Att sitta fast i en tunnel i Söderhamn är ingenting

"Beredskapen mot kraftiga regn i de stora städerna är bristfällig, varnar forskare. Ett skyfall över Köpenhamn förra sommaren orsakade vattenskador för flera miljarder, och ett liknande regn över en svensk storstad skulle också kunna bli förödande, säger Torbjörn Olsson, forskningschef på Länsförsäkringar."

         Dålig beredskap mot skyfall i storstäder, Sveriges Radio 121231 

"Sveriges huvudstad är särskilt dåligt rustad för en rejäl översvämning.Redan vid vattennivåer på en halvmeter över medelnivån i Mälaren slås viktiga samhällsfunktioner ut. Först när nya slussen står färdig är det möjligt att släppa ut vatten tillräckligt fort för att undvika översvämningar."

          Skyfall kan drabba hårt, SvD 121218 

Skyfall i Genua 2011, bild från DN

Några gånger har jag, när jag intervjuat experter frågat dem vad de tror behövs för att vända den allmänna opinionen till att bli mer riskmedveten runt följderna av klimatförändringar. "Ett skyfall i Stockholm! Gärna över Riksdagshuset," hoppas någon. När det regnade i Köpenhamn sommaren 2011, kom det vid ett tillfälle lika mycket regn under två timmar som det brukar göra under tre månader. Vattnet slog ut alla kommunikationer och kostnaden blev miljardhög.

Ja, man kan ju alltid sitta och önska sig ett visst scenario. Men jag tror inte att det hjälper. Det finns en vida utbredd förmåga att undvika att sätta in händelser i ett sammanhang. Eller; har någon läst någonstans att skyfallet i Söderhamn, med stoppet i tågtunneln, hänger samman med de klimatförändringar vi kan förvänta oss?

Regn, torka, stormar, mer av eländigt väder, det är vad vi kan vänta oss. Lägg sedan på sikt till en försvagad stat med noll samordning på katastrofområdet (och helt utan bränslereserver) så blir det riktigt mysigt.

Det finns ingenting som kan stoppa den utvecklingen såtillvida inte du och jag och alla andra gemensamt vänder oss bort från våra mobiler och engagerar oss i den här, och andra överlevnadsfrågor, inte enbart i tanken - utan i handling.

Så det lär inte hända.

Vi som är du och bror med varandra

"Den trygghet och det välstånd vi upplever i Sverige har byggts upp genom århundraden av internationella kontakter, handelsutbyten och invandring. Det är viktigt att detta fortsätter till framtida generationers gagn"

           H.M. Konungens tal på nationaldagen 2012 

                                    

En gång i tiden arbetade jag som en av Miljöpartiets spökskrivare. Inför valet 1998 hade jag ett par hetsiga diskussioner med Birger Schlaug, diskussioner som jag lärde mig mycket av och som jag ofta har återkommit till. Det handlade om hur man skriver. 

Jag skulle göra om ett hushållsutskick som Birger hade skrivit första utkastet till. Målgruppen var att nå dem som läste Aftonbladet "Kvinna". 

"Du skriver som om du vet hur människor har det. Du stryker dem medhårs, talar lugnande och inställsamt," sade Birger. "Men vi har faktiskt inte en aning om hur andra människor har det."

Jag ville nå målgrupper, skapa god stämning och sprida förståelse och skrev precis så som Birger sa. Det är rätt lätt. Man fixar ett gemensamt tilltal, bara - om att vi är en och vill samma sak. Egentligen. 

Det här tilltalet (som slank så lätt ut ur min egen mun, penna, dator) har med tiden gjort mig allergisk mot samtidens "vi". Varje gång någon vill vara "vi" blir jag misstänksam, vare sig detta "vi" indefinierar mig eller inte.  

Idag är det Sveriges nationaldag. Några kommer idag ta chansen att tala om "oss" som "vi". 

Fundera lite på om du vill vara med i deras klubb. Det kommer med all säkerhet kosta dig något i slutänden: 

Ett prinsessbröllop, 

ett nytt lagförslag, 

en ny arena, 

ett svindyrt mobilabonnemang, 

en evighetsprenumeration på strumpor. Whatever. 

Tro inte att gemenskap kommer gratis. 

