "Så är det överallt", sade han. "Det är därför vi till exempel inte alls kan jobba i Bromma längre, där är det bara vita kontrakt och svarta löner som gäller. Vi jobbar inte så." Han såg så sorgsen ut.

Idag berättar DN under rubriken "Din ekonomi" om att RUT-branschen har blivit precis som ROT-branschen. Tänka sig. Den vita sektorn slukade visst inte den svarta, som det var tänkt. Utan båda frodas, påverkar varandra och blir till en härlig, grå sektor:

Man kan fråga sig varför det här hamnar under "Din ekonomi"och inte under nyheter.

Det ordnar sig alltid

Ni korpungar små, ni kan ju ej så,
ej samla i ladan ett endaste strå.
Hur kan ni då få var måltid ändå?
Så säg mig, hur gör ni? Jag kan ej förstå. 

Jo, ser du, vi bor i trygghet och ro.
Vår Fader oss föder, vi glada det tror.
Så gör då som vi: var sorglös och fri;
förtrösta, var stilla, och glad ska du bli!

          Gammal söndagsskolepsalm av Carolina Almquist

Vårpropositionen är här! Och med den en ny debattartikel av Anders Borg. Glatt kastar jag mig över den redan till frukost. Men sätter nästan kaffet i halsen:

"Vi är inne i en nio år lång svacka", meddelar finansministern dystert. Han, som så sent som i höstas var riktigt optimistisk. Fast - efter 2017 ter sig framtiden lika ljus igen. Då blir det "business as usual".

Det är inte svårt att sticka hål på Anders Borgs resonemang. Det har redan Cornucopia och Cervenka hunnit göra.

Den stora frågan är, varför tror Anders Borg att allt blir bättre sen?

Det finns härliga demografiska "utmaningar" : Om fyra år är de yngsta fyrtiotalisterna nästan åttio år - en ålder som vi vet kostar på både vad gäller vård och omsorg. Samtidigt ska den stora, unga nittiotalistkullen få barn. Något som vi vet kostar barnomsorg.  Och precis då kommer den stora sextiotalistkullen gå över femtioårsstrecket. Något som vi vet leder till ökade kostnader i sjukförsäkringen. "Pensionsutmaningen" nämner jag bara sådär lite i förbifarten.

Så har vi "utmaningen" med hushållens fortsatt höga skuldsättningsnivåer. Och "utmaningen" med framtida tillgång till fossila bränslen. Och hur ska alla få sin försörjning om det inte finns anställningar? Det finns ingenting som pekar mot att jobben plötsligt kommer bli fler. Nä, nu orkar jag inte räkna upp fler. Utmaningen i att det inte ligger några omställningssatsningar i vårbudgeten, den hoppar jag över.

Vi får helt enkelt hoppas på klimatförändringarna. Hit med en rejäl storm, lik Gudrun, över Stockholm nyår 2016. Då kommer mycket behövas byggas upp sen. Det är så man fixar tillväxt.

Skogens svarta guld

"Chaga är en tungviktsmästare när det gäller fytonäringsämnen med uppmätt ORAC-värde på otroliga 60 000-350 000."

           Örtagubben, säljer kosttillskott på nätet.  

Sprängticka på björkstam

Har du sett att vissa björkar har en knöl på sig där det yttre skiktet ser svartbränt ut? Det är sprängticka. Av många experter anses den vara kungen av medicinalsvampar. Sprängtickan suger ut näring från björken och koncentrerar den. Sedan dör trädet.

I Sibirien kallas den för "Chaga". Som "Chaga" säljs den i hälsokostbutiker för ca 5000 kronor/kilo. Kanske värt att plocka själv om man vill boosta sitt immunförsvar? Dessutom är det kul att leta efter den när man är ute i skogen. Och leta, det får man. Det växer bara sprängticka på en av 4000 björkar. 

Chagans popularitet beror dels på att man utvinner ämnen som används inom en rad medicinska områden, här kommer några studier gjorda.

Gör så här: Skölj sprängtickan ordentligt, dela den i mindre bitar, torka den några timmar i ugnen. När du vill dricka te; lägg en mindre bit i kastrullen, koka upp och låt stå. Man kan koka en bit ganska många gånger. I början blir vattnet alldeles mörkt, efter några gånger mer bärnstensfärgat.

