Pengar i madrassen

 " I Sverige samägs bankomaterna av de fem största bankerna i bolaget Bankomat AB. Det har möjliggjort en minskning av det totala antalet. En liknande lösning finns också i Finland. Men i Norge, där antalet bankomater minskat de senaste åren växer ändå kontantmängden genom att ”cash-back” i handeln vuxit starkt. I Norge står cash-back för hälften av alla kontantuttag. Skillnaden mellan olika marknader är betydande. Antalet bankomater i olika länder beror på flera faktorer: koncentrationsgraden i banksektorn, reglering, betalningsmönster, uttagsavgifter, osv. Sammantaget har det inneburit väldigt varierande infrastruktur – antalet bankomater per tusen invånare är 1,73 i USA men bara 0,3 i Sverige."

"Snabbare cash" - effektiv kontanthantering är en tillväxtmarknad", Vinnova, 1303 

"Bankomat AB är ledande inom kontantautomater i Sverige. Under 2013 kommer vi successivt att ta över drygt 2000 kontantautomater under varumärket Bankomat®."

          Information från Bankomat AB:s hemsida 

"Antalet uttagsautomater har halverats i Borgholm och det är blandade reaktioner bland stadens handlare. Några tycker servicen försämras för turisterna."

          Ölandsbladet "Få bankomater irriterar" 130402 

Löttorp, norra Öland, vilken sommardag som helst. Människor som köar vid bankomaten. 2011 var en särskilt magisk sommar, för då fungerade inte kortbetalningarna alls på norra delen av ön. Det var något med täckningen. Småföretagarna grät.

2, 5 miljoner människor besöker Öland varje år. Det är ett helt Storstockholm tränger ihop sig på en torr, liten plätt i Östersjön. På vintern bor det bara 25 000 där.

Antalet bankomater på ön är få. Nu ska de bli ännu färre. För bolaget "Bankomat AB" har bildats. Och det kommer säkerligen inte bara påverka bankomatutbudet på lilla Öland, utan även där du bor.

Sverige ligger redan idag under det globala genomsnittet när det handlar om andel bankomater per tusen invånare. Företaget Bankomat AB kommer fortsätta leta efter möjligheter att rationalisera. Det lilla nödropet från Borgholms handlare är bara början.

Men, vänta nu - om en och samma ägare har alla bankomater - hur blir det då med säkerheten? Blir det inte ett väldigt sårbart system? Jag skickade iväg en fråga till Bankomats vd för några dagar sedan:

Hej!  

Jag är journalist och intresserad av kris- och beredskapsfrågor. Jag undrar om era bankomater är kopplade till samma server? Hur arbetar ni för att försäkra er mot risker kopplade till ett större elavbrott?

Och jag fick svar:  

Hej ,
Tack för ditt mail,
Vi återkommer med ett svar inom kort

Och någon gång får jag nog svar.

Vem ska älska staten?

"I Jämtland skriver man inte kvitton. Eller, om man gör det, tänker sig båda parter noga för i förväg. Vad ska det vara bra för? Vilka syften fyller detta kvitto?"

            Hört under dagens förmiddagskaffe med en granne 

"Vi kan tyvärr inte ansvara för huruvida bygder dör eller inte men där vi tvingas göra förändringar försöker vi alltid upprätta en dialog med de boende"

             "Posten lämnar glesbygden" DN 130111 

              Ett av alla fantastiska bildförslag på sökordet "glesbygd".  Det här är lånat från Galleri Lünings blogg

Jag påstår: Ju mer man behöver staten - desto mer borde man älska den.

Men idag verkar det som om nästan ingen längre älskar staten. Inte ens de som är riktigt, riktigt beroende av den; människor med funktionshinder, människor med pension, sjukersättning, föräldrapenning eller sjukpenning. Eller människor som driver välfärdsföretag. Alla klagar. Man vill ha ännu mer av staten - och samtidigt göra staten mindre.

Det är som om grunden för staten vore något annat än vår gemensamma vilja att betala skatt och gå och rösta.

För femton år sedan gick det fortfarande att höra ord som "medborgarperspektiv" inom politiken. Idag har den helt ersatts av olika särintressens starka påtryckningar. Där grupp ställs mot grupp - och där ingen står på, exempelvis, glesbygdens sida.

     Nästa underbara bild från sökordet "glesbygd" föreställer
gruppen "Glesbygd´n" från Arvidsjaur. Lånad från Arvidsjaurs hemsida

Människor i glesbygd har under de senaste femton åren fått lära sig leva utan den tillgång till polis, brandkår, post, försäkringskassa, mack och sjukvård som invånare i större städer har.