Sjatoveffekten

"Den frågeställningen kan man naturligtvis applicera på en rad andra situationer som journalister ställs inför i rapportering av olika slag – nämligen att den som tar del av del av den här informationen kan inspireras till att göra samma sak. Det kan vara olagliga saker, det kan vara saker som är medicinskt farliga."

           Tankeställaren för dem som kritiserade självmordsrapportering, Expressen 101017 

Nihilismen har framträtt bland oss,
därför att vi alla är nihilister...

Dostojevskij, antecknat omkr. 1880

Är det verkligen tekniskt fel? Elfel? Eller har någon tagit sitt liv? 

Om det finns en Werthereffekt som alla journalister känner till, den att risken för självmord ökar ju mer ingående man är i sin rapportering, så framträder nu en Sjatoveffekt. (Sjatov är en våldsam anarkist i Dostojevskijs "Onda andar". Läs vad David Brolin skriver i sin essä om Dostojevskij och 11 september i länken ovan. ) Dvs, skriver du om våld så riskerar du att utlösa mer våld.

Från och med nu kommer rapporteringen om Husby och liknande händelser avta. Det betyder inte att färre inicidenter inträffar, tvärtom lär det mesta bli värre nu när ett stort antal motborgare går ut på gatan för att skapa elände.

De högerextrema nätsidorna skriver gärna upp antalet unga män som samlas för att dra runt på gatorna - de traditionella tidningarna minimerar antalet, skriver så lite som möjligt om dem. Det är inte längre så många bilder på brinnande bilar - däremot fler av typen "en korv mot en sten".

gullig bild

Från och med nu krävs det mycket, mycket mer för att få medias uppmärksamhet. Vad? Det får ni själva tänka ut.

Stockholmsnatt: Medborgargarde på väg ut?

Av olika anledningar får jag den här bilden. Den sägs föreställa medlemmar från SMR (Svenska Motståndsrörelsen), SvP (Svenskarnas Parti) samt olika firmamedlemmar från Hammarby, AIK och Djurgården på väg ut att "skipa ordning" i natten.

Det är där vi är nu.

Carl Bildt talar för mig

"Klimatförändringar och snabb teknisk utveckling har öppnat nya möjligheter för människor som bor och investerar i de svårtillgängliga områdena längst uppe i norr. Gemensamt måste vi hitta former för att ta vara på dessa möjligheter utan att skapa nya problem."

Carl Bildt,"Fel läge driva frågan om stopp för oljeutvinning",  DN Debatt 130515

Carl Bildt har all anledning att vara nöjd. Han gör som han själv vill. 

Jag är bara en liten, fattig människa. En pytteliten del av hela det svenska folket. Men jag får vara med och bestämma var fjärde år. Just nu har folket bestämt att vi har en högerregering. Där är Carl Bildt utrikesminister. När Carl Bildt skriver på DN Debatt, skriver han som utrikesminister. Min minister. 

Idag berättar Carl Bildt för mig att han inte tänker driva frågan om stopp för oljeutvinning i Arktis. Det är fel läge. 

Rätt läge måste förmodligen vara när de redan investerat miljarder i utvinning där uppe. Eller så blir det aldrig rätt läge. Men eftersom "vissa" tycker att man inte alls borde utvinna olja uppe i Arktis känner sig Carl Bildt nödgad att förklara för mig, folket, varför vi ändå inte tänker försöka stoppa det. 

Jo, så här är det, lilla Maria: Klimatförändringarna är jättesvåra där uppe. Och värre kommer det bli. Det säger alla rapporter. Men vi måste ta vara på möjligheterna, se du. Utan att skapa nya problem. 

Jaha, tänker jag. Men är det inte oljan som orsakar problemen där uppe? Är det inte vårt hänsynslösa slöseri med fossila bränslen som skapar klimatförändringarna? Ånej. Det är bara sot som skapar problemen. Oljan är inget problem. 

Så skönt. Jag hade bara fått alltihop om bakfoten. 

Fast lite nyfiken är jag ändå på vad miljöminister Lena Ek säger när hon läser dagens DN. För jag tror liksom inte att Calle kollade med henne först. Han gör som han själv vill. I mitt namn.

