Metafysik på vårdcentralnivå

Det här fick inte min man. Han fick något annat. Till sist. 

Jag fick på avvägar höra att personalen på den närakut som min man besökt (i samband med det ödesdigra kattbettet) har läst och diskuterat min blogg. Det tycker jag är roligt. Hej, ni som är vårdpersonal!

Jag fick också höra, att anledningen till att min man inte fick antibiotika förrän vid den femte kontakten med en läkare är att Stockholms läns landsting vill få ner antibiotikaanvändningen. Det är bra. Det vill ju jag också. Min man likaså.

I landstingets strävan att få ned antibiotikaförskrivningen får de vårdenheter som skriver ut antibiotika över en nivå som landstinget har bestämt är rimlig - straffavgifter. Höga avgifter.

Just den närakut som min man hamnade på fick höga straffavgifter föregående år. Därför vill man ogärna skriva ut penicillin. Men:

 Ja, nu var det ju inte precis andra världskriget, men
           det kan kännas tungt ändå när ens man inte är hemma -
och man få ta hand om all disk själv.

"Vi blir fullkomligt nerringda av stressade människor som vill få antibiotika för varje urinvägsinfektion, bihåleinflammation och öroninflammation", sade personen jag pratade med.

Så - överförskrivning på andra områden ledde till dumsnålhet när min man kom in. Det känns som...metafysik. I vissa avseenden blir vi ju då alla delar av en och samma kropp. Amen.