Utmarkens folk

"Recept på barkbröd (I2 st tunna kakor)

2 dl kärnmjölk alt. 25 g jäst 61/2 dl vatten (fingervarmt) 6 dl råg- eller kornmjöl 4 dl barkmjöl

2 msk malt eller honung 2 tsk salt ev. kummin efter smak mjöl till utbakning

Blanda kärnmjölk och 2 dl råg mjöl till en lös smet och låt stå i varmt rum till jäsnings process startat (till nästa dag), alt. lös upp jästen i vattnet. Blanda därefter i malt/honung, salt och ev. kummin, avsluta med att blanda i (resten av) de olika mjöl sorterna. 

Arbeta degen tills dess att den är smidig och släpper från bunken/tråget. Låt degen jäsa övertäckt i 45 minuter. Dela sedan degen i 12 delar och kavla till tunna kakor « 5 mm) som gräddas på järnplåt över öppen eld. Det går även att grädda i vanlig ugn (225-250 grader). Då bör man låta plåten stå i ugnen så att man gräddar på varm plåt. Bröden är färdiga när de har fått färg."

          "Skogarna som skafferi", Håkan Mowitz, 1997 

I staden bor de som inte äger land. Visst, några av oss har en plätt vid ett radhus eller en sommarstuga. Men det stora flertalet äger inte land. Vi behöver inte det. Vi får ju mat ändå. David Jonstad skriver om staden. Det är svårt att känna sig lika trygg och tillfreds i Stockholm efter läsningen.

Om vi inte längre kan få mat i staden måste vi köpa egen mark. Har vi inte råd med det måste vi söka jobb hos någon som föder oss. Typ en bonde. Om vi inte får jobb hos en bonde får vi leva som utmarkens folk. Det gjorde många för bara hundrafemtio år sedan. I "Tjära, barkbröd och vildhonung - utmarkens människor och mångsidiga resurser"  kan man lära sig att största delen av de som levde där, på det skog och sjöar gav, överlevde med hjälp av fisk.

Vad synd att vi håller på att få slut på fisk.

Under en kortare period kunde man överleva genom att plocka bär. När vi hade byggt järnvägar ville tyskarna gärna ha lingon. Då uppstod den s.k. "lingonrushen"i Småland. Det blev mer lönsamt att plocka lingon och sälja vidare än att jobba som piga. Du kunde med lätthet tjäna ihop till 4-5 kor under en säsong. Men det var då det. Idag är det få svenska löntagare som lever på bärplockning. Och om du själv ska överleva på en bärdiet behöver du plocka sisådär en 8-12 liter per dygn.

Det är bättre med hasselnötter. Synd, att nästan alla hasselsnår är borta. Och att nötter inte ingår i Allemansrätten.

Bärförsäljning i Stockholm dåförtiden

Då återstår barkbrödet. Enligt folk söderöver är barkbröd rätt vedervärdigt. Enligt samerna är det gott. Skillnaden består i att samerna rökte barken i en grop, medans sörlänningar lakade ur barken i vattenbad. Gran smakar visst jäkligt illa. Lövträd eller tall är bättre.

Visst är det överdrivet att prata om barkbröd. Men vad ska vi leva av om inte den lösning vi har nu funkar?

"Det kunde ha blivit nödår"

"Om man har pengar är det lätt att skratta och le, men har man inga pengar är det svårt"

            Bulgarisk bärplockande mamma i Sverige sensommaren 2012, ur programmet "Barnen", 

            P1, Sveriges Radio 121116 

Florence Owen Thompson, 32 år, mamma till sju barn, i Californien 1936. Berömd bild från depressionsåren. Fotograf: Dorothea Lange. 

Från den lilla socknen Sidensjös hembygdssida berättas följande om nödåret 1867/68: 90-åriga Hedda Öberg, nyinflyttad på Ulvön 1866 berättade i Örnsköldsviksposten 1945:

"Stora skaror barn gingo på detta sätt och tiggde, och de kunde komma ända från Norrbotten. En gång kommo tjugo stycken på en gång, somliga voro endast fem år gamla, och hade färdats på isen från Nätra."

Därefter följer det vackraste stycke jag någonsin läst om empati: En man vid namn Nordlund från Björna berättade hur han mindes 1867. Han var då i 7-årsåldern:

" Nog märkte vi att mor ofta grät i ensamheten, det var ju inte så lätt för en mor att inte ha någon mat att sätta fram på bordet till hungrande barn. Det hände ju ofta att av svält utmärglade barn gick från gård till gård för att tigga några brödsmulor. En dag kom det tre barn till oss och tiggde gråtande något att stilla sin hunger med. Med ögonen fyllda av tårar måste tyvärr vår mor meddela, att vi inte hade annat än lite brödsmulor, och dem behövde vi själva. När vi barn såg ångesten i de främmande barnens bedjande ögon började vi att storgråta och bad mor bevekande att hon skulle dela med sig av de brödsmulor vi hade. Tvekande villfor mor vår begäran, och de främmande barnen slukade med glupsk aptit smulorna, varefter de fortsatte till granngården som låg ett bra stycke ifrån vårt hem. Följande dag hittades de tre barnen döda mellan vår gård och granngården."

Förre båtsmannen Johan Vestin berättade hur han och hans syskon gick och tiggde i vissa gårdar, bl.a. prästgården. De kunde då säga:

"Om vi får äta oss mätta nu ska vi dröja 14 dagar till nästa gång". 

På så sätt klarade de sig bra. Då det var ganska många som tiggde var nog belastningen på de mera välbärgade gårdarna stor. Att dödligheten var så förhållandevis liten i Sidensjö tyder på att de hemman som kunde ge mat till tiggarna under hela tiden fram till sommaren 1868 hade haft sina sparlårar välfyllda när eländet började. 

Men det var då. I oktober 2012 låter det så här:

"Det står stora arealer med otröskad säd på åkrar i Hälsingland och väntar på bättre väder.  

– För hundra år sedan hade den här situationen kunnat betyda att folk i Hälsingland hade fått svälta, konstaterar Jan Thorén, ordförande i LRF Gävleborg.

Sommaren och hösten i Hälsingland har kännetecknats av regn. En period i september kom med hopp om bättre tider, innan några dagars ihållande nederbörd bjöd på mera lervälling."

Artikeln är från Norra Hälsinglands/Hudiksvalls tidning. Rubriken är "Det kunde ha blivit nödår".

Är det månne ett nödår i år?  Man skulle ha sig ett sockenmagasin här i Bagarmossen. Ett där folk kan lagra sitt utsäde och låna när det blir nödår. Fast vi har ju socialtjänsten istället. Men var har de sina åkrar? 

                                        Sockenmagasinet i Tanumshede, lånad bild från mgh

PS: Har kollat upp det där med skördarna. Den svenska vinskörden blev usel i år. Höstraps och åkerbönor gick bra, men spannmål sämre än förväntat, på vissa regniga håll riktigt dåligt. Potatisen regnade bort. I Finland står upp emot 15% av åkrarna oskördade och morötterna gick riktigt dåligt. Majsen regnade också bort. DS