Den medvetne konsumenten

Jag är på Öland. På Öland äter man jordgubbar. Jordgubbssäsongen är intensiv och kort och det gäller att få ut mesta möjliga av den både som odlare och konsument. Därför finns det minst fem olika försäljningsställen längs med vägen in i Löttorp. Först förra sommaren dök det för första gången upp ekologiska jordgubbar. Jag, och några till, blev glada och köpte dem och i år dök samma försäljare upp igen.

Hon står där under sitt parasoll, en tjej i gymnasieåldern, och säljer ekologiska kravjordgubbar sida vid sida med konventionellt odlade. Man kan liksom välja fritt från samma bord. Priset är detsamma som på alla andra ställen i Löttorp: 30 kronor litern. I båda plastbackarna är jordgubbarna närodlade, de har vuxit upp på olika gårdar här på ön.

Hon har alltid dubbelt så många konventionellt odlade som ekologiska. Varför? För att fler köper dem, förklarar hon. När den kloke, medvetne konsumenten som ska rädda vår planet eller sina ungars hälsa eller vår närmiljö eller whatever, står inför valet mellan lika dyra jordgubbar, ekologiska eller inte - så väljer de flesta inte.

Konsumenter väljer alltså ut att stanna vid det enda stället på norra Öland där det finns ekologiska jordgubbar och göra ett statement. Att inte köpa dem.

Jahapp. Jag försöker sätta mig in i vad som händer i huvudet på dessa konsumenter: "Jag väljer jordgubbarna som är besprutade åtta gånger för att det har inte jag mått dåligt av, så det gör banne mig inte mina ungar heller". 

Eller finns det andra förklaringar? Jag måste nog göra en undersökning, ställa mig däruppe och fråga folk. För jag förstår inte det här. Hjälp mig gärna.

Allt du inte visste om Ingentingskogen

"1907 Överlät dåvarande bankdirektör Wiberg jordområdet till SJ:s personal för koloniverksamhet.
1907 Järnvägsmännens koloniområde skapades
1918 Koloniföreningen bildas. På området finns 478 lotter på en areal av omkring 77.750 kvm och ett medlemstal av 399 personer. Koloniföreningen har nattvakter i området, medlemmarna turas om med sysslan.
1957 50-års jubileet av koloniföreningen firades med elektriska kulörta lyktor vid dansbanan. Elektriciteten hade dragits från verkstaden till dansbanan.
1978 Första icke järnvägaren fick en kolonilott på området." 

           Historien om Ingentingskogen

Den här vägen leder till Ingentingskogen. Foto: Anna Fredriksson

Där Solna är som allra tristast, mellan Tomteboda postterminal och HSB:s högkvarter och en massa stora vägar, där ligger en liten idyllisk plats som heter Ingentingskogen.

Ingentingskogen har varit koloniområde i över hundra år. För två år sedan kördes koloniägarna från ena halvan av området bort. Den delen ska bli kontor. Det är HSB som äger marken. Andra halvan av koloniområdet försvinner nästa år. Då ska SL bygga bussgarage där.

I höstas var jag och min kollega Anna i koloniområdet för att intervjua hemlösa som bodde där. De hade helt sonika flyttat in när de gamla ägarna tvingats ut. Stugorna stod ju kvar - inget hände.

Men HSB ville inte ha de hemlösa boende alldeles intill sitt kontor. Så de kördes ut - och i vintras jämnades stugorna med marken.

Kvar blev bara den samlade mödan av hundra års trädgårdsarbete: Över hela den leriga planen blommar idag krokus, scilla, vårlök och snödroppar. Äppelträden står kvar, bärbuskarna är kvar och om någon månad kommer mängder av rosor, löjtnantshjärtan, jordgubbar, kryddväxter och allt annat möjligt prunka där. Åk dit och hämta om du är en trädgårdsintresserad Stockholmare!

På andra sidan vägen finns de fantastiska små husen alltjämt kvar. Och deras förtvivlade ägare.

Bild från bloggen www.borbevaras.se

Det är en ödets ironi: Att för hundra år sedan ansågs det så värdefullt att järnvägsarbetarna fick tillfälle att odla egen mat att bankdirektören donerade mark till dem. Att det inom några decennier kommer bli livsnödvändigt för oss alla att bli mer självförsörjande igen. Att vi däremellan hinner riva områden som Ingentingskogen.

Utmarkens folk

"Recept på barkbröd (I2 st tunna kakor)

2 dl kärnmjölk alt. 25 g jäst 61/2 dl vatten (fingervarmt) 6 dl råg- eller kornmjöl 4 dl barkmjöl

2 msk malt eller honung 2 tsk salt ev. kummin efter smak mjöl till utbakning

Blanda kärnmjölk och 2 dl råg mjöl till en lös smet och låt stå i varmt rum till jäsnings process startat (till nästa dag), alt. lös upp jästen i vattnet. Blanda därefter i malt/honung, salt och ev. kummin, avsluta med att blanda i (resten av) de olika mjöl sorterna. 

Arbeta degen tills dess att den är smidig och släpper från bunken/tråget. Låt degen jäsa övertäckt i 45 minuter. Dela sedan degen i 12 delar och kavla till tunna kakor « 5 mm) som gräddas på järnplåt över öppen eld. Det går även att grädda i vanlig ugn (225-250 grader). Då bör man låta plåten stå i ugnen så att man gräddar på varm plåt. Bröden är färdiga när de har fått färg."

          "Skogarna som skafferi", Håkan Mowitz, 1997 

I staden bor de som inte äger land. Visst, några av oss har en plätt vid ett radhus eller en sommarstuga. Men det stora flertalet äger inte land. Vi behöver inte det. Vi får ju mat ändå. David Jonstad skriver om staden. Det är svårt att känna sig lika trygg och tillfreds i Stockholm efter läsningen.