Te gjort på sprängticka går inte att överdosera. Det smakar inte så mycket, men om du slänger i lite kardemumma, ingefära eller kanel så få du en god, nyttig dryck som ser ut nästan som kaffe. Att chagabitarna ser rätt suspekta ut gör att det är extra roligt att ge bort i present. Många är de tonårsbarn som undrar vad det är för bruna klumpar deras mamma fått.

Nyord: Strömavbrottsinformation

Så här glad blir man om man får veta att man har strömavbrott

"Hej!
Om det blir strömavbrott hos dig kommer vi att skicka SMS med information om avbrottet till detta telefonnummer. Om du inte önskar strömavbrottsinformation till det här numret vänligen skicka STOPP till 71046. Mer info på fortum.se/stromavbrott. Mvh Fortum"

Fortum uppgraderar sin externa information. "Strömavbrottsinformation till mobilen" är en ny tjänst. Vad Fortum inte berättar på sin hemsida är att man redan har kollektivanslutit ett antal medborgare (de som löper störst risk att råka ut för strömavbrott) till tjänsten.

SMS:et ovan kom till min bonusdotter i Hökarängen härom dagen. Hon bara skrattade åt det. Vad kan man annars göra? De har haft minst sju strömavbrott under det senaste halvåret.

Pengar i madrassen

 " I Sverige samägs bankomaterna av de fem största bankerna i bolaget Bankomat AB. Det har möjliggjort en minskning av det totala antalet. En liknande lösning finns också i Finland. Men i Norge, där antalet bankomater minskat de senaste åren växer ändå kontantmängden genom att ”cash-back” i handeln vuxit starkt. I Norge står cash-back för hälften av alla kontantuttag. Skillnaden mellan olika marknader är betydande. Antalet bankomater i olika länder beror på flera faktorer: koncentrationsgraden i banksektorn, reglering, betalningsmönster, uttagsavgifter, osv. Sammantaget har det inneburit väldigt varierande infrastruktur – antalet bankomater per tusen invånare är 1,73 i USA men bara 0,3 i Sverige."

"Snabbare cash" - effektiv kontanthantering är en tillväxtmarknad", Vinnova, 1303 

"Bankomat AB är ledande inom kontantautomater i Sverige. Under 2013 kommer vi successivt att ta över drygt 2000 kontantautomater under varumärket Bankomat®."

          Information från Bankomat AB:s hemsida 

"Antalet uttagsautomater har halverats i Borgholm och det är blandade reaktioner bland stadens handlare. Några tycker servicen försämras för turisterna."

          Ölandsbladet "Få bankomater irriterar" 130402 

Löttorp, norra Öland, vilken sommardag som helst. Människor som köar vid bankomaten. 2011 var en särskilt magisk sommar, för då fungerade inte kortbetalningarna alls på norra delen av ön. Det var något med täckningen. Småföretagarna grät.

2, 5 miljoner människor besöker Öland varje år. Det är ett helt Storstockholm tränger ihop sig på en torr, liten plätt i Östersjön. På vintern bor det bara 25 000 där.

Antalet bankomater på ön är få. Nu ska de bli ännu färre. För bolaget "Bankomat AB" har bildats. Och det kommer säkerligen inte bara påverka bankomatutbudet på lilla Öland, utan även där du bor.

Sverige ligger redan idag under det globala genomsnittet när det handlar om andel bankomater per tusen invånare. Företaget Bankomat AB kommer fortsätta leta efter möjligheter att rationalisera. Det lilla nödropet från Borgholms handlare är bara början.

Men, vänta nu - om en och samma ägare har alla bankomater - hur blir det då med säkerheten? Blir det inte ett väldigt sårbart system? Jag skickade iväg en fråga till Bankomats vd för några dagar sedan:

Hej!  

Jag är journalist och intresserad av kris- och beredskapsfrågor. Jag undrar om era bankomater är kopplade till samma server? Hur arbetar ni för att försäkra er mot risker kopplade till ett större elavbrott?

Och jag fick svar:  

Hej ,
Tack för ditt mail,
Vi återkommer med ett svar inom kort

Och någon gång får jag nog svar.

