Berättelsen om Sverige

"Kravallerna i Husby fortsätter. När mörkret faller bryter helvetet loss. Jag är arg. Ledsen. Besviken. När mammas krigstrauma kommer upp till ytan tar jag det personligt."

          Kravaller på mammas gata, SvD 130523 

”Jag är här om din pappa behöver hjälp om han krockar med sin bil, jag hjälper din syster om det börjar brinna i hennes kök […] jag kommer även att hjälpa DIG om du går igenom isen en solig dag i mars. Varför gör du då så här mot mig?"

          Varför gör du så här mot mig? SvD 130525

"I Skärholmen utanför Stockholm finns det åtta McDonalds och en gigantisk galleria. Dessutom Sveriges mest besökta plats, shoppingstaden Kungens kurva. Men knappt några offentliga miljöer kvar alls. Inga mötesplatser där invånarna bestämmer förutsättningarna. Bara köpcentra med en obeveklig kommersiell logik."

          Därför skär jag av brandslangen, fredrikedin.wordpress.com 101205 

"Johanna Langhorst beskriver i boken Förortshat ett Sverige där en kniv skurit ut delar av landet och placerat dem utanför samhället. En borgerlig valkampanj sätter fokus på de som lever i utanförskapet. Langhorst skriver: ”Kanske borde vi sluta tala om 'utanförskapet' i vissa grupper och istället börja diskutera hur andra grupper använder sig av 'utestängning'?”

         Husby bryter sig in i offentligheten, Stockholms fria, 130521
  

Husby natt - och Husby dag. Du har redan sett bilderna i tusen olika versioner. Dessa från DN och SvT

Har ni någon gång hört någon politiker säga att vi behöver fler berättelser? Har ni hört någon reklammänniska säga det? De kan vara lugna nu. Under de senaste dagarna - och nätterna, har vi fått fram en massa nya berättelser. En hel del av dem handlar om klass.
Klass får många att gå igång. Mig också.

Jag har, enligt ett par vänner, gjort ett par misstag de senaste dagarna. Jag har råkat klumpa ihop de rikaste rika med varandra - och skissat stereotypier av dem. Det har fått folk som känner sig rika att bli fruktansvärt upprörda. Sådär upprörda som bara människor i övre medelklassen kan bli. För man vill ju gärna bli sedd som en individ. Det är bara de fattiga som ska klumpas ihop och bli till förväxling lika.

För hur många enskilda individer har ni egentligen läst om i "berättelsen om Husby"? Det är "polisen", "brandmannen", "den lokala eldsjälen", "den ledsne bilägaren" och "den duktiga tonåringen som vill förändra".

"Varenda reporter, i varenda svensk stad där det finns resursfattiga områden, har skrivit artiklar om välvilliga satsningar och projekt, om engagerade eldsjälar och vitala mötesplatser. I artiklar, radio- och tv-inslag har de ökade klyftorna, den ojämlika skolan och den kriminalitet som finner näring i utanförskapets stigmatiserande mylla beskrivits så många gånger att vi troligen blivit blinda.
Men hur vi än gör, gör vi fel. För det som syns är antingen det myspysiga vid grönsaksstånden på torget – eller så är det de stenkastande ligisterna. Så klart ingen känner igen sig. Och så klart att det inte går att ta de svartvita bilderna på allvar – oavsett vilken sida det är som använder sig av den metoden att beskriva verkligheten."

         Men hur vi än gör, så gör vi fel, Ulrika By, DN 130523 

Nästa vecka ska jag själv åka dit. Ska anstränga mig till det yttersta för att försöka undvika stereotypier. Kommer inte kunna skriva ett enda ord.

Vi

När det händer saker i Husby imploderar mediestockholm på bara en halv dag. Det blir liksom för mycket för alla. Oss. Vi som är vi med varandra.

Alla vill vara vi med oss och vi är vi med alla. Gärna hela världen, iallafall med Europa. Hela schlagerfestivalen, det jag såg av den innan jag och sjuåringen somnade, handlade om att "we are one". Lite bibliskt sådär, som om vi alla vore delar av det där trädet. Det metaforiska trädet där Jesus är kroppen och församlingen grenarna och jag ett litet dallrande löv som hör samman med alla andra. Så vackert.

Om vi alla hör ihop gäller det bara att anpassa sig. Men en del ska alltid anpassa sig mer än andra.

Vad vill dom där i Husby? Dom. Förklaringsmodellerna är oändligt många, men mynnar snart ut i två teorier. Antingen är de klasskämpar eller ligister. Folk delar upp sig i  höger och vänster. Man vet vad det handlar om trots att man, inte jag iallafall, aldrig har satt sin fot i Husby.

Kanske tycker de bara att de händer för lite där. Men budskapet till oss, alla vi som är vi med varandra, är glasklart: "Vi är inte en del av ert vi. Fuck you."

Några kilometer från Husby ligger Djursholm. Där är man inte heller en del av något vi. Men det gör inget. Man är sig själv nock.

Men i Mälarhöjden, Bagarmossen, Hässelby, Farsta, Axelsberg. På Södermalm, Kungsholmen och i Vasastan, där är man vi med varandra.

Vi som har mycket att förlora vill vara tillsammans. Stå enade. Om några inte vill vara med finns det bara en väg kvar för oss andra. Neråt.

Dom har outsmartat oss.