en svart blogg om psykologi, klimat, energi, ekonomi.
Om hur det är att vara en liten, ofullständig människa i en svårbegriplig värld. Alternativt namn: Dålig stämning
lördag 3 november 2012
Klarar du dig som fattig i USA?
kolla hur du klarar dig som fattig i USA. Å, vad jag önskar att någon kunde utforma ett liknande svenskt test. Det skulle nog förbättra medelklassens empatiska förmåga.
Att överleva i Usa med arbetarklassinkomster, och då pratar vi inte några 25000kr i månaden, innebär att man måste kämpa. Eller "hustle in the change". Jag har en normallön för en icke fackligt ansluten fabriksarbetare, eftersom det är otroligt svårt att ansluta sig i Texas där jag bor. Min fru tjänar en medelklasslön. På fyra personer med lån på hus och bil blir det inte mycket kvar. Oftast handlar det om att göra "rätt" val för familjen, inte vad som är rätt val för banker och kreditbolag. Man betalar allt väsentligt i räkningar. Som huslån, bilen lägger man mycket pengar på tills den är avbetald. Om man har kreditskulder, numera, skiter man i dem. Om man har allt som är nödvändigt så som hus och transport säkrad. Finns ingen anledning långsiktigt att bry sig. Då kreditskulder avskrivs efter 7 år. Bara man är beredd på att man i princip är fast där man är fram tills dessa är avskrivna. Sen tillkommer åren att bygga sin kredit igen efter det, vilket inte nödvändigtvis behöver ta lång tid, så länge man skött de stora skulderna. Det blir ett spel, som svensk blev det en liten chock. Jag tjänade bra i Sverige, hade betat av mitt boende och levde i princip gratis. Att komma hit och slängas in ett virtuellt krig mellan de lägre lagren och kreditgivare var minst sagt inte vad jag var van vid. Skuldkänslor var inte ovanligt, men jag kom över det. Assimilering och en screw you then attityd kom ganska fort. Speciellt efter krisen. Väl medveten om att vi förmodligen är en del av anledningen till att allt kollapsa. Lägger ingen moralisk värdering i att inte betala det man är skyldig. Ville mest bara förklara det liv många lever, och lyckas leva ganska framgångsrikt. Vi är inte urfattiga, vi har allt vi behöver, och vi lever inte över våra inkomster. Men samtidigt vet jag att det beror på de tvivelaktiga val man ställs inför här. Människan gör det den måste antar jag. /Swexan
Fast testet är utformat för att skicka ett budskap. Det går inte att vinna s a s...
SvaraRaderaSpelet går ut på att "Make it through the month", vilket jag gjorde med 37$ över, så det går visst att "vinna".
RaderaHade det stått "Make it through your lifetime" hade det inte gått att vinna nej.
Nej, det går ju inte. Men ibland måste man först erkänna att man är fast i ett system och ett sätt att tänka innan man kan hitta en väg ut ur.
SvaraRaderaAtt överleva i Usa med arbetarklassinkomster, och då pratar vi inte några 25000kr i månaden, innebär att man måste kämpa. Eller "hustle in the change". Jag har en normallön för en icke fackligt ansluten fabriksarbetare, eftersom det är otroligt svårt att ansluta sig i Texas där jag bor. Min fru tjänar en medelklasslön. På fyra personer med lån på hus och bil blir det inte mycket kvar. Oftast handlar det om att göra "rätt" val för familjen, inte vad som är rätt val för banker och kreditbolag. Man betalar allt väsentligt i räkningar. Som huslån, bilen lägger man mycket pengar på tills den är avbetald. Om man har kreditskulder, numera, skiter man i dem. Om man har allt som är nödvändigt så som hus och transport säkrad. Finns ingen anledning långsiktigt att bry sig. Då kreditskulder avskrivs efter 7 år. Bara man är beredd på att man i princip är fast där man är fram tills dessa är avskrivna. Sen tillkommer åren att bygga sin kredit igen efter det, vilket inte nödvändigtvis behöver ta lång tid, så länge man skött de stora skulderna. Det blir ett spel, som svensk blev det en liten chock. Jag tjänade bra i Sverige, hade betat av mitt boende och levde i princip gratis. Att komma hit och slängas in ett virtuellt krig mellan de lägre lagren och kreditgivare var minst sagt inte vad jag var van vid. Skuldkänslor var inte ovanligt, men jag kom över det. Assimilering och en screw you then attityd kom ganska fort. Speciellt efter krisen. Väl medveten om att vi förmodligen är en del av anledningen till att allt kollapsa. Lägger ingen moralisk värdering i att inte betala det man är skyldig. Ville mest bara förklara det liv många lever, och lyckas leva ganska framgångsrikt. Vi är inte urfattiga, vi har allt vi behöver, och vi lever inte över våra inkomster. Men samtidigt vet jag att det beror på de tvivelaktiga val man ställs inför här. Människan gör det den måste antar jag. /Swexan
SvaraRadera