Äntligen!

 "Don't listen to appeals from friends or family to look on the bright side. Research shows that if you pressure defensive pessimists into being optimistic, or try to manipulate their mood, their performance deteriorates, says Andrew J. Elliot, PhD, professor of psychology at the University of Rochester."

          "The power of negative thinking", oprah.com 0903

Äntligen. Människor som inte ser framtiden som ljus och enkel lever längre. Det har de amerikanska psykologernas organisation slagit fast. 

"Our findings revealed that being overly optimistic in predicting a better future was associated with a greater risk of disability and death within the following decade," said lead author Frieder R. Lang, PhD, of the University of Erlangen-Nuremberg in Germany. "Pessimism about the future may encourage people to live more carefully, taking health and safety precautions." The study was published online in the journal "Psychology and Aging".

        "Pessimism About the Future May Lead to Longer, Healthier Life", apa.org, 130227

Att se framtiden som mörk, det är realistiskt, säger undersökningen. Ju yngre du är, desto ljusare ser du på din framtid. Medelålders människor är ofta väldigt realistiska. Äldre blir mer och mer pessimistiska ju längre tiden går. Inte så konstigt, kanske. Vi vet ju alla hur det slutar. 

Och inte går det bättre för de rika - snarare tvärtom. Kanske leder för mycket pengar till orealistiska förväntningar på framtiden?

"Unexpectedly, we also found that stable and good health and income were associated with expecting a greater decline compared with those in poor health or with low incomes," Lang said. "Moreover, we found that higher income was related to a greater risk of disability."

            mer från samma artikel.  

Elpriser och omställning - enligt Svenskt Näringsliv

"När det finns utländsk efterfrågan och det svenska elpriset är lägre än det på kontinenten, exporterar Sverige istället el, vilket påverkar elpriset uppåt. Under 2012 och 2011 har Sverige exporterat mer el än vi importerat. År 2010 importerade Sverige mer el än vi exporterade."

         Marknadsläget 130228, Vattenfall 

Idag hade jag tänkt skriva om elpriser. Om hur elpriserna bara stiger i den delen av Europa där krisen breder ut sig. Om hur folk i Grekland inte har råd att betala sin elräkning längre. Om hur hela Bulgariens regering avgått på grund av elpriserna. Om den hemlösa kvinnan som jag intervjuade i lördags. Hon som i Rumänien lever ett liv helt utan el, idag 2013.

Men så läste jag Svenskt Näringslivs nya rapport om hur svårt det blir för industrin att ställa om. Faktiskt omöjligt, om de får säga det själva. Jag läste att våra elpriser kommer vara dubbelt så höga år 2050 om vi envisas med att ställa om till fossilfritt.  Men det finns så mycket att läsa där, så jag bara länkar till rapporten.

Jag talar med min man: Diskrepans

"Hur kommer du förbereda dig och dina barn för att kunna leva länge och så gott som möjligt i det samhälle som du ser växa fram?" Vilken fråga! Sällan man hör den. Den gör lite ont. Det är så stor skillnad mellan vad jag vill och vad jag tror.

Istället är det en annan fråga som oftast ställs: "Vilket samhälle vill du ha?" Det är politiska partiers favoritfråga till potentiella väljare. Det får väljarna att göra sig en bild av att just det samhälle som väljaren önskar sig är det samhälle som det politiska partiet kommer arbeta i riktning mot.

Alltså ingen anledning att ställa om. Allt kommer att ordna sig. Mycket få människor är i detalj insatta i vad de politiska partierna står för. Ännu färre har riktig koll på vad partierna har genomfört.