Hur de har det? Det lär vi oss så här:

"Man ger sig ut för att rapportera från någon annan verklighet än den man har framför fötterna i innerstan. Så säger man också: Nu ska vi ge oss ut, det är som en spännande resa till något fjärran konstigt, underutvecklat land, där invånarna beter sig på ett primitivt sätt. Så kommer man hem igen och rapporterar om hur oerhört märkligt det var där ute, och känner sig trygg igen på hemmabasen."

           Lars Ilshammar om storstadsjournalistik i "God morgon, världen" 130127

Det är något konstigt med dem, där borta.

Men om staten inte längre omfattar även dem - då har väl landet redan börjat falla samman? Bengtsfors är halvvägs till Grekland. Iallafall när det kommer till arbetslöshetsstatistik. Och den moderata oppositionsrådet i Strömsund frågar sig själv vart samhället är på väg.  Och får svar av medborgaren "Legolas":

"Men, då Postbilen försvinner, så kommer Systembolagets bil med hemkörning!Visst är Sverige fantastiskt! Vi får återgå flaskpost igen, då kan Systembolaget inte bara öka tillgängligheten av sitt utbud utan också annan samhällsservice."

Legolas har missat det faktum att utkörning av sprit bara gäller dem som redan har riktigt nära till bolaget. Som de som bor i Nacka.

Vilka är det som överlever i utkanten? Det är de som alltjämt har en fast - och varaktig-  inkomst. Även om den är låg. Som pensionärer. Det är de som är så gott som självförsörjande och det är de som har svarta inkomster.

Tredje sökningen. "Centern hade inget med postgången att göra." 

Utan polis och nyfikna ögon känns ju glesbygd som ett trevligt ställe att bosätta sig på för den som håller på med riktigt ljusskygg verksamhet.

En anekdot: På åttiotalet gav en kommun "starta -eget" bidrag till människor som ville försöka som egenföretagare. Stödet utgick under ett år. Efter att året gått frågade kommunen företagarna hur det gick. En fjärdedel svarade: Det går bra!" En fjärdedel svarade "Det går hyfsat, med hjälp av min familj ska jag nog fixa det här". En fjärdedel svarade:"Det går inte! Jag lägger ner mitt företag". Men den sista fjärdedelen fick man inte tag på. De var försvunna. Slutsatsen blev att de slantarna hade gått till att starta upp någon form av svart verksamhet.

Att stora delar av landet ligger bortom statens kontroll - det borde oroa Anders Borg. Men än så länge är de ju så få.

Vi i storstäder är många. Vi får all uppmärksamhet.  Vi får all tänkbar service.

Vilka katastrofer som helst kan äga rum på landet. De har ändå inte hänt. En översvämning i Piteå är lika intressant som en översvämning i Queensland. Hög arbetslöshet är liksom naturligt för dem. De är inte som vi.

Och när ekonomin blir sämre, så pass sämre att vi märker av den, då kommer vi i storstäder kräva att de i glesbygd solidariskt ska dela våra bördor. Bry sig om oss. Vi kommer ta ännu mer av deras service och deras ersättningar ifrån dem för att freda oss själva.

Hur länge kommer människor i glesbygd att rösta?

Hur lång tid tar det innan "vi" som är på "insidan" är färre än "de" som är "på utsidan"? 

Det är alltid mest synd om oss

"Det är en storts glesbygdsproblematik mitt i storstaden, säger han till Dagens Nyheter. Det han syftar på är att det inte längre finns någon vårdcentral i området och vid årsskiftet stänger Systembolaget för gott. Han menar att det är en bortglömd stadsdel."

                    S-politikern Anders Göransson, Södermalms stadsdelnämnd. 

     "Gamla stan i vinterskrud". Foto: R Ryan/Stockholm Visitors Board 

 Det är faktiskt jättehemskt att bo i Stockholm. I alla fall i Gamla stan. Det är nämligen glesbygd där! Om Gamla stan-borna får benämna det själva. Varför då? Jo; vid nyår läggs systembolaget ned. Och det finns inte längre någon vårdcentral kvar. Om en stackars Gamla stan-bo behöver köpa sig en simpel flaska champagne måste hen släpa sig flera hundra meter bort till Folkungagatan eller Medborgarplatsen. En M-politiker i Västernorrland har redan tänkt till runt detta:

"Kanske kunde S-föreningarna i Västerbotten ordna en "kalibreringskurs" för mer centralt placerade partikamrater där man tar upp saker som geografi, glesbygd och avstånd? Kursen kunde med fördel hållas "på distans" i den meningen att man fick bo en vecka på en rad småorter i Västerbottens inland. Där kan det ibland vara flera kilometer till både biblioteket och systemet och dessutom väldigt långt mellan tunnelbaneavgångarna."

Tillväxtverket har en definition av vad glesbygd är. Det är områden som har mer än 45 minuters bilresa till en tätort med över 3000 invånare. Med sådana här vänner behöver vi verkligen inga fiender.