Inför partiledardebatten

"Den interna strategin inför det kommande halvåret är att utveckla Gustav Fridolins egna klimatretorik när Åsa Romson är på mammaledighet. En mer vardagsnära retorik som går ut mer på ekologisk mat, åka tåg och rusta upp miljonprogrammen än utsläppsnivåer, procent och årtal."

          Expressen 130115 

                                         Här sitter de och väntar. Bild från Sydsvenskan


Det är lika bra att erkänna det: Jag befinner mig mitt i det virrvarr av väljare som kallas för "medelklass i storstad". Det är mig alla partier vill nå -måste nå- med sina budskap. Det är mig de är ute efter.

Partierna vet att jag är intresserad av mer pengar i plånboken, av hushållsnära tjänster, privatiserad vård och massor, ett oändligt antal alternativ på alla livets områden.

De vet också att jag har en viss rädsla för hur det ska bli med klimatförändringarna. Jag är oroad. Men jag är inte så pass oroad att jag tänker ställa om mitt liv. Inte mer än vad jag redan gjort. Jag är ju en av the good guys:

I området där jag bor är vi alla på den goda sidan:  Det är ett lämmeltåg av duktiga sopsorterare på väg till sopstationen varje söndag förmiddag. Det är där allt händer, vi träffas, småpratar och sorterar. Allt, ned till enskilda plastkorkar från juiceförpackningar. Sedan går vi till Konsum och köper ekologiska grönsaker.

Vi tvingar våra barn till Ur och Skurskolor så att ungarna får stå ute och frysa medans vi själva sitter inne och surfar. Vi hoppas att det ska sätta spår i barnen. Att de ska känna sig närmare naturen än vad vi själva gör. Och att de ska hålla sig friska.

Vi åker dessutom gärna tåg. Och gnäller på sena avgångar och dålig service.

Jag tror att Fridolins stab har gjort en korrekt analys av oss. Lite mer tågsnack och lite mer snack om ekologisk mat, det är vad vi klarar av. Ge er inte på våra semesterresor, våra bilar, vårt kött och vår lyxkonsumtion!

Det orkar vi bara inte med.

Men jag hoppas att jag blir glatt överraskad av partiledardebatten idag. Att någon tror att jag klarar mer. Annars kan jag ju bara dra slutsatsen att det inte är så bråttom med omställning som jag tidigare trott. Att läget är lugnt, helt under kontroll.

Men då behövs ju inte Miljöpartiet längre.