Men jag ville ju bara att du skulle få det allra bästa

Barn som driver rättsprocesser. Ha ha. Klart man inte kan stoppa klimatförändringar genom att gå till domstol. Det fattar ju vilken vuxen dummer som helst.

Men det fattar inte Jaime Lynn Butler, Ashley, Kelsey och de andra. Inte heller Nelson Kanuk, vars hem bit för bit rasar ner i floden. Typiskt barn att tro på ett rättssamhälle.

De här barnen demonstrerar mot en utebliven cykelväg. Några vuxna har hjälpt dem. 

Allvarligt talat: Hur kommer den generation som föds nu se på oss vuxna om tjugo, trettio år? Kommer du våga se dina egna vuxna ungar i ögonen och säga:

"Men, vad kunde JAG göra? Jag var ju bara en liten, liten person. Jag hade så mycket annat att bekymra mig över."

Rada upp dina prioriteringar på en lista. Håller den som framtida försvarstal?

Smällar man får ta

Håller kvar föregående inläggs dystopiska ton och radar upp de förluster som jag ser att mina ungar och barnbarn kommer får tugga i sig.

Sara Granér. Lånad från Galago. 

• De kommer inte kunna förvänta sig att högre utbildning leder till en anställning. Kanske kommer de inte kunna förvänta sig någon anställning alls.
• De kommer inte kunna leva på sin pension.
• De kommer inte kunna förvänta sig att en svår funktionsnedsättning leder till någon form av samhälleligt stöd. Inte heller kommer de kunna förvänta sig att deras gamla mamma blir omhändertagen av någon annan än av dem själva.
• De kommer inte kunna lita på sjukvården. Eller på att de har råd med läkemedel. Eller lita på att läkemedel som botar ens finns. 
• De kommer inte kunna ta demokratin för given.
• De kommer få leva med en lägre levnadsstandard än vad de fått göra under sin uppväxt. Jag förväntar mig inte att någon av mina ungar eller barnbarn kommer höra till de rikaste procenten.
• De kommer se arter dö ut i en rasande takt. Glömma bort hur fisk smakar.
• De kommer inte kunna känna sig trygga. Våld, oro, extrema väderhändelser, svåra kriser kommer avlösa varandra.
• De kommer ha mindre att säga till om. 
• Deras barndoms landskap kommer vara förändrat. Det går kanske inte att bada i sjöar eller hav, förgiftningsskandaler och gruvprospekteringar eller naturgasutvinning eller annat fult och otrevlig som vi varit förskonade från, som vi placerat i andra delar av världen, kommer äga rum här, i deras närområde. 
• De kommer be Gud, snarare än stat eller kommun, om hjälp.
• De kommer kanske inte kunna äta sig mätta. 
• De kommer kanske inte ha rent vatten. 
• De kommer kanske bli hänsynslöst utnyttjade som arbetskraft, missbrukade och kränkta  utan att kunna anmäla någon för brott eller driva en rättsprocess. 
• Deras barn kommer förmodligen få växa upp utan ett allmänt stöd från MVC, BVC, specialpedagoger, SYO, kuratorer, psykologer, soc, fältsekreterare, ungdomskonsulenter, whatever. 
• De kommer få jobba mer och hårdare för mindre. 

Jag blir så glad om du talar om för mig att jag har helt fel. 

Jobs bok 2.0

”Det är väl inte utan orsak som Job är gudfruktig. Du har ju själv på allt sätt skyddat honom och hans familj och allt som tillhör honom, du välsignar allt han gör, och hans hjordar brer ut sig över landet. Men sträck ut din hand och rör det som tillhör honom, då kommer han att förbanna dig rakt i ansiktet.”

           Jobs bok, 1:9-11 

Från FB: "VILL HA! VILL HA! Eller hur, Vilma?  Mormor går genast till skoaffären och köper till dej"

En farfar eller en mormor beskriver barnbarnen som det bästa som har hänt dem. En farfar eller en mormor ser ingen anledning att oroa sig för morgondagen. De har sin klimatoskuld kvar, eller vad man nu ska kalla det härliga tillstånd där inga mörka moln hopar sig vid horisonten. De shoppar, reser och trallar vidare. Inte ens pensionen oroar dem eftersom de är fyrtiotalister och råkade komma lite bättre ut än vad min generation gör.

Jag säger till min man: "Jag avundas dem!" Det är första gången jag känner så.

