Inför vår Herre är vi alla smålänningar - (och centerpartister)

Jag funderar en del över begreppet "kärnväljare".

2010 genomförde SCB en större undersökning runt kärnväljarna - och presenterade resultatet i Almedalen. Av den framgår att jag kan vara kärnväljare i antingen Moderaterna, Folkpartiet, Miljöpartiet, Kristdemokraterna eller Sverigedemokraterna. Det känns ju tryggt. 

Men nästa år, precis innan valet 2014, fyller jag 50 år - och trillar över i ett helt nytt väljarsegment. Jag måste förbereda mig på det. Jag skulle vilja hinna anpassa mig. Flyttar vi dessutom ut på landsbygden verkar det som om jag helt trillar ur Miljöpartiet och Folkpartiets kärntrupper. 

Fast kanske löser det sig med tiden. Blir jag bara tillräckligt gammal blir jag väl centerpartist. 

Någon som kallar sig för "fula gubben" gjorde följande underhållande kärnväljaranalys 2008.

Säkert kommer SCB med en ny kärnväljarbeskrivning till Almedalen 2014. Kommer du tillhöra någon av grupperna - eller vara mer perifer? 

Gräddfilen

"Efter vigselakten kommer salut om 21 skott med fem sekunders mellanrum skjutas från Skeppsholmen."

           Pressmeddelande från kungahuset om bröllopshelgen 7-8 juni 2013 

Vad är väl en tur i bussfilen?

En prinsessa har kört i bussfilen. Det upprör folk. Där vill svenska folket att hon ska vara lik oss andra - trots att resten av hennes liv har tuffat fram i gräddfilen. Konstigt. Ska de vara lika oss - eller inte? Det verkar svårt att sätta ned foten där.

Under en oförsvarligt stor del av min barndom ritade jag prinsessor. De hade lajvutstyrsel i form av medeltida klänningar - eller en lite mer barock puffärm och blondinen hade alltid en ljusblå klänning, brunetten en rosa och den rödhåriga prinsessan en grön. Detta trots att alla svenska prinsessor på den tiden var bortgifta med golfspelande tyskar. Det fanns inte någon liten, söt en att fantisera runt. Alla var redan tanter. Ändå visste jag precis vad en prinsessa var.

Imorgon ska den sötaste av alla prinsessor gifta sig. Jag hoppas att hon blir lycklig med sin hedgefondmäklare. Och samtidigt vill jag föreslå - med en liten skål- att vi privatiserar kungahuset. Det vore mer kostnadseffektivt och mer 2000-talsdemokratiskt. Mitt förslag är det här:

Alla idag boende svenskar som har lust att bli kung eller drottning får en lott i det stor, kungliga lotteriet. Vart fjärde år (kanske den tredje söndagen i september?) drar statsministern en lott och proklamerar vem som kommer vara följande mandatperiods kungliga familj.

Upp och hoppa, Madde. Idag ska vi blanka en europeisk bank!

Den kungliga familjen kan därefter komma att vara svennig, äta kosher eller halal, vara queer eller bara jättetrist. Sånt är livet. Under fyra års tid får de flytta in i folkets slott, söka sina sponsorer och vara - kungliga.

Kör kungen Volvo? Har sina möbler från IKEA? Äter de bara hos Sibylla? I vilket fall frigör det resurser till annat i statsbudgeten och skapar synnerligen intressanta synergieffekter med svenskt näringsliv.

Förutom de nationalekonomiska fördelarna med min modell finns det även dramaturgiska effekter:

Kungahuset är en såpa, men en ganska långtråkig sådan. Karaktärerna utvecklas inte som vi tittare skulle önska för att hålla spänningen på topp. De är ju liksom inte Olympens gudar. Med denna mer rättvisa fördelning av kunglig glans ökar sannolikheten att en kung vill byta kön, komma ur sitt heroinmissbruk eller tillgänglighetsanpassa slottet på grund av omfattande funktionshinder. Dvs leva det levande livet.

Tänk vilka oändliga möjligheter att opinionsbilda runt diskriminerings/tillgänglighets/folkhälsofrågor detta skulle ge!