Om vi inte längre kan få mat i staden måste vi köpa egen mark. Har vi inte råd med det måste vi söka jobb hos någon som föder oss. Typ en bonde. Om vi inte får jobb hos en bonde får vi leva som utmarkens folk. Det gjorde många för bara hundrafemtio år sedan. I "Tjära, barkbröd och vildhonung - utmarkens människor och mångsidiga resurser"  kan man lära sig att största delen av de som levde där, på det skog och sjöar gav, överlevde med hjälp av fisk.

Vad synd att vi håller på att få slut på fisk.

Under en kortare period kunde man överleva genom att plocka bär. När vi hade byggt järnvägar ville tyskarna gärna ha lingon. Då uppstod den s.k. "lingonrushen"i Småland. Det blev mer lönsamt att plocka lingon och sälja vidare än att jobba som piga. Du kunde med lätthet tjäna ihop till 4-5 kor under en säsong. Men det var då det. Idag är det få svenska löntagare som lever på bärplockning. Och om du själv ska överleva på en bärdiet behöver du plocka sisådär en 8-12 liter per dygn.

Det är bättre med hasselnötter. Synd, att nästan alla hasselsnår är borta. Och att nötter inte ingår i Allemansrätten.

Bärförsäljning i Stockholm dåförtiden

Då återstår barkbrödet. Enligt folk söderöver är barkbröd rätt vedervärdigt. Enligt samerna är det gott. Skillnaden består i att samerna rökte barken i en grop, medans sörlänningar lakade ur barken i vattenbad. Gran smakar visst jäkligt illa. Lövträd eller tall är bättre.

Visst är det överdrivet att prata om barkbröd. Men vad ska vi leva av om inte den lösning vi har nu funkar?

Mat på bordet - idag och imorgon

De klimatförändringar vi ser redan idag är resultatet av utsläpp mänskligheten gjorde för fyrtio år sedan. De resor du gör, den mat du äter och de saker du köper idag får konsekvenser i klimatet först om flera årtionden. Skrämmer det dig? Eller gör det dig lugn?

Vete. Sånt man äter. 

Harald Welzer skriver i dagens DN om klimatfrågan. Jag har läst hans böcker "Climate wars" och "Slutet på världen som vi känner den". Bra böcker. Inte särskilt hoppfulla.

- Men han säger ju att det är omöjligt att lösa det här!
Så säger min man efter läsningen av dagens artikel. Jag tänker precis tvärtom. Welzer beskriver klimatfrågan som "djupt moralisk". Det blir upp till var och en av oss. För konsumtionen är problemet.

Hur kan det vara möjligt att det är upp till mig och dig? Det blir ju nästan en teologisk diskussion: Vad är en liten människa, om Gud inte finns? Om ingen ledare i hela världen är stark nog att lösa frågan. Ja, vi kan ju sluta vänta på frälsning då.

Var ser du diskussionen om huruvida vår gemensamma omställning ska börja när vi, som land, har det ganska bra - eller om ska vi lämna över till våra ungar?

Mig veterligt finns det inte ett enda politiskt parti som vill sänka våra CO2utsläpp mer än högst fem procent. De vill allihop putta över ansvaret till våra ungar. För att de vill bli omvalda. Deras lösningar på att "bli omvald" är alla kortsiktiga: Jobbskatteavdrag, höjd A-kassa, mer ekologisk mat i skolan, eller stoppad invandring. Därför blir klimatfrågan i slutänden en rent moralisk fråga. Det står mellan mig och mitt samvete. Tyvärr. Det finns inget vi.

2012 näst våtaste året någonsin i Storbritannien. Bild: Christopher Furlong/ Getty. 

Ett annat problem är, att följden av de klimatförändringar vi ser redan idag leder till ökad konsumtion i andra länder. Taskigt väder här hemma gör att mer mat måste importeras från andra länder. I Storbritannien var 2012 ett fruktansvärt nödår. 2011 gick 90% av producerat spannmål att mala till mjöl. 2012 var det bara 10 % som dög. För 100 år sedan hade en sådan skörd lett till att engelsmännen hade dött av svält.

"Our welfare officer in Cornwall was handing out sandwiches from her car to people who had nothing to feed themselves. We are talking about farmers being pushed on to the breadline"

          "UK farmers face disaster as 'perfect storm' strikes", The Guardian 130316

-Jaha. Här sitter du och skriver blogginlägg. Då får väl du rädda världen , då, så ser jag till att pojken kommer till skolan. Säger min man. Jag och min fantastiska moral går väl och tar hand om disken istället. Ridå.

Svältelände förr-i-tiden. Vem har målat tavlan? 

En värld utan bin?

"The decline of wild bees and other pollinators may be an even more alarming threat to crop yields than the loss of honeybees, a worldwide study suggests, revealing the irreplaceable contribution of wild insects to global food production."

          "Loss of wild pollinators serious threat to crop yields..."The Guardian 130228 

Halmkupebigård från förr-i-tiden

Tänk er om hälften av jordens alla katter dog under en vinter. Vilket ramaskri det skulle bli! Facebooksstormar, mediauppbåd, ingen skulle ge sig förrän man visste vad som hade hänt och kunde stoppa det. 

Förra våren meddelade Schweiz att hälften av alla bin hade dött under vintern. Kanske är det den här vårvintern - eller nästa- som det inte finns några alls?

I nya numret av Effekt beskriver jag minskningen av bin som en svart svan. Något som redan händer runt omkring oss utan att vi fäster så stor uppmärksamhet vid det och som plötsligt kan vara fullt ut genomfört och som då får enorma konsekvenser för vår matförsörjning.

70 % av allt vi stoppar i oss behöver på ett eller annat sätt pollineras. Mänskligheten överlever fyra år i en värld utan bin" sade någon. Nämen, låt oss kolla om det stämmer!

