Varför spökar det så sällan i storstäderna?

""Farmen. Svensk realityserie från 2013. Långt bort från moderniteter som el och rinnande vatten ska ett antal deltagare leva som bönder gjorde på 1800-talet. Förutom att de ska leva som förr i tiden, är det en hård tävling med taktik och rackarspel."

"Om Drömmen om landet: Fyra storstadsfamiljer testar på ett alternativt liv på landet."

"Om Det hände här: Anders Lundin och tre historiker åker till små orter för att hitta stor historia."

 "Det okända:  Del 9 av 11. På Kronlunds kursgård utanför Vindeln har personalen kunnat vittna om märkliga fenomen under flera år. Den nya ägaren, Peter Green, trodde först inte på historierna. Men när han själv såg en spöklik dam ändrade han uppfattning. Mediet Jörgen Gustafsson reser dit för att ta reda på vad som pågår."

"I Åsele kommun i Västerbotten bor det 2958 personer. Antalet har minskat med över 1000 personer på bara 20 år. Om det här fortsätter kommer Åsele att stå helt öde år 2068, det vill säga om 55 år. Det visar beräkningar som Västerbottensnytt har gjort.
Men det är inte bara Åsele som riskerar att bli ett spöksamhälle. Fler orter är i farozonen längs Ångermanälven, som är den älvdal där befolkningen minskar mest."

          "Åsele kan bli spökstad" SvT Rapport 130318 

Spökhus nr 1

"I Norrland hava vi inom våra gränser ett Indien, blott vi förstår att besöka det." Ja, man får travestera Axel Oxenstierna.

Och det är inte bara ett outforskat Indien som ligger i Norrland; det finns massor av andra mer eller mindre vita fläckar på Sverigekartan.

Majoriteten av Sveriges yta är grymt exotisk: Det spökar där, det finns okänd historia där, små gulliga djur och bönder med roliga dialekter. Folk äter konstig mat (hemrullade getostar) och har ful inredning och udda värderingar. Och naturtillgångar.

Om det sedan bara kan bli ett extra plus i kanten att det är 20 mil till närmsta vårdcentral, då kanske inlandssemestrandet snart tar riktig fart. "Jo, du förstår, blir man biten av en huggorm där, då är det verkligen skarpt läge".

Allvarligt talat:  Har någon av er funderat på att försörja er som spöke?

Spökhus nr 2

Är du central eller perifer?

"- Min man är så trist, han pratar bara om varsel, eurokris och undergång nuförtiden.
  - Gud, så tråkigt, det skulle göra mig tokig."

                  avlyssnat samtal, två medelålders medelklasskvinnor på tunnelbanan

                             Svensk landsbygd. Folktomt och vackert. Soligt. Så vill vi se det. 

Idag har DN Kultur en lysande artikel av den tyska författaren Julie Zeh. Rubriken är "En timme från Berlin är krisen konstant".

"Familjen H åker sällan och handlar. Tvättmedel, tandkräm, någon gång en flaska kryddat brännvin. Cigaretter köper de svart. Allt annat gör de själva eller byter till sig i byn. Livsmedel, byggmaterial, tjänster. Det spelar ingen roll om det handlar om en trasig bil, ett tak som måste läggas om eller ett badrum som ska kaklas- man hittar alltid någon som kan fixa det."

               Julie Zeh, DN 121217 

Julie Zeh beskriver en plats bara en timmes väg från storstaden, ute på den tyska landsbygden. Det är inte Grekland, konstaterar hon. Det är hennes grannar. Artikeln får mig att börja fundera över begreppen perifer och central. Är hela eurokrisen bara en storstadskris? En medelklasskris?

                            Medelklassens dröm om landsbygden. Pittoreskt. Så vill vi ha det. 

Självklart kommer en kris sippra sig genom hela samhället. Men vissa delar av samhället är redan bättre förberedda än andra.  Jag saknar de svenska skildringarna av den här sortens landsbygd. Oftast när de syns, så handlar det om att beskriva offer. Stackare - som inte har lyckats ta sig därifrån. Vi skriver gärna om lågutbildade, helst arbetslösa människor. Skriver vi om högutbildade så är det alltid folk som pendlar därifrån. Eller som har downshiftat. Det är alltid de centralt placerade journalisterna, som jag själv, som tittar på de perifera.

Sån tur att de bästa omställningsbloggarna alla bor på landsbygden och bidrar med träffsäkra skildringar av oss sårbara, ängsliga storstadsbor.

”Hur man klarar arbetslöshet? Man ser till att jaga så mycket som möjligt, fylla frysen med vilt, arbeta så mycket svart som möjligt och vänta på bättre ­tider”

                citat ur filmen "Bröllopsfotografen" 

                            De socialrealistiska reportagens bild av landsbygden (mitt eget)
                           Gunnel i hemtjänsten på norra Öland hjälper lantbrukaren och   
                           fattigpensionären Åke. Han orkar inte ta sig ur sängen för att 
                           elräkningen är så fruktansvärt hög. Han vågar inte ens öppna kuvertet.

I fortsättningen tänker jag titta på alla artiklar som skrivs om kriser och bostadsbubblor med nya glasögon. Är det här en kris för Gunnel i hemtjänsten på norra Öland? Är det en kris för fattigpensionären Åke? Eller är det bara en kris för mig och mina grannar? Deras RUT-städerska står  just nu utanför mitt fönster. Hon röker och pratar på ryska i sin mobiltelefon.

Är du själv central eller perifer - och hur påverkar det din syn på vad en kris är?

Uppdatering: Även fortsättningen på artikelserien, om krisens Spanien, är minst lika bra. Läs!