Jag föreslår alltså: Monarki 2.0 "Från folket - med tiden".

Kampanjer som liksom inte blev av

"Hos klienter med låg beredskap till förändring är rådgivarens uppgift att väcka intresse för förändring och öppna för ett annat perspektiv på saken, till exempel genom att erbjuda information om riskerna med beteendet. Två exempel:
– Känner du till hur rökningen påverkar din hälsa? Får jag berätta? – Vad skulle få dig att fundera på att ändra dig?
Rådgivaren avslutar med en öppen, utforskande fråga, som ger klienten tal- och tankeutrymme:
– Vad tänker du om detta?"

          Om metoden "Motiverande Intervju", Folkhälsoinstitutet

"Kärleken till pengar är roten till allt ont" 

Bibeln, 1 Tim 6:10

En gång i tiden, efter några år som utredare i Riksdagen, tyckte jag att det var för lite påverkan från "de goda". Det ville jag avhjälpa. Så jag höll några kurser i opinionsbildning med små medel.

Men vad ska vi göra då? Den frågan fick jag från ett möte med en kyrklig organisation. En organisation som gör en massa fint socialt arbete bland missbrukare och hemlösa.

Jag föreslog att de skulle vidga sitt uppdrag. Gå på de rika. "Kärleken till pengar är ju ändå roten till allt ont, det står i Bibeln", sade jag kavat.

Mitt förslag var en kampanj på Stureplan: Massageerbjudanden, motiverande samtal, upplyftande frälsningssånger till de rika. Jobba på deras omvändelse. De som springer förbi i kostym och jagar efter mer.

Vi var inte kompatibla med varandra. Den kampanjen blev liksom inte av. Men jag tycker fortfarande att den är intressant: Det är dags att byta fokus från de som inte har till de som har - och vill ha mer.

Nej, det var inte Frälsis - men varför inte göra som de gör?

Varför spökar det så sällan i storstäderna?

""Farmen. Svensk realityserie från 2013. Långt bort från moderniteter som el och rinnande vatten ska ett antal deltagare leva som bönder gjorde på 1800-talet. Förutom att de ska leva som förr i tiden, är det en hård tävling med taktik och rackarspel."

"Om Drömmen om landet: Fyra storstadsfamiljer testar på ett alternativt liv på landet."

"Om Det hände här: Anders Lundin och tre historiker åker till små orter för att hitta stor historia."

 "Det okända:  Del 9 av 11. På Kronlunds kursgård utanför Vindeln har personalen kunnat vittna om märkliga fenomen under flera år. Den nya ägaren, Peter Green, trodde först inte på historierna. Men när han själv såg en spöklik dam ändrade han uppfattning. Mediet Jörgen Gustafsson reser dit för att ta reda på vad som pågår."

"I Åsele kommun i Västerbotten bor det 2958 personer. Antalet har minskat med över 1000 personer på bara 20 år. Om det här fortsätter kommer Åsele att stå helt öde år 2068, det vill säga om 55 år. Det visar beräkningar som Västerbottensnytt har gjort.
Men det är inte bara Åsele som riskerar att bli ett spöksamhälle. Fler orter är i farozonen längs Ångermanälven, som är den älvdal där befolkningen minskar mest."

          "Åsele kan bli spökstad" SvT Rapport 130318 

Spökhus nr 1

"I Norrland hava vi inom våra gränser ett Indien, blott vi förstår att besöka det." Ja, man får travestera Axel Oxenstierna.

Och det är inte bara ett outforskat Indien som ligger i Norrland; det finns massor av andra mer eller mindre vita fläckar på Sverigekartan.

Majoriteten av Sveriges yta är grymt exotisk: Det spökar där, det finns okänd historia där, små gulliga djur och bönder med roliga dialekter. Folk äter konstig mat (hemrullade getostar) och har ful inredning och udda värderingar. Och naturtillgångar.

Om det sedan bara kan bli ett extra plus i kanten att det är 20 mil till närmsta vårdcentral, då kanske inlandssemestrandet snart tar riktig fart. "Jo, du förstår, blir man biten av en huggorm där, då är det verkligen skarpt läge".