Torkan, djuren, maten - nu och sedan

"The drought has absolutely put me in a survival mode and I finally decided there was no way to fight this. If we don't get some rain pretty quick, it will be the end of the world in Oklahoma as far as the cattle business is concerned," said Donica, 47, whose ranch is near Ardmore, Okla.

           Huffington Post 130114 

Nu: I Mellanvästern råder svår torka. Antalet boskapsdjur nu är 91 miljoner djur, den lägsta siffran på 60 år. Bönder säljer av sina djur eftersom vattenresevoarerna helt sinat. Huffington Post skriver att köttkonsumtionen i USA har minskat med 16% under de senaste tio åren. En följd av krisen, priserna och torkan.

Sedan: SMHI:s nya klimatanpassningsportal har tagit fram en karta över hur marktorkan kan komma att se ut i Sverige framöver. Lägg till att SMHI är rätt försiktiga i sina scenarier. Det kommer förmodligen gå fortare. Torkan bli ojämnt fördelad över landet. Vissa delar (Gotland, Öland, Skåne, Östergötland) blir mycket mer utsatta än andra. Gradvis är en bra portal som ger handfasta råd till den som i framtiden ska försöka leva på vad marken ger. Och det är många som ska det. Sverige ska ju försörja andra länder också. Sådana som redan idag är svårt utsatta för torka, som Spanien.

                                              Dagar med torka i marken, nu och sedan 

Korkat: Vi bygger hus på jordbruksmarken. Jordbruksverket har precis publicerat en rapport om hur det sett ut under de senaste 6 åren, kommun för kommun.

Gott nytt 2030!

"Kanske var det värt det - att vara fattig en lång tid för att få vare rik en så kort tid?" John Kenneth Galbraith, "Den stora börskraschen"

Mitt i planerandet av de överdådiga nyårsmenyerna och bland återblickarna av året som gått smyger sig en irriterande debattartikel in på DN Debatt. Två forskare varnar för Sveriges bristande livsmedelsförsörjning. Inte idag - men imorgon.

Idag har Sverige en självförsörjningsgrad för livsmedel på runt 50%. Men vi gör oss i rask takt av med både jordbruksmark (bygger bostäder på Skånes och Östergötlands  finaste åkrar) och bönder   ( enligt LRF har vi inga kvar år 2050)

Utvecklingen går alltså åt helt fel håll. En nationell strategi är helt klart nödvändig. Den kommer säkert utformas någon gång i framtiden när vi redan har problemen i knät. Och än så länge är vi ju mätta.

Men mänskligheten är alltid bara en skörd bort från svält. Det gäller både dig och mig och mina barn och dina barn. Vi borde alltså rusta ungarna för ett framtida liv som småbönder. Så att de kan stoppa den där potatisbiten i munnen på oss när vi är gamla. Så att de kan mätta sig själva.

Vem ska annars göra det?

Det omöjligas konst

"Det är två miljoner människor som tar sitt dricksvatten från Mälaren. Differensen mellan Mälaren och Saltsjön är 70 centimeter. Räknar man med att havet stiger framöver så är det inte så där väldigt mycket marginal."

        Kristina Frost, Länsstyrelsen, Stockholms län, i "God morgon, världen" 121209 

Slussen, förr-i-tiden

Politik är att välja. Klimat- och sårbarhetsutredningen valde att göra sina analyser runt ett medelbra och ett medeldåligt scenario.  Tyvärr går vi mot det super-duper-värsta scenariot. Det kunde man kanske ha anat redan då, men för att det skulle bli politiskt möjligt att få med företag, kommuner och politiska partier på båten valde utredningen ett tvågradersscenario som sitt "worst case". 

"Ser man tillbaka kan man säga att utsläppen redan vid den tiden var så höga att man borde välja ett högt scenario"

                    Annika Carlsson-Kanyama, FOI , samma radioinslag som ovan

Om inte politiken förmår, ja, då får väl jordklotet anpassa sig bäst det kan.

Om inte politiken förmår, ja då kommer människor misströsta runt politikens möjligheter.

Om inte politiken förmår, då kommer människor ta saken i egna händer. 

En del kommer göra goda saker. Andra kommer bara tänka på sig själva. Några kommer ta tillfället i akt att berika sig. Några andra kommer ta makten. 

Alla ni politiker som gärna talar om demokrati - idag. Ni har framtidens demokratiska möjligheter i era händer. Nu. 

Isbjörnar, bebisar och honung

"Om mina barnbarns barnbarn vill göra av med lika mycket olja som jag gör behöver vi en miljon jordklot"

                   Per Holmgren, föreläsning för FOJO 121204 

                                Här sitter jag och för över lite miljögifter till min yngste son

När min mamma föddes, föddes hon helt utan kemikalier och gifter i sin kropp. Så var läget för alla bebisar som föddes ungefär fram till början av fyrtiotalet.

När jag föddes, på sextiotalet, hade mamma hunnit samla på sig en del gifter i kroppen. Inte bara sådana som hon på egen hand hade rökt eller druckit till sig, utan även gifter som bara hamnat i hennes kropp för att hon bara bott i nya lägenheter, köpt kläder, ätit mat och i övrigt umgåtts med den moderna tidens material. Allt det överförde hon till mig.

När jag födde min yngste son för sju år sedan föddes han av en mamma som redan från början varit kraftigt exponerad för olika miljögifter. Han - och andra bebisar som föds idag- föds med ungefär 200 olika kemikalier i kroppen. Ingen vet hur de här samverkar med varandra. Det kallas för cocktaileffekten.

Högst halter miljögifter i sin bröstmjölk har inuitkvinnorna. Isbjörnshonorna har också samlat på sig en massa miljögifter. De bär på samma kemikalier som finns i teveapparater, utan att ens ha sett på en minut av Bolibompa. I en mätning av 25 isbjörnshonor var 17 av dem sterila.

