Hästköttspanik, brödkravaller, jaktuppror

"Vi kräva socialistisk regering som sätter som dagsverke att föra ut direkt och på allvar folkets enkla krav. Till exempel omedelbar utdelning och styckning av odlad jord. Även statslån åt jordbruksnybyggare. De försigkomna, såväl små som storjordbrukarna, reda sig nog. Det är inte näringsproblemet som man bör tänka på utan sysselsättningsproblemet. Ju flera små nyodlingar desto större utsikter för den reella industrin att existera. "

           brev från Arvid Ahl i Avesta till Branting 1917 

Brödupproret 1917. Bild: Göteborgs stadsmuseum.

Just nu råder någon slags hästköttsoro i kvällspress och sociala medier. Jag funderar på vad som verkligen skulle få svenska folket att lyfta på sina rumpor, lämna sin I-phone och gå ut på gatan för att göra uppror, på riktigt. En oplanerad kravall och inte en organiserad kampanj. Inte hästkött, det är klart. Men amorteringstvång på bolån? Knappast. 

Bröd, däremot, det är något värt att slåss för. Sverige hade sitt första bröduppror redan 1855 i Jönköping. Brödupproret 1917 är mer känt, det skrämde verkligen upp politikerna. Idag kan det vara lite svårt att förstå att man vill slåss för bröd. Bröd är ingen högstatusprodukt. Vi har så mycket mat att välja på att vi lätt kan välja bort bröd. I generationer har bröd varit det sista man har haft att ge sina barn. Tillgång till bröd är det som har stått mellan liv och död. 

"Krisen började redan på sensommaren 1855. Livsmedelspriserna steg kraftigt i staden. Priset på råg och vete steg avsevärt, och potatisen blev snabbt dubbelt så dyr mot normalt. Priserna steg dag för dag under hela hösten"

          Agneta Åsgrim-Berlin, Jönköpings museum, SR "Brödupproren"

Även norra Öland hade sitt eget artonhundratalsuppror: Bödaupproret 1850. I artikeln nedan beskrivs det som en följd av att "vanligt folk" ville sno träd. Men det var mycket, mycket mer än så. I  samband med reformationen blev all skog på norra och södra delen av ön kronans skog. Det medförde att vanligt folk inte fick plocka blåbär, lingon eller svamp, skjuta sig en hare till middag eller någonstans köpa virke för att kunna bygga sig en båt.

"Allvarligaste incidenten var det så kallade Bödaupproret på Öland i mitten av 1800-talet. Många fattiga bönder stal virke till tjärbränning, kalkbränning och husbyggen mitt framför ögonen på kronans jägmästare, och 1850 blev protesterna så våldsamma att 110 soldater kallades in från fastlandet för att slå ned det folkliga upproret. Och i dag är Böda förvandlat till en ekopark med naturreservat, gammal ängstallskog, ädellövskog, nordamerikansk tujaskog och gamla ekar med murgröna som slingrar sig runt träden. Träd skyddade från de enskilda medborgarnas okänsliga ­avverkning."

           Gemene man har blivit miljöaktivister" Expressen 121119

En rest från tiden när Öland var en enda stor kunglig jaktmark. 

Det är för jäkligt att beskriva fattiga människors desperata kamp för att överleva på det här sättet. På norra Öland var hundar av tvång trebenta. För att kungen hade så befallt. Man ville vara helt säker på att ingen jakt, förutom kunglig jakt bedrevs.

Jag har intervjuat äldre ölänningar som har hört sina släktingar berätta om hur illa sedda jägmästarna var. Hur de tömde kvinnornas lingonspann i sjön bara för att de kunde. En man berättar hur hans farfar och några grannar klädde ut sig till kvinnor och började plocka bär. När jägmästaren dök upp för att ta deras bär slog de ner honom.

Nu är jag inte någon stor förespråkare av våld. Men vad är egentligen värt att slåss för 2013? Och år 2030? En annan viktig fråga är, vem vill du slåss sida vid sida med? Kommer det att vara samma skara människor som du delar åsikter med idag?