Allt du inte visste om Ingentingskogen

"1907 Överlät dåvarande bankdirektör Wiberg jordområdet till SJ:s personal för koloniverksamhet.
1907 Järnvägsmännens koloniområde skapades
1918 Koloniföreningen bildas. På området finns 478 lotter på en areal av omkring 77.750 kvm och ett medlemstal av 399 personer. Koloniföreningen har nattvakter i området, medlemmarna turas om med sysslan.
1957 50-års jubileet av koloniföreningen firades med elektriska kulörta lyktor vid dansbanan. Elektriciteten hade dragits från verkstaden till dansbanan.
1978 Första icke järnvägaren fick en kolonilott på området." 

           Historien om Ingentingskogen

Den här vägen leder till Ingentingskogen. Foto: Anna Fredriksson

Där Solna är som allra tristast, mellan Tomteboda postterminal och HSB:s högkvarter och en massa stora vägar, där ligger en liten idyllisk plats som heter Ingentingskogen.

Ingentingskogen har varit koloniområde i över hundra år. För två år sedan kördes koloniägarna från ena halvan av området bort. Den delen ska bli kontor. Det är HSB som äger marken. Andra halvan av koloniområdet försvinner nästa år. Då ska SL bygga bussgarage där.

I höstas var jag och min kollega Anna i koloniområdet för att intervjua hemlösa som bodde där. De hade helt sonika flyttat in när de gamla ägarna tvingats ut. Stugorna stod ju kvar - inget hände.

Men HSB ville inte ha de hemlösa boende alldeles intill sitt kontor. Så de kördes ut - och i vintras jämnades stugorna med marken.

Kvar blev bara den samlade mödan av hundra års trädgårdsarbete: Över hela den leriga planen blommar idag krokus, scilla, vårlök och snödroppar. Äppelträden står kvar, bärbuskarna är kvar och om någon månad kommer mängder av rosor, löjtnantshjärtan, jordgubbar, kryddväxter och allt annat möjligt prunka där. Åk dit och hämta om du är en trädgårdsintresserad Stockholmare!

På andra sidan vägen finns de fantastiska små husen alltjämt kvar. Och deras förtvivlade ägare.

Bild från bloggen www.borbevaras.se

Det är en ödets ironi: Att för hundra år sedan ansågs det så värdefullt att järnvägsarbetarna fick tillfälle att odla egen mat att bankdirektören donerade mark till dem. Att det inom några decennier kommer bli livsnödvändigt för oss alla att bli mer självförsörjande igen. Att vi däremellan hinner riva områden som Ingentingskogen.