Fast egentligen är det den manliga delen av världens befolkning som är mest hotad. Andelen friska spermier i mäns kroppar har halverats sedan femtiotalet. Många är de små pojkbebisar som idag föds med enbart en testikel eller små missbildningar på sina könsorgan.

Att själv försöka minimera de gifter man utsätts för är svårt. Det är små, små partiklar som färdas över hela jorden. Därav isbjörnarnas höga halter. Det betyder att de kemikalier som någon använder i Kina för att du ska kunna köpa en billig tröja - de färdas tillbaka till dig sedan.

En form av gudomlig rättvisa? Kanske inte för isbjörnen, då.

Även bin drabbas hårt av alla miljögifter. De dör, försvinner, beter sig konstigt, går runt utan vingar. En tredjedel av allt vi äter behöver pollineras. I Kina är det redan ett stort problem att växterna inte pollineras. Det blir dåligt med mat utan bin. Mänskligheten är alltid bara en skörd bort från svält. Hur självständiga och resursstarka vi än känner oss.

Här står vi, i en värld av döende bin, isbjörnar som verkar ha fått en överdos av tevetittande och cocktail-mammor som ändå vill amma sina nyfödda bebisar.

Allt hänger ihop. Allt handlar om olja. Utan olja ingen snabb tillverkning av nya, tekniska prylar, utan olja inget högintensivt jordbruk inriktat på monokultur. Kan vi, snälla, få lite peak-oil hitåt innan mina ungar försöker göra barn? Om de vill, om de kan, om de lyckas.

"Planetary boundaries" - en bild ni säkert redan har sett. Johan Rockström och ett gäng andra forskare har försökt mäta hur vi använder jordens resurser. Området "kemikalier" är inte ens mätbart. Andra områden är mätbara. Hjälper det?

Liten grundkurs i politik, makt och vanmakt

"Som det ser ut nu kommer världsekonomin år 2100 att vara mellan femton och tjugo gånger större än idag. I en värld skapad i Microsoft Excel är detta inget problem. Men i verkligheten finns något som envisas med att inte växa alls: antalet jordklot. Det enda som tycks finnas i obegränsad mängd på planeten är den mänskliga oförmågan att förstå exponentiella kurvor och dess konsekvenser."

     Andreas Cervenka SvD 121202 

"Den som sår elände skördar vrede"
     text på vägg, Parisupploppen 2005, modern omskrivning från Jobs bok

 "Enkla lösningar på svåra problem är ofta ett framgångsrecept inom politiken"               Carl Rudbeck, Godmorgon världen, 121202

                                                          "window of opportunity"

Vem har makten? Folkets valda företrädare har den politiska makten. De som har blivit valda av oss vill behålla den makt vi har givit dem. (Ända tills den dag de istället vill bli PR-konsulter.) De kommer göra allt de kan för att vidmakthålla sina positioner. I "allt de kan" ligger att ha problemformuleringsprivilegiet. Att man kan omformulera dagens och morgondagens svårigheter.

Eftersom de har makten kommer de säga att de har hela läget under kontroll.

Vad vill de göra med sin makt? De vill omfördela resurser. Antingen hit eller dit. Men de vill ha något att omfördela.

Vad är resurser för en politiker? Resurser är den skatt som medborgarna har betalat. De vill att vi ska kunna - och vilja - betala skatt. Därför har det alltid varit viktigt att vi ska få ut något för de skatter vi betalar in. Även om vi egentligen inte är så behövande just nu. Vi ska få en schysst skola, en bra sjukvård och lite bidrag. Som barnbidrag. Vi ska få pension och sjukpeng. Det är vad vi som betalar skatt vill ha i gengäld för att vi ska fortsätta vara betalningsvilliga.

Vad vill medborgarna? De vill, oaktat sin nuvarande position, få det bättre.

Vad är bättre? Det beror på var du står just nu. Har du ingen mat vill du bli mätt. Är du mätt vill du ha tak över huvudet. Har du tak över huvudet vill du bli underhållen, få gå på teater, byta ut ditt kök i vilket du står och lagar din mat.

Har du plötsligt inget av det du tidigare haft, blir du förbannad. Du känner dig lurad. Om du bara hade fått veta att du skulle förlora allt det du hade! Då skulle du ha hushållat med dina resurser. Om du bara hade förstått att de var begränsade.

"Det verkar som om det från fattigdom går två vägar: Skam eller hat. Skammen är tyst, medan hatet talar."

             Nina Björk, Godmorgon, världen 121202 

Skam får människor, främst män, över hela jorden att ta sina liv när de får det materiellt sämre. Metoderna skiftar efter tillgång. Självmordstalen stiger just nu i Spanien, Grekland, USA, med flera länder.

Hatet får människor att istället slåss på gatorna, plundra affärer, bli politiska extremister. Så länge folk bara tar sina liv stör det inte politikerna. Det är det enskilda, ack så tragiska misslyckandet som blir synligt. Ditt eget fel. När folk går ut på gatorna och slåss blir det mer besvärligt. Staten tvingas bli mer repressiv.

Men det som verkligen stör en folkvald politiker är om skatteintäkterna uteblir. Om det inte finns några skatteinkomster att fördela resurser från - vad finns det då för politik? Alla vill ha ett säkert fördelningsutrymme. Därför finns det inte någon plats för  kritik av ekonomisk tillväxt i Riksdagen. Därför kommer politikerna inte kunna lösa de problem vi står inför. Det är som att be dem hugga av sig benen.

Eftersom det inte finns fler jordklot kommer vi få det sämre. Även om vi har mat för dagen kommer vi uppleva oss som fattiga(re). Ska vi ta våra liv för att konsumtionsutrymmet minskar? Ska vi slåss på gatorna? Finns det en tredje möjlighet?

