Europeisk vår?

"Please don't come to Britain – it rains and the jobs are scarce and low-paid. Ministers are considering launching a negative advertising campaign in Bulgaria and Romania to persuade potential immigrants to stay away from the UK"

           "Romanian or Bulgarian? You won´t like it here!" The Guardian, 130127

"En arbetslös man satte på onsdagen eld på sig själv utanför en statlig arbetsförmedling i staden Nantes i västra Frankrike. Han dog av de skador han fick. Mannen, som var i 40-årsåldern, hade i förväg meddelat massmedier vad han tänkte göra, och att anledningen var att han inte längre hade rätt till arbetslöshetsersättning."

  "Utförsäkrad bräde sig till döds", Corren 130213

                                                     Buddistmunken Thich Quang Duc brände sig själv till döds 

                                                    på öppen gata i Saigon 1963

Det här med att folk har börjat bränna sig till döds framför myndighetsbyggnader i Bulgarien - låter inte det lite Tunisien?

"Gemensamt är en känsla av maktlöshet och instängdhet, säger Stellan Vinthagen, som forskar om motstånd och aktivism vid Göteborgs universitet.

– Folk använder självbränning när de inte ser andra utvägar.Enligt Vinthagen har offentligheten betydelse.– Om man tar livet av sig inför medier eller en folkmassa så är det ett väldigt kraftfullt budskap."

         "Självbrännare utan annan utväg", GP, 110121 

Tre personer har satt eld på sig själva i Bulgarien, regeringen avgår på grund av elpriserna och Storbritannien annonserar i Sofia om hur dåligt väder det är i England. Kan det hänga ihop?

Bulgarien och Rumänien är EUs fattigaste länder. När vi hade högkonjunktur behövdes billig arbetskraft över hela Europa. Nu behöver vi dem inte längre. När medelklassens nyfattigdom sprids över hela Sydeuropa försvinner möjligheterna för de fattiga att försörja sig. Till och med sjuksköterskor från fel land får problem. Det är ju ingen slump att det är just den här vintern som Sveriges alla mindre och medelstora städer får sina egna rumänska tiggare.

En kvinna anger faktiskt klimatförändringar som orsak till att hon tigger i Sverige. Hennes hus av lera ligger vid en flod som har börjat svämma över flera gånger varje år, eftersom det regnar mer. Huset behöver renoveras, så att de kan hålla råttorna borta. "Svensk fattigdom konkurrensutsatt av rumänska tiggare", kallar min vän Cristina det. Hon kommer från Rumänien och har varit min och Annas tolk när vi varit ute och pratat med rumäner på gatorna.

Nej, jag tror inte att det blir våren 2013 som blir explosiv i Europa. Vi får vänta minst ett år till. Resten av Europa måste helt enkelt vänta in Frankrike. Där vet de hur man strejkar och gör revolution. För visst låter en strejk bland bankanställda mycket långt borta här hemma?

Krisens alla emigranter

""De allra flesta som Caritas kommer i kontakt med är dessutom tredjelandsmedborgare från till exempel Latinamerika och Afrika och hamnar, även om de får sysselsättning, utanför statistiken över EU-medborgare."

           SvD "Framtiden i Sverige" 130123 

Manuela, 74. Vill ha ett jobb

Ibland är man alldeles för tidigt ute som frilansjournalist. Min kollega Anna och jag har varit det när vi har skildrat gruppen hemlösa EU-medborgare. Vi har skrivit om gruppen under flera års tid.

I alla fall, i våras gick vi till Crossroads och gjorde ett reportage om alla nya EU-immigranter som strömmade hit från Spanien. Ingen vill köpa jobbet. Så är det ibland.

Kvar i datorn ligger texterna och bilderna. Bland annat den ovan, på Manuela, 74 år, som vill ha jobb som kokerska eller hembiträde här i Sverige. Hon kom till Sverige i våras, kom med sin några år äldre man och med deras 40-årige son. De har bott och arbetat i Spanien i 27 år. Men istället för att kunna njuta av en fin tid som pensionär fick familjen flytta vidare, norrut. Familjen kom från början från Chile.

"Jag lagar jättegod chilensk mat", säger hon. Jag tror henne.