PS: Supermiljöbloggen publicerar idag följande citat från EU-nämndens möte med Carl Bildt: – Jag är tacksam för varje steg som innebär att vi minskar, eller skapar bättre förutsättningar för att minska, utsläppen av klimatpåverkande gaser. Det är den omedelbara prioriteten. Det kan ske med förnybara energikällor. Om man ersätter kol med gas halverar vi utsläppen. Då kan Bodil Ceballos säga att det inte är hållbart eftersom det kommer att bli annorlunda om 50 år. Ja, om 50 år är vi alla döda. Då kommer man säkert att hitta på någonting nytt.

"Jag är tacksam för varje steg som innebär att vi minskar, eller skapar bättre förutsättningar för att minska, utsläppen av klimatpåverkande gaser. Det är den omedelbara prioriteten. Det kan ske med förnybara energikällor. Om man ersätter kol med gas halverar vi utsläppen. Då kan Bodil Ceballos säga att det inte är hållbart eftersom det kommer att bli annorlunda om 50 år. Ja, om 50 år är vi alla döda. Då kommer man säkert att hitta på någonting nytt."

Men Carl Bildt har fel. Om 50 år är inte alla döda. Inte mina barn. Inte hans barn.

Vänd dem inte ryggen

Vi tittar på partiledardebatten. Efter bara några minuter börjar vi prata om slipsar istället.
Björklunds var värst.

Det är lätt att tro att slipsar är oviktiga, men om ni visste vilken möda partiernas hjärntruster ägnat åt partiledarnas utstyrsel så skulle ni inte tycka att jag pratar om bagateller. En slips är den där enda lilla biten tyg som ger partiledarmännen en chans att visa vem eller vilka grupper man vill attrahera.

Reinfeldt hade en lila slips. Lila är en färg som traditionellt sett associeras med kungligheter, överdåd, rikedom och lyx.

Löfven hade en röd slips. Rött associeras med mod, passion, sexuellt begär och ilska. Sammantaget en hel del av den energi hans parti kan behöva fyllas på med.

Gustav Fridolins slips var lite av varje. Allt utom grön. Den var kanske ett försök att koka ner den rutiga söderhipsterskjortan till slips. Men är verkligen söderhipstrar (böjer man det ordet så?) lika extremt passionerat intresserade av den svenska skolans organiseringsproblem som Fridolin är?

Det är inte bara Fridolin som är otrygg i klimatfrågan. Hela partiet är det. Obekväma och otrygga. Det är för sorgligt.

Någon sa till mig: "Om Miljöpartiet genomför hela sin klimatpolitik så minskar vi CO2-utsläppen med högst fem procent."  Det är i dagsläget den mest kraftfulla klimatpolitik vi har.

Någon har väl analyserat oss väljare och sagt, att väljarna inte vill få sin frihet begränsad. Vi kommer inte att rösta på någon som tänker ta ifrån oss något. Man kan bara lägga till i politiken, inte dra ifrån. Sålunda pratar Miljöpartiet och Gustav Fridolin hellre om skolmat, om närproducerat och om lokala tillagningskök.

Alliansen övertygade inte i partiledardebatten

Birger Schlaug skriver på sin blogg "enda skälet att inte starta ett nytt parti är att jag varit med om det en gång." Många tar chansen att be honom att verkligen göra det. Det kommer han inte att göra. Han är för smart för det. Det tar ju så jäkla lång tid att få ordning på ett parti. Man blir illa hanterad på vägen. Både människor och ideer blir tilltufsade.

- - -

Egentligen vill jag inte alls skriva om politik. Partiledardebatten får mig att må illa, jag vill bara vända mig bort från politiken, ointressera mig. Lära mig mer om getter och odling och pilla mig i naveln.

Som om det redan vore för sent. Är det?

Ordningsfråga

"Det var en ganska chockad mamma som ringde upp med jämna mellanrum den hösten. ”De är inte kloka”, var hennes sammanfattande utlåtande."

            "S måste lyssna på min mamma", Aftonbladet 130422 

"Kan du komparera ordet fiende? Frågan, som jag fick under min tid som riksdagsledamot, förvånande mig därför att den ställdes av en äldre välutbildad gentleman. Han tillhör ju den generation som gick i skolan när det ansågs som viktigt att kunna den svenska grammatiken. Jag trodde därför att han drabbats av en lindrigare hjärnskada för det går inte att komparera ett substantiv. Men frågeställaren triumferade med att det går visst: Fiende, dödsfiende, partikamrat!"

