Vapenamnesi

"Den som innehar skjutvapen eller ammunition utan att ha rätt till det får under perioden mars-maj 2013 lämna in egendomen till polisen utan att riskera åtal eller straff för det olagliga innehavet"

              Regeringskansliet 130131 

Så här ska det se ut. Vapnet hos polisen. Bild lånad från Sveriges Radio.

I vår är det vapenamnesti. Har du något gammalt illegalt vapen som borde skrotas kan du lämna in det till polisen.

Vapenamnesin ("amnesi", som i "var lade jag nu igen min pistol?) är svårare att komma till rätta med. En snabb googling på "polis glömde vapen" ger följande resultat:

Polis glömde pistol på toaletten (Kalmar 2013)
Polis glömde vapen vid husrannsakan (Svalöv 2012)
Polis glömde vapen på toaletten (Göteborg 2011)
Polis glömde pistol på toalett (Örebro 2011)
Polis glömde pistol på IKEAs toalett (Stockholm 2011)
Polis glömde vapen på toalett vid rastplats (Mjölby 2011)
Polis glömde vapen på hotelltoalett (Stockholm 2012)
Polis glömde nio pistoler på parkeringsplats (Malmö 2011)
Polis glömde....äh, jag orkar inte länka mer.

Det verkar lite farligt att låta poliser med pistol gå och kissa på en offentlig toalett. Den ena handen vet liksom inte vad den andra gör.

Det här är inte jag

                                                Det här är inte jag! Hon har ju en revolver.

En del saker är svåra att skriva om. En sådan sak är vapen. Jag har alltid varit pacifist. Rädd för våld är jag också, är verkligen ingen tuffing (röker gör jag inte heller). Men en av de konstiga sakerna med att att under det senaste året på allvar börja fundera på resiliens var att tanken på vapen dök upp. Hur illa ser jag egentligen? Kan jag träffa någonting om jag försöker? Tankarna förvånade mig själv. Vad var det jag tänkte skjuta på, plötsligt?

                                   Nej, det här är inte heller jag! Jag har nästan aldrig mössa. 

Först tänkte jag ta jägarexamen. Blir det nödår kan jag kanske skjuta något djur så att jag får tag på protein till ungarna. Men - innan jag ens försöker träffa något levande djur borde jag väl kolla om jag överhuvudtaget kan bli en bra skytt? Sagt och gjort; tidigare i höstas gick jag Stockholms kvinnors skytteförenings nybörjarkurs. Och klarade den rätt bra, faktiskt.

Och vad roligt det var! Värsta mindfulnessgrejen, fast med knallpulverdoft och måltavla. Om du undrar kan jag tala om att alla kvinnorna i skytteföreningen var fullständigt normala, trevliga och roliga.

Jag får se om jag fortsätter med jägarexamen, eller om jag bara ska fortsätta panga på en tavla med pistol. Nu har jag iallafall kommit ut som vapentokig.