"Francisco Rodriguez Vita uppskattar att 50–60 familjer anländer från Spanien till Stockholm varje vecka, runt 600 personer i månaden. De flesta pratar inte engelska. Bostadsproblemet är enormt."

         SvD igen 

Ja, men var bor de då?

De bor i bilar runt hela Stockholm, på IKEAs parkeringsplats nattetid, vid universitetet och på tusen andra ställen. Flera har barn med sig. De bor 20 stycken i en förortstrea i Fittja. De bor på gatan. En del sover på Crossroads nya härbärge, eller på Centralen dagtid, för att sedan åka nattbuss hela nätterna. De är extremt fattiga och shoppar aldrig där du går. De städar rika, vita hem svart, de skottar snö från fina bostadsrättsföreningars tak, de jobbar svart på byggen där du ska bo sedan, diskar på restauranger där du äter dagens lunch.

Ser du dem ?

Är du central eller perifer?

"- Min man är så trist, han pratar bara om varsel, eurokris och undergång nuförtiden.
  - Gud, så tråkigt, det skulle göra mig tokig."

                  avlyssnat samtal, två medelålders medelklasskvinnor på tunnelbanan

                             Svensk landsbygd. Folktomt och vackert. Soligt. Så vill vi se det. 

Idag har DN Kultur en lysande artikel av den tyska författaren Julie Zeh. Rubriken är "En timme från Berlin är krisen konstant".

"Familjen H åker sällan och handlar. Tvättmedel, tandkräm, någon gång en flaska kryddat brännvin. Cigaretter köper de svart. Allt annat gör de själva eller byter till sig i byn. Livsmedel, byggmaterial, tjänster. Det spelar ingen roll om det handlar om en trasig bil, ett tak som måste läggas om eller ett badrum som ska kaklas- man hittar alltid någon som kan fixa det."

               Julie Zeh, DN 121217 

Julie Zeh beskriver en plats bara en timmes väg från storstaden, ute på den tyska landsbygden. Det är inte Grekland, konstaterar hon. Det är hennes grannar. Artikeln får mig att börja fundera över begreppen perifer och central. Är hela eurokrisen bara en storstadskris? En medelklasskris?

                            Medelklassens dröm om landsbygden. Pittoreskt. Så vill vi ha det. 

Självklart kommer en kris sippra sig genom hela samhället. Men vissa delar av samhället är redan bättre förberedda än andra.  Jag saknar de svenska skildringarna av den här sortens landsbygd. Oftast när de syns, så handlar det om att beskriva offer. Stackare - som inte har lyckats ta sig därifrån. Vi skriver gärna om lågutbildade, helst arbetslösa människor. Skriver vi om högutbildade så är det alltid folk som pendlar därifrån. Eller som har downshiftat. Det är alltid de centralt placerade journalisterna, som jag själv, som tittar på de perifera.

Sån tur att de bästa omställningsbloggarna alla bor på landsbygden och bidrar med träffsäkra skildringar av oss sårbara, ängsliga storstadsbor.

”Hur man klarar arbetslöshet? Man ser till att jaga så mycket som möjligt, fylla frysen med vilt, arbeta så mycket svart som möjligt och vänta på bättre ­tider”

                citat ur filmen "Bröllopsfotografen" 

                            De socialrealistiska reportagens bild av landsbygden (mitt eget)
                           Gunnel i hemtjänsten på norra Öland hjälper lantbrukaren och   
                           fattigpensionären Åke. Han orkar inte ta sig ur sängen för att 
                           elräkningen är så fruktansvärt hög. Han vågar inte ens öppna kuvertet.

I fortsättningen tänker jag titta på alla artiklar som skrivs om kriser och bostadsbubblor med nya glasögon. Är det här en kris för Gunnel i hemtjänsten på norra Öland? Är det en kris för fattigpensionären Åke? Eller är det bara en kris för mig och mina grannar? Deras RUT-städerska står  just nu utanför mitt fönster. Hon röker och pratar på ryska i sin mobiltelefon.

Är du själv central eller perifer - och hur påverkar det din syn på vad en kris är?

Uppdatering: Även fortsättningen på artikelserien, om krisens Spanien, är minst lika bra. Läs!