        "Fiende, dödsfiende, partikamrat", Ann-Mari Pålsson, Kristianstadsbladet, 130424 

Jag och Anna kämpar för frihet för Västsaharas folk. Bild: Annas pappa

Redan som elvaåring fick jag mina förste erfarenheter av partikultur. Jag och en kompis var mycket radikala. Vi var särskilt arga över orättvisor, som multinationella företags utsugande av arbetskraft i tredje världen. Min kompis pappa var folkpartist - och han tyckte att våra frågor låg nära Folkpartiet så han uppmuntrade oss att starta en FPU-avdelning.

Genast fick vi åka på konferens. Där satt de unga vuxna och kedjerökte i möteslokalen. Vi krävde hostande omröstning om huruvida rökning skulle vara tillåtet inne på mötet. Och vi vann! Demokratin fungerade. Kanske allra mest för att ingen ville göra två barn desillusionerade.

Året efter insåg jag, med viss besvikelse, att Folkpartiet inte var det mest radikala alternativet och lämnade partipolitiken.

Mysigt på partimöte

Men 1996 var det dags igen! Jag stegade som nybliven medlem glatt in på ett av Miljöpartiet Stockholms stads medlemsmöten. Där höll ett fåtal personer medlemsmötet i ett järngrepp. De hade oändligt med tid och energi att driva ordningsfrågor på ordningsfrågan - och kräva votering på densamma. 

Många var nog de nya medlemmar som bara orkade gå på ett enda möte. 

Jag lämnade Miljöpartiet efter några år. Det räckte inte med en transparent valprocedur. Jag hade inte energi och tid över för att sitta och tjafsa med folk. Men jag är glad över att några orkar. 

När jag läser Karin Petterssons ledare i Aftonbladet blir jag fundersam: Är det ens möjligt att vara demokratisk och öppen i andra delar av sin politik om man inte är det internt? 

Jag gör mig inga illusioner om att det skulle fungera bättre i något av riksdagspartierna. Men istället för att mångordigt och med pannorna i djupa veck fråga sig varför unga människor inte vill engagera sig i politiken, kanske man ska misstänka att många av dem har försökt göra det. 

De behövde kanske bara besöka ett enda möte. 

Vem ska älska staten?

"I Jämtland skriver man inte kvitton. Eller, om man gör det, tänker sig båda parter noga för i förväg. Vad ska det vara bra för? Vilka syften fyller detta kvitto?"

            Hört under dagens förmiddagskaffe med en granne 

"Vi kan tyvärr inte ansvara för huruvida bygder dör eller inte men där vi tvingas göra förändringar försöker vi alltid upprätta en dialog med de boende"

             "Posten lämnar glesbygden" DN 130111 

              Ett av alla fantastiska bildförslag på sökordet "glesbygd".  Det här är lånat från Galleri Lünings blogg

Jag påstår: Ju mer man behöver staten - desto mer borde man älska den.

Men idag verkar det som om nästan ingen längre älskar staten. Inte ens de som är riktigt, riktigt beroende av den; människor med funktionshinder, människor med pension, sjukersättning, föräldrapenning eller sjukpenning. Eller människor som driver välfärdsföretag. Alla klagar. Man vill ha ännu mer av staten - och samtidigt göra staten mindre.

Det är som om grunden för staten vore något annat än vår gemensamma vilja att betala skatt och gå och rösta.

För femton år sedan gick det fortfarande att höra ord som "medborgarperspektiv" inom politiken. Idag har den helt ersatts av olika särintressens starka påtryckningar. Där grupp ställs mot grupp - och där ingen står på, exempelvis, glesbygdens sida.

     Nästa underbara bild från sökordet "glesbygd" föreställer
gruppen "Glesbygd´n" från Arvidsjaur. Lånad från Arvidsjaurs hemsida

Människor i glesbygd har under de senaste femton åren fått lära sig leva utan den tillgång till polis, brandkår, post, försäkringskassa, mack och sjukvård som invånare i större städer har.

Hur de har det? Det lär vi oss så här:

"Man ger sig ut för att rapportera från någon annan verklighet än den man har framför fötterna i innerstan. Så säger man också: Nu ska vi ge oss ut, det är som en spännande resa till något fjärran konstigt, underutvecklat land, där invånarna beter sig på ett primitivt sätt. Så kommer man hem igen och rapporterar om hur oerhört märkligt det var där ute, och känner sig trygg igen på hemmabasen."

