"Faktum är att Kumhof gång på gång ursäktar sig för de extrema scenarier som blir följden av mindre optimistiska (mer realistiska) antaganden om oljans roll i samhället. Som han förklarar: "effekterna varierar från dramatiska till helt otroliga". Bara en minskning av oljeproduktionen med 2 procent per år skulle, enligt IMF:s modeller, kunna leda till en ökning av oljepriset på 800 procent inom 20 år."
"IMF om världsekonomins eventuella kollaps" David Jonstad, Effektbloggen 130610
Om mänskligheten måste dela på mycket mindre än idag, hur kommer vägen dit att se ut? Kommer världen få se en ny väckelserörelse, baserad på lidande och uppoffringar - eller kommer vi få se en omvänd arbetarrörelse, baserad på rättvisa, fast mindre åt fler? Eller kommer en sammanfallande marknad lösa problemen åt oss alla?
Jag ser embryon av alla tre: Enskilda människor som pratar om uppoffringar som måste göras. Där kan man lätt dela upp sig i "onda" och goda" och det blir lite som att leka röda-vita-rosen igen. Elbilsfantaster står mot vegetarianer står mot grön teknik står mot flyghatare står mot alla möjliga fantasier om framtida energiutvecklingsmöjligheter står mot permakulturister.
Så finns det grupper som kämpar för en mer rättvis framtida fördelningspolitik (då menar jag inte alla dem som bara vill fördela det vi har idag bättre). Säkert kommer någon grupp bara inom några år ägna sig åt klimatterrorism. Det är faktiskt konstigt att det inte redan syns.
Och så finns det ett långsamt söndernötande av samhällsstrukturen. Det där ledsamma som kommer sig av att exempelvis tåg, sjukvård, skola, barnomsorg fungerar sämre idag än för bara tjugo år sedan.
Någon borde väl bygga upp den igen, göra en omstart. Det är till detta fåfänga hopp hela nästa valrörelse står. Som om det vore möjligt.
Sug lite på siffran "ökning av oljepriset med 800 % inom 20 år" och fundera på vad det skulle betyda för dig, för din familj, för dina gamla släktingar, för människor med omfattande funktionshinder, för transporter, för företagande, för nybyggen, för matförsörjningen, för sjukvården.
Kommer du arbeta med samma sak som idag då?
Det finns bara en sak som är positiv i det här. Alla livsstilscoacher som under många år talat sig vara för mindfulness och downshifting kommer äntligen få pröva sina ideer i skarpt läge. På en hel värld.
.jpg/300px-Baptisterna,_m%C3%A5lning_av_Gustaf_Cederstr%C3%B6m_(1886).jpg) |
| Gustaf Cederströms målning "baptisterna" |
Jag ser embryon av alla tre: Enskilda människor som pratar om uppoffringar som måste göras. Där kan man lätt dela upp sig i "onda" och goda" och det blir lite som att leka röda-vita-rosen igen. Elbilsfantaster står mot vegetarianer står mot grön teknik står mot flyghatare står mot alla möjliga fantasier om framtida energiutvecklingsmöjligheter står mot permakulturister.
Så finns det grupper som kämpar för en mer rättvis framtida fördelningspolitik (då menar jag inte alla dem som bara vill fördela det vi har idag bättre). Säkert kommer någon grupp bara inom några år ägna sig åt klimatterrorism. Det är faktiskt konstigt att det inte redan syns.
Och så finns det ett långsamt söndernötande av samhällsstrukturen. Det där ledsamma som kommer sig av att exempelvis tåg, sjukvård, skola, barnomsorg fungerar sämre idag än för bara tjugo år sedan.
Någon borde väl bygga upp den igen, göra en omstart. Det är till detta fåfänga hopp hela nästa valrörelse står. Som om det vore möjligt.
Sug lite på siffran "ökning av oljepriset med 800 % inom 20 år" och fundera på vad det skulle betyda för dig, för din familj, för dina gamla släktingar, för människor med omfattande funktionshinder, för transporter, för företagande, för nybyggen, för matförsörjningen, för sjukvården.
Kommer du arbeta med samma sak som idag då?
Det finns bara en sak som är positiv i det här. Alla livsstilscoacher som under många år talat sig vara för mindfulness och downshifting kommer äntligen få pröva sina ideer i skarpt läge. På en hel värld.
