"We have a dislike of night itself. Today´s civilisation is full of people who have not the slightest notion of the character of the poetry of night, who have never seen the night"Vi vet inte vad riktigt mörker är och gör allt för att undvika det. Inom en överskådlig framtid får vi nog lära oss att återigen bli kompisar med mörkret. Både genom påtvingade korta elavbrott och genom att bli tvungna att prioritera mellan energibehoven.
Mina föräldrar är gamla nog att ha levt ett årtionde på jorden, i småländska obygder, utan elektricitet. Hur var det? Det var mörkt, säger mamma. Och kallt, inflikar pappa.
Klockan tre så här års blev det natt. Då hade familjen inget annat ljus än en fotogenlampa på köksbordet och lite, lite ljus från vedspisen. Eftersom köket var det enda uppvärmda rummet satt alla där. Morfar pliggade skor åt grannarna, mormor stoppade strumpor. Det var för mörkt för att läsa. Det var tyst.
Farfar John mjölkar korna för hand, i mörker, tillfälligt upplyst av fotografens blixt
Tanken på ett sådant liv skrämmer mig inte. Men det känns...rätt enahanda. Inga spontana Facebookstatusuppdateringar. Ingen ny teveseriebox. Om jag kan välja kommer det här definitivt prioriteras före datorn: Kylskåpet, frysen ("men det går lika bra med matkällare", säger mamma) och tvättmaskinen.
David E. Nye är professor i amerikansk historia. Han har gjort en rätt trist genomgång av vad som händer vid strömavbrott i boken "When the lights went out". Ett par intressanta slutsatser kommer han med:
Staden är ett sårbart landskap. När elektriciteten försvinner blir landskapet snart obeboeligt, ohållbart. Hur människor väljer att reagera, beror helt på individens upplevelse av sammanhang med samhället, på bakgrunden till avbrottet och på tilliten till att det kan bli bra igen, att det bara är kortvarigt.
Vid mörkläggningarna i London, under kriget, passade folk på att plundra. "Man blir ansiktslös i mörkret, tappar sina normala sociala koder och kännetecken", skriver Nye. Vid det stora elavbrottet i USA 1965 blev det party. Men 1977 passade folk återigen på att plundra.
"Inom en timme var vanliga brottslingar ute och plundrade. Inom två timmar hade de fått sällskap av ungdomar och arbetslösa. Inom tre timmar gick vem som helst, kvinnor och män som aldrig annars skulle begå ett brott, ut och tog det som man ansåg sig ha behov av när ljuset skulle komma tillbaka igen."Folk stal alltså inte medicin eller mat, utan teveapparater, smycken och pälsar. Bäva månde NK och andra finare butiker.
Slutsats. Hur pass mörkrädd du blir vid ett kortare elavbrott på någon vecka beror alltså på i vilken grad du känner sammanhang. Ett sammanhang som du ska ha etablerat innan elavbrottet inträffar.
Och jag som känner mig så främmande i kulturen redan idag.
En annan slutsats: Eftersom det är tekniker som sätter ihop system, som elnätet, tänker de naturligtvis ut tekniska lösningar. Tekniska lösningar tenderar att bli mer komplicerade över tid. Man blir helt enkelt lite för förtjust i det nya, svåra. Komplexiteten i lösningarna leder till att risken för elavbrott hela tiden ökar. Till sist vet man inte varför ett elavbrott ens uppstår. Är det en ekorre - eller ett terrorangrepp?
KISS är därför alltid den bästa metoden. (keep it simple, stupid)
Vera Lynn väntar på ljusare tider under andra världskriget
Antar att du redan vet hur dina föräldrar levde och klarar att leva som de. För oss andra skulle det vara en välgärning om du ville intervjua dem och lägga ut en liten lathund för hur man lever utan el på det sätt de gjorde. Kan nog rent av bli en bok av det. "Leva utan el, förfädernas och förmödrarnas g(l)ömda visdom" föreslår jag som titel.
SvaraRaderaÅ, om de ändå hade lärt mig mer! Men det där med "mörkt och kallt" känns inte så illa längre.
SvaraRaderaSå kan det gå ....
SvaraRadera"After Sandy, Wired New Yorkers Get Reconnected With Pay Phones
Coin-Eating Retro Devices Baffle Some, Frustrate Many; Moment Merits a Tweet"
http://online.wsj.com/article/SB10001424052970203707604578091141769109974.html
Jag har naturligtvis skaffat mig en hederlig gammal röd dialog. Men vem ska jag ringa till? Alla jag känner har bara I-phones och ingen under trettiofem har längre ett hemabonnemang :-)
RaderaMin dotter kan mjölka för hand. Nu tror jag inte det behövs, men visst kommer strömavbrott - också långvariga. Lathunden för ett liv utan nätel behöver vara modern. Mycket lokalt kan vi ha el länge, men de flesta blir säkert utan. Batteri till en enkel radio är bra att ha. Batteri till några ficklampor. Några hundra värmeljus från tex IKEA eller Claes Ohlson är också en billig försäkring. SMS har hyfsad möjlighet att nå fram i ett väldigt upptaget telefonnät.