           Lars Ilshammar om storstadsjournalistik i "God morgon, världen" 130127

Det är något konstigt med dem, där borta.

Men om staten inte längre omfattar även dem - då har väl landet redan börjat falla samman? Bengtsfors är halvvägs till Grekland. Iallafall när det kommer till arbetslöshetsstatistik. Och den moderata oppositionsrådet i Strömsund frågar sig själv vart samhället är på väg.  Och får svar av medborgaren "Legolas":

"Men, då Postbilen försvinner, så kommer Systembolagets bil med hemkörning!Visst är Sverige fantastiskt! Vi får återgå flaskpost igen, då kan Systembolaget inte bara öka tillgängligheten av sitt utbud utan också annan samhällsservice."

Legolas har missat det faktum att utkörning av sprit bara gäller dem som redan har riktigt nära till bolaget. Som de som bor i Nacka.

Vilka är det som överlever i utkanten? Det är de som alltjämt har en fast - och varaktig-  inkomst. Även om den är låg. Som pensionärer. Det är de som är så gott som självförsörjande och det är de som har svarta inkomster.

Tredje sökningen. "Centern hade inget med postgången att göra." 

Utan polis och nyfikna ögon känns ju glesbygd som ett trevligt ställe att bosätta sig på för den som håller på med riktigt ljusskygg verksamhet.

En anekdot: På åttiotalet gav en kommun "starta -eget" bidrag till människor som ville försöka som egenföretagare. Stödet utgick under ett år. Efter att året gått frågade kommunen företagarna hur det gick. En fjärdedel svarade: Det går bra!" En fjärdedel svarade "Det går hyfsat, med hjälp av min familj ska jag nog fixa det här". En fjärdedel svarade:"Det går inte! Jag lägger ner mitt företag". Men den sista fjärdedelen fick man inte tag på. De var försvunna. Slutsatsen blev att de slantarna hade gått till att starta upp någon form av svart verksamhet.

Att stora delar av landet ligger bortom statens kontroll - det borde oroa Anders Borg. Men än så länge är de ju så få.

Vi i storstäder är många. Vi får all uppmärksamhet.  Vi får all tänkbar service.

Vilka katastrofer som helst kan äga rum på landet. De har ändå inte hänt. En översvämning i Piteå är lika intressant som en översvämning i Queensland. Hög arbetslöshet är liksom naturligt för dem. De är inte som vi.

Och när ekonomin blir sämre, så pass sämre att vi märker av den, då kommer vi i storstäder kräva att de i glesbygd solidariskt ska dela våra bördor. Bry sig om oss. Vi kommer ta ännu mer av deras service och deras ersättningar ifrån dem för att freda oss själva.

Hur länge kommer människor i glesbygd att rösta?

Hur lång tid tar det innan "vi" som är på "insidan" är färre än "de" som är "på utsidan"? 

Det omöjligas konst

"Det är två miljoner människor som tar sitt dricksvatten från Mälaren. Differensen mellan Mälaren och Saltsjön är 70 centimeter. Räknar man med att havet stiger framöver så är det inte så där väldigt mycket marginal."

        Kristina Frost, Länsstyrelsen, Stockholms län, i "God morgon, världen" 121209 

Slussen, förr-i-tiden

Politik är att välja. Klimat- och sårbarhetsutredningen valde att göra sina analyser runt ett medelbra och ett medeldåligt scenario.  Tyvärr går vi mot det super-duper-värsta scenariot. Det kunde man kanske ha anat redan då, men för att det skulle bli politiskt möjligt att få med företag, kommuner och politiska partier på båten valde utredningen ett tvågradersscenario som sitt "worst case". 

"Ser man tillbaka kan man säga att utsläppen redan vid den tiden var så höga att man borde välja ett högt scenario"

                    Annika Carlsson-Kanyama, FOI , samma radioinslag som ovan

Om inte politiken förmår, ja, då får väl jordklotet anpassa sig bäst det kan.

Om inte politiken förmår, ja då kommer människor misströsta runt politikens möjligheter.

Om inte politiken förmår, då kommer människor ta saken i egna händer. 