Tidigare har jag mest suckat och tyckt att folk som inte fattar allvaret och tyngden i de frågor våra ungar kommer få kämpa med, de är bara korkade. Och jag har haft svårare att acceptera att far- och morföräldrar inte fattar än att unga föräldrar inte gör det.Det är inte lätt att ta till sig en massa smärtsamma fakta om framtiden när man står med den där lilla, lilla ungen i famnen.

Men så drabbas jag av en primitiv avundsjuka. Jag vill ha det som de har. Oskulden.

"Vadå, du kan väl också glädjas över dina barnbarn, det finns väl inget hinder" tycker min man.

Nej, inga hinder. De är ju alldeles underbara. Ljuvliga.

Men det är svårt att inte tänka på allt det som de ska lära sig att förlora.

Att barn under det senaste seklet har varit, kanske under första gången under historien har fått vara de där pilarna som vi skickar in i framtiden med förhoppningar om att det ska bli bättre för dem.

Jag vill ha tillbaka den känslan.

En för alla, ingen för nån

"På sex år ska antalet arbetade timmar öka liksom antalet personer i arbete, vilket i sin tur ska sänka arbetslösheten från dagen 8,2 procent till under 4,8 vilket är lägst i Europa i dag, Österrike.
– Vi ska ha lägst arbetslöshet i Europa. Det kommer att bli mycket mycket tufft att lyckas, det innebär att vi nästan måste halvera vår arbetslöshet från i dag, säger Löfven.
Enligt Stefan Löfven ska arbetet ske under åren 2014-2020. De nya jobben ska tillkomma inom en rad branscher, bland annat service- och besöksnäringen samt tillverkningsindustrin."

           Stefan Löfven inledningstalar på S-kongressen 130403 

Är det månne ett uppsving för TEKO-industrin Löfven tänker sig?

Jag är lite förbryllad över Socialdemokraternas sysselsättningspolitik.

Nej, jag tycker inte att Alliansens är bättre. Men jag undrar hur sossarna tänker sig att arbetslösheten ska minska? Hittills är trenden att fler och fler jobb bara försvinner, drar utomlands eller helt enkelt går upp i rök.

Jag funderar på vilken framtidsbild de har. Den verkar rosaskimrande och med rätt låg verklighetsförankring.

Men varför vara så negativ? Jag bestämmer mig för att de nog tycker som jag:
Eftersom Löfven inte med ett ord nämnde klimat eller miljö i sitt tal måste det nog vara så att miljö och klimat istället g e n o m s y r a r  hela politiken?

Lite som med jämställdheten och barnperspektivet under sent nittiotal.

Vi ska helt enkelt bara köpa svenskt under innevarande årtionde. Närproducerat blir det. I alla avseenden. Kläder, skor, teknik. Det är det han menar med tillverkningsindustri.

Och därefter ska vi bara turista i Sverige. Det är det han menar med besöksnäring.

Socialdemokraterna kommer helt enkelt ställa om Sverige i hållbar riktning utan att ens veta om det.

Utmarkens folk

"Recept på barkbröd (I2 st tunna kakor)

2 dl kärnmjölk alt. 25 g jäst 61/2 dl vatten (fingervarmt) 6 dl råg- eller kornmjöl 4 dl barkmjöl

2 msk malt eller honung 2 tsk salt ev. kummin efter smak mjöl till utbakning

Blanda kärnmjölk och 2 dl råg mjöl till en lös smet och låt stå i varmt rum till jäsnings process startat (till nästa dag), alt. lös upp jästen i vattnet. Blanda därefter i malt/honung, salt och ev. kummin, avsluta med att blanda i (resten av) de olika mjöl sorterna. 

Arbeta degen tills dess att den är smidig och släpper från bunken/tråget. Låt degen jäsa övertäckt i 45 minuter. Dela sedan degen i 12 delar och kavla till tunna kakor « 5 mm) som gräddas på järnplåt över öppen eld. Det går även att grädda i vanlig ugn (225-250 grader). Då bör man låta plåten stå i ugnen så att man gräddar på varm plåt. Bröden är färdiga när de har fått färg."

