Är kärlek så klimatsmart?

"De nyförälskade flyttar ihop från varsin 1:a på 35 m2 till en 2:a på 50 m2, säljer eller ger bort allt som är dubbelt, inklusive ena bilen. Om de åker någonstans vill turturduvorna samåka. Och att de flyttar ihop ger tillsammans minskade utsläpp på cirka 3-4 ton CO2 per år, inräknat firande av de lyckligas årsdag varje år..."

             "Kärlek + klimat = sant", www.2050.se 130214

Det kanske allra bästa sättet att minska din miljöbelastning och förbättra din ekonomi är att hitta en livspartner och bilda ett gemensamt hushåll. Allt blir billigare per person - mat, bostad, försäkringar, bredband, tidningar, telefon, TV.

             "Spara pengar med hjälp av Match.com", Cornucopia, 130214

Förr-i-tiden var inte Alla Hjärtansdag-korten alltid snälla och söta. 

Är kärlek klimatsmart? Frågan borde inte ens få ställas, eftersom den vanligaste effekten av kärlek, efter det klimatvänliga sammanflyttandet, är ett barn. Barn är inte klimatvänliga. Inte i den här delen av världen. Men det var faktiskt inte själva barntillkomsten jag främst tänkte på nu - utan all annan klimatförstörande verksamhet som nykära par ägnar sig åt: Flygresandet.

Ingen kan ha missat att all ny kärlek måste förevigas, tå mot sand, på en avlägsen sandstrand. Ju längre bort, desto större kärlek. Varje sparat koldioxidton äts med lätthet upp av en ynklig liten weekendresa samt en solsemester i Långtbortistan. Sedan är man snart nere på singelslöseristatus igen.

Det finns bara en sak att göra. Jag måste tipsa om romantiska semestermål i Sverige. Hjälp gärna till med fler tips:

Åk till Österlen och spana efter Ulf Lundell och hans nya tjej.
Dra till Gotska Sandön och lek att ni är pirater.
Låtsas att ni är nykära italienare i Stockholm och vandra hand-i-hand över broarna, stadsdel efter stadsdel.
Upptäck Sarek.
Cykla i bokskog i Blekinge.
Fånga krabbor på Västkusten.

Gör vad ni vill, men flyg inte upp hela er miljövinst. Snälla.

Som sagt var...

Att förändra världen eller sig själv

"Både pessimism och optimism är åskådarsporter. Vi befinner oss i en enormt allvarlig situation som vi måste hantera. Jag vill göra allt jag kan"

                         Pella Thiel i DN, 121212 

"Jag ska flyga till London över dan för att äta lunch med några väninnor - sen flyger vi hem igen, lite crazy, sådär"

                         en bekant berättar 121212 

                                              Bild på bilkö lånad från Supermiljöbloggen

Det finns en rätt stor diskrepans mellan tanke och handling. Iallafall hos mig. Det var väl därför som jag slentranmässigt kunde rösta på Miljöpartiet under tjugo års tid  - och hoppas på att dom skulle fixa lite hårdare regler, så kallade styrmedel, som ju skulle omfatta även klimatlata människor som mig själv.

Det fungerade inte.

Även om jag har bättrat mig idag - hur stor skuld får jag, som före detta klimatlat, placera på andra för deras agerande? Ingen alls, säger samhället. Men jag blir ju både förbannad och besviken. Det är en av de saker som jag har mest diskussioner med min man om. Mitt inte-så-konstruktiva sätt att, enligt honom, hemfalla åt privatmoral när allt borde handla om samhällsomställning på ett politiskt plan. Privatmoral, det är fult det. Politik, det är fint det.

Men jag tror ju inte på politikens möjligheter längre! Då står jag ju ändå där med min tvättade hals och otvättade byk. Det som återstår att påverka, eller snarare förbereda, är mig själv.

Utan att moralisera över andra som inte förbereder sig alls. Iallafall inte nu. Iallafall inte märkbart.

En vän ringer mig från flygplatsen. Hon ska flyga inrikes. Vi har haft långa diskussioner om inrikesflyget. "95 % av de som flyger inrikes är män. Det kan du skriva på din blogg", säger hon.
"Männen flyger inrikes, kör bilen i storstan och äter mest kött", säger jag till min man (käckt privatmoraliskt). "Ja, men snart är ni jämställda där också", svarar han. Precis som med övertiden, spriten och tobaken.

Ja, snart kan vi alla flyga till London för en snabb lunch. Det kostar ingenting.

Hur förhåller du dig till privatmoral? Får man moralisera? Hjälper det? Vad hjälper, då?

Världens bästa resmål 2013

Jag fick precis tips om världens bästa resmål 2013 i min mailbox. 
Spännande. Sri Lanka ligger i topp. "Trots att de hade krig för bara något år sedan". 

                                  Exotisk bild från Dagens PS som visar  livet på Sri Lanka.

Lite extra info till Dagens PS, från www.climateadaption.lk:

" As climate change occurs, Sri Lanka will undergo widespread effects of climate change including, climate variability and sea-level rise, directly affecting the overall abundance and security of endemic species within Sri Lanka. - - - Global policy changes in the utmost important in controlling and offsetting CO2 emissions so tropical islands located near the equator will not be as drastically affected."

En annan, redan nu påtaglig klimatförändring är att det blir svårare och svårare att odla thé på Sri Lanka. Ju mer vi flyger dit, desto mer omöjligt blir det för dem att överleva. Inte idag, men på trettio års sikt.

                                    Aeroplane graveyards, bild från webecoist.momtastisc.com

Resetipsen om Sri Lanka får mig att tänka på en artikel i Ordfront, med rubriken "Klimatångest: 

"Hur ska vi få till en attitydförändring? Modiga äro pionjärerna. Tänk dig att du är på en middag, fyra par halvvägs genom kvällens andra bag-in-box. Håkan och Cecilia berättar om de varma januarinätterna i Thailand, blomsternattmarknaden i Phuket … Plötsligt avbryter du:  

– Hoppas ni inte flög till Thailand? 

Pinsam, mycket pinsam, tystnad. Du har just dödat festen. Man får ha civilkuraget hos en Rosa Parks för att höja rösten i det läget."

Dialog

Jag och en vän brukade gå ut och promenera. Då hann vi prata om allt möjligt. Samtalet brukade porla fram, sådär rinnande lätt som det gör mellan vänner som har känt varandra länge. Man tar helt enkelt upp tråden någonstans där man slutade och samtalar vidare. Fast. Det var förstås under "BK"- tiden. Tiden "before klimatångest".

Så här lät det sista gången vi promenerade:

- Jag har sådan klimatångest. Jag har fattat att det här med klimatförändringarna kommer gå mycket fortare än vad vi tidigare trott. Jag kan inte sova om nätterna. Ligger bara och vrider mig och försöker hitta lösningar.
-Jaha. Menar du sådan klimatångest? Jag har också ångest över klimatet. Det är så jäkla blött och mörkt nu. Jag har precis bokat en resa till Barcelona i helgen. En weekendresa med Ryan Air kostar ju nästan ingenting.

( därefter tystnad)

Det spelar ingen roll att jag intellektuellt sett förstår att det finns en försvarsmekanism som heter "kognitiv dissonans" som gör att man gärna vill undvika det som är jobbigt och smärtsamt.

- Hallå? Jag vill ändå prata mer.