"Recept på barkbröd (I2 st tunna kakor)
2 dl kärnmjölk alt. 25 g jäst 61/2 dl vatten (fingervarmt) 6 dl råg- eller kornmjöl 4 dl barkmjöl
2 msk malt eller honung 2 tsk salt ev. kummin efter smak mjöl till utbakning
Blanda kärnmjölk och 2 dl råg mjöl till en lös smet och låt stå i varmt rum till jäsnings process startat (till nästa dag), alt. lös upp jästen i vattnet. Blanda därefter i malt/honung, salt och ev. kummin, avsluta med att blanda i (resten av) de olika mjöl sorterna.
Arbeta degen tills dess att den är smidig och släpper från bunken/tråget. Låt degen jäsa övertäckt i 45 minuter. Dela sedan degen i 12 delar och kavla till tunna kakor « 5 mm) som gräddas på järnplåt över öppen eld. Det går även att grädda i vanlig ugn (225-250 grader). Då bör man låta plåten stå i ugnen så att man gräddar på varm plåt. Bröden är färdiga när de har fått färg.""Skogarna som skafferi", Håkan Mowitz, 1997
I staden bor de som inte äger land. Visst, några av oss har en plätt vid ett radhus eller en sommarstuga. Men det stora flertalet äger inte land. Vi behöver inte det. Vi får ju mat ändå. David Jonstad skriver om staden. Det är svårt att känna sig lika trygg och tillfreds i Stockholm efter läsningen.
Om vi inte längre kan få mat i staden måste vi köpa egen mark. Har vi inte råd med det måste vi söka jobb hos någon som föder oss. Typ en bonde. Om vi inte får jobb hos en bonde får vi leva som utmarkens folk. Det gjorde många för bara hundrafemtio år sedan. I "Tjära, barkbröd och vildhonung - utmarkens människor och mångsidiga resurser" kan man lära sig att största delen av de som levde där, på det skog och sjöar gav, överlevde med hjälp av fisk.
Vad synd att vi håller på att få slut på fisk.
Under en kortare period kunde man överleva genom att plocka bär. När vi hade byggt järnvägar ville tyskarna gärna ha lingon. Då uppstod den s.k. "lingonrushen"i Småland. Det blev mer lönsamt att plocka lingon och sälja vidare än att jobba som piga. Du kunde med lätthet tjäna ihop till 4-5 kor under en säsong. Men det var då det. Idag är det få svenska löntagare som lever på bärplockning. Och om du själv ska överleva på en bärdiet behöver du plocka sisådär en 8-12 liter per dygn.
Det är bättre med hasselnötter. Synd, att nästan alla hasselsnår är borta. Och att nötter inte ingår i Allemansrätten.
 |
| Bärförsäljning i Stockholm dåförtiden |
Visst är det överdrivet att prata om barkbröd. Men vad ska vi leva av om inte den lösning vi har nu funkar?
Hemmavid växer hasseln som ogräs, men det är sällan den ger mer än enstaka nötter på de gamla stammarna.
SvaraRaderaBarkbröd skall man göra på våren när barken är som näringsrikast, det är en utmärkt vitamin och mineralkälla. Jag har dock aldrig smakat barkbröd utan bara läst om det.
Månne man borde arrendera ut mark till folk som vill odla fruktträd och bärträd? När det gäller kalorier per hektar är dock potatis oerhört mycket bättre och spannmål är lättare att lagra.
...eller nötträd! Varför inte odla sibirisk valnöt? I boken "tjära, bark och vildhonung" står det att midsommar är bästa perioden för barkbröd. Vad äter man resten av året, då?
RaderaJag vet inget om sibirisk valnöt, trivs den bra i Östergötland?
RaderaJag har nyligen lärt mig att det finns flera sorter som lär funka fint i södra Sverige. Och som tidigt ger frukt. Hjärtnöt är bästa tipset, en variant av japansk valnöt om jag förstått det rätt.
RaderaKolla in http://www.westergaards.dk/ som har ett väldigt spännande utbud.
Hjärtnöt har jag läst om, men inte hittat. tack :-)
RaderaVad kan eller vill du betala per 100 kvadratmeter hyrd åker inklusive plöjning och harvning vid årlig gröda samt stängsling mot viltskador?
SvaraRaderaJag åt barkbröd så sent som igår (en föreläsningspresent). Det är ganska gott. Nuförtiden säljs barkbröd som en lyxprodukt. Går ofta att hitta på den lokala konsumbutiken, bland andra finknäckebröd.
SvaraRaderaPå mitt paket finns en beskrivning av hur man gör barkmjöl. Kan vara bra att påminna om att det inte är ytterbarken av trädet man äter, utan den finare innerbarken.
Wow, de har tagit det där med föreläsningspresenter till helt nya nivåer :-)
RaderaIntressant!
SvaraRaderaJag var nyligen på ett föredrag som hölls av en äldre man , ca 80+, som har forskat mycket om fattiga människors levnadsvillkor vid 1800-talet. Han hade nyligen gjort sitt eget barkbröd, och det är en myt i dagens samhälle att detta är något som är enkelt att tillverka.
Det måste vara rätt sorts träd, innerbarken måste plockas vid rätt tidpunkt, från rätt höjd på trädet och du måste också ha speciella verktyg för att separera innerbarken från ytterbarken. Tork- och malningsprocessen var också speciell.
Och redan på 1800-talet konstaterade man att barkbröd var den mest dyrbara mat man kunde äta... man förstörde nämnligen virkesträd för ofantliga summor. Det hade varit samhällsekonomiskt billigare att importera det mest exklusiva vete från utlandet och skänka till de som svalt.
Ja, som sagt, man förstör träden när man utvinner barken till barkbröd, alltså ingår inte heller det i allemansrätten.
SvaraRaderaMöjligen skulle man kunna försörja sig näringsmässigt på några mjölkgetter som betar i annans skog. Hur nu det går ihop med allemansrätten...
Min gård borde dock kunna försörja ca 10 gånger fler personer än den gör nu, i mathänseende (inte ekonomiskt dock), jag har det lite trångt med boendet dock...
Vad synd! Annars kunde ju min familj vara statare hos dig. Vi är sammanlagt 13 hungriga munnar att mätta ;-)
RaderaEnligt vittnen så var statarna på Koberg på tjugo- och trettiotalet "alltid" de som hade pengar. De fick ju lön veckovis, eller liknande, till skillnad från bönderna som bara fick lön vid skörd och därför sällan hade kontanter. Problemet var att statarna inte sparade sin lön utan köpte saker direkt för det de tjänat in, så när det närmade sig nästa löning var även bufferten slut. (Gissa om bondpojkar var avundsjuka på Koberstatarnas lättviktare.)
RaderaFolkrörelsen sparbank hade nog inte nått ända fram med sin information. Naturligtvis fanns det säkert massor av undantag och specialfall i beskrivningen ovan. Till exempel att de statare som sparade till slut inte längre var statare utan självägande bönder eller något annat "eget".
Tycker för övrigt att jag känner igen fenomenet med att omgående göra av med sin lön i dagens samhälle! Sparande har inte gynnats i Sverige på många decennier.