Skogens svarta guld

"Chaga är en tungviktsmästare när det gäller fytonäringsämnen med uppmätt ORAC-värde på otroliga 60 000-350 000."

           Örtagubben, säljer kosttillskott på nätet.  

Sprängticka på björkstam

Har du sett att vissa björkar har en knöl på sig där det yttre skiktet ser svartbränt ut? Det är sprängticka. Av många experter anses den vara kungen av medicinalsvampar. Sprängtickan suger ut näring från björken och koncentrerar den. Sedan dör trädet.

I Sibirien kallas den för "Chaga". Som "Chaga" säljs den i hälsokostbutiker för ca 5000 kronor/kilo. Kanske värt att plocka själv om man vill boosta sitt immunförsvar? Dessutom är det kul att leta efter den när man är ute i skogen. Och leta, det får man. Det växer bara sprängticka på en av 4000 björkar. 

Chagans popularitet beror dels på att man utvinner ämnen som används inom en rad medicinska områden, här kommer några studier gjorda.

Gör så här: Skölj sprängtickan ordentligt, dela den i mindre bitar, torka den några timmar i ugnen. När du vill dricka te; lägg en mindre bit i kastrullen, koka upp och låt stå. Man kan koka en bit ganska många gånger. I början blir vattnet alldeles mörkt, efter några gånger mer bärnstensfärgat.

Te gjort på sprängticka går inte att överdosera. Det smakar inte så mycket, men om du slänger i lite kardemumma, ingefära eller kanel så få du en god, nyttig dryck som ser ut nästan som kaffe. Att chagabitarna ser rätt suspekta ut gör att det är extra roligt att ge bort i present. Många är de tonårsbarn som undrar vad det är för bruna klumpar deras mamma fått.

Utmarkens folk

"Recept på barkbröd (I2 st tunna kakor)

2 dl kärnmjölk alt. 25 g jäst 61/2 dl vatten (fingervarmt) 6 dl råg- eller kornmjöl 4 dl barkmjöl

2 msk malt eller honung 2 tsk salt ev. kummin efter smak mjöl till utbakning

Blanda kärnmjölk och 2 dl råg mjöl till en lös smet och låt stå i varmt rum till jäsnings process startat (till nästa dag), alt. lös upp jästen i vattnet. Blanda därefter i malt/honung, salt och ev. kummin, avsluta med att blanda i (resten av) de olika mjöl sorterna. 

Arbeta degen tills dess att den är smidig och släpper från bunken/tråget. Låt degen jäsa övertäckt i 45 minuter. Dela sedan degen i 12 delar och kavla till tunna kakor « 5 mm) som gräddas på järnplåt över öppen eld. Det går även att grädda i vanlig ugn (225-250 grader). Då bör man låta plåten stå i ugnen så att man gräddar på varm plåt. Bröden är färdiga när de har fått färg."

          "Skogarna som skafferi", Håkan Mowitz, 1997 

I staden bor de som inte äger land. Visst, några av oss har en plätt vid ett radhus eller en sommarstuga. Men det stora flertalet äger inte land. Vi behöver inte det. Vi får ju mat ändå. David Jonstad skriver om staden. Det är svårt att känna sig lika trygg och tillfreds i Stockholm efter läsningen.

Om vi inte längre kan få mat i staden måste vi köpa egen mark. Har vi inte råd med det måste vi söka jobb hos någon som föder oss. Typ en bonde. Om vi inte får jobb hos en bonde får vi leva som utmarkens folk. Det gjorde många för bara hundrafemtio år sedan. I "Tjära, barkbröd och vildhonung - utmarkens människor och mångsidiga resurser"  kan man lära sig att största delen av de som levde där, på det skog och sjöar gav, överlevde med hjälp av fisk.

Vad synd att vi håller på att få slut på fisk.

Under en kortare period kunde man överleva genom att plocka bär. När vi hade byggt järnvägar ville tyskarna gärna ha lingon. Då uppstod den s.k. "lingonrushen"i Småland. Det blev mer lönsamt att plocka lingon och sälja vidare än att jobba som piga. Du kunde med lätthet tjäna ihop till 4-5 kor under en säsong. Men det var då det. Idag är det få svenska löntagare som lever på bärplockning. Och om du själv ska överleva på en bärdiet behöver du plocka sisådär en 8-12 liter per dygn.

Det är bättre med hasselnötter. Synd, att nästan alla hasselsnår är borta. Och att nötter inte ingår i Allemansrätten.

Bärförsäljning i Stockholm dåförtiden

Då återstår barkbrödet. Enligt folk söderöver är barkbröd rätt vedervärdigt. Enligt samerna är det gott. Skillnaden består i att samerna rökte barken i en grop, medans sörlänningar lakade ur barken i vattenbad. Gran smakar visst jäkligt illa. Lövträd eller tall är bättre.

Visst är det överdrivet att prata om barkbröd. Men vad ska vi leva av om inte den lösning vi har nu funkar?