Det här är inte jag! Hon har ju en revolver.
En del saker är svåra att skriva om. En sådan sak är vapen. Jag har alltid varit pacifist. Rädd för våld är jag också, är verkligen ingen tuffing (röker gör jag inte heller). Men en av de konstiga sakerna med att att under det senaste året på allvar börja fundera på resiliens var att tanken på vapen dök upp. Hur illa ser jag egentligen? Kan jag träffa någonting om jag försöker? Tankarna förvånade mig själv. Vad var det jag tänkte skjuta på, plötsligt?
Först tänkte jag ta jägarexamen. Blir det nödår kan jag kanske skjuta något djur så att jag får tag på protein till ungarna. Men - innan jag ens försöker träffa något levande djur borde jag väl kolla om jag överhuvudtaget kan bli en bra skytt? Sagt och gjort; tidigare i höstas gick jag Stockholms kvinnors skytteförenings nybörjarkurs. Och klarade den rätt bra, faktiskt.
Och vad roligt det var! Värsta mindfulnessgrejen, fast med knallpulverdoft och måltavla. Om du undrar kan jag tala om att alla kvinnorna i skytteföreningen var fullständigt normala, trevliga och roliga.
Jag får se om jag fortsätter med jägarexamen, eller om jag bara ska fortsätta panga på en tavla med pistol. Nu har jag iallafall kommit ut som vapentokig.
Skaffa kaniner i stället, det ger mer och säkrare protein per satsad krona och timme.
SvaraRaderaJag har tagit jägarexamen men gjorde det mest för att kunna hjälpa till med att hålla efter vildsvinen framöver. Vapen för självförsvar tror jag inte på som enskilt projekt, sådant måste ordnas i större statliga grupper som kan göra systematisk åtgärder åt problemen. Men jag gick med i hemvärnet mera för att kunna hjälpa till vid katastrofer än skjuta, jag tror fortfarande att de troligaste riskerna är icke militära katastrofer men de militära har snabbast och värst konsekvenser, en dubbel Gudrun storm är inte alls lika destruktiv för liv och ekonomi som att vara utsatt för ett militärt anfall.
Om samhället mot förmodan rasar ihop tror jag att den delen av hemvärnet som får mest att göra blir kokgrupperna. Om våld måste användas för interna problem kommer vi att lyda under polisen och det tycker jag är riktigt bra.
Kaniner är bra. Fast man kan tydligen bli undernärd om man bara äter det :-) http://www.boards.ie/vbulletin/showthread.php?p=65044552
SvaraRaderaSkjuta är lite som jag tänker mig meditation, det är avslappnande och kul. Klart du ska ta jägarexamen för din egen sinnesfrid skull. Men skippa svindyra kurser köp böckerna gör frågor du kommer över på nätet och köp några skjutlektioner. Då blir det billigare.
SvaraRaderaTack för en bra blogg! Känner igen mig i nästan alla dina funderingar, inklusive såna här lite mer "annorlunda".
SvaraRaderaGlöm det där med kaninsvält. Jag tror att du måste äta bara kanin. Svältande kanin. Däremot skall du inte mata kaninerna med morötter, de blir söta. I alla fall enligt min frus farmor.
SvaraRaderaMen, apropå vapen. Bra formulerat om mindfulness. Det var huvudet på spiken. När man står där och skall försöka pricka in den där sista tian så duger det inte att tänka på jobb, middagsmat eller amorteringar.
Polisen lyder under militären vid krig, om nu inte HV-förbanden avdelats att understödja polisen.
SvaraRaderaDet skadar helt säker inte att kunna hantera vapen, Att inte junna det kan skada en hel del om du är tvungen att använda dem.
Utbildning är inte tung att bära, oavsett av vilken sort! Jag har tagit jägarexamen men ännu aldrig jagat. Däremot har jag nu fått svar på frågan "kan jag döda ett djur" även om det skedde på ett sätt jag inte hade planerat. http://ylven.blogspot.se/2012/10/farens-dramatiska-helg.html
SvaraRaderaHar haft prcis samma tankar om vapen själv. Ska kolla upp skytteföreningen.
SvaraRadera