onsdag 14 augusti 2013

Här och nu och då och sen

typisk öländsk stenmur
Om alla eventuella kommande kollapser samtidigt skramlar runt i mitt huvud så blir det kaos. Därför är det lättast att närma sig ett elände i taget. Ett elände som jag länge undvikit att skriva om är kopplat till mycket starka känslor. Det heter Öland. Nu har jag varit där hela sommaren igen, precis som jag varit under alla mina 49 somrar här på jorden. Min mammas släkt har funnits där i evigheters evigheter. Jag hade själv tänkt att finnas där i en evighet. Har redan gravplatsen klar.

Jag mår riktigt bra där. Himlen är väldig och ljuset är alldeles av sig själv Instagramfiltrerat.
Det luktar gott. Man tänker klart.

Men ändå: All information jag hittills samlat på mig visar att det kommer inte vara ett så jäkla bra ställe att vistas på i framtiden. Låga grundvattennivåer redan idag, kraftiga vindar, torka, eroderade och översvämmade kuster (Öland var den del av Sverige, som tillsammans med Skanör-Falsterbonäset sist lämnade havet och blev land för bara sisådär en tiotusen år sedan) Den där lilla plätten jord som just jag, av födsel och ohejdad vana, råkar älska, ska bli vatten igen.

-Jamen Maria, inte så länge du lever, förklarar vän av ordning och tycker att jag överdriver. Det skapas väl nya stränder när hela Bödabukten ramlat ner i havet. Folk hittar ett sätt att överleva, tror jag inte det? 

Fast jag vill ju ge mina ungar de bästa förutsättningarna. Men jag vill inte flytta till Sveg eller whatever liten gudsförgäten plats som jag med min överberäknande hjärna kunnat räkna ut kanske, kanske kommer kunna vara odlingsbar även om hundra år.

Det är inte tröst jag vill ha.
Inte en försäkran om att allt kommer att ordna sig. Det kommer det inte.

Men var ska jag bo under de trettio år på jorden som jag eventuellt har kvar? Jag hade ju tänkt bo där. Lärkan och svalan och näktergalen kommer väl också flytta på sig.

Vad vet jag? Ingenting.

7 kommentarer:

  1. Det var ett riktigt sorgligt inlägg. Jag har inget att säga till tröst. Mer än ändå bara kanske det där att tid ger råd. Någon råd kommer. Att det ska vara så attans svårt att få jorda sig.

    SvaraRadera
  2. I din tid kommer Öland nog fortfarande att vara ett gott ställe att leva på, särskilt om man har släkt och nätverk där. Dina barnbarn kanske får problem att leva där och då kommer de att föredra Sveg som kommer att framstå som smått paradisiskt med bra vatten, vindskyddat läge och hyfsad odlingsjord. Vill du vara förutseende köper du en markbit i Sveg, eller någon annan lämplig avkrok, som dina efterkommande kommer att vara dig evigt tacksam för.
    Oroa dig inte alltför mycket över sådant som du inte kan påverka, som grundvattennivåer, utan ta vara på varje dag så gott det går, livet är för kort för att inte ta vara på varje positiv och skön minut.

    SvaraRadera
  3. Ok eländet Öland är det som gäller. Du vet visst en hel del. Tycker stenmuren är vacker. Var en hel del vid brofästet då Televerket hade kurser där. Någon gång på Ö-sidan och håller med om att det är en fin miljö. Har svårt att ta in mer än några meters höjning av havsnivån de närmaste 150 åren. Min uppfattning är att vi, mest andra länder, drabbas hårt av klimatförändringarna de närmaste årtiondena men att vi sedan hanterar detta allt bättre. Visst kan jag ha fel.

    Häftiga regnskurar, lokala översvämningar, trädknäckande snöfall och ibland lite väl varmt i växthuset är 2013 års facit här hemma. Ja huset står högt så det klarar sig bra, men i trädgården bildas tillfälliga sjöar. Ute på landet, Ingarö, regnar betydligt mindre så där uppmanas till sparsamhet med vatten. Förstår därför klart att Öland har vattenbrist. Vattentunnor och lokala dammar kanske kan minska problemen i anslutning till bostäder.

    Nu ska jag flytta soffor och köra trasig frys samt målat ruttet plank på landet till återvinning. Får hjälp av sonen som just nu finns på landet med sin familj. Dvs han får använda mest muskelkraft. Samarbete mellan generationer är utmärkt.

    Vänliga hälsningar

    Nanotec

    SvaraRadera
  4. Maria.
    Sverige är som en gungbräda. Geologiskt är mitten på denna gungbräda tvärs över landet i öst-västlig riktning höjd med Motala. Norr om den linjen sker landhöjning, söder om landsänkning. Det beror på att jordskorpan fortfarande "fjädrar" tillbaka efter att ha blivit kraftigt nedtryckt av den senaste istiden som tog slut för ca 10 000 år sedan. Landsänkningen på mellersta Öland är helt naturlig och rör sig om 1-2 mm per år.

    Värre är det med koldioxiden. Den har stigit från 280 till 400 PPM ( Miljondelar CO2 per m2 luft ) på mindre än 200 år. Senast atmosfären hade så hög CO2 halt, var jordens medeltemperatur ca 10 grader högre än nu. Då var is något okänt på hela jorden.

    Om 200 år kommer alla fossila bränslen att vara tekniskt och ekonomiskt förbrukade. Då kommer också jordens befolkning ha reducerats till det den var för 200 år sedan. Kinas födelsetal är nu klart under 2.11 ( antalet barn som en kvinnor i genomsnitt skall föda för att befolkningen inte skall minska.) Indiens födelsetal har sjunkit till 1.55. För att inte nämna Japan, Italien som ligger på runt ett barn per kvinna. Att jordens befolkning ändå öhar beror på att vi blir äldre.

    Själv är jag 79 år, dubbelt så gammal som är biologiskt motiverat.

    Nu skall jag ut och förbruka lika mycket energi på en timme som en människas muskelkraft kan åstadkomma på ett dygn genom att klippa gräsmattan...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nja, de flesta räknar nog med att det går åt två generationer för att föda upp ett människobarn. Fast vi har organiserat det lite annorlunda nu för tiden.

      Radera
  5. Hur hanterar man extrem vattenbrist på en ö? Det vet invånarna på Malta och det är helt klart ett problem (eller 'utmaning' som det så käckt heter på nyspråk).

    Men det lär nog dröja 100 år innan Öland får en lika svår situation som Malta har idag. De är helt beroende av importerat buteljerat vatten, främst från Italen.

    http://www.maltawater.org/index.php/themes/state-of-water-resources

    SvaraRadera
  6. Det talas hela tiden om hur vi ska lösa dagens demografiska och ekologiska problem. Svaret är att det kan vi inte. Möjligtvis bromsa det om det nu skulle vara bättre.

    Det enda man kan göra är att söka kunskap och förstå vad som händer och varför. KASAM.

    SvaraRadera

Suck, vad jag är trött på spam. Nu får du visa att du är en riktig människa. Välkommen att kommentera! :-)