fredag 22 februari 2013

Det sörjande folket


" Det plastiga var fult. Det fula skulle bort. Efter ett tag hade den svenska medelklassen renoverat bort alla minnen om det lite töntiga land de en gång föddes i."
          Johanna Frändén "Nu är Mello en del av etablissemanget", Aftonbladet 130221
”Från välutbildad, hyfsat välbeställd medelklass till fattiggjord, smärtplågad parasit utan framtidshopp och i total beroendeställning, på fem år”
          "Onådiga luntan", Social Aktion 130219 
"Det vore väl bra om det var så att våra medlemmar var friska och pigga vid den åldern, men i verkligheten orkar väldigt många inte jobba fram till pensionen i dag."
          Fackförbund om höjd pensionsålder, SvD 130222 
Bild lånad från www.whatsupsthlm.se

Två gånger de senaste veckorna har nya besökare tittat in i vårt kök och sagt: "Så fint ni har det. Så ostockholmskt". Jag antar att det är det stökiga, omatchade de syftar på. De har förvånats över att vi visar upp något så inte tillrättalagt. För alla vet hur de ska se ut i ett hem. Det ska vara som om en mäklarvisning just stundar. 

Och alla vet hur en modern kropp ska se ut. Det ska vara som om ett förstagångsligg snart stundar. Och alla vet hur en karriär ska vara. På väg uppåt. Och alla vet hur ett föräldraskap ska vara. Planerat. Och alla vet att våra relationer ska vara utvecklande. 

Men det där är såå 2010. 

Idag börjar mina vänner skriva: "Jag är arbetslös på riktigt, inte bara "mellan jobb", behöver pengar, hjälp mig om du kan!" Eller: "Jag får inte livet att gå ihop. Sover dåligt. Ungarna är bara sura och gnälliga." Och medborgarna är missnöjda med hela samhället: Missnöjda med sjukvården, med pensionsåldern, med A-kassan, med sjukförsäkringen, med omsorgen, med skolan. Vilket fick en vän att försiktigt påpeka: "Kom ihåg att det är skillnad på samhällskritik och samhällsgnäll". 

Det krackelerar i kropparna, relationerna, karriärerna, i välfärden på en och samma gång. Några kommer uppleva det som frihet. Men de flesta kommer uppleva enorma förluster.  

Idag får vi hjälp med att skaffa oss nya saker, hitta nya partners, flytta, byta jobb. Vi får ingen hjälp att lära oss att förlora dem. Men vad ska vi jobba med när det inte finns några jobb? Vad ska vi leva av när det inte finns några pengar? Var ska vi bo när det inte finns någon bostad vi har råd med? Vad ska vi äta om maten blir för dyr? Av politikerna (och det gäller för alla partier) får vi minimalt med stöd. Istället för att behandla folket som ett gäng nyvakna unga vuxna, som vill och kan ta mer ansvar än vad de tidigare har behövt, så behandlar de flesta politiker oss som om vi redan vore lindrigt dementa. Vi får tröst, lugnande förklaringar och något att sova på. 

Egentligen borde hela medelklassen gemensamt gå till Institutet för sorgebearbetning och lära sig hantera förluster. För att komma vidare. Dark Mountain- rörelsen är en annan, mer kreativ ingång till att våga se framåt. Det finns ingen väg tillbaka. Vi har peakat i skönhet och kontroll. Det fula är det nya svarta. 

33 kommentarer:

  1. Jag har aldrig kommit till det flashiga livet med mångmiljonslån och perfekt hem. Jag har stannat i det "fula" och ärliga. Ett liv som jag hade förr fortsätter. Jag bygger för framtiden. Siktet är att flytta från staden och arbeta i egna bolag på distans. Tanken är att lyfta ännu mer fritid. Mindre jobb - mer cash!. Idag är jag påtvingad 50 % tjänst för att leva gott. Siktet är att nå 0 % påptvingad men fortsätta jobba 50 % som bonus och för att inte bli helt korkad =) NU, efter 7-8 år fattar folk i min omgivning att mina val kanske inte var så dumt. Men de sitter fast med miljonlån, dagis, krävande arbete mm. Familj inkl bror, flickvän samt deras barn, min mor och min flickväns familj är också intresserad av att veta mer kring min strategi, får ser vilka som följer med i slutändan.