Solen lyser över fattiga och rika

                               Livsmedelskö, Hornsgatan 1917, bild från Stockholms stadsmuseum

Som journalist händer det mig titt som tätt att jag ombeds skriva om fattigdom. Standardupplägget är en rapport, en forskare och en beskrivning av vardagen för en fattig. Punkt. Fattigdomen har alltid varit intressant för redaktörer. Elände säljer och upprör.

                                           Potatiskö 1917, Stockholms stadsmuseum

Ett annat av mina specialområden är att skriva om hemlöshet. Varje gång jag gör det, slår det mig att det inte precis är de här grupperna som förbrukar världens resurser. Det gör de riktigt rika och den växande medelklassen. Förutom internationella överenskommelser och statliga styrmedel skulle en inkomstminskning hos de rikaste vara ett bra sätt att minska koldioxidutsläppen på. Men vem går ner i lön för att rädda klimatet? Här går man bara ner i lön för att rädda SAS. Kan man träna sig på att leva på mindre resurser - fastän man har mer, eller måste det till en rejäl recession först?

"Under perioden 1994–2007 har svenskarnas konsumtion ökat kraftigt på flera områden:
hushållskonsumtion utomlands + 100 %
hushållsapparater + 125 %
leksaker och sportutrustning + 145 %
bilar + 130 %
motorcyklar, skotrar och mopeder + 180 %
telefoner och fax + 630 %
TV, video, CD etc. + 430 %
Köpcentra fortsätter också att växa snabbt; på sju år ökade ytan med 44 % (2000–2007)"

          Naturvårdsverkets nya rapport "Hur kan vi leva hållbart 2030" av Christer Sanne

Jag känner instinktivt, att nu får det vara slut på de typiska fattigdomsbeskrivningarna. Det är de rika vi borde skildra: Hur tänker dom? Hur lever dom? Hur färdas dom? Vad äter dom?

                                             Flygfoto från Djursholm, Pontus Herins blogg

Pontus Herin är ekonomijournalist. I boken ”I Djursholm och Tensta kindpussar vi varandra” skriver han om två av Sveriges mest segregerade förorter. På hans blogg fortsätter berättelsen:

"Vi gick runt i nära en timme, tittade på husen längs vattnet och pratade om livet i Djursholm som jag minns det. Jag berättade om fördomar och inskränkthet och hur jag minns min uppväxt. Om hur Djursholm förändras och att det numera inte finns en några medelinkomsttagare kvar där. En läkare, som min far, har inte råd att köpa ett hus i Djursholm idag som blivit en koloni för finansmänniskor, advokater och höga näringslivstoppar. En och annan diplomat står för det utländska inslaget. Men jag berättade också om det positiva här, som den nyfikenhet bland invånarna som finns kring de här frågorna (segregationen alltså). Det finns en social trygghet och säkerhet som gör att de kan kosta på sig att intressera sig för frågor om invandring, rädsla för det okända och bristen på blandning bland invånarna. Den här nyfikenheten saknas tyvärr i mer traditionella medelklassförorter där det finns en helt annan flåsighet och taggarna utåt mentalitet kring segregation."

               Pontus Herins blogg "En promenad bland stekarna" 

Undrar om Djursholmsborna är lika benägna att fundera över sin konsumtion? Någon gång ska jag åka dit och fråga.

"Hur vi lever (2030) handlar också om hur människor, precis som i dag, upplever dessa villkor utifrån sin egen position i samhället: får jag en rättmätig del, bär alla sin del av bördan? Hållbarhetspolitik kan inte skiljas från konventionell politik som fördelar resurser och välfärd, tvärtom kan hållbarhet öka kraven på en rättvis resursfördelning. En regim för en hållbar utveckling kan också komma att kräva ett regelverk som kan upplevas som påfrestande av dem som prioriterar individuell valfrihet."

          Naturvårdsverkets rapport "Hur kan vi leva hållbart 2030" 

"Individuell valfrihet". Vem ruckar på den? Är det inte den vi, typ, lever för?

Allmogemat

                                                          Vitkål - framtidens sushi?

"Historisk mat för framtiden" utbrister DN Lördag idag (länk kommer senare) Kocken Jens Linder har lagat sig igenom en massa "allmogemat" - "tillbaka till framtiden". Varför då, undrar kanske vän av ordning, men DN ordar inte mer om varför vi inte kommer äta sushi och dumplings i framtiden. Kanske blir det bara otrendigt?

Nej, vi kommer välja att äta ett superpretentiöst askbröd (askan kommer av salladslök som rostas i ugn och sedan mals ner för att strösslas över kornbrödet) och kylskåpssyrad majrova med sovel. Bara sådär.

Tidigare i höst kom kokboken "Kål hos Pelle" ut, som bara handlar om - kål. Fantastiska recept, allt låter smaskens. I oktober valde Svensk potatis ordförande Lars Elofson att bara äta potatis i tolv dagar. Det var nog främst som en reaktion mot LCHF. (Han gick ner i vikt). Även Svensk potatis ger ut förstås kokböcker med - enbart potatisrecept. Säkert finns det en med lök också.

Det finns en enorm längtan i teveköken och kokboksträsken efter mat-från-förr - som samtidigt ska bli god och hipp och nyttig mat-för-imorgon. Det här har fått mig att fundera på vilken mat som det faktiskt kommer finnas tillgång till- om vi inte kan slösa med fossil energi.

"Ridderheimsrapporten" handlar om framtidens mat. Jag känner verkligen igen mig i bildvalet. 

