 |
| I vanliga fall är Jussi en mycket snäll katt. |
I söndags kväll sade han att det gjorde ont.
- Du behöver säkert få stelkramp och antibiotika, sade jag. Åk till närakuten. Se här: Närakuten har drop-in.
Min man åkte till närakuten. Carema, stod det. Över Carema var det en ny skylt där det istället stod Capio. Någon hade tagit över efter någon. Det stod mycket riktigt "Drop-in" på samma skylt.
-Nej, vi har inte drop-in, sade läkaren. Åk hem två timmar så får du komma tillbaka klockan nio för antibiotika.
Min man åker hem. Han har frossa. Två timmar senare åker han tillbaka till närakuten. Då är det en ny läkare där. Min man får ingen stelkrampsspruta. Han får ingen antibiotika. De tvättar av såret och säger att han inte behöver mer vård.
- Men kom gärna tillbaka imorgon om det blir värre.
Måndag: Min man linkar runt och har ont i benet. Måndag eftermiddag ser vi att det är mer rött, svullet och varmt. Han har frossa igen. Min man ringer närakuten. Han får en tid klockan nio på kvällen.
- Oj då, säger läkaren efter att ha tagit ett blodprov. Det ser visst ut som om det växer otäcka bakterier i ditt sår. Det här kan jag inte behandla här. Jag skriver en remiss så får du åka in till SöS-akuten.
Måndag kväll: Min man stiger in på SöS-akuten. En sköterska i receptionen säger:
- Här har vi totalt kaos, ingen kommer hinna ta hand om dig på hela natten, det är lika bra du åker hem!
Min man kommer hem. Han är trött och vill sova. Han har frossa och har ont. Han har sökt vård tre, nej fyra gånger. Jag ringer vårdguiden, får prata med en sköterska. Hon låter inte glad när hon hör vad som hänt.
- Jag säger inte vad jag tänker nu, men ack, vad jag tänker, säger hon.
Hon får tag i en jourläkare som kollar min mans blodprover över nätet. Han säger att han ska skicka en ambulans.
- Så att dom inte kan strunta i honom. Kommer han med ambulans måste dom ju göra något. Din man måste mycket snabbt få antibiotika intravenöst. Annars riskerar han sepsis.
Måndag kväll 23.30. Min man åker iväg i ambulans.
Tisdag morgon 04.30. Min man får stelkrampsspruta, antibiotika intravenöst och är i för dåligt skick för att få åka hem. Men ändå vid gott mod. Och trött.
Jäklar, vad han har konsumerat vård! Två samtal till vårdguiden, två, nej, tre besök på närakuten eftersom vårdcentralen var stängd, två besök på akuten, en ambulanstransport.
Vi måste vara mycket nära hela sjukvårdens kollaps. Vad hände med rätt insats på rätt nivå?
