Kognitiv dissonans

Jag är en smart person. Jag gör rationella och välövervägda fria val.

Det är så jag vill se på mig själv. De flesta människor vill uppleva sig själva så.

Nästan all information vi möts av förstärker upplevelsen av oss som kloka.  Vi kan, välövervägt och sansat, byta abonnemang, köpa den bästa tvättmaskinen, boka den billigaste resan. Det finns ingen hejd på konsumentupplysningen i form av tester, jämförelser och prov. Vi är rationella varelser som fattar genomtänkta beslut. Basta!

Men ibland dyker det upp information som låter oss ana, att det där vi gör, köper, äter, längtar till, inte är bra val, vare sig nu eller på sikt. Det börjar skava någonstans i mötet mellan dig och omvärlden.

Jävla omvärld! Att börja uppleva de val vi gör som icke-rationella och konstiga, kanske till och med felaktiga - vad ska det vara bra för? Det finns många andra förklaringar att ta till istället.

Man kan bortförklara delar av upplevelsen: Den där tidningen som skrev det obehagliga, den ska du definitivt sluta läsa. Och den där vännen som sade det där konstiga, honom borde du nog inte träffa på ett tag.

Din vän mår nog dåligt. Det är inte dig - det är honom det är fel på. Men det är ledsamt och knepigt att bortförklara viktiga relationer. Så, det kanske inte ens är den där vännens fel, det kanske är den där bloggen han läser? De där deprimerande böckerna, den där kursen i permakultur han har gått som har förvridit huvudet på honom?

Det är mycket lättare att skylla på någon eller något som det inte finns något känslomässigt band till.

Det här som skaver kallar psykologerna för kognitiv dissonans. Det är psykets sätt att hantera intryck som inte låter sig förenas.

"Att på ett ärligt sätt erkänna att intrycken skaver mot varandra, inte går att förena, att världen är skev och fylld av motsägelser, det är första steget mot att förändra sina gamla vanor", säger pedagogen Carolyn I Chaves. För att förhindra förändring har vi flera olika försvarsmekanismer:

Vi kan använda oss av selektiv perception: Att omedvetet välja att lägga märke till vissa saker - men inte till andra, för att det passar våra behov. ("Jag har läst att vi snart har andra flygbränslen")

Eller genom att separera inre moral från faktiskt agerande("Det där är hemskt, men jag måste faktiskt köra bil varje dag - hur skulle jag annars hinna med allt"?)

Eller kanske genom att sprida ut skulden till fler ("Mina grannar är mycket värre skurkar än vad jag är"), eller genom ett moraliskt rättfärdigande av våra val ( Jag har ett funktionshinder. Jag måste äta kött")

Eller genom att vara likgiltig för ("Jaså, säger du det?") och förvränga konsekvenserna av det vi hört ("Men oljan tar ju inte slut, fattar du väl").

Ändå kommer det fortsätta att skava. Det är något som inte stämmer.