mina släktingar solbadade med kläder på, bron
var inte byggd, solen sken alltid och Östersjön var
full av torsk och flundror
Kommer du ihåg hur det var när du var liten? Vilka fjärilar såg du, vilka blommor plockade du? Hur kall och snöig var vintern? Fångade du någonsin någon fisk?
"Shifting baseline syndrome" är främst berättelsen om ett gäng fiskare som över tid förändrade sitt synsätt på vilken fisk som fanns i havet där de arbetade. Beroende på när de var uppväxta hade de olika referensramar. Förstås. Deras olika referenspunkter visade att för fiskarens barnbarn är det fullständigt normalt att bara hitta 5-10 arter inom ett visst avstånd. Hans farfar kunde namnge ett fyrtiotal - som då fanns mycket närmare land. Ett stort antal arter hade alltså försvunnit över tid.
"Due to short life-spans and faulty memories, humans have a poor conception of how much of the natural world has been degraded by our actions, because our 'baseline' shifts with every generation, and sometimes even in an individual. In essence, what we see as pristine nature would be seen by our ancestors as hopelessly degraded, and what we see as degraded our children will view as ‘natural’."Jeremy Hance, www.mongabay.com
Vilken referenspunkt ska vi ha för framtiden? Är det vad som finns i Stockholm 2012 som är utgångspunkten - eller vad som fanns i en by i Skåne 1970? Eller ännu tidigare? Det är naturligt att glömma bort. Och för den som inte ens har varit med om något blir upplysningar om hur livet var förr-i-tiden bara historia eller kuriosa.
"Det som har påverkat ekosystemen i Sverige mest är i stället att många växter och djur som förr uppträdde allmänt i landskapet numera förekommer långt mer sparsamt. Ofta är de i dag undanträngda till mycket begränsade områden. Den svenska ”vardagsmiljön” har på så sätt blivit allt artfattigare trots att det totala antalet arter i landet inte har minskat."Naturvårdsverket, Biologisk mångfald, Monitor 22
I en tid som går fortare och fortare glömmer vi bort mer och mer. Vi byter referenspunkter i rasande fart, politiker också. Och eftersom vi tillhör den lyckligt lottade delen av världen kommer vi, även om det regnar och blåser och blir eländigt här, ändå ha det bättre än de flesta andra.
Därför blir det lätt för oss att glömma bort hur det var. Inte i ett romantiserat skimmer, utan hur det faktiskt var. Det onormala blir normalt. Det är det ju fullständigt naturligt att försöka skydda sig själv från upplevelsen av förlust.
"EEA konstaterar att förändringarna redan är här. Nederbörden i södra Europa har minskat, medan det blivit regnigare i norr. Värmeböljor har blivit inte bara blivit vanligare utan pågår också längre. De har orsakat tiotusentals dödsfall senaste decenniet. Floderna har torkat ut oftare. Glaciärerna i alperna har krympt med 2/3 sedan 1850. Avsmältningen av isen på Grönland har fördubblats sedan 90-talet, och isen över Arktis är rekordliten sommartid. Det är trender som kommer att förvärras enligt EEA."SvT Nyheter 121126
Så - hur ska vi göra för att komma ihåg, när ingen av oss kommer vilja komma ihåg?
Snart kommer jag att sakna enarna, i år har jag sett en enda en som har lyckats sätta enbär. De verkar ha någon sjukdom, veden bryts ner, de sätter nödskott, bryts ner av snön, vissnar och dör. När jag röjer skog och beten sågar jag ner de döda enarna för att de skall multna snabbare så jag slipper se de torra liken.
SvaraRaderaGrodorna blir färre för varje år.
Svalornas avsked är lätt att förklara, jag ville inte ta över korna och de hade ändå blivit ett ekonomiskt elände, inga kor, inga komockor, få flugor, få svalor.
Snoken behöver gödselstack för att värma sina ägg, det är ca 50 år sedan vi hade en sådan.
Hagväxterna klarar sig sisådär på hästbetningen men det är bättre än inget. Maten är för billig för att det skall bära sig med köttdjur, tiderna borde dock ändra sig.
RaderaLåt oss hoppas att det vänder innan dina hagar vuxit igen. (men enen kommer säkerligen tillbaks så länge det inte blir mörk skog av det)
Jag vet inte, i stort sett alla enar är sjukliga. Hasseln växer som ogräs när det huggs fram ljus till den medan enarna sakta dör.
RaderaPå Öland finns enarna kvar, men hela alvaret har blivit förbuskat eftersom det inte betar några djur där längre. Svalorna är kvar, men färre. Färre även av mandelblomster och humleblomster och gullvivor. Vissa växter (johannesört, blåeld och cikoria) sprider ut sig på konstiga ställen på andras (den lilla käringtanden) bekostnad. För att inte tala om fjärilarna. Någon sorgmantel har jag inte sett sedan jag var barn.
SvaraRaderaJag minns inte så mycket vad som fanns som vad som INTE fanns. Särskilt två arter var ovanliga när jag var liten och blev utsläpad i svampskogen: fästingar och giftig spindelskivling.
SvaraRaderaArterna är hör ju hemma i Sverige så visst fanns de att finna för den som letade. Men det var inte som idag där de båda tränger sig på.
Minnen som blir kvar länge är förutom katastrofer vad överklassen gjorde. Bilden från 1400-talet är talande. Skolan lär mest ut vad som gällde och var viktigt i landet för några år sedan. Jag lärde mig att stål och papper var Sveriges bas och att skor gjordes i Örebro, tyg i Norrköping samt att varvens fartygsbyggande var imponerande. Snart skulle kärnkraft ge gratis energi till alla. Fördjupningen var att järn, koppar och modiga krigare gett landet ära fordom och att böndernas ineffektiva verksamhet på 1800-talet ledde till emigration och billig arbetskraft i industrin.
SvaraRaderaEn viktig egenskap hos människor är att vi kan glömma bort det gamla och förlegade i viss utsträckning och i någon mån lära nytt tills hjärnan eventuellt helt tappar stinget. Det är bra att unga mer glömt nöjeskörning med olika motorfordon och ser bilen som ett kommunikationsmedel bland många.
Visst fanns det mer fjärilar förr, hade precis glömt det. Lovar att plantera något fjärilsdragande i vår.
Vänliga hälsningar
Nanotec