    Jag vill segla ännu mer =) Jag vill bara leva och alltid velat göra. Fyller 29 år

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilka möjligheter du har - du som är så ung! Själv våndades jag otroligt mycket 2005; skulle jag kasta mig ut ur socialförsäkringssystemet och lita på mig egen förmåga att försörja mig själv, bli egenföretagare? Jag gjorde det, och jag har inte ångrat mig en minut. Nu kan ju inte alla bli frilansjournalister, vi är dessutom ett utdöende släkte, om några år finns vi nog inte längre. Jag räknar inte med att ha några uppdrag på sikt. Tror på en vikande annonsmarknad och därmed allt mer osäkra inkomster. Men jag tror på min egen förmåga att kunna försörja mig genom något annat då. Det stora steget var det från anställd till egenföretagare.

      Radera
    2. förstår att du var osäker. Jag själv är tydligen född med egenskapen att vara positivt naiv vilket skapat dessa möjligheter. Kan bara tacka min lyckliga stjärna att jag inte följde strömmen utan stod på mig =)

      Radera
    3. MK: nu har du ju blivit din egen bloggförläggare :-)

      Radera
    4. Ja, det blir man ju mätt på :-D

      Radera
  2. Sverige är ett delat land. Vissa har levt gott på andras och framför allt våra barns bekostnad. Bland dem som hållit sig utanför hedonismen så pyr föraktet. Kanske med rätta.

    I've seen enough to know
    that I've seen too much

    Excuse me mister

    SvaraRadera
    Svar
    1. Å, jag lyssnade mycket på Ben Harper för ett dussin år sedan. Ska börja göra det igen :-)

      Radera
    2. Det tycker jag absolut. Han har gjort en helt fantastisk motståndslåt tillsammans med Tom Morello.

      Save the hammer for the man

      Radera
  3. Trendframskrivning är enkelt men sällan fortsätter det särskilt länge. Jag tror vi har en topp för mycket just nu. I en del fall är det för mycket lång tid. Fossil olja är ett exempel på ganska lång tid. Vintern är inte mycket kvar av, kanske bara någon enstaka snöstorm. Ute hör jag vårfåglar och växthuset börjar få värme nu när solen tillfälligt syns. Inne håller de första gröna skotten på att sticka upp och snart skolas de ut till växthuset.

    Kaotiskt klimat fortsätter ganska säkert att tillta några årtionden ytterligare. Samtidigt får vi mer datorkraft och allt fler i världen får nytta av mobiler och kunskap via nätet. Gillar fortfarande att läsa en hel del i pappersböcker, men dagstidningar får allt mindre tid. Såg nyss en robot för rengöring av grillgaller, säkert en populär present i vår, ser själv mer fram mot en som drar upp ogräs eller plockar mördarsniglar.

    Planerar arbeta med energisparande större delen av dagen. Tänker framåt kvällen via skype umgås lite med barnbarnet. Känner mig på bra humör.

    Vänliga hälsningar

    Nanotec

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är också på bra humör! Om det inte var för det där med att jag måste städa. Hela det här inlägget är ett slags försvar mot städning :-)

      Radera
    2. Jag är ledsen för att du inte får träffa din barnbarn fysiskt istället, Nanotec. Men det är väl talande för vår tid att vi sitter ensamma vid en maskin istället för att kramas.

      Det finns förresten betydligt energieffektivare sätt att undvika ogräs och mördarsniglar än att använda robotar, men det antar jag att du känner till som jobbar med energisparande. :)

      Radera
    3. 11:39.
      Tack!

      Nu har jag en fru och två katter i huset, nja katterna är visst ute en stund, hör stekpannan från köket och börjar bli hungrig. Har en dotter som bor bara 7-800 m härifrån också. Men visst är det många andra som sitter ensamma vid någon maskin.

      Ja det beror kanske på hur små robotarna blir och jag föreställer mig redan nöjet med att se någon stilla surrande sväva fram mellan äppelträden pipa till att den tagit en snigel tilll så jag nöjd kan titta upp från boken.

      Vänliga hälsningar

      Nanotec

      Radera
  4. För över 20 år sedan gick jag in "i väggen" och tvingades till en omställning som inte före det fanns på min livskarta. För en kort tid sedan gjorde jag en kalkyl och kom fram till att min köpkraft idag är ca 1/3 av vad den var före min "peak" i förmåga. Den ångest som den här omställningen har tvingat på mig innan jag slutligen lärt mig att få ett BÄTTRE liv än innan, är nog tyvärr vad som kommer att drabba en stor del av västvärldens befolkning, inklusive mina närmaste grannar. Det märks redan. Allt fler omkring mig är arbetslösa tex.

    Jag har personligen lärt mig hur man handskas med en krympande ekonomi, hur man skär ner och att det faktiskt leder till ett gott liv i slutänden. Så även om jag inser att för mig som nu lever oå en av samhällets lägsta inkomster, kommer peak oil-effekterna att bli krävande, så skrämmer mig inte längre de ekonomiska effekterna som de skulle gjort tidigare.

