onsdag 28 november 2012

Kapten Ragnarssons känsla för glögg

"Ända sedan medeltiden, när vin först importerades till Sverige, har man uppskattat varmt, kryddat vin. Enligt uppgift var Lutendrank en av Erik XIVs favoritdrycker vid slutet av 1500-talet. I ett recept på Lutendrank från 1616 skall man sjuda vin med socker och tillsätta kardemumma, ingefära, kanel, muskater (russin) och paradiskorn (en sorts kardemumma)."
            Nordiska museet/glögg 

"De tidigaste historiska omnämnandena av glögg härrör från 1400-talet. Det berättas att man på de tyska slotten längs Rhen kom på att värma rödvin, tillsätta olika kryddor och dricka detta som "glühwein" för att hålla värmen under de råkalla vintermånaderna. Efterhand blev det en jultradition, som spred sig till stora delar av Nordeuropa. Enligt källorna hade emellertid romarna en liknande dryck, som de kallade conditum paradoxum – vilket ungefärligen betyder ”överraskelsens kryddor”
             Världens historia/julkalender 

Kanske blir det snö inatt. Förmodligen inte. I vilket fall som helst så närmar sig första advent - och jag längtar alltid lite extra hem till Småland då. För i december ska man dricka Kapten Ragnarssons glögg hemma hos mina vänner Johan och Cissi. Glöggen är mytomspunnen. Det sägs att den har druckits ute i fält av gamla officerare som verkligen visste hur glögg ska tillredas. Den har ingen som helst likhet med köpeglögg, är stark som fanken, ska drickas i mycket små portioner och smakar som pepparkaka i flytande form. Mums.

En gång i tjugoårsåldern fiskade jag upp ett fikon som legat i glöggen över natten, åt bara det och blev riktigt berusad. Letar man på nätet kan man hitta olika versioner av receptet under namnet "Översteglögg". Men det här är Johans pappas recept:

Ett helrör okryddat brännvin
1 flaska pilsner (jag brukar ta två)
1,5 dl konjak (minst!)

2-3 fikon, minst tre katrinplommon, ett par nävar russin, ett par nävar skållad mandel, 1 bit pomerans, flera kanelstänger, några hela kardemummakärnor med skal, 1-2 kryddnejlikor

Låt frukt och kryddor puttra med pilsnern tills det nästan kokat in. Häll på brännvinet och 1 dl socker, låt det värmas - inte koka. Bryn några matskedar socker i en stekpanna - häll på konjaken när sockret är bränt och fint. Blanda i glöggen, bränn av med en tändsticka, låt stå över natten.

Nästa dag är glöggen klar. Skål!

5 kommentarer:

  1. Hej.
    Tack för receptet, men ett ännu större tack för att du skriver om dina tankar och funderingar. Dina välformulerade och tankevärda texter träffar mig rakt i mitt klimat-solarplexus och jag känner en ännu större oro, men samtidigt en tröst om att jag inte är själv. Tack.

    För övrigt vore det intressant att höra dina fortsatta tankar från "Min man och jag pratar med varandra". Jag är nog inte ensam om att leva i ett förhållande där intresset för dessa problem är, minst sagt, svalt.

    Förövrigt trevligt med en blogg där kommentarsfältet faktiskt är en kommunikationslänk med författaren. Ingen press.

    Hälsningar,
    Fredrik i Falun.

    SvaraRadera
  2. Vad fint du uttrycker dig Fredrik! Jag blir glad av din kommentar. Men glöggen- den verkar alldeles för stark för mig!

    SvaraRadera
  3. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu tog jag bort en kommentar, Anna - eftersom du skrev dubbelt :-) Fredrik - jag ska skriva mer om diskussionen mellan mig och min man, funderar bara på h u r :-)

      Radera
  4. Som vanligt väl formulerade ord. Far min skulle stolt läsa upp dina ord för kreti och pleti, och med en klädsam rodnad berätta att det minsann var han som var Kapten Ragnarsson. Själv skall jag sätta en sats efter På Spåret . I morgon vankades det glögg och vi kommer att sakna dig.
    För övrigt säger Cicci att "det där med små portioner" det förstår hon inte alls.

    SvaraRadera

Suck, vad jag är trött på spam. Nu får du visa att du är en riktig människa. Välkommen att kommentera! :-)