från hämmad till gränslös

"Här skapas gränslös kommunikation. Med gränslös menar vi att kreativitet och produktion går hand i hand, men också att kommunikation är kanaloberoende. Vi tror också på att sudda ut gränserna på kartan – för oss ligger Köpenhamn lika nära som Kista, Kalmar eller Kiev."

            Citat. En kommunikationsbyrå berättar om sig själva.  

"Problemets kärna är hur vi ska lyckas kommunicera med en civilisation som vi inte delar någonting med. Kommunikationens grund är ju att vi har något gemensamt, exempelvis kultur."

              Gränslös kommunikation. DIK Forum, 130206 

Gränslöst. Resande. 

The sky´s the limit! Det vet ju alla. Att slå sig fri och få utveckla hela sin potential. Att inte låta sig hindras. Det finaste av allt. Inget annat är så eftersträvansvärt.

Men var är alla de där hindren som "vi" måste bekämpa? Allt det där som stoppar oss? I våra hjärnor? Ja, så var det förr-i-tiden. När Sigmund Freud 1930 skrev "Vi vantrivs i kulturen", så beskrev han ett hämmat samhälle där försvar som bortträngning var förhärskande.

Skuld, skam, noll utlevelse. Stackars...dom. Bilden sitter kvar, men ingen som tittar på vårt samhälle idag kan säga att vi är särskilt hämmade.

Gränslös. Induktionshäll

När blev vi gränslösa? 

Tekniken har hjälpt oss. Förändringen av arbetslivet har hjälpt oss. Förflyttningen bort från manuellt arbete. Franco Berardi beskriver det i "Den arbetande själen. Att så många av oss sitter vid en dator där arbetad tid och fritid flyter samman. Nomader som hör hemma ingenstans, som kan arbeta varsomhelst. Men ändå med en unik kompetens som inte är starka armar och tålig rygg - den är kognitiv och individberoende. 

Gränslöst. Arbetsliv

Om Freuds samhälle var neurotiskt så var kanske psykoanalys ett bra botemedel. Men dagens kultur är schizofren. Det finns ingen skillnad på yttre eller inre budskap. Kommunikationen är full av double-bind. Ett bra exempel är arbetslinjen. Alla vet att vi måste arbeta. Men det finaste som finns är om man inte behöver det. Fast, de som inte behövs, de är inte värda någonting. Arbetet är norm, men sysslolösheten lyxen vi eftersträvar. Om vi tillhör den utvalda grupp som får arbeta. Därför arbetar vi inte när vi arbetar - och tvärtom. 

Vi är gränslösa människor i en gränslös civilisation där det främsta påbudet är "låt ingen begränsa dig". Ett påbud som fungerade bra för femtio år sedan, eller för fyrtio eller trettio år sedan. 

I en schizofren kultur borde budskapet snarare vara: "Lyssna inte på alla dina röster!" Begränsa dig själv. Maslows behovstrappa kan ta några steg ner igen, på andra sidan bortom självförverkligandet. Där kan begränsandet, avståndstagandet och förnöjsamheten få dyka upp som nya trappsteg. 

"Det finns ingenting i vårt psyke som hindrar oss från att utplåna oss själva" har psykologen Billy Larsson sagt. 

Precis som alkoholisten kan supa ihjäl sig och narkomanen knarka ihjäl sig kan vi lätt konsumera ihjäl oss. Och för en gränslös kultur finns bara en enda yttersta gräns: Planetens resurser. 

Liten grundkurs i politik, makt och vanmakt

"Som det ser ut nu kommer världsekonomin år 2100 att vara mellan femton och tjugo gånger större än idag. I en värld skapad i Microsoft Excel är detta inget problem. Men i verkligheten finns något som envisas med att inte växa alls: antalet jordklot. Det enda som tycks finnas i obegränsad mängd på planeten är den mänskliga oförmågan att förstå exponentiella kurvor och dess konsekvenser."

     Andreas Cervenka SvD 121202 

"Den som sår elände skördar vrede"
     text på vägg, Parisupploppen 2005, modern omskrivning från Jobs bok

 "Enkla lösningar på svåra problem är ofta ett framgångsrecept inom politiken"               Carl Rudbeck, Godmorgon världen, 121202

                                                          "window of opportunity"

Vem har makten? Folkets valda företrädare har den politiska makten. De som har blivit valda av oss vill behålla den makt vi har givit dem. (Ända tills den dag de istället vill bli PR-konsulter.) De kommer göra allt de kan för att vidmakthålla sina positioner. I "allt de kan" ligger att ha problemformuleringsprivilegiet. Att man kan omformulera dagens och morgondagens svårigheter.

Eftersom de har makten kommer de säga att de har hela läget under kontroll.

Vad vill de göra med sin makt? De vill omfördela resurser. Antingen hit eller dit. Men de vill ha något att omfördela.

Vad är resurser för en politiker? Resurser är den skatt som medborgarna har betalat. De vill att vi ska kunna - och vilja - betala skatt. Därför har det alltid varit viktigt att vi ska få ut något för de skatter vi betalar in. Även om vi egentligen inte är så behövande just nu. Vi ska få en schysst skola, en bra sjukvård och lite bidrag. Som barnbidrag. Vi ska få pension och sjukpeng. Det är vad vi som betalar skatt vill ha i gengäld för att vi ska fortsätta vara betalningsvilliga.

Vad vill medborgarna? De vill, oaktat sin nuvarande position, få det bättre.

Vad är bättre? Det beror på var du står just nu. Har du ingen mat vill du bli mätt. Är du mätt vill du ha tak över huvudet. Har du tak över huvudet vill du bli underhållen, få gå på teater, byta ut ditt kök i vilket du står och lagar din mat.

Har du plötsligt inget av det du tidigare haft, blir du förbannad. Du känner dig lurad. Om du bara hade fått veta att du skulle förlora allt det du hade! Då skulle du ha hushållat med dina resurser. Om du bara hade förstått att de var begränsade.

"Det verkar som om det från fattigdom går två vägar: Skam eller hat. Skammen är tyst, medan hatet talar."

             Nina Björk, Godmorgon, världen 121202 

Skam får människor, främst män, över hela jorden att ta sina liv när de får det materiellt sämre. Metoderna skiftar efter tillgång. Självmordstalen stiger just nu i Spanien, Grekland, USA, med flera länder.

Hatet får människor att istället slåss på gatorna, plundra affärer, bli politiska extremister. Så länge folk bara tar sina liv stör det inte politikerna. Det är det enskilda, ack så tragiska misslyckandet som blir synligt. Ditt eget fel. När folk går ut på gatorna och slåss blir det mer besvärligt. Staten tvingas bli mer repressiv.

Men det som verkligen stör en folkvald politiker är om skatteintäkterna uteblir. Om det inte finns några skatteinkomster att fördela resurser från - vad finns det då för politik? Alla vill ha ett säkert fördelningsutrymme. Därför finns det inte någon plats för  kritik av ekonomisk tillväxt i Riksdagen. Därför kommer politikerna inte kunna lösa de problem vi står inför. Det är som att be dem hugga av sig benen.

Eftersom det inte finns fler jordklot kommer vi få det sämre. Även om vi har mat för dagen kommer vi uppleva oss som fattiga(re). Ska vi ta våra liv för att konsumtionsutrymmet minskar? Ska vi slåss på gatorna? Finns det en tredje möjlighet?