I alla kriser finns det faser. Fas ett är förnekelse. Nu är det dags att våga utforska nästa fas: Ilskan.
Ilska drabbar ofta budbäraren. Människor gör vad som helst, nästan, för att fortsätta kunna vara i förnekelse, vare sig det gäller ekonomi, energi eller klimat. Man säger upp relationer, blir öppet aggressiv, stänger av, blir demonstrativ i sitt ointresse. Det kan kännas...lite tungt.
Ilskan dyker inte bara upp hos folk där du kanske redan på förhand kunde förutse att de skulle ha svårt att ta till sig jobbig information. Ilskan dyker också upp hos de redan miljövänliga, de goda och de snälla. Den dyker upp bland en del av dem som genom sin självbild redan är "på den goda sidan". De vill gärna vara kvar där (försök prata med Miljöpartister om deras flygresor bara, så får du se)
I all annan typ av krishantering säger experterna att du helt enkelt ska acceptera ilskan. Men risken är att du blir rätt ensam där du går och hanterar och accepterar andras ilska. Det blir inte så kul.
Vad ska man göra då?
Man kan bli passivt aggressiv tillbaka, säga "Jag förstår att det där är jobbigt för dig att höra", eller "jag hör vad du säger". Båda alternativen stänger av kommunikationen eftersom du försätter dig i ett överläge.
Man kan - om man har en ängels tålamod- lyssna på när folk lägger ut texten om varför allt kommer att ordna sig av sig självt. Det är säkert bra. Jag äger tyvärr inte ett sånt fantastiskt tålamod.
Det jag tror funkar bäst är att skapa lite nyfikenhet. Ingen vill vara ställd utanför, bli undanhållen information. Att få andra människor att uppleva att "just nu händer det något - och jag är inte med där det händer" - det kan vara ett bra sätt att skapa nyfikenhet på.
Jag brukar säga till folk att de inte ska läsa min blogg. "Den är nog inget för dig".
Sedan är det förstås så att alla har olika intressen och ingångar till det här området. Någon är bara intresserad av sina bostadslån, andra av vattenskador i källaren - ytterligare någon av livsmedelsförsörjning. Förr eller senare kommer det dyka upp information som nuddar vid deras intressen, även om det så bara rör tillgången till kosmetika 2050. Då gäller det att inte bli bitter och arg och sur tillbaka.
Och kanske också komma ihåg att det här är inte din privata mission - det är inte deras frälsning du är ute efter. Vill de inte, kan de inte. Så är det bara.
Har ni bra sätt att hantera ilska på får ni gärna tipsa mig.
Jag lyckas ibland hantera ilska över att någon inte vill förstå genom att leta efter något vi är överens om. Du har helt rätt i att det inte ger mycket att vara aktivt eller passivt aggressiv men ... Sedan tycker jag att fakta (som givetvis åldras och blir out of date) är bra att ta fram. Kan få effekt senare.
SvaraRaderaDu ska inte slita ut dig med att försöka övertala "de som har fel" men att fler får upp ögonen för att vi har en svårt period framåt gynnar även dig själv. Om "de som har fel" gör något i rätt riktning blir perioden med svåra problem kortare och inte lika djup.
Jag har bott i Karlstad och varit medveten om risken för stora översvämningar, men blev ändå förbluffad av din information om sjukhuset. Hade inte tänkt så långt. Har använt den nya kunskapen i samtal med andra.
Vänliga hälsningar
Nanotec
Näe jag vill inte frälsa nån annan- jag vill bara att de ska lämna lite schysst liv till mina barn :(
SvaraRaderaVärt att tänka på är att den modell som du utgår från, med faserna, normalt sett appliceras på faktiska kriser som objekten befinner sig i. En förlust av en närstående, en uppsägning från arbetet, sjukdom, osv.
SvaraRaderaI det här fallet talar vi ju om en eventuellt kommande kris och det gör saken lite annorlunda. Du talar med utgångspunkt från att krisen kommer slå hårt, men det är ju inte säkert att den du talar med har samma utgångspunkt. Är det då förnekelse? Ilska?
Man kan ju vända på det Maria, hur reagerar du själv när någon säger att de stora framtidsfrågorna är problem, men hanterbara sådana som inte kommer innebära katastrof. Med lättnad? Hopp? Besvikelse? Tvivel? Ilska?
Å, om det är någon som är väl insatt, så blir jag bara lugn och glad. Jag vet inte bäst och mest - långt från. Men hittills har jag bara mött den attityden av människor som inte alls velat sätta sig in i frågorna.
SvaraRadera