SvaraRaderaVänliga hälsningar
Nanotec
Jag är osäker om den röda Dialogen funkar ändå. Det kan vara så att operatören (Telia?) har rationaliserat bort den klassiska "kopparkabeln" till närmaste telefonstation och använder internetkopplad förbindelse i bakgrunden. "Ur askan i elden" således.
SvaraRaderaVarje knutpunkt i internetkopplad förbindelse måste ha backupström för att kedjan ska fungera. Klasssisk kopparkabeluppkoppling tog strömmen från telefonstationen.
Det gör som sagt inte så mycket, jag kommer ändå inte ha någon att prata med - som inte bor inom en dagsmarsch bort :-)
SvaraRaderaDet var längesedan de sålde ut de stora blyackumulatorer som stod som backup i telestationerna.
SvaraRaderaNu för tiden är det "det går så länge det går" som gäller, överallt.
Minns jag rätt var det ett led före farfar som var först med mjölkmaskin i socknen och det är ca hundra år sedan elen kom via trästolpar, porslinsisolatorer och koppartråd från vattenkraftverk en halvmil bort och gården fick elektriskt ljus och det köptes en gummikabel och en flyttbar motor som revolutionerade arbetet. Belysningen gav även ägg året runt.
SvaraRaderaSjälvklart går det att fixa fram el, nu för tiden är det ännu enklare än för hundra år sedan. För småskalig belysning räcker det med laddningsbara batterier, solceller och LED-lampor, tekniskt avancerat att producera med grejerna håller längre än glödlampor.
Dåtidens elnät var mindre pålitligt än dagens men det kompenserades till stor del genom att elmontörerna fanns nära tillhands och snabbt kunder reparera. Om tekniska framsteg ger ett pålitligare eller känsligare elnät är mycket en prioriteringsfråga, tekniken kan användas för att pressa mer funktion ur gamla anläggningar eller kombineras med ny redundans så det finns reservkapacitet vilket självklart kostar.
Dagens jordbruk är mycket mera beroende av el men det mesta som är riktigt viktigt är belysning och motordrift och automatisering med relän och termostater räcker till mycket.
El är lätt, det som är svårt att fixa är trasiga sociala system.
Att mjölka för hand är inte så svårt, problemet är att kon måste lära sig det och att det är slitsamt så man måste öva upp händerna. Har man högmjölkande kor som är vana vid maskinmjölkning är handmjölkning obekant och är situationen otrygg släpper inte kon till mjölken.
SvaraRaderaHar man en hel besättning mjölkkor och inte kan få fram ström för mjölkmaskinerna är det bästa man kan göra att koncentrera sig på att få fram vatten till dem. Kostallar har dock fördelen att de inte har så hög värmebelastning per kvadratmeter så det går att ventilera genom att öppna fönster och dörrar.
Lidandet för korna och att de sedan går ner i produktion gör att bönder med djur ofta har reservkraft.
Helt rätt, vad jag tänkte med mitt inlägg var att visa att det finns gamla kunskaper spridda lite här och där i samhället. Min dotter är med i Blå Stjärnan och var tänkt att ta hand om något strömlöst jordbruk vid krigsutbrott. I dagens tidsålder utkämpas förstås alla krig långtbortistan, men långa strömavbrott kan vi få även av andra orsaker.
RaderaVänliga hälsningar
Nanotec
Hon fick även lära sig att skjuta. Tanken var i första hand att avsluta plågorna för sjuka djur eftersom alla veterinärer tar hand om skadade soldater i tänkta krig.
Radera
SvaraRaderaDet blir till att återgå till " 12-timmarsdygnet, " dvs arbete från solens uppgång till dess nedgång, och vila från solens nedgång till dess uppgång.
Nu ska man väl passa sig för att dra folk över en kam, men jag vågar ändå påstå att tekniker i gemen tycker om när saker fungerar snarare än att bygga så komplexa tekniska lösningar som möjligt. Om inte annat är det ju teknikerna som tvingas laga när det inte fungerar.
SvaraRaderaSå det är nog ingen slump att KISS-begreppet uppstod bland tekniker och är populärt bland just tekniker. :)