En del kommer göra goda saker. Andra kommer bara tänka på sig själva. Några kommer ta tillfället i akt att berika sig. Några andra kommer ta makten. 

Alla ni politiker som gärna talar om demokrati - idag. Ni har framtidens demokratiska möjligheter i era händer. Nu. 

Liten grundkurs i politik, makt och vanmakt

"Som det ser ut nu kommer världsekonomin år 2100 att vara mellan femton och tjugo gånger större än idag. I en värld skapad i Microsoft Excel är detta inget problem. Men i verkligheten finns något som envisas med att inte växa alls: antalet jordklot. Det enda som tycks finnas i obegränsad mängd på planeten är den mänskliga oförmågan att förstå exponentiella kurvor och dess konsekvenser."

     Andreas Cervenka SvD 121202 

"Den som sår elände skördar vrede"
     text på vägg, Parisupploppen 2005, modern omskrivning från Jobs bok

 "Enkla lösningar på svåra problem är ofta ett framgångsrecept inom politiken"               Carl Rudbeck, Godmorgon världen, 121202

                                                          "window of opportunity"

Vem har makten? Folkets valda företrädare har den politiska makten. De som har blivit valda av oss vill behålla den makt vi har givit dem. (Ända tills den dag de istället vill bli PR-konsulter.) De kommer göra allt de kan för att vidmakthålla sina positioner. I "allt de kan" ligger att ha problemformuleringsprivilegiet. Att man kan omformulera dagens och morgondagens svårigheter.

Eftersom de har makten kommer de säga att de har hela läget under kontroll.

Vad vill de göra med sin makt? De vill omfördela resurser. Antingen hit eller dit. Men de vill ha något att omfördela.

Vad är resurser för en politiker? Resurser är den skatt som medborgarna har betalat. De vill att vi ska kunna - och vilja - betala skatt. Därför har det alltid varit viktigt att vi ska få ut något för de skatter vi betalar in. Även om vi egentligen inte är så behövande just nu. Vi ska få en schysst skola, en bra sjukvård och lite bidrag. Som barnbidrag. Vi ska få pension och sjukpeng. Det är vad vi som betalar skatt vill ha i gengäld för att vi ska fortsätta vara betalningsvilliga.

Vad vill medborgarna? De vill, oaktat sin nuvarande position, få det bättre.

Vad är bättre? Det beror på var du står just nu. Har du ingen mat vill du bli mätt. Är du mätt vill du ha tak över huvudet. Har du tak över huvudet vill du bli underhållen, få gå på teater, byta ut ditt kök i vilket du står och lagar din mat.

Har du plötsligt inget av det du tidigare haft, blir du förbannad. Du känner dig lurad. Om du bara hade fått veta att du skulle förlora allt det du hade! Då skulle du ha hushållat med dina resurser. Om du bara hade förstått att de var begränsade.

"Det verkar som om det från fattigdom går två vägar: Skam eller hat. Skammen är tyst, medan hatet talar."

             Nina Björk, Godmorgon, världen 121202 

Skam får människor, främst män, över hela jorden att ta sina liv när de får det materiellt sämre. Metoderna skiftar efter tillgång. Självmordstalen stiger just nu i Spanien, Grekland, USA, med flera länder.

Hatet får människor att istället slåss på gatorna, plundra affärer, bli politiska extremister. Så länge folk bara tar sina liv stör det inte politikerna. Det är det enskilda, ack så tragiska misslyckandet som blir synligt. Ditt eget fel. När folk går ut på gatorna och slåss blir det mer besvärligt. Staten tvingas bli mer repressiv.

Men det som verkligen stör en folkvald politiker är om skatteintäkterna uteblir. Om det inte finns några skatteinkomster att fördela resurser från - vad finns det då för politik? Alla vill ha ett säkert fördelningsutrymme. Därför finns det inte någon plats för  kritik av ekonomisk tillväxt i Riksdagen. Därför kommer politikerna inte kunna lösa de problem vi står inför. Det är som att be dem hugga av sig benen.

Eftersom det inte finns fler jordklot kommer vi få det sämre. Även om vi har mat för dagen kommer vi uppleva oss som fattiga(re). Ska vi ta våra liv för att konsumtionsutrymmet minskar? Ska vi slåss på gatorna? Finns det en tredje möjlighet?