Men i morse blev den där obehagliga frågan ändå aktuell. Jag läste högt ur ASPO-bloggen för min man. Det var inlägget om Dmitry Orlovs nya bok "The Five Stages of Collapse: Survivors Toolkit". Jag har inte läst boken än, men bloggens genomgång av fem stadier och mina kommentarer till dem fick min man att protestera:

- Det är inte vettigt. Du pratar om "politiker" och om "folk" som om dom är dummare än vad du är. Allt politikerförakt, all bristande tilltro mot samhället. Om du pratar på det här sättet så får vi ju bara fler modlösa människor. Vi måste ha tilltro till att politiker är goda, kraftfulla människor som kan och vill lika mycket som du och jag.
 - Vilka goda politiker ser du då?
- Ja, det finns väl någon miljöpartist, någon vänsterpartist och någon allianspolitiker. Och debattörer. Glöm inte alla fria debattörer. 
-Jag ser alldeles för få.
-Vi får lita till att de blir fler. 
- Okej, vi litar till det. Du har rätt i att vi måste vilja ha ett gott samhälle. Men under tiden tycker jag att vi förbereder oss och ställer om. Som en säkerhetsåtgärd.
-Då är vi överens. 

Riktigt så här snusförnuftigt lät det väl inte. Riktigt så där lugn och fin var väl inte jag. Men frukostfriden återställdes. Det här var vad hade jag läst:

"Dmitry Orlov beskriver de fem kollapserna så här:
Steg 1: Ekonomisk kollaps. Tron på ”business as usual” är borta
Steg 2: Kommersiell kollaps. Tron på ”att marknaden ska leverera” är borta
Steg 3: Politisk kollaps. Tron på att ”regeringen kommer att ta hand om dig” är borta..
Steg 4: Social kollaps. Tron på att ”samhället kommer att ta hand om dig” är borta.
Steg 5: Kulturell kollaps. Tron på att ”mänskligheten är god” är borta." 

 ASPO-bloggen "De som överlever kollapsen liknar inte dig"

I samtalet med min man försökte jag flyta med motståndet istället för att argumentera emot (som vilken motiverande behandlare som helst). Men jag är inte utbildad i metoden. Och lite för involverad i relationen för att hålla mig helt opåverkad under diskussionen. Men om du ändå är intresserad av att försöka hantera motstånd i förändringsprocesser för att bättre kunna argumentera med dina anhöriga och vänner kan du lätt läsa in dig på grunderna här eller här. 

Själv har jag misslyckats med det där smidiga medflytandet precis hur många gånger som helst. Inte heller hittar jag någon snygg övergång till nästa stycke. 

Bild lånad från www.futuramb.se

Bilden ovan visar fyra olika strategier för att hantera en kollaps. Egentligen skriver bloggen www.futuramb.se om organisationers och företags förutsättningar att kunna skapa resiliens, om medvetenhet, motstånd och om förändringsförmåga. Inlägget är bra, det förtjänar att läsas även av folk som inte har ett företag som ska förbereda sin organisation på att hantera ett flygstopp på grund av ett uppdykande askmoln. Sånt där som inte finns i det samhälle vi vill ha.

Ha. Där knöt jag iallafall ihop slutet med början.

Från your-profit till non-profit till my-profit

Förr-i-tiden, då försökte folk helt enkelt bara sälja saker. Sedan började de berätta historier för att jag skulle köpa saker utan att riktigt märka att det var det jag gjorde. Man började bygga relationer. 

Idag kämpar alla partier och organisationer med att fila vidare på sitt "historieberättande". Man vill hotta upp sitt förflutna och få det nuvarande att verka lite hetare än vad det kanske är. Finns det ingen story finns det inget engagemang. Varje litet köp av vara exemplifieras idag med bild på ett barn som ska få hjälp. Någonstans. 

Men partier och företag borde nog lära om nu. Det handlar inte längre om vad de kan göra för mig - det handlar om vad jag kan göra för dem. Om jag bara får bidra ekonomiskt - då blir vår relation varaktig. Den växer. Om ni bara visar upp en spricka i er mur. Så; dra er inte för att plocka fram era misslyckanden, er oförmåga och era behov när det kommer till valrörelse. 

Diligentia, som äger gallerior i Linköping och Norrköping, har
                           förbjudit Frälsis att stå med bössor där. Insamlandet "störde kundströmmarna". 

Exempel ett: Margit Richert skriver bloggen "Gittos mat". Jag älskar verkligen henne. Allt hon skriver om gör mig hungrig. Hon är rolig, modig och hon behöver stålar. När Margit ber om pengar för att kunna åka till en matmässa i Kazakstan vill jag gärna hjälpa till. Fast just den veckan var jag pank. Men andra hjälpte henne istället.