    Det som verkligen känns skrämmande nu är att väldigt många människor de närmaste åren kommer att drabbas av den där ångesten samtidigt. Och kommer att söka förklaringar/syndabockar. Att jag har mindre pengar än som krävs för mitt invanda liv pga att en oljekälla för mycket har sinat i saudiarabien, och genom dominoeffekter så småningom nått mig, är inte ett självklart samband, särskilt inte när ångest inför den egna livssituationen dominerar känslolivet. Alltför många, skrämmande många, är fortfarande helt omedvetna om det skeende vi är mitt uppe i.

    Om jag skulle be jultomten om något just nu, skulle det vara en massiv informationskampanj i stil med den vi hade före omläggningen till högertrafik. Världen över. Det skulle i alla fall kunna minska risken att någon stats regering om några år väljer att få igång ett globalt krig för att slippa själv bli störtad av ångestdrivna undersåtar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var banne mig det finaste jag läst sedan jag konfirmerade mig. Vad sägs om den här kampanjen: "Du har ett missbruk. Det är inte ditt fel. Men det kommer bli dina barns elände. Ta dig ur det nu."

      Radera
    2. Jag brukar säga att det är OK men pinsamt att vara fattig i ett rikt land men det är inte roligt att vara fattig i ett fattigt land.

      Det är ju helt olika nivåer det är frågan om. Fy för de som tagit upp begreppet relativ fattigdom.

      Radera
    3. Rekomenderer en intressant websida, http://jornmark.se/
      Titta på övergivna skolor i detroit, texterna under fotografierna är tänkvärda.
      Ett land i förfall efter en sanslös ekonomisk uppgång.

      Radera
    4. Fantastiska bilder - och texter.

      Radera
    5. Relativ fattigdom/rikedom är ju det som i praktiken styr hur lyckliga vi är. Det innebär att vi kan ha betydligt lägre materiell standard men vara minst lika lyckliga så länge alla de som vi oundvikligen jämför oss med har det ungefär lika bra/dåligt.

      Radera
    6. Relativ fattigdom är inte att förakta, det som till syvende og sisdt räknas när vi ligger där i graven (eller mer troligt, i krematoriet) är ju trots allt hur lyckliga vi varit under resans gång. Och där vill jag gärna tro att relativ fattigdom spelar roll, eftersom det tycks svårt att påvisa att vi skulle vara mer lyckliga i rikare samhällen än i fattigare.

      Radera
    7. Det vill jag också tro! Men de som har haft - och tagits från dem, tenderar nog att sörja det som varit ganska länge. Det skulle vara intressant att hitta en psykologisk studie över vilka faktorer som underlättar för människor att omorientera sig i tillvaron efter stora förluster. Men jag antar att om "alla andra också har det sämre" så är det nog en sådan faktor.

      Radera
  5. Skulle det bli färre jobb i en framtid med mindre (lättillgänglig) energi? Borde det inte vara tvärtom?

    Inga bostäder som vi har råd med? Ekonomi är ett utanpåverk, en konstruktion runt en fysisk realitet, inte en del av den fysiska realiteten. Bostäder försvinner inte och har ingen råd med dem så kommer de sjunka i pris.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det beror väl på vilket tidsperspektiv man har. Säg till den 40-årige spanjor som precis har fått flytta hem till sina föräldrar för att leva på deras pension att jobben blir fler och lägenheterna billigare. Det kanske de blir - sen. Men vägen dit verkar ser ack så krokig och smärtsam ut. Eller, hur tänker du om framtiden? Jag blir så nyfiken!

      Radera
    2. En fantastisk bild av Steve Brockett för the Guardian: http://static.guim.co.uk/sys-images/Guardian/Pix/pictures/2013/2/20/1361382180268/Model-Housing-2012-029.jpg

      "Model Housing, 2012. Designer housing lies almost empty unsold after the housing boom ends in Spain; just some of the estimated 1.2m empty properties that Spain has on offer. This estate near the coast is eerily quiet with only a few properties occupied; concept living that has made it to construction but with no one to move in. We seem to have an innate need to order and compartmentalise our lives, often more obvious from the air"

      Radera
    3. Ja, i det kortare perspektivet (som för all del kan vara nog så långt för den drabbade) så håller jag med om att många kommer få det svårt. Jag tänker mycket på vad som ska hända med alla de som köpt hus för 4-5 miljoner om räntorna dubblas eller tredubblas.