Fienden inom oss

"Fascismen behöver ett politiskt utrymme -  och uppstår ett sånt politiskt utrymme så säger det bara schvoop och så dyker det plötsligt upp fascism här trots att det inte har funnits tidigare"

     Henrik Arnstad  "Från stövlar till lågskor- Fascismens historia", Vetandets Värld, P1 121122

Många pratar gärna om Sverigedemokraterna idag. Särskilt alla som ogillar dem. Det ger en särskild känsla av gemenskap att ogilla Sverigedemokraterna tillsammans, för Sverigedemokraterna är så otroligt bra på att själva ogilla. De är ett politiskt parti som är lösningen på en extremt låg självkänsla. Varje gång man nuddar vid känslan av att inte duga kan man projicera den här oönskade känslan på andra grupper. 

Dom. Det är dom det är fel på. Det är inte jag som är oälskad, lat, svag, aggressiv, hatad, misslyckad. Det är dom som är det. Det funkar rätt bra för runt tio procent av svenska folket just nu att tycka så. De andra nittio procenten vet med sig att de aldrig kan bli fascister.

Men vad händer om vi går in i en ekonomisk depression?
Vad händer om vi inte har råd att köpa det vi tycker oss behöva?

Hur ser det svenska politiska landskapet ut i en situation av långvarig brist, där vi upptäcker våra kritiska beroenden och tvingas välja mellan att skydda och hjälpa vissa grupper av medborgare framför andra?

Problemet är att bara är en mycket liten del av befolkningen ens har börjat nudda vid tanken på vad ett sammanbrott kan innebära. Folk verkar tro att deras tomtgränser, pensionspoäng, vårdval och mysbelysning skyddas av någon slags naturlag.

Hur ser den naturlagen ut? Och om den inte finns - hur skyddar vi då demokratin?

" Å ena sidan menar jag att det är viktigt att se risken för att vi faktiskt inte lyckas hejda uppvärmningen, och diskutera vad som egentligen händer då. Å andra sidan tror jag helt enkelt inte på Dark Mountains alternativ. Jag kanske är orättvis, men tycker mig skymta ett sätt för ganska välbeställda människor i Nord att dra sig undan eländet som drabbar alla andra. Dessutom har jag svårt att se de där självförsörjande lokalsamhällena klara sig mer än några veckor i en kollapsande värld. Kort sagt: vad gör de när Hells Angels eller Black Cobra kommer och begär en del av skörden?
Jag tror att kollapsen blir otäckare än vad till och med Dark Mountain föreställer sig. Även om oddsen är dåliga måste vi därför göra allt för att undvika sammanbrottet."

           Jonas Fogelqvist, "Den nödvändiga mobiliseringen" Effektbloggen 121122 

lokal demokrati

                                                Bild på Berts borg från Götenes hemsida

Igår sände Uppdrag granskning ett hårresande program om kommunpolitikernas slösande med skattepengar i Götene kommun. Götene kommun har satsat sammanlagt 100 miljoner på ett misslyckat medeltids/äventyrslandsprojekt. 100 miljoner under fem års tid. De har dessutom skrivit så många konstiga avtal med Bert Karlsson att projektet, trots att det är nedlagt, kommer fortsätta kosta invånarna i Götene miljoner under många år framöver.

Det är inte utan att mitt hjärta blöder för dem i Götene som är i behov av vård och omsorg och utbildning och snöskottning.

"-Den satsningen och de pengar som Götene kommun har lagt ned det på här... det vore ju samma sak som om Göteborgs kommun skulle lägga ned närmare fyra miljarder på ett projekt som det sedan inte blev någonting av. Fyra miljarder!
Hur fick ni nys om det här från första början?
– Det var ju via tips. Vi har aldrig fått så många tips i förhållande till invånare som finns i kommunen som vi fick från Götene. Och i princip vartenda mail vi fick handlade om Medeltidens värld och den uppdämda ilska som fanns.
Vad har du fått för intryck för Götene kommun nu när du har varit där och gjort granskningen?
– Att det ligger en blöt, grå filt över kommunen, där kommuninvånarna inte får lov att säga vad de tycker och tänker om det här. Och det tror jag är jättefarligt för demokratin. Det var jättemånga som vi frågade och som sa: ”Nej, nej – det är så litet här i stan och alla känner alla. Jag vill inte säga något inför kameran, men jag tycker att det är fruktansvärt. Och jag tycker det är jättebra att ni granskar det här, men jag vill inte stå för det.” Man far helt enkelt illa av att stå för sin mening. Och det hoppas jag att det är slut med nu."