Allvarligt talat:  Har någon av er funderat på att försörja er som spöke?

Spökhus nr 2

Sprickorna i muren

"Om Twitter är en mediesjuk grälstuga och Facebook ett virrvarr av hätska utfall, husdjur och kompisar från förr är Instagram en socialt snäll smartphonekanal där användarna mest delar ut hjärtan och bekräftande utrop till varandra. På några månader har Filippa Reinfeldt samlat ihop snart 4 000 följare."

           "Insta-mama", Anna Hellgren, Expressen 130121 

Bild lånad från bloggen "den ömhet du är värd"

Melodifestivalen - en samhällsviktig funktion

"En samhällsfunktion av sådan betydelse att ett bortfall eller en svår störning i funktionen skulle innebära stor risk eller fara för befolkningens liv och hälsa, samhällets funktionalitet eller samhällets grundläggande värden."

          MSB beskriver vad som är samhällsviktig verksamhet 

Tänk "samhällsviktig funktion". Förmodligen dyker verksamheter som sjukvård, räddningstjänst, elförsörjning, vattenförsörjning och transportsystem upp i ditt huvud. Men du har missat det viktigaste: Melodifestivalen.

Att alla medborgare kan sitta hemma och rösta via sina telefoner är viktigare än man tror. Därför har Telia givit festivalen undantag från WyWallet-appen. Annars kan ju bara de unga ringa och rösta! Det upptäckte en vän till en vän, som för att dokumentera tog en skärmdump på sin konversation med Telia. 

Kan man tänka sig att det här ger en liten röstfördel för farbröderna i "Ravaillacz"? Själv ser jag värre saker framför mig: Hur folk utan smartphones i ren ilska skulle storma riksdagshuset om de inte fick telefonrösta på sitt gamla, vanliga sätt. Stenkastning, illegala demonstrationer, ja, hur hela landet faktiskt faller sönder.

Det här är inget att skratta åt. Svenska män och kvinnor: Gör gemensam sak i kväll och rädda landet. Rösta. 

Vad ska städfirman heta?

"Nära & Kära" åker runt här ibland. Ett köpt alternativ till släkt och vänner, antar jag.

4500 städfirmor i Stockholm kan inte ha fel: Vi stockholmare orkar inte städa själva längre. Eftersom större delen av de här firmorna sett dagens ljus under de senaste åtta åren säger deras påhittiga namn en del om den tid vi lever i. Tanken att kolla upp just namnen slog mig efter att ha råkat på "Nära&Kära" några gånger. Och igår kom dessutom "Städfrid" förbi här på gatan. 

RUT-firmornas namn säger en del om sina ägare. "Lailas städis" vill vara lite kompis. "Carpe diem städservice" och "Fånga dagen städ" tycker nog inte att det är den som ligger på golvet och gnor som ska utnyttja dagens fulla potential. Fast jag kan ha fel. De kanske vet något om medveten närvaro som andra missar. 

Militärer kan hålla riktigt rent, tror " Städkompaniet" och "Städpatrullen". Men "Städsällskapet" låter mer som en klubb. "Natura Städservice" -hur de vill ha betalt kan jag bara gissa. "Dusthunters" vill hellre spela hårdrock. "Sopat-under-mattan" i Södertälje verkar kunna pyssla med lite allt möjligt.

"Städfén" erbjuder lite magi i vardagen. Det gör även "Askungens städservice", men jag undrar om de har funderat på, att om städaren är Askungen, då blir ju köparen hennes elaka syster? 

"Funky business", "Saving by giving" och "Bettafella"ska vara lite hippa och roliga, tror jag. Men inte lika kul som "Spridda skurar" i Danderyd. 

Nej, jag tycker mest om de ärliga namnen: "Baltic städ - och barnpassning" i Djursholm, "Asia for ever" på Söder och "Blå vägens flykting- och arbetsmarknadsverksamhet" i Spånga. 

Och trots att "Märtas städ" är omodernt undrar jag om inte det på sikt är en riktig vinnare?