Googlar man "framtidens mat" så dyker ännu en färdig matkasse upp. Det tror jag inte riktigt stämmer. Tittar man på vad "Sveriges konsumenter" - som spanar in i framtiden - tycker blir man inte klokare:

"Döden i mitten – de företag som inte väljer väg befinner sig i det så kallade dödens rike i mitten. Konsumenter år 2020 vill ha mer lyx och mer budget. Men med lyx menas inte den traditionella som uppfattas som vräkigt och ytligt, utan en mer ansvarstagande lyx. En Toyota Prius istället för en statsjeep. Men vi kommer fortfarande att vilja budgetshoppa för vi älskar att fynda. Kvar står de företag som befinner sig i mellanskiktet som kommer att uppfattas som ointressanta."

                     Peter Siljerud, framtidsstrateg på Futurewise

Men där tycker jag nog att vi redan befinner oss.  "Ridderheimsrapporten"  , kom i höstas, handlar också om mattrender. För de rika. De rika kommer att vilja en specialkost, framtagen med hänsyn till deras DNA. ”2015 kommer alltfler ha sin egen individuella specialkost och glutenfritt kommer att vara lika vanligt som laktosfritt"  De rika kommer att vilja bry sig om de fattiga. De rika kommer gilla retro mattrender (se ovan) och de rika kommer inte att hinna äta lunch.

Allt tyder på att vi bara ska fortsätta som tidigare. Ingenting kommer dyka upp som förändrar våra matvanor i grunden. Det kommer alltid att finnas ostbågar till fredagsmyset. För det är mys och godis och läsk vi lägger en stor del av matkostnaderna på idag. 

"Människor i Sverige lägger i genomsnitt 12 procent av sin disponibla inkomst på mat. Det är, historiskt sett, en rekordlåg nivå. Samtidigt går 40 procent av matkostnaderna till tomma kalorier, sådant som innehåller mycket fett och/eller socker och lite vitaminer och mineraler. Ändå tycker många att maten är dyr. "

                    Maja Söderberg, Sydsvenskan den 7 nov 2012

Jag blir inte klok på det här. Finns det inge trendnissar som kan skåda mer än ett halvår framåt i taget? Nej, jag ser fram emot kokboken "Fredagsmys 2030". Skivad kålrabbi på tio olika sätt, kanske?

"Det kunde ha blivit nödår"

"Om man har pengar är det lätt att skratta och le, men har man inga pengar är det svårt"

            Bulgarisk bärplockande mamma i Sverige sensommaren 2012, ur programmet "Barnen", 

            P1, Sveriges Radio 121116 

Florence Owen Thompson, 32 år, mamma till sju barn, i Californien 1936. Berömd bild från depressionsåren. Fotograf: Dorothea Lange. 

Från den lilla socknen Sidensjös hembygdssida berättas följande om nödåret 1867/68: 90-åriga Hedda Öberg, nyinflyttad på Ulvön 1866 berättade i Örnsköldsviksposten 1945:

"Stora skaror barn gingo på detta sätt och tiggde, och de kunde komma ända från Norrbotten. En gång kommo tjugo stycken på en gång, somliga voro endast fem år gamla, och hade färdats på isen från Nätra."

Därefter följer det vackraste stycke jag någonsin läst om empati: En man vid namn Nordlund från Björna berättade hur han mindes 1867. Han var då i 7-årsåldern:

" Nog märkte vi att mor ofta grät i ensamheten, det var ju inte så lätt för en mor att inte ha någon mat att sätta fram på bordet till hungrande barn. Det hände ju ofta att av svält utmärglade barn gick från gård till gård för att tigga några brödsmulor. En dag kom det tre barn till oss och tiggde gråtande något att stilla sin hunger med. Med ögonen fyllda av tårar måste tyvärr vår mor meddela, att vi inte hade annat än lite brödsmulor, och dem behövde vi själva. När vi barn såg ångesten i de främmande barnens bedjande ögon började vi att storgråta och bad mor bevekande att hon skulle dela med sig av de brödsmulor vi hade. Tvekande villfor mor vår begäran, och de främmande barnen slukade med glupsk aptit smulorna, varefter de fortsatte till granngården som låg ett bra stycke ifrån vårt hem. Följande dag hittades de tre barnen döda mellan vår gård och granngården."

Förre båtsmannen Johan Vestin berättade hur han och hans syskon gick och tiggde i vissa gårdar, bl.a. prästgården. De kunde då säga:

"Om vi får äta oss mätta nu ska vi dröja 14 dagar till nästa gång". 

På så sätt klarade de sig bra. Då det var ganska många som tiggde var nog belastningen på de mera välbärgade gårdarna stor. Att dödligheten var så förhållandevis liten i Sidensjö tyder på att de hemman som kunde ge mat till tiggarna under hela tiden fram till sommaren 1868 hade haft sina sparlårar välfyllda när eländet började. 

Men det var då. I oktober 2012 låter det så här:

"Det står stora arealer med otröskad säd på åkrar i Hälsingland och väntar på bättre väder.  

– För hundra år sedan hade den här situationen kunnat betyda att folk i Hälsingland hade fått svälta, konstaterar Jan Thorén, ordförande i LRF Gävleborg.

Sommaren och hösten i Hälsingland har kännetecknats av regn. En period i september kom med hopp om bättre tider, innan några dagars ihållande nederbörd bjöd på mera lervälling."

Artikeln är från Norra Hälsinglands/Hudiksvalls tidning. Rubriken är "Det kunde ha blivit nödår".

Är det månne ett nödår i år?  Man skulle ha sig ett sockenmagasin här i Bagarmossen. Ett där folk kan lagra sitt utsäde och låna när det blir nödår. Fast vi har ju socialtjänsten istället. Men var har de sina åkrar? 

                                        Sockenmagasinet i Tanumshede, lånad bild från mgh

PS: Har kollat upp det där med skördarna. Den svenska vinskörden blev usel i år. Höstraps och åkerbönor gick bra, men spannmål sämre än förväntat, på vissa regniga håll riktigt dåligt. Potatisen regnade bort. I Finland står upp emot 15% av åkrarna oskördade och morötterna gick riktigt dåligt. Majsen regnade också bort. DS

Ser inte min katt i ögonen

Katten Jussi ligger på soffan och tittar på mig. Jag vill inte riktigt möta hans blick. Jag har precis läst "Time to eat the dog? A guide to sustainable living" av Robert och Brenda Vale. 

