Jag talar med min man: Diskrepans

"Hur kommer du förbereda dig och dina barn för att kunna leva länge och så gott som möjligt i det samhälle som du ser växa fram?" Vilken fråga! Sällan man hör den. Den gör lite ont. Det är så stor skillnad mellan vad jag vill och vad jag tror.

Istället är det en annan fråga som oftast ställs: "Vilket samhälle vill du ha?" Det är politiska partiers favoritfråga till potentiella väljare. Det får väljarna att göra sig en bild av att just det samhälle som väljaren önskar sig är det samhälle som det politiska partiet kommer arbeta i riktning mot.

Alltså ingen anledning att ställa om. Allt kommer att ordna sig. Mycket få människor är i detalj insatta i vad de politiska partierna står för. Ännu färre har riktig koll på vad partierna har genomfört.

Men i morse blev den där obehagliga frågan ändå aktuell. Jag läste högt ur ASPO-bloggen för min man. Det var inlägget om Dmitry Orlovs nya bok "The Five Stages of Collapse: Survivors Toolkit". Jag har inte läst boken än, men bloggens genomgång av fem stadier och mina kommentarer till dem fick min man att protestera:

- Det är inte vettigt. Du pratar om "politiker" och om "folk" som om dom är dummare än vad du är. Allt politikerförakt, all bristande tilltro mot samhället. Om du pratar på det här sättet så får vi ju bara fler modlösa människor. Vi måste ha tilltro till att politiker är goda, kraftfulla människor som kan och vill lika mycket som du och jag.
 - Vilka goda politiker ser du då?
- Ja, det finns väl någon miljöpartist, någon vänsterpartist och någon allianspolitiker. Och debattörer. Glöm inte alla fria debattörer. 
-Jag ser alldeles för få.
-Vi får lita till att de blir fler. 
- Okej, vi litar till det. Du har rätt i att vi måste vilja ha ett gott samhälle. Men under tiden tycker jag att vi förbereder oss och ställer om. Som en säkerhetsåtgärd.
-Då är vi överens. 

Riktigt så här snusförnuftigt lät det väl inte. Riktigt så där lugn och fin var väl inte jag. Men frukostfriden återställdes. Det här var vad hade jag läst:

"Dmitry Orlov beskriver de fem kollapserna så här:
Steg 1: Ekonomisk kollaps. Tron på ”business as usual” är borta
Steg 2: Kommersiell kollaps. Tron på ”att marknaden ska leverera” är borta
Steg 3: Politisk kollaps. Tron på att ”regeringen kommer att ta hand om dig” är borta..
Steg 4: Social kollaps. Tron på att ”samhället kommer att ta hand om dig” är borta.
Steg 5: Kulturell kollaps. Tron på att ”mänskligheten är god” är borta." 

 ASPO-bloggen "De som överlever kollapsen liknar inte dig"

I samtalet med min man försökte jag flyta med motståndet istället för att argumentera emot (som vilken motiverande behandlare som helst). Men jag är inte utbildad i metoden. Och lite för involverad i relationen för att hålla mig helt opåverkad under diskussionen. Men om du ändå är intresserad av att försöka hantera motstånd i förändringsprocesser för att bättre kunna argumentera med dina anhöriga och vänner kan du lätt läsa in dig på grunderna här eller här. 

Själv har jag misslyckats med det där smidiga medflytandet precis hur många gånger som helst. Inte heller hittar jag någon snygg övergång till nästa stycke. 

Bild lånad från www.futuramb.se

Bilden ovan visar fyra olika strategier för att hantera en kollaps. Egentligen skriver bloggen www.futuramb.se om organisationers och företags förutsättningar att kunna skapa resiliens, om medvetenhet, motstånd och om förändringsförmåga. Inlägget är bra, det förtjänar att läsas även av folk som inte har ett företag som ska förbereda sin organisation på att hantera ett flygstopp på grund av ett uppdykande askmoln. Sånt där som inte finns i det samhälle vi vill ha.

Ha. Där knöt jag iallafall ihop slutet med början.