torsdag 7 februari 2013

Det fåfänga hoppet om en återställare

"Vi vill se satsningar för att förnya arbetslöshetsförsäkringen. Framförallt behöver reglerna ändras så att fler kan kvalificera sig till ersättning. Individen, nära och kära får nu ta en allt större del av kostnaderna för arbetslösheten, trots att det egentligen handlar om ett samhällsproblem."
          Karl-Petter Thorwaldsson om A-kassan, 130204 
"Jag är ledsen för att det blev så pass dåligt, att mitt arbete inte var mera värt."
Hon är inte ensam om att vara missnöjd med sin pension. Hon har stöd av fem pensionärsorganisationer som nu kräver att pensionssystemet förändras.
           Annmari Löfvén, pensionär i Karlstad, till SvT 130127
Här träffar Maria Larsson och Ulf Kristersson förhoppningsfulla pensionärsorganisationer. 
Lägg samman alla arbetslösa, utförsäkrade, socialbidragstagare, pensionärer och sjuka - andelen människor som hoppas på en ny politik med återställare, den är större än vad den någonsin tidigare varit. Berättelserna om hur människor behandlas inom socialtjänsten när de ansöker om bistånd är hjärtskärande. Men det kommer inte att bli bättre för dem. Det finns inte något parti som i sin budget på allvar vill förändra beräkningsgrunden för socialbidrag.  Det råder i stort sett politisk konsensus runt fördelningspolitiken - och har alltid gjort det. Minnet är kort, men det var faktiskt socialdemokraternas Anna Hedborg, med stöd av både (v) och (mp), som en gång renodlade socialförsäkringen.

Näpp, det finns ingen väg tillbaka.  I backspegeln kommer vi förmodligen omnämna år 2000 som året när vi peakade i grenen "fördelningspolitik".

Men något enda vallöfte kommer väl genomföras? Jo, vi får nog höjt tak i A-kassan. 

Och snart får kanske fattiga en egen myndighet som kan stå på deras sida. Boverket föreslår nämligen en sådan för alla som cyklar och går. 

10 kommentarer:

  1. Nivån på omfördelningspolitiken och dess topp kan uttryckas på olika sätt. A-kassan toppade redan 1993 med 598 kr per dag och 90 procent av lönen (sänktes samma år till 80 procent).

    http://www.samorg.org/so/filer.aspx?typ=dokument&id=-16327820019369

    Ett mer universellt uttryck för omfördelning är transfereringar som procent av BNP i landet och världen. Här fanns kanske topparna år 2000, eftersom då toppade börsernas värden och produktiviteten i naturresursernas utvinning. Det sista finns det ingen statistik om, trots att det är detta som styr. Inte ens inom transfereringar i stort finns nog någon statistik.

    Om A-kassan höjs så blir det tillfälligt och av inflationsskäl. Alla transfereringar kommer bara att minska och till sist läggas ner i samband med att staten, kommunen eller något annat kollapsar fullständigt eller något innan. Detta ligger ungefär 40 år bort i det här området och är något som man bör vara medveten om och planera in inom det mesta. Många är fast i sin fåfänga och har svårt att förstå.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Roligt att det finns någon mer som är intresserad av transfereringar :-)

      Radera
    2. Jag med ! Kollade just in att transfereringarna uppåt bara funkar bättre o bättre, var visst 81miljarder i vinst till bankerna.

      Radera
    3. Jajemen. Tror du att det går att göra sig av med dem? Det tror inte jag, tyvärr.

      Radera
    4. ...varför tror du att det tar 40 år? Då är jag död. Och jag är helt säker på att det inte finns någon vidare pension kvar till mig om...tjugofem år.

      Radera
  2. Jag blir bestört av att så stora grupper inte begriper bättre. Det är ett av de allvarligare problemen med en välfärdsstat. Det blir för abstrakt så att folk begriper inte längre att någon går på sitt morgonskift ute i snön kl 0500 för att fälla trän och få ihop till deras pension eller socialbidrag. De vill bara ösa ur en enorm mångmiljard kassa som alla andra.

    De människor som nu klagar över sina pensioner(läs 40-talister) har generellt sett inte gjort annat under sin livstid än legitimerat slöseri med resurser.

    Löntagare och småföretagare har förmodligen fått se mer än 75% av sina inkomster konfiskerade av politikerna när de väl använt sina slantar.

    Pensionärer, socialbidragstagare m.fl vem hade ni tänkt skulle betala ännu mer till er? Speciellt som ni bara kommer bli ännu fler och vi kommer att få se en långvarig och jobbig sättning i ekonomin. Kanske värre.

    SvaraRadera
    Svar
    1. På trettiotalet kom det en gång en agitator till Väne-Åsaka och berättade att de ville ställa upp stora silosar på kyrkbacken och att var och en skulle kunna gå dit och ta mjöl när de behövde det. En fin vision kan tyckas.
      Men då ställde "Socknas förstånd" en fråga. "Det låter ju väldigt bra det där. Men si, jag har funderat på en sak. Vem skall fylla på de däringa silosarna?"

      Detta hade agitatorn inget svar på eftersom det skulle innebära konfiskation från de bönder han talade till. Det aldrig tillbaka någon kommunistagitator till Åsaka. Men förmodligen gjorde han succé i Trollhättans arbetarkvarter.
      Detta enligt farfar som var med. (Historielösheten är påfallande i Sverige)

      Radera
  3. Eliten kommer förstås fortsätta sitt egotrippade värnande av sina privilegier även när kakan blir mindre o mindre. Hatet mot dem kommer växa lavinartat.

    SvaraRadera
    Svar
    1. …som vi ser ett exempel på just nu med polisen i USA.

      Radera
  4. Min prognos om att det tar 40 år bygger på en extrapolering med exponentiell nedgång utan någon stabiliserande botten, bortsett förstås från vad resterna erbjuder. Det exponentiella kommer av en makroekonomisk multiplikatoreffekt när det åtgår mer material, energi, arbete och kapital per utvunnet ton. Att detta pågår vet man säkert och det kan inte minst ses i kraftiga prisökningar. När nedgången fortsätter i varje område, vilket den säkert kommer göra enligt hur allt är fördelat i naturen, så minskar nettot och vad som kallas välstånd snabbt. Det finns liksom ingen tröskel till något positivt typ någon reserv eller upptäckt som ligger och väntar. Det blir kort sagt inte ekonomiskt att bedriva saker som idag tas för givet. Tätheten blir plötsligt för låg.

    En 5-procentig kostnadsökning från produktivitetsfallet i de fyra områdena ger en 7-dubbling på 40 år. Fallet började år 2000 +/- några år. Det kan mycket väl vara en högre kostnadsökning än 5 procent. Farkosten är övertung och när underlaget försämras och den tappar farten så stannar den fort och då är det kört. När detta upptäcks så tillsätts kanske alla krafter för inte köra fast. Om takten i utvinningen skulle minskas så försenas nog kollapsen. Men det kommer att upptäckas sent och då inte finnas mycket att göra. Det blir som att köra ut ett tåg med en vikt på tusentals ton på en torvmosse. De som tror på en annan utgång är fullständigt bortkopplade från verkligheten.

    Andra länder med bättre naturliga förutsättningar drar nog lärdom av när somliga försvinner, vilket försenar dras kollaps. Kanske hundratals år. Det är svårt att säga hur det blir när detta inses och andra politiska lösningar, helt främmande för dagens makthavare, tar över.

    SvaraRadera

Suck, vad jag är trött på spam. Nu får du visa att du är en riktig människa. Välkommen att kommentera! :-)