Boken har legat på hyllan här hemma i ett år. Men det är något som tar emot med att läsa den. Jag vet ju vad den handlar om: De ekologiska fotavtryck som våra husdjur gör. Men om jag redan har blivit osams med alla flygande vänner kan jag väl lika gärna fortsätta och reta upp alla djurvänner i min bekantskapskrets. Suck. 

En liten adventskalender med små godbitar i- om katten själv får välja. bild: Jenny Roos 

Fakta från boken: Det är mer resurskrävande för planeten att föda upp en stor hund än att köra runt i en SUV. En granne har funderat på att krympa sin jättepudel till dvärgpudel av just den anledningen. Men det låter sig inte riktigt göras.  

Lösningen är förstås att både katten och hunden blir vegetarianer - om de vill behålla livet och inte bli till mat. Vad är det som är så provocerande med boken, förutom titeln? Jo, de noggranna beräkningarna. En medelstor hund behöver 0.84 hektar för att bli mätt, per år. En katt behöver 0,15 hektar. 

Vi har två katter. Det blir 0,3 hektar. Har vi råd med det? Nu och sen? 

Som författarna säger: "Vi skriver ju inga recept i boken, alltså menar vi inte på allvar att du ska äta upp hunden och katten. Men vi vill prata om resurserna som krävs för att ha husdjur. "

Historiejobbarna

                                             "historieätarna". Bild från SvT 

Den femtonde november börjar SvT sända serien "Historieätarna", där Erik Haag och Lotta Lundgren via måltider äter sig genom några sekel av svensk idéhistoria.  Bilden ovan är nästan den enda som inte speglar högreståndsmiljöer. Tror sjutton det, de lägre klasserna har ju tuggat i sig samma trista välling århundrade ut och århundrade in. Inte mycket att prata om och lägga ut texten kring. Det är bara nu, typ, som alla kan äta vad de känner för.

"Erik Haag pratar om en gnagande känsla av "att leva i en parentes". Hur den rika västvärldens vadderade komfortzon av lyxkost, doftljus och luftkonditionerade bostäder är bortom all rimlighet.-Det känns som om allt det här kommer att ta slut." 

              DN 121111 

I en inte för avlägsen framtid, när alla återigen själva måste bidra till brödfödan kanske inte ens vällingen återuppstår som huvudkost. Vi är många som under de senaste sextio åren har tappat bort viktiga kunskaper från jordbruket. Möjligen kan jag få upp potatis och lök så att det räcker över vintern - men havre? Nä, det verkar krångligt.

Bara det där med arbete verkar krångligt.

Under tonåren arbetade jag några veckor med att gallra betor på Öland. Det är det närmaste jag har kommit matproduktion. Och då har jag haft många olika arbeten, fullkomligt hopplösa arbeten om jag ser på dem ur självförsörjningsperspektiv.

Vi är många som har fullkomligt hopplösa arbeten idag.
Och vi är minst lika många som av olika anledningar inte ser oss som kapabla att via kroppsarbete släpa ihop till brödfödan. Är det inte dåliga ryggar redan vid tjugofem års ålder, så är det panikångest eller depressioner eller någon annan diagnos.

Hallå! var finns de här potentiella arbetarna?
De som kröker rygg mot marken och fixar maten? Om ingen annan fixar det åt dig, fixar du det själv då?

"En av de starkaste upplevelserna för programledarna har varit 1890-talsavsnittet. I det samlas Lotta Lundgrens barn och andra barn för att äta gröt ur ett gemensamt grötfat i en trång statsstuga. - Den gröten gick inte att äta, medger Erik Haag. Jag fick den där ångestkänslan av att ge små barn något att äta som inte skulle förslå, utan sluta med att de tappar sina tänder och blir allt svartare under ögonen, men ändå vara tvingade att jobba ute på åkern". 

                samma DN som ovan

"Vi människor är otroligt flexibla", säger min man. "Vi kan anpassa oss till nästan vad som helst." Men vilka är "vi"? Och hur många kommer "vi" att vilja och kunna försörja?

Eftersom jag själv i många, många led bakåt härstammar från fattiga torpare tänker jag att min nuvarande plats i produktionskedjan är mycket tillfällig. Och att det finns en anledning till att nästan alla bilder från "Historieätarna" är på överklass.

Vi är överklass - när det kommer till matproduktion. I stort sett inte bättre än en pianospelande herrskapsfröken.

Ingen rädder för vargen här

                               "Hans och Greta sover tryggt i skogen omgivna av älvor." 

                                 En bild från teaterföreningen i Mariehamn, 1972. 

Hans och Greta sattes ut i skogen för att familjen led nöd. Det fanns ingen mat. Beskrivningen av nöden hamnar liksom i skymundan eftersom sagan fokuserar på de äventyr som barnen sedan upplever - och på den lyckliga hemkomsten. 

De tre små grisarna led också nöd. Deras mamma hade ingen mat till dem, så hon skickade iväg dem ut i världen. Att söka sin lycka. 

Hur många folksagor börjar inte så? Det har vi glömt. Nöden var ursprunget, anledningen, äventyret höjdpunkten, slutet lyckligt återförenande.  

Idag lämnar nödställda föräldrar i Grekland in sina barn på barnhem. Det kan man läsa om i Johan Norbergs utmärkta reportagebok "Eurokrasch".  Föräldrarna söker sin lycka i andra länder. 

Nöd betyder egentligen "svårt eller farligt läge" eller "stor fattigdom eller misär".  
Eldsvåda, väderlek eller angrepp av vilda djur kan vara sådant som skapar nöd i lagens mening. En kortvarig väderkatastrof då, förstås. Ingen klimatförändring som bara håller på och håller på. 

