Livlinan, "Psykisk ohälsa är vanligt"
"Studier visar att cirka 25 procent av svenska kvinnor och 15 procent av männen har psykiatriska besvär som till exempel oro eller ångest. Det motsvarar runt 1,4 miljoner människor. Det är det fler kvinnor än män som har dessa besvär."
![]() |
| Ensam är inte stark. Ensam är orolig. Var har du dina medspelare? |
"Din oro över framtiden får inte övergå i sådan ångest att den blir funktionsnedsättande", säger de psykologer som jag har intervjuat. Så; hur orolig är "lagom" orolig? En känsla av sammanhang kan minska din oro till en mer greppbar nivå:
- Om du får hjälp att omformulera din förtvivlan och oro på ett sätt så att den till sist kan skänka dig någon form av realistiskt och balanserat hopp. Ett hopp som skiljer sig rejält från det hopp som alla i förnekelsefasen så ivrigt talar om.
- Om du hittar andra människor att lita på. Sådana som arbetar i din riktning och som du kan prata med.
- Och sist, men inte minst: Om du börjar lita mer på dig själv. För varje sak du lär dig, för varje steg du ställer om, kommer du att lita mer och mer på din egen förmåga.
Under dagar när hela världen blir orolig tenderar ångesten att spilla över på nya områden. Till sist är den överallt. Men försök att dela upp din oro i
- sådant som egentligen inte alls är viktigt (vad grannen tycker om din oklippta gräsmatta)
- sådant som du kan göra någonting åt (din konsumtion, din amorteringsnivå)
- och sådant som inte ligger i dina händer ( tinande permafrost).
Och om du som läser det här är psykolog och tycker att jag formulerat mig urbota dumt, då får du gärna hjälpa mig att göra det bättre.