           intervju med Uppdrag gransknings reporter Sophia Djiobaridis för P4 Skaraborg

Problemet med lokalpolitik är att den tiger still tills något går rejält snett. Många är de kommuner som utan större rabalder får bygga arenor, ishallar, kulturhus och nya kommunhus utan att folk bryr sig nämnvärt. (det gick att se i programmet igår att även insidan av Götenes kommunhus verkar överdrivet flashig för att tillhöra en mycket liten kommun i världens mitt) 

Hur ser egentligen hela kommunbudgeten ut? Det är först när kommunen blir tvungen att dra in på andra saker (i Götenes fall musikskolan) som invånarna börjar jämföra priset på olika verksamheter. 

"Götene kommun omsätter ca. 600 miljoner sek/år, vilket motsvarar en mindre koncern, och då krävs det adekvat utbildning och kunskaper. Det räcker inte längre med ett "glatt humör", "tjosan" och att dricka kaffe i kommunhuset! Vilken utbildning har kommunstyrelsen och kommunalråd i Götene? Det finns kanske en anledning till varför man, i Götene kommun, tar beslut á la "Medeltidens värld" 

insändarröst från Nya Lidköpingsposten

De bästa lokalpolitikerna och tjänstemännen är de som behandlar kommunens budget som om den vore deras egen plånbok. Då ser man till att det finns pengar till pensionsavsättningar, hemtjänst och skolor innan man börjar fundera på äventyrsbad. 

De bästa lokalpolitikerna är också de som vill vara på plats i sin egen kommun. Som inte hela tiden drar runt på bokmässor och studieresor och olika förstudier för utvecklings- och marknadsföringsprojekt. Det må vara tråkigt att sköta om sitt härad, men vill man inte det, ska man kanske skaffa sig en annan sysselsättning. 

Hela vår demokrati bygger på att politikerna ska vara "som folk är mest", varken sämre eller bättre. Att bli en bra kommunpolitiker handlar snarare om kärlek och stolthet till sin bostadsort än om hög utbildning. Och om att vara bra på hushållning med små resurser på lång sikt. 

Och kommer det en politiker till som och säger att "den här granskningen, det har varit den värsta tiden i mitt liv", då kräks jag. För om de själva hade skapat transparens genom hela beslutsprocessen så hade kanske besvärande frågorna kommit med jämna mellanrum, frågor som kunde lett till lite eftertanke lite tidigare.

Det är klart att det blir en demokratisk kalldusch när man suttit i sina slutna rum under för lång tid.

Varför frågade ingen "Men varför skulle folk vilja tillbringa sin semester på en lerig åker i Götene, när de inte tidigare velat det?"

till demokratins försvar

Man måste väl tro att det betyder något vem som styr landet?
Frågan väcktes igår av Cornucopias inlägg om huruvida det betyder något för klimatpolitiken om den ena eller andra amerikanska presidentkandidaten styr USA. 

Det fick mig att fundera på om det betyder något vem som styr Sverige. 

SCB:s utredare har för Naturvårdsverkets räkning gjort en sammanställning över hur svensk miljöpåverkan i andra länder ser ut. Rapporten heter "Miljöpåverkan i andra länder, förändring över tid" SCB (2012) 

Förändring i utsläppsnivå sedan 2000, växthusgaser orsakade av svensk konsumtion. Index = 2000. 

Av bilden framgår att Sverige kraftigt ökat sina utsläpp - om vi räknar in vår konsumtion i andra länder. Ökningen tog fart ordentligt år 2003. Jag har funderat på vad som hände då. Men hittar inget givet svar. Så drar jag mig till minnes att vi har haft två olika regeringsalternativ under den här tiden.

Är det någon som tror att det ena eller det andra framtida regeringsalternativet kommer lyckas bättre med att begränsa hushållens konsumtion i andra länder än vad den här regeringen och den förra har gjort?

Övertyga mig gärna! Jag vill tro att det betyder någonting vad jag röstar på.