"För lite mer än fyra tusen kan jag flyga från Stockholm till Almaty. För ungefär fyra tusen till kan jag få en veckas hotellrum med trådlöst internet (ja, det kommer behövas om jag ska kunna meddela mig med omvärlden). Födgeni har jag, jag tror inte att jag kommer att gå svältandes på en matmässa. Jag har skapat ett konto där ni kan sätta in pengar om ni vill. Åtta tusen kronor totalt behövs för att kunna göra det här. Jag har helt enkelt inte några resurser själv, annars hade den här resan varit betald redan nu."

           Gittos mat, Taffel, "Hjälp Margit till Kazakstan" 130222

Exempel två: Slöseriombudsmannen. Martin Borgs, en av Sveriges bästa lobbyister sedan år tillbaka. Men han verkar stå utan pengar till sina roliga projekt:

"Ibland får jag frågan om det går att stödja mitt arbete som Slöseriombudsman på något sätt. Jag brukar svara att det viktigaste är att fortsätta skicka in tips, kommentera och dela det du tycker är intressant. Samtidigt har jag arbetat med att hitta ett sätt att stödja mig ekonomiskt för den som vill. Eftersom jag inte tar emot några skattepengar är jag beroende av frivilliga bidrag. Jag ber att få återkomma i morgon med ett specifikt projekt som jag tror att många kan vara intresserade av."

       Slöseriombudsmannen, Facebook, 130305 

Exempel tre: Föräldravrålet. Jag gillar verkligen dem. Men de behöver också lite pengar:

"Det viktigaste i nuläget är att vi blir många. Var med och skramla till en FB-annons för att nå ännu fler! Genom att bli riktigt många kan vi sätta verklig press på politikerna. PG:1647943-8."

             Föräldravrålet, Facebook, 130109 

Som ni ser finns det gott om uppfinningsrikedom och kreativitet när det gäller att be om pengar. Jag har bara valt exempel som jag verkligen gillar och sympatiserar med. Det blir mer intressant då. Som ni också kan läsa är Margit bäst på det hon gör. Det ligger för lite känsla och för lite "P.S I Love You" hos de två andra.

Jeff Brooks, som skrivit boken "The Fundraiser´s Guide to Irresistable Communications" beskriver The Content of Fundraising i några talande rubriker:

• Persuade with Story, not Statistics. 
• Keep It Simple. 
• Make It All About the Donor. 
• I Have Bad News and Good News. 
• Have a Clear Call to Action.
• P.S. I Love You

Det var väl glasklart? Skriv ner punkterna någonstans. Du kan ju komma att behöva dem. 

Och skippa det där med att skapa ett wywallet-konto till din insamling. Det bara retar upp folk. Helst vill vi betala till ditt vanliga bankkonto. 

Tillägg: Det fanns visst en teori för det här också: "Likeability"

Det sömnstörda samhället

"One of the many ways that things can go wrong in bed, sleep troubles are probably the most prevalent. According to a 2011 poll, more than half of Americans between the ages of thirteen and sixty-four experience a sleep problem almost every night, and nearly two-thirds complain that they are not getting enough rest during the week."

          Elizabeth Colbert, "The science of sleeplessness", The New Yorker 130305 

"Nu kan man söka till kurs på avancerad nivå och forskarutbildningskurs i ”Sömn och trötthet" vid Hälsouniversitetet, Linköpings universitet. Båda kurserna är multiprofessionella, dvs flera yrkesgrupper kan söka."

            www.swedishsleepresearch.com, 121210 

Den här killen sov nog dåligt i natt. 

Känner du någon som sover bra? Det gör jag. Min vän Helena har en mycket god sömn. Men hon är nästan den enda.

Alla, till och med korna, är annars sömnstörda nuförtiden: Små barn, äldre, högpresterande på jobbet, vältränade, utan jobb. Ingen sover bra.

