“Indeed, capitalism works best when children stay indoors in malls and in front of computer screens. It looses its access to the minds of the young when they discover pleasures that cannot be bought”
Orr 2002"Du kanske får utegångsförbud", sade jag härom dagen till min trettonåring. Det var ett skämt. Han sken upp - och svarade "Åh, precis vad jag vill!"
Nästa dag diskuterade jag bruket av GPS-sändare på tonårsbarn med min artonåring. "Äh, du vet ju redan precis var du har mig, jag sitter ju på mitt rum och spelar på datorn" svarade han.
Ungar idag tillbringar över 90 % av sin tid inomhus. Mina också. I England är det idag dubbelt så stor risk att ett barn att skadar sig genom att trilla ur sängen än att ungen skadar sig genom att trilla ner från ett träd. Är det något som ambitiösa medelklassföräldrar diskuterar mycket och oroar sig för, så är det detta, att ungarna sitter inne vid tevespelet eller datorn.
Vi oroar oss för deras hälsa, för deras synutveckling och för ett eventuellt utvecklande av uppmärksamhetsstörningar. Men egentligen borde vi oroa oss mer över vad det här gör med deras förmåga att bry sig om naturen. Vad är naturen? Ett störande moment, där man tvingas ut på uppvisningspromenad med mamma och pappa, en timme då man hela tiden längtar in igen. Suck.
"Föräldrar med en positiv inställning till naturkontakt vill gärna överföra detta synsätt till sina barn. Även om intresset stundom är ljumt så hoppas föräldrarna att gemensamma utflykter och naturupplevelser ska få genomslag i barnens framtida naturkontakt. Organiserad träning är en stark norm och upptar mycket barns och föräldrars fritid. För barn med en fulltecknad fritid betraktas en stund framför datorn eller TV:n som egentid. Barn vars eftermiddagar inte är fyllda med organiserad träning tycks antingen bli mer hemorienterade eller att de vistas mycket utomhus i bostadsområdet, inte nödvändigtvis i närnaturen."“De är inte ute så mycket”, avhandling av Mattias Sandberg, Handelshögskolan Göteborg 2012
"Nature-deficit disorder" - NDD, uppfanns av Richard Louv redan 2005, när han skrev boken "Last child in the woods". Som framgår av filmen nedan är det fler barn som känner igen varumärken än vad som vet vad en maskros är och hur den ser ut. Är det ett problem?
" I hesitated (briefly) to use the term; our culture is overwrought with medical jargon. But we needed a language to describe the change, and this phrase rang true to parents, educators, and others who had noticed the change. Nature-deficit disorder is not a formal diagnosis, but a way to describe the psychological, physical and cognitive costs of human alienation from nature, particularly for children in their vulnerable developing years."Richard Louv hos www.psychologytoday.com
Nej, nu tar jag ut ungarna i skogen. Vi ska leta efter sprängticka. Och så vidarebefordrar jag den här naturappen.
PS "Jag har hört om en kille som träffade en arg älg i skogen. Då lade han sig ner och spelade död. Det hade han lärt sig i WoW", sade min trettonåring under skogspromenaden. DS
Ja, i sanning ett problem, och jättesvårt att göra något åt utan helt militanta åtgärder (som givetvis bara slår tillbaka). Människan tycker helt enkelt om virtuell upplevelse - det är komfortabelt.
SvaraRaderaVi har inte kört med något tvång men alltid uppfostrat med våra värderingar om natur och äkthet som viktigt men det hjälper inte mycket när de blir lite äldre. Grabben (14) kan fastna vid datorn hur länge som helst. Jag kör windows parent control tidsrestriktion på den så den är öppen må-to 19-21, fre 15-23, lö 11-22, sö 19-21. Han accepterar det även om det inte är jubel. Men sen kör han en del på sin ipod touch utanför dessa tider. När man väl sätter sig med ett datorspel så upphör tiden och timmarna bara rullar iväg - det är makalöst. Mitt eget datorspelande uppgår till några timmars nostalgiskt Teris per år.
Hans dotorspelande kanske dock är mer miljövänligt än mitt eget mopedåkande när jag var 14-15 år - men jag var i alla fall ute i verkligheten/naturen.
Arg älg, oftast beror det på att den har ätit för mycket äpplen, äpplena jäser och det blir cider, alltså älgen är berusad!
SvaraRaderaFör övrigt kan jag meddela att enligt jordbruksaktuellt nummer 18 sidan 15 att det finns 4992 mjölkbönder kvar i Sverige, 2002 i november fanns det 10500 mjölkbönder i landet. På 25 år har det försvunnit över 25000 mjölkgårdar i Sverige, håller trenden i sig, vilket det troligen inte gör, kommer den siste mjökbonden lägga av om fem år.
Som utvecklingen ser ut nu är det mer befogat att oroa sig mer för att ingen vill bruka jorden, istället för om jorden räcker till.
Så deprimerande. Jag kanske ska fråga min man om han kan tänka sig att bli mjölkbonde, då.
SvaraRaderaTvå personer är för lite för att få en dräglig skiftgång på en mjölkgård med morgonmjölkning, eftermiddagsmjölkning och kvällstillsyn plus 24/7 beredskap året runt. Är man bara två hinner man inte mycket socialt liv utanför gården och man hinner inte vara sjuk, det är som att ha småbarn som aldrig växer upp.
RaderaDet är en av anledningarna till att nya mjölkgårdar har hundratals kor och tiotals miljoner i utrustning, det måste vara stort för att få tillräcklig inkomst för så mycket anställd personal att jobbet blir drägligt.
Det här bekymret kan nog bara lösas genom att flera månskensbönder samarbetar eller att vi får så dåliga tider att lönerna faller rejält.
Känner igen mig i din oro. Vi är bosatta på landet och har det väl förspänt med natur om knuten, men likförbaskat är det nästintill omöjligt att få det att konkurrera med datorspel och internet.
SvaraRaderaMen man får göra så gott man kan, jag försöker åtminstone dra ett litet strå till stacken genom att vara scoutledare, förhoppningen är att kunna erbjuda åtminstone några ungdomar åtminstone några timmars meningsfull utevistelse varje vecka. Och tvärtemot vad man kan tro så uppskattas det, när ungdomarna väl kommer ut.