          "Skogarna som skafferi", Håkan Mowitz, 1997 

I staden bor de som inte äger land. Visst, några av oss har en plätt vid ett radhus eller en sommarstuga. Men det stora flertalet äger inte land. Vi behöver inte det. Vi får ju mat ändå. David Jonstad skriver om staden. Det är svårt att känna sig lika trygg och tillfreds i Stockholm efter läsningen.

Om vi inte längre kan få mat i staden måste vi köpa egen mark. Har vi inte råd med det måste vi söka jobb hos någon som föder oss. Typ en bonde. Om vi inte får jobb hos en bonde får vi leva som utmarkens folk. Det gjorde många för bara hundrafemtio år sedan. I "Tjära, barkbröd och vildhonung - utmarkens människor och mångsidiga resurser"  kan man lära sig att största delen av de som levde där, på det skog och sjöar gav, överlevde med hjälp av fisk.

Vad synd att vi håller på att få slut på fisk.

Under en kortare period kunde man överleva genom att plocka bär. När vi hade byggt järnvägar ville tyskarna gärna ha lingon. Då uppstod den s.k. "lingonrushen"i Småland. Det blev mer lönsamt att plocka lingon och sälja vidare än att jobba som piga. Du kunde med lätthet tjäna ihop till 4-5 kor under en säsong. Men det var då det. Idag är det få svenska löntagare som lever på bärplockning. Och om du själv ska överleva på en bärdiet behöver du plocka sisådär en 8-12 liter per dygn.

Det är bättre med hasselnötter. Synd, att nästan alla hasselsnår är borta. Och att nötter inte ingår i Allemansrätten.

Bärförsäljning i Stockholm dåförtiden

Då återstår barkbrödet. Enligt folk söderöver är barkbröd rätt vedervärdigt. Enligt samerna är det gott. Skillnaden består i att samerna rökte barken i en grop, medans sörlänningar lakade ur barken i vattenbad. Gran smakar visst jäkligt illa. Lövträd eller tall är bättre.

Visst är det överdrivet att prata om barkbröd. Men vad ska vi leva av om inte den lösning vi har nu funkar?

Klart man vill det bästa för sitt barn

"Resiliens är sedan 1970-talet ett område för psykologisk, socialpsykologisk, antropologisk och ekologisk forskning. Syftena med sådan forskning är bl a att söka komma fram till teorier om vad det är som gör (dvs vilka faktorer som ligger bakom) att somliga men inte andra tar skada mentalt och socialt av att utsättas för svåra situationer."

            Psykologiguiden, "Om resiliens" 

Det resilienta barnet. Vad är risk och vad är skyddande faktorer?

Hälften av alla barn som lever under svåra förhållanden klarar omfattande påfrestningar förvånansvärt bra. Varför då? 

• Det kan handla om genetiska faktorer. I vissa sammanhang utgör ett medfött känsligt och lättirriterat temperament en risk för ett spädbarn (i familjer där det kan väcka föräldrarnas aggressivitet), i andra sammanhang kan det vara en bidragande orsak till att göra barnet resilient (hos massajerna, under svält. Att orka göra andra uppmärksamma på hunger har räddat livet på barn)
• Men ännu viktigare är att det handlar om att få sin värld och sina upplevelser satta i ett sammanhang. Där kan en klok förälder eller en icke fördömande mor- eller farförälder hjälpa barnet att förstå och därmed förbättra sin förmåga att klara av svåra upplevelser. 
• Det handlar om vänskap. Att ha en bra vän är en oerhörd skyddsfaktor för utsatta barn.
• Det handlar om socialt sammanhang: Föreningsliv, skola, samhälle. 
• Det handlar om att vara behövd. Barn som behövs för flockens överlevnad mår bättre under svåra perioder än vad andra barn gör. 

Den resilienta växten finns också. Här i New Mexico

Det där var fakta. Om vi sedan tänker oss att framtiden inte blir precis som idag och att barnen kommer få möta rätt rejäla utmaningar borde vi koppla samman teorier om resiliens hos barn med teorier om resiliens hos samhällen och 

• göra barnen delaktiga i allt som vi tror att de behöver kunna för sin överlevnad. 
•  hjälpa dem att sätta framtidsfrågorna i ett sammanhang som gör världen mindre splittrad och svårförståelig för dem 
• satsa rätt mycket energi på att stärka vår flockkänsla
• sätta dem i arbete. Nu.