Meningen med nöden är ju att den ska ta slut. 

Ordspråk som behandlar ämnet: 
"När nöden är som störst är räddningen som närmast". 
Det är bara lögn, förstås. Men man kan säga så i efterhand. När man väl har blivit räddad. Puh! Vi brukar också säga så när vi är kissnödiga och hittar en toalett. 
"I nöden prövas vännen" 
Det kan du säga till den vän som hjälpt dig - eller svikit dig. Kuriosa: Det är inte staten eller företaget som prövas i nöden. 
"Nöden har ingen lag" Eller, jo, det har den ju. Du får slå in ett fönster om du blir överraskad av en kortvarig väderkatastrof eller ett vilt djur. 

Och så Bertold Brecht : (tack, Hans)

Köp en lägenhet - få mat!

                                     brev från NCC till kunder, Dagens Industri 121024


Knappt hann folk köpa en lägenhet i Norra Djurgårdsstaden innan NCC började erbjuda andra, potentiella köpare avgiftsfritt boende, flyttbidrag och - mat. Allt till en nätt liten summa av 100 000 kronor. Eftersom de första köparna har surnat till öppnar byggbolagets VD för att kompensera dem. De ska få en "flyttstädningscheck." Vilket inte lär förbättra de ekonomiska möjligheterna att ro hela projektet i hamn. 

Undrar vad det blir för middag NCC bjuder på. Hur som helst kommer det kosta mer än det smakar. Och bostadsbubblekraschen fortsätter att flåsa oss i nacken. 

äppelmos och motståndskraft

Idag fick jag jättegott hemkokt äppelmos till lunchgröten. Min man har fått en burk av en vän som är 92 år. Han började inte koka äppelmos förrän långt efter pensioneringen, inte förrän han blev änkling för några år sedan.

Jag har sett det där hända förrut; hur en änka eller änkling plötsligt börjar göra helt nya saker. Min farfar började till exempel koka lingonsylt när han blivit änkling. Det här bra exempel på enskilda individers motståndskraft.  Det finns ingen värre påfrestning för psyket än att genomleva en nära anhörigs död. Att därefter tackla att man förmodligen kommer leva ensam under resten ålderdomen - och ändå ta nya tag och nyfiket lära sig nya saker, det är tecken på en mycket god återhämtningsförmåga.

Vad är egentligen resiliens? Från början är det en psykologisk teori, som handlar om motståndskraft och återhämtningsförmåga. Ett svenskt ord är "robusthet". Hur robust du är beror till stor del på om du anser att det är andra, slumpen eller du själv som styr över ditt liv. Det är ganska vanligt att vi tycker att vi själva har del i de positiva förändringar som sker i livet, men att de negativa ligger utanför vår kontroll.

"Genom att ständigt lägga över ansvaret för problem på andra vinner man en känsla av att vara god och felfri - samtidigt som man förlorar kontrollen över sina problem, eftersom man inte kan göra någonting åt dem. Det blir till sist en omöjlig situation som leder till vanmakt. En sådan vanmakt leder i förlängningen till raseri och aggressiva beteenden gentemot den omvärld som ställer till det så för den vanmäktige. På detta vis blir den enskilde mycket sårbar. "

                                             "Motståndskraft" av Kerstin och Stefan Sandström 


Att hantera svåra känslor och ta ansvar. Finns det någon bättre beskrivning av vad vi alla behöver orka med när vi ska tackla en förändrande omvärld och en svårgripbar framtid?

Resiliens

"I en rad offentliga sammanhang har konstaterats, att hot- och riskbilden för svensk del är både mångfacetterad och komplex. Det gör att den också är svår att förhålla sig till. Konstaterandet har  lett fram till slutsatsen att Sverige behöver beskriva innebörden av och målet för samhällets generella krishanteringsförmåga"

          

                       Civilförsvarsförbundet, 15 oktober 2012

 



Filmklippet från Försvarsmakten är rätt intressant. För lösningen är ju inte att vi alla ska bli soldater. Resiliens, som snarast kan översättas med "motståndskraft och anpassningsförmåga" (tänk maskrosbarn) måste kunna läras ut till folket på något annat sätt. MSB (myndigheten för samhällsskydd och beredskap) har bett regeringen om ett sådant uppdrag, men mig veterligen inte fått det än. Idag fick jag veta att Civilförsvarsförbundet istället ska göra en förstudie med SKL (Sveriges kommuner och landsting) för att försöka ta reda på om det behövs en gemensam guide till kommunerna runt hur de ska informera oss om hur vi ska förbereda oss.


Låt oss hoppas att den blir av. Alla kommuner borde berätta vilka möjliga kriser just deras invånare ska förbereda sig på. Här har ni en liten bra förberedelseguide inför ett eventuellt elavbrott.

"För en veckas strömavbrott rekommenderar Civilförsvaret följande: 

Kött- och fiskkonserver, 1 kg, Grönsakskonserver, 2 kg, Ris eller pasta, 500 g, 
Torkade bönor och linser (kan även groddas), 500 g, Gryn, flingor, (vetemjöl), 500 g, Hårt bröd, skorpor och kex, 1 kg, Smör, margarin, 500 g, Soppor (pulver / burk), 500 g, Torrmjölk, 500 g, Saft eller juice, ca 3 liter färdigblandad.  

Varför råkar man inte hitta folks matlager när man öppnar deras skafferi? Till och med smarta människor väljer att ignorera rekommendationerna. Är det för att de är okända för gemene man? Jag vet inte och jag blir inte klok på det. "

                                                      
                                                                 från bloggen "innandetsker.blogspot.se"



Vad, av detta har du hemma? Trots min ganska höga krismedvetenhet har jag inga konserver.