 |
| De galna mödrarna. Det är tydligen kvinnligt att skrika och gråta. |
"Klimatförändringen är en man", skriver Katrine Kielos i DN idag. Och hon har sina poänger. Men samtidigt är det mycket jag inte känner igen.
 |
| ...och att shoppa som om ingen morgondag funnes |
Min värld är inte uppdelad i goda kvinnor som förespråkar passiva lösningar och aktiva män som tutar och kör vidare. Min värld är uppdelad i folk som orkar sätta sig in i komplicerade sammanhang och dra slutsatser av vad de läst och förstått - och folk som av ren bekvämlighet eller intellektuell oförmåga inte gitter just detta: Att läsa och förstå. Att koppla samman sin intellektuella förståelse med empati och göra något.
 |
| "Flest saker" bla bla bla |
Det verkar ha mycket lite med kön att göra. Det verkar ha mycket mer med rikedom och bekvämlighet att göra. Om att bevaka sina uppnådda fördelar - både mot människor i andra länder och mot sina egna efterkommande.
För att jag är värd det.
Jag vill inte läsa en artikel till som pekar på hur komplex klimatfrågan är. Som påpekar hur svårt det är. Det finns ett intellektuellt moras, ett alibi som flitigt används bland lata intellektuella idag så fort det handlar om eventuella samband mellan ekonomi, ekologi, energi och empati:
"Hm, ja, fråga med många dimensioner, bla bla bla, kontext, bla bla bla världsordningen bla bla bla"
Jag kräks på det. Och nu ska patriarkatet in i den meningen också. Det kommer inte hjälpa klimatfrågan ett enda steg framåt. Människor som kan läsa, som kan förstå och som kan känna har en förbannad plikt att läsa, förstå och känna - och ändra sina liv därefter. Basta.
 |
| Sara Granér |
Vilket lysande inlägg!
SvaraRaderaEn del säger att det är bögarnas fel andra att det är judarna och ja en del säger att det är männens fel. Någon form av abstrakt projicering skulle jag tro.
SvaraRaderaJag är en man. Visst har jag ett ansvar för klimatförändringen. Inte lever jag idealiskt. Försöker ändå göra förändringar även i min livsstil. Tycker en viktig del, för mig, är att visa på att vissa teknikförändringar och vad dessa innebär nästan säkert kommer trots klimatförändringar, ekonomiska problem, mm. Många tycker jag fastnat lite mycket i att enda lösningen på problemen är att alla ska odla och eller föda upp djur.
SvaraRaderaVänliga hälsningar
Nanotec
Vad ska du äta då? Din Iphone? ;)
RaderaJag har ingen Iphone utan än en antik Nokia som nog bäst före datum passerats för många år sedan, men klarar födan en tid på frysar och vad som växer i trädgården och det större växthuset. Min riskbild av framtiden har med stor sannolikhet för en ekonomisk depression, viss sannolikhet för kortare svårare störningar av utan el i större delen av Sverige typ veckor eller några månader. I sällsynta fall utan el och ledningsvatten i åratal, men ändå viss mindre byteshandel där jag kan byta mycket frukt mot annan mat fast visst går det att leva en tid på äpplen och päron samt lite potatis. Ser störst risk vid ett sammanbrott blir det som jag tror med smittspridning när vattentoaletter upphör att fungera och hygienen blir lidande.
RaderaDuger inget annat får jag knapra på bredbandet om jag når fram till den fiberrika delen.
Vänliga hälsningar
Nanotec
Nanotec
Jag brukar normalt inte kommentera, men nu känner jag mig nödgad: Väl rutet!
SvaraRadera//Gustav
"Intellektuell oförmåga" får du väl ta tillbaks, alla har tillräcklig förmåga för att fatta läget.
SvaraRaderaOK, kanske inte Katrine Kielos.
Paralyserande vane-försvar kanske beskriver lite ?
Nej. Alla har inte tillräcklig förmåga för att fatta läget. Det är något som saknas. Men det kanske inte är intellekt, det har du rätt i. Det kanske är omsorgsförmågan som brister. (soctantspråk)
RaderaLysande skrivet.
SvaraRaderaJag är också minst sagt trött på schablonbilder av män och kvinnor - inte minst i miljö/klimatfrågan. Visst har Kielos förstås en eller annan poäng; män kör i genomsnitt mer bil, äter mer kött och flyger mer än kvinnor. Men. I den värld där jag finns och verkar (bekanta, släktingar o kollegor) är jag en av åtskilliga medelålders vita män som både "fattat", diskuterar frågorna och (ibland, en del av oss..) tom aktivt "tar ansvar", medan den övervägande majoriteten av kvinnor känns mer motvilliga/obenägna att "ge upp" sina privilegier = den livsstil där Sol & Värme och tvångsmässig shopping är självklarheter.
Självklart handlar miljö/klimat/resursfrågornas koppling till individers ansvar i första hand om insikter, empatiförmåga och vlja hos dessa unika individer snarare än "kön" och "patriarkatet"!