      Rent generellt så tänker jag om framtiden att den är oviss - men hoppfull! Vanans makt är stor, men plötsligt befinner vi oss i ett läge där utanpåliggande faktorer kanske tvingar oss att bryta fler vanor än vi tror, vilket skapar en möjlighet att faktiskt omvälva samhället till något nytt, bättre.

      Att tillväxtsamhället är det enda realistiska alternativet får vi itutat oss från barnsben. Men tänk om själva grundvalarna för det rycks undan? Om vi måste förändra det därför att dess själva existens blir omöjlig? Då kanske vi kommer att se att det som såg omöjligt då, blir den självklara vägen framåt sen.

      Det är klart, det kan bli dystopi och kaos också, men jag väljer att tro på mänskligheten. Det är ändå så mycket vi inte kan påverka, men med rätt inställning ökar vi i alla fall oddsen för att göra rätt val i det vi kan påverka.

      Radera
  6. De som sitter på tillgångar behöver inte sälja om det värderas lågt. Jag tror spanjoren kanske måste fortsätta bo trångt med Sina föräldrar samtidigt som lägenheter står tomma någonannanstans. Sådan är världen.

    SvaraRadera
  7. Har nyss ätit jordgubbar från Spanien. Kostade 10:- och var ganska goda. Något stöd gav det säkert och fler jobb är vad som behövs där nere. Många byggnadsarbetare behöver annat att göra nu när allt byggande tagit en längre paus.

    Vi hade en större fastighetskris i början av 90-talet när kommersiella fastigheter föll till 1/3 av tidigare värde och först fastighetsbolag sedan finansbolag samt slutligen banker havererade. Bankstödsnämnden dvs staten tog över krisbankerna. Det tog några år att få hyfsad ekonomi igen. Tror Spanien måste ta över de konkursfärdiga bankerna utan att kompensera ägarna och låta rensa ut i ledningarna, skilja ut de farliga lånen från den övriga verksamheten enligt svenskt mönster. Tomma konkursmässiga hyresfastigheter kan sedan tas över eller dumpas på exekutiv auktion. Nya ägare har då annat ingångsvärde och kan klara sig på en betydligt lägre hyra.

    Vänliga hälsningar

    Nanotec

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jordgubbar är en av de absolut mest besprutade grödorna vi stoppar i oss och Spanien är ett av de länder i Europa som besprutar mest så i praktiken så är det nog mest pesticid- och transportföretag du stödjer. Bonden får i slutändan inte många korvören.

      Det är väl just den typen av vansinnig konsumtion som våra barn kommer att få sota illa för.

      Radera
    2. 18:57
      Du har givetvis någon källa till det du säger eller är det bara rykten?

      Bry dig inte om kostnaden för transporten. Bränsleförbrukningen har jag räknat fram med hjälp av ecotransit. Jag vet att 250 gram jordgubbar kostat motsvarande 2 kwh från Madrid till Stockholm med flyg, 0,075 kwh med båt och mest troligt 0,22 med långtradare. Om vi säger 1 kr per kwh blir det 2 kr med flyg 22 öre med långtradare och 7,5 öre med båt. För båt utgör lastbilstransporter ungefär 2,5 öre för Madrid ligger en bit från hamn.

      Vänliga hälsningar

      Nanotec

      Radera
  8. Fin text om verkligheten, tack för det!

    SvaraRadera
  9. mycket fin text och ett steg närmre sjukdomsinsikt/aktion för min del...

    det var rätt val att undvika städningen, den här texten gjorde mer skillnad.

    /H

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag VISSTE att det var någon nytta med det! :-D

      Radera
  10. Personligen upphör jag aldrig att förvånas över hur fort folk vänjer sig. Alla peak oil och peak whatever diskussioner jag har slutar med att någon teknikoptimist sitter och upprepar det gamla elbilmantrat för sig själv. Vadan denna fixering vid bilismen och bilsamhället? Bilismen har funnits i knappt hundra år och fortfarande lever många födda vid en tid i vårt land där det var få förunnat att äga bilar. Jag tror att det går lika snabbt för folk att vänja sig vid att tillväxtens tid är förbi. Att bilens tid är förbi. Att jordgubbarna i februaris tid är förbi. Dina barnbarn kommer att sitta i ditt knä vid brasan och vilja höra om melodifestivaler och Thailandresor och kaffe latte och bilinbrott. "Är det sant att ni eldade upp bensinen i stora bilar bara för att ni inte orkade cykla till jobbet?". Obs! Jag är osäker på det där om jobbet...

    Goodbye and good riddance! Jag kommer inte att sakna mycket av det här slit och släng samhället.

    SvaraRadera

Suck, vad jag är trött på spam. Nu får du visa att du är en riktig människa. Välkommen att kommentera! :-)