Sömnlöshet är skitjobbigt.  I värsta fall dör man av det. Annars blir man bara lite grinig. Men varför all denna sömnlöshet? Det måste vara något i luften. Som Elizabeth Colbert uttrycker det i "The New Yorker"artikeln citerad ovan: "If this is sleep research´s golden age, then why are we all so tired?"

Det finns en diffus oro i samhället. Den smyger sig runt. Någonstans måste den sätta sig och komma till uttryck. Jag tror att oron, diskrepansen över att leva i ett samhälle som inte kommer hålla vad det lovar, kommer till uttryck i all vår sömnlöshet.

Vi blir inte tryggt vaggade. Någon gnager, känns fel. Det räcker inte med att vi jobbar och konsumerar. Och när tiderna blir sämre, eller otrygga, så sover vi alltid sämre. Sömnbrist förbättrar ju inte vår förmåga till resiliens. Det är inte så konstigt, men naturligtvis har någon forskat även på det.

En sömnstörd människa blir korkad. Blir farlig för sig själv och andra.

Om framtiden vet vi inte mycket. Men jag tror att den kommer kräva mer av oss alla. Hur ska man kunna sova gott då? I värsta fall kommer sömnlösheten knäcka familjer och samhällen långt innan yttre omständigheter fullt ut hinner göra det.

Sömnlösheten är din inre fiende. Lär känna den, se om ni kan bli kompisar. Och ge mig dina bästa sömntips.

Hangover

"Mänsklighetens historia visar oss, att godheten är stadd i oupphörlig tillväxt. Idén om godhet och kravet på godhet intar genom årtusenden allt större plats i människornas föreställningsvärld och samhälle"

          Willy Kyrklund "Om godheten" 

Bilden sägs föreställa miljöhjältar. 

Nykterhet och godhet är två begrepp som inte är särskilt kompatibla med varandra. Många dogmatiska övergrepp begås i godhetens namn. Man kan visst arbeta med små fattiga barn i slummen och samtidigt aktivt arbeta mot användandet av preventivmedel. Fler små fattiga, oönskade barn skulle kunna slippa födas - men icke. Och man kan visst flyga hela jorden runt varje vinter och fortfarande säga att man vill rädda klimatet. Fråga vilken ledande, miljöengagerad politiker som helst.

Det första steget mot varaktig förändring sägs vara att erkänna att man har tappat kontrollen över sitt beteende. Att man är beroende. Och vi är alla oljedopade missbrukare. Det går inte ens att försöka hålla sig riktigt nykter. Den självupplevda godheten är bara stort hinder mot tillnyktring.

Vi behöver inte fler människor på den goda sidan. Vi behöver fler människor som erkänner sitt aktiva missbruk och vidtar åtgärder för att ställa om. Och som väljer politiker som erkänner sitt eget missbruk. Inte med ett koketterande, utan med en djup inre önskan om att hjälpa sig själva och hela landet att nyktra till.

Men först: En rejäl baksmälla.

En värld utan bin?

"The decline of wild bees and other pollinators may be an even more alarming threat to crop yields than the loss of honeybees, a worldwide study suggests, revealing the irreplaceable contribution of wild insects to global food production."

          "Loss of wild pollinators serious threat to crop yields..."The Guardian 130228 

Halmkupebigård från förr-i-tiden

Tänk er om hälften av jordens alla katter dog under en vinter. Vilket ramaskri det skulle bli! Facebooksstormar, mediauppbåd, ingen skulle ge sig förrän man visste vad som hade hänt och kunde stoppa det. 

Förra våren meddelade Schweiz att hälften av alla bin hade dött under vintern. Kanske är det den här vårvintern - eller nästa- som det inte finns några alls?

I nya numret av Effekt beskriver jag minskningen av bin som en svart svan. Något som redan händer runt omkring oss utan att vi fäster så stor uppmärksamhet vid det och som plötsligt kan vara fullt ut genomfört och som då får enorma konsekvenser för vår matförsörjning.

70 % av allt vi stoppar i oss behöver på ett eller annat sätt pollineras. Mänskligheten överlever fyra år i en värld utan bin" sade någon. Nämen